1300m upp i alperna... eller 4 trappor?

Än en gång vill jag påminna att jag i november klättrade 1300 meter upp till härliga 2800 meters höjd. Utan problemos. Idag gick jag upp för fyra trappor och dog närapå innan kollegan öppnade dörren och släppte in mig, så att jag flåsande kunde stappla in och lägga mig på soffan - där låg jag utslagen i en timme innan vi kunde börja jobba. Sånt gillas inte.

När jag kom till läkaren på kvällen skickade hon mig direkt till akuten med orden "blodpropp i lungan". Och jisses, så enkelt det var att komma in på akuten. Kan inte andas ordentligt flåsade jag. Ut kom en sköterska rusande, hämtade in mig, på med blodtrycksapparat, klämma på pekfingern, säng rullades fram (sängarna på franska sjukhus är helt fantastiska, det bästa med hela det här landet!), EKG apparat kopplades på, lungröntgen gjordes, blodprov togs, allt gick på en halvtimme, medan jag låg och zappade på min mobil och försökte ställa in hela min kväll. Sen fick jag så klart vänta ett par timmar på provsvaren - allt var så bra så. Du kanske är stressad sa läkaren. Panik är ett bättre ord förklarade jag - det blir så NÄR MAN INTE FÅR LUFT.  Men men. Inget fel på mig.

Förutom att jag åkte ifrån sjukhuest med rejält ont i halsen och ordentlig snuva.

Körtefebern var inte så farlig när jag hade den, men nu i efterhand, när kroppen fortfarande är utslagen och hjärnan på topp - DÅ är det jobbigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0