Söndagens bergsvandring
En tidig söndagmorgon klockan halv sex är det lätt hänt att spontaniteten tar över organisationsförmågan. Jag skulle upp i bergen och vandra. Tydligen skulle vi ända upp till 2500 meters höjd men den lilla detaljen hade jag inte snappat upp. Inte heller hade jag kollat väderleksrapporten. Jag hade inte ens packat väskan. Tog bara för givet att den var fullsmockad med allt som behövdes, stoppade i en flaska vatten, hoppade i kortbyxor och linne (!) och drog iväg, som vanligt i sista minuten.
Där vi började vår vandring på 1800 meters höjd var det inga 29 grader som hemma hos mig på morgonen. Vi hade 12 grader. Uppe på toppen, 2500 meters höjd, blåste det storm och var väl runt 3 grader. Och snö. Snö! I juli!!!
När mina fingrar var helt vita lånade en vänlig själ mig ett par vantar, och en annan en långärmad tröja. Saker som ALLTID brukar finnas i min välpackade väska.
Vi såg massor med fina djur, men tyvärr inga marmottar som är mina absoluta favoriter. Hörde dom bara vissla efter oss när vi kom för nära:-)
Där vi började vår vandring på 1800 meters höjd var det inga 29 grader som hemma hos mig på morgonen. Vi hade 12 grader. Uppe på toppen, 2500 meters höjd, blåste det storm och var väl runt 3 grader. Och snö. Snö! I juli!!!
När mina fingrar var helt vita lånade en vänlig själ mig ett par vantar, och en annan en långärmad tröja. Saker som ALLTID brukar finnas i min välpackade väska.
Vi såg massor med fina djur, men tyvärr inga marmottar som är mina absoluta favoriter. Hörde dom bara vissla efter oss när vi kom för nära:-)
Kommentarer
Trackback
