Mitt Liv Som Fransyska

Klockan 5 imorse slog jag upp mina blå och kunde inte somna om. Inte blev det bättre av att det kom en motorcykel i full nittio, körde in på parkeringen utanför mitt fönster, stängde av motorn i farten och... tja vad hände? Sen hörde jag en bildörr öppnas - utan att någon låste upp den innan, dörren stängdes aldrig igen och när jag öppnade fönstret för att få in luft (med fönsterluckorna stängda) så stannade killen till mitt i ett par steg.

Så där låg jag och kunde inte få följande tanke ur huvudet:

DOM SNOR MIIN RULLANDE BASTU!!!

Jäsiken vad sur jag hade blivit om jag kommit ut och sett att den var borta. Försäkringen skulle inte betala ut ett öre för den bilen - dom tittar bara på det yttre och bryr sig inte ett dyft om att varenda förbaskade detalj i den bilen är utbytt, servad eller lagad de sista 3 åren. Utom just karossen då. Ja och så den brutna knäleden. Och kopplingspedalen. Men vem använder sig av såna små detaljer när dom kör? Knäleden behövs visst inte. Kopplingen är inte heller så noga. Jag använder aldrig ettan (den är nästan omöjlig att få i) om jag inte startar i brant uppförsbacke, kör rally såååå försiktigt så på tvåan genom heeela Fort Knox över alla guppen för att slippa växla upp och ner för mycket, och kopplar ur så fort det är nedförsbacke.

Min bil är NY.

Lyckligtvis stod den kvar när jag öppnade fönsterluckorna!

Nu är klockan halv sju, jag har hunnit äta, dricka kaffe, läsa alla nyheterna, städa köket, kolla på stjärnhimlen och halvmånen, samt lyssna på fåglarna. Jag har redan tråkigt och dagen har inte ens börjat.

Lite grinig för att det är så stjärnklart, för jag hade tänkt åka ner och ta lite kort på det röda eldklotet när det stiger ur havet, och det är så mycket finare när det är lite moln runtomkring!