Mitt Liv Som Fransyska

Det blir tydligen höst här med i år, trots allt...

Idag är jag nedrigt trött på Frankrike, på kulturen, på attityden, på byråkratin, på allt allt allt. Jag längtar bort!!!

Jag lagar kött, en syssla jag på intet sätt uppskattar, men förhoppningsvis blir resultatet gott. Allt i hela lägenheten har immat igen med en tunn fetthinna.

Antar att lagret med pollen klibbar fast bra nu:-(

Not. Idag åkte jag hela vägen in till stan, letade parkering i en kvart, och kom in i butiken 20 minuter innan stängingsdags för lunch. 8 personer i personalen var ute i butiken. Jag var enda kunden. Inte en fan brydde sig om att komma fram och fråga om jag ville ha hjälp. Tvärtom. Det räckte jag vände mig mot någon så stack dom.

Klockan 12h28 kom en i personalen dock fram till mig och sa kort: Vi har stängt.

Sån service.

Jag har fortfarande ingen telefon.

Det susar i varje fall en helikopter (inte den i köket) fram och tillbaka över hustaken här, lågt så lågt.

Jag måste ju välja telefon idag för sjutton!! AAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH
Läste lite tester igår och nu vill jag inte ha någon av dom jag hade kikat ut längre. Plus att jag tycker att det är löjligt att köpa en telefon som är gjort för en enorm mans hand, men med en knappsats för barn.

Jag tror det är det som stör mig mest - knapparna på Ericsson.
Nokian har fina knappar, men ack så stor telefon. Och så är den inte fuktsäker heller. Allvarligt talat - vem klarar att hålla liv i en telefon som inte klarar fukt i den här värmen? Jag har ju alltid min telefon i fickan, liggande ute, eller varför inte i BHn när det inte finns fickor...

Fukt är MINIkrav

Jag gillar verkligen det faktum att ett helt dygn bara försvinner hos blogg.se vid midnatt... Känner mig genast mycket yngre!

Hur får man lättast Herr Klumpeduns att falla raklång utanför, så att jag kan kila ut och klistra möbeltassar under fötterna på honom?

Fattas bara att det myllrar in några klumpedunsbebisar här när dom är färdiginflyttade också, då lär glasen ryka här inne.

Till elefantfamiljen som stövlar runt i lägenheten bredvid och får akvarierna att skumpa i takt med era steg vill jag bara säga:

HÖR NI MIN MUSIK????

Ni kommer nämligen få njuta av den fram till sisådär åttasnåret imorgon när ni ska till jobbet (och jag lugnt kan krypa ner i min säng utan att behöva skaka sönder)

Vid närmare eftertanke ska jag kanske kila in och bjuda på mina hembakade speed diet kakor. Det verkar ju som om vissa behöver gå ner drastiskt fort i vikt för att inte driva sina grannar till vansinne.

Det är midnatt!

Franska män bär handväskor! Alltid hängande som ett bilbälte från ena axeln till andra höften. Det ser helt enkelt inte klokt ut. Deras argument är:

"Var ska jag annars ha plånboken, nycklarna och telefonen??"

I byxfickan kanske? Det funkar ju fint för män i alla andra länder!

Vänder man upp och ner på en mans handväska hittar man faktiskt bara de tre ovanstående sakerna. Inget annat.

Jag utnyttjar självklart detta faktum till fullo när jag är ute på vift med en fransman. Skitglad att slippa kånka på min väska hela kvällen, öser jag glatt ner det viktigaste (mobil, läppstift, näsdukar, mascara, tamponger, minttabletter, kex ifall jag blir hungrig, en extra långärmad tröja, ingen plånbok för fransmän betalar alltid - möjligen tar jag med en tia att vifta med för syns skull så att han ska tro att jag erbjuder mig - nycklar, våtservetter, plåster ifall jag får skoskav... ni vet, livsviktiga saker)  i mannens väska så fort han vänder ryggen till.

Chansen är stor att han inte upptäcker vad han bär på förrän det är dags att betala för middagen!

och jag har satt i mig en halv limpa rostat bröd, en påse choklad och en flaska coca cola.

Hade en man på besök, han slängde en blick på helikoptern som står parkerad i mitt kök, skruvade raskt ner två hyllor och drog ut ugnen, tippade på helikoptern och hittade problemet. Ugnen står fel, tynger ner helikoptern så till den grad att hyllan den står på har mosats i bitar och nu står den där och fladdrar alldeles snett - därav ljudet. Allt som behövs nu är ett nytt hyllplan och en man som lägger dit det!!

