Mitt Liv Som Fransyska

Idag har jag bekantat mig med mina nya grannar. Deras första intryck av mig är garanterat "jävla bitch" och mitt första intryck av dom är "förbannade rikemansnötter som tror dom kan göra som dom vill".

Kom hem med frysvaror (som hunnit tina ganska bra eftersom jag vart runt i två städer för att hitta det jag behöver) och två millisekunder innan jag girade in i full nittio på min parkering uppfattade jag att det stod en annan bil på Min Dyra Parkering. Fastän hela vägen var fri så idioten hade kunnat parkera precis var som helst (närmare dörren dessutom) men bilen var väl för fin för det.

Hängde mig på tutan (liten lek jag lärde mig klockan 07h30 imorse när deras målare gjorde samma sak), tills en mycket välklädd liten fransk bitch kom utstudsande i sällskap med Livvakten pojkvännen som förde hennes talan för att Mycket Artigt säga Hej, vilken parkering gäller det. "Den som inte är eran" tänkte jag, och såg hur mina frysvaror tinade medan han drog ur sig en lång harang av ursäkter vilket gjorde att det tog ännu längre tid innan min plats blev ledig. Jag sa att det är ok, nu vet hon att platsen är min, och om hon kunde vara så vänlig att flytta på bilen nu på stört. Då började tjejen be om ursäkt.

Herregud. Vi kan alla göra misstag. Ok, hon skulle bara stå där fem minuter, klart hon chansar. Helt ok, gör jag med igen. Men att ta sig tid till att diskutera saken i tio minuter (medan mina frysvaror smälte)?? Ahhhh.

Log och vinkade till Mina Väluppfostrade Snobbklädda Nya Grannar när jag gick in, för att försöka kompensera för min surhet. Var nämligen som ett åskmoln redan innan jag kom hem, efter det lilla shoppingmissödet och en numera ännu mer stukat hand (måste sluta hänga på tutan).

Skulle gärna självsäkert säga att nu ställer dom sig inte på min plats igen. Men det är faktiskt tredje gången redan. Och dom har inte flyttat in än. Hurra.