Mitt Liv Som Fransyska

Den stora jakten på min borttappade deklaration är avslutad. Efter att ha besökt ett oändligt antal skattemyndigheter, och ringt runt till övriga, lyckades jag lokalisera den till en ort där jag aldrig bott (!), där dom hävdade att dom skickat den men eftersom jag inte ändrat adress så hade den inte kommit fram.

Jag HADE ändrat adress. Och det är mitt triumfkort för att försöka övertala myndigheterna att inte ge mig en straffavgift på 10% av årets skatt, för att jag deklarerar 7 månader för sent. För jag var visst tvungen att deklarera om.

Så när jag åkt i en timme, letat i ytterligare en timme och hittat skattemyndigheten på en liten bakgata i ett industriområde, väntat i en timme för att komma fram och tillsist får prata med en äkta fransk bitch. Så säger hon: det är inte här du ska lämna in din deklaration.

Att jag inte dog.

Där började en argumentation som slutade med att jag tryckte deklarationen i näven på henne och förklarade att om inte hon tar emot min deklaration så kommer jag inte deklarara - för alla skattemyndigheter vägrar ha med mig att göra ("du bor inte i den här orten längre", "du har flyttat", "andra löjliga ursäkter") och försöker skicka mig till någon annan.

Min flytthistoria är också inlämnad.

Nu återstår bara att bråka med "le Tresorier" - myndigheten som inkasserar stålarna.

För dom har visst under två års tid låtit inkassera pengar för MIN fastighetskatt, men från en helt annan person. Hur lockande det än är att hålla käften om det, så blir det nog trots allt billigare att lösa problemen nu än senare.

Och eftersom konstant surhet, allmän otrevlighet och ett evigt fräsande är krav för att kvalificera till ett myndighetsjobb (och ja, icke att förglömma, en vilja att gå ut i strejk varje kvart), så kommer morgondagens bråk med le Tresorier inte bli kul.

Dessutom envisas dom med att kalla mig vid fel förnamn!!