Tja vad ska man säga. Dom där kakorna har inte bara ordnat med speed diet - jag tappade närmare fyra kilo inatt - utan har även en suverän effekt på min budget (ingen lust att äta igen)... Tyvärr fick jag ställa in kvällen på rollers också, eftersom jag inte litar på att magen klarar av såna ansträngningar. SNYFT

Vi har ännu en deprimerad kandidat i hushållet. Min gurkälskande fisk surar över att han inte fått någon godbit att sätta tänderna i den här veckan. Gång på gång tar han sats och simmar med full fart och huvudet före rakt in i rutan.

Dags att köpa mera gurka.

Man får inte ta med sig krediten på nuvarande numret när man går över till abonnemang. Du måste ringa slut på det först. Jaha du lille vän sa jag. Hur fasiken då, när inte telefonen funkar?

Men han är förlåten, för han erbjöd mig massa fina saker för ungdomar under 26 år. Gulleponken.

Förresten så är det väldigt brådis för jag har noll pengar kvar på självmordskandidaten.

Den sistnämnda uppfyller alla mina krav men Nokian verkar häftigare. Hjälp!!

(man har förresten inte så mycket val här när man väljer telefon med abonnemang hos tråkmånsarna)

80 spänn kostar det att få kavajen tvättad på kemtvätt. Som tur var hade dom stängt.

Min mobil gör flera självmordsförsök om dagen nu och återupplivningen varje gång tar allt längre tid. Jag vet att jag måste köpa en ny telefon illa kvickt, men jag hittar ingen som lever upp till mina krav:

• Stötsäker - vi pratar tappa i golvet säker
• Fuktsäker - jag brukar förvara den i BHn när jag inte har några fickor och här är varmt varmt varmt
• Knappar som man kan trycka in en i taget med normalstora fingrar
• Kamera såklart
• Tillgång till nätet vore ju inte helt fel heller, så jag kan blogga när andan faller på

Och framförallt - mottagarbevis på mina sms, något som inte funkar med min nuvarande telefon.

Dessutom ska det vara en Nokia eller Ericsson eftersom jag är väldigt partisk i det fallet!!

HJÄLP

Det går inte framåt det här.. För att anmäla adressändring på ägarbeviset till bilen (administrationernas land) så måste man ta sig till en stad ett antal mil härifrån.

Försök det ni, med matförgiftning.

Kanske går det att skicka in papprena trots allt?

Jag har gått ner 4 kg inatt. Minst.

Tja det var väl tur att alla kakmonster lovade att dyka upp först idag. Jag har tillbringat hela natten på toaletten, hur sjuk som helst, och det råder inga tvivel om att det var något i kakorna jag reagerade på - antingen smöret eller äggen som måste vart dåligt - eftersom magknipet kom direkt efter kakätandet och katastrofen några få timmar senare.

Bleurk.

Kollade just väderleksrapporten och det ser inte lovande ut. 10-13 grader på natten och max 20 på dagen. Men strålande sol. Hade det varit i Sverige hade jag vart överlycklig.

Men här??

Normalt ligger jag som sagt på stranden i några veckor till - men nu är det för kallt. Brrrr

Nu gäller det bara att göda medbrottslingarna till maxgräns så dom inte orkar käka upp dom små liven.

Det har flyttat in en flock elefanter bredvid mig. Det är inte helt utan oro jag ser hur akvariet skakar varje gång dom dundrar fram och tillbaka i lägenheten. Allt vibrerar med stegen.

Mitt mantra för kvällen: "dom jobbar imorgon dom jobbar imorgon dom jobbar imorgon dom jobbar imorgon dom jobbar imorgon"

Håller nu alla tummar och tår på att dom har högt uppsatta positioner och helt enkelt jobbar minst 18timmar per dygn. Minst.

Dagens pappersarbete är avklarat - papprena för att begära nytt ägarbevis på bilen efter flytten, ligger i samma svårighetsgrad som deklarationspapprena i USA. Olycksdeklarationen till försäkringsbolaget ligger inte långt därefter. Jag vet faktiskt inte om min skada i nacken kommer ge men. Och inte blir jag klokare av läkarintyget - eftersom franska läkare liksom alla läkare i hela världen, har passerat oläsbarhetsskrivtestet.

Jag har fortfarande inte adressändrat hos skattemyndigheten, för de kräver att man har koll på alla identifierings- och medlemsnummer dom någonsin gett en för olika grejor (dom har en "all in one" site där ändringen går till alla samtidigt). Det går inte ens att utelämna vissa fält i hopp om att fylla i senare. Non non. All or nothing. Frankrike kan vinna alla awards i krånglig administration.

är numera avstängt för att jag är rädd att vibrationerna kommer få mina akvarium att spricka. Sitter och plitar ihop ett brev till ägaren för att be att han byter ut det.

Det börjar helt klart bli alltför förutsägbart!

Jag blev så nedrans sugen på såna där kakor som jag brukade baka när jag bodde i Sverige och hade ett fullt utrustat kök. Glad i hågen satte jag igång, urlycklig över att för en gång skull ha allt som behövdes hemma.

Utom en kavel visade det sig.

Under mina år som utlandsboende har jag lärt mig att vinflaskor fungerar minst lika bra, om man tar i beräkningen att den är aaaaningens smalare i ena änden. Nu hade jag bara ölflaskor hemma och etiketterna är omöjliga att få av. En full rödvinsflaska har jag med, men av en helt annan form än normal, så det var inte att tänka på.

Efter många rull med små dricksglas ligger nu min kakdeg i kylen och fryser i väntan på att skäras upp och gräddas. Måste bara bjuda hit lite folk först, kan ju inte äta allt själv!

Börjar bli fasligt förutsägbart.
Kall morgon - antar jag, jag sov:-)
Stålande sol och blå himmel fram till kl 13h. 34 grader i solen.
Strax efter ett sätter vinden igång och det blåster kallt och kraftigt, temperaturen sjunker till 24 grader.

Min barometer som stått på pissregn hela morgonen när solen strålat, visar nu strålande sol från blå himmel - samtidigt som molnen drar in och jag kan slå vad om att regnet öser inom 2 timmar.

Radioskugga kallar dom det visst. Jag tror mer på att det är en praoelev uppe vid mobilmasten som roar sig. Masten står nämligen bara ett par hundra meter från mitt hus och jag tror helt enkelt inte på att jag inte skulle ha täckning här, för att "jag bor för långt ifrån".

Tyvärr gick killen hem i fredags efter att ha tryckt på off.

Min mobil har noll täckning idag när den ligger på exakt samma plats som den funkade på i fredags. Hurra

Finns faktiskt inget annat sätt att uttrycka det. I mitt kylskåp förvarar jag ett tiotal flaskor med vatten - kranvatten men kallt (nåja, det där varierar efter humöret på kylskåpet, ibland är det fruset ibland är det fesljummet).

Idag gjorde jag misstaget att titta på vattnet i flaskorna. Fy fan.

Kalkbitar bara flyter omkring och jag kan helt enkelt inte dricka det. Vattnet direkt från kranen smakar fan så lösningen att kyla det har i varje fall tagit bort smaken. Men usch säger jag bara.

Ska investera i en Brittakanna trots allt. En kär vän för dom flesta utlandssvenskar, men jag är osäker på om dom säljs i Sverige? En smart liten uppfinning som filtrerar vattnet i varje fall. Med filter som kostar skjortan att byta. Men det måste bli billigare än att köpa och släpa hem vatten ifrån affären.

och min barometer visar på hällande ösregn.

Himlen är blå och solen strålar!

Innan jag rör upp himmel och jord för att det inte är något som helst tryck i vattnet i duschen (även duggregn har mer sprutt), så tänkte jag se om det gick att kalka av duschhuvudet lite. Sagt och gjort. Det krävdes faktiskt inte mer än en vanlig kniv och gaffel för att ordna fina karvmärken i både dusch och min hand - utan att lyckas få av skiten. Så jag hämtade anti-kalk medlet.

Läste lite på förpackningen. Den får inte användas på glacerad metall (min typ av badkar), plast (normal typ av badkar här, samt munstycket), metall (duschslangen) osv. Kakel och skittank klarar av medlet dock. Så bra. Hur kalkar man då av duschen??

Jag ska se om jag kan ragga in en av grannarna för att skruva loss hela duschslangen - den är 3,5 meter lång av någon outgrundlig anledning - och lägga den i vinäger några timmar. Nog för att det fräter - med lite tur går det hål i den så det blir lite sprutt i duschen:-)

Nog för att jag har bloggtorka, men bloggläsartorkan verkar vara ännu värre. Vissa kan stoltsera med många läsare - själv slog jag tydligen rekord i absolut minst läsare i världshistorien igår.

och det är riktigt fint väder ute. Min motivation till att göra något är nere i absolut noll. Med lite kraftansträngning tänkte jag göra en kopp kaffe, leta upp keps och solglasögon, sätta dyna i stolen på balkongen och bra njuta av en god bok tills det börjar regna igen.

Ja, det regnar ju varje dag här nu.

Men aldrig före 13h - den magiska timmen då solen försvinner från min balkong.

Ibland har man tur!

Och ibland har man otur. Hela lägenheten stinker kebab eftersom mina nersölade kläder inte kan åka till kemtvätten förrän på måndag morgon.

Klädd i bästa kavajen och ett par ljusa sommarbyxor drog jag på bio för att se en film om en alltför positiv engelska. En liten utflykt som slutade med både M&M färg fläckar och blod på byxorna och kebabsås över i princip hela kavajen. Jobbkavajen. Min enda.

Fråga inte. Det var en sån dag bara. Man försöker undvika en katastrof och vips så drar man till sig en annan. Och en tredje.

Under min lilla insats här i lägenheten imorse - städning - upptäckte jag till min stora fasa att varenda förbannade möbel är sönder. Alla stolar och bord är gjorda i bambu och hålls, tja hölls, ihop av skinnband. Under hur många år dessa skinnband inte underhållits vet jag inte, men nu förstår jag vad alla små snäpp ljud i lägenheten sista veckan har kommit ifrån. Banden har gått av. Allihop.

Har just vart en tur och fotat alla skador för att skicka till ägaren och se vad han vill att jag gör. Med lite tur får jag slänga några av stolarna, har ju smygit ut dom på balkongen för att dom inte får plats här inne. Med lite otur har jag snart inget alls att sitta på eftersom allt skinn torkat sönder.

Nu ler jag inte längre så där överseende och tänker "charmigt" när stolarna knakar - istället försöker jag undvika att sitta så nära akvariet att jag drar med mig det i fallet den dagen allt brakar ihop!

Jag skäms bara lite för att jag insisterade på att grannens mamma - hon som fick ett badkar vatten över sig - skulle lämna markisen utfälld så att den kunde torka i solen. Dom hade ju ändå lovat sol hela helgen.

Det regnar nu.

Hoppsan då.

Har precis varit och varnat grannen under för att hennes markis är fylld med ungefär ett badkar vatten och att hon borde försöka rädda den.. Hon fick sig en ofrivillig dusch och nu ska jag gå och lägga min vittvätt i maskinen igen.

14 grader klockan 9h (tjohooo jag sov lite längre), så man kan ju undra hur många grader det vart vid sjutiden..
Det är tvärtomväder idag. Sol och blå himmel inåt landet och moln utanför havet - vet inte vad det betyder för det är otroligt sällan vädret kommer ifrån havet.

Sightseeing brukar jag kalla det när jag åker vilse med bilen. För jag åker alltid vilse. Med flit. Annars hittar man aldrig några nya alternativa vägar och när turistsäsongen börjar varje år, alternativt vid olyckor, högtrafik morgon middag och kväll, lördagstrafik ja ni förstår vad jag menar. Man måste ha en alternativ väg.

Vid det här laget är jag expert inte bara på småvägar, bakvägar, skogsvägar, utan även på att hitta parkering. Var som helst. Gratis.

Men nu är jag ju relativt nyinflyttad och det finns några problem med stället jag bor på. Det finns bara EN ingång, välbevakad av vakttornet och det är ett rent litet helvete för mina vänner att komma igenom. För att ta sig till denna enda ingång måste man passera hela Rivierans värsta trafikkorsning och här finns tyvärr inga alternativa vägar att ta. Däremot har jag tre alternativ för att ta mig till och från korsningen.

Idag var jag bara någon kilometer hemifrån när det plötsligt blev tvärstopp på vägen. Det funkar inte riktigt att ligga och krypköra med en bil som har en utsliten kopplingspedal och en väldigt irriterad förare.

Jag gjorde en usväng och körde en omväg på närmare en mil - och kom hem fortare än om jag hade suttit i kön.
Inte utan att man älskar trafiken här!

Nu håller jag på att lära mig gatorna på Fort Knox också. Jag promenerar en runda om dagen. Om någon vecka kommer jag ha lärt mig rubbet. Då är det dags att leta genvägar:-)

Det vart väldigt livat utanför fönstret här för en stund sen. Någon skrek som en stucken gris - vildsvinet antar jag - en hund lät som om han just fällt sitt livs viktigaste byte, och hundägaren stod och svor och skrek att hunden skulle akta sig.

Min stekpanna är redo så jag väntar in kultingens mamma.

Tja vad ska man säga? Hela morgonen var det blå himmel, strålande sol, 22 grader (alldeles lagom varmt när det inte blåser) och jag hade det ganska härligt där jämte brevlådan. När jag väl fått tag på mitt paket så lunchade jag på balkongen satt där och läste fram till 13h, fortfarande lika strålande fint väder.

Utanför fanns också en miljon mygg och minst lika många svalor som hade fest.

Så tog jag en tupplur mellan ett och två. När jag vaknade blåste det storm, vilket drog med sig all pollen från barrträden här, så det var som att titta rakt ut i ett gult moln. Fortfarande varmt, fortfarande sol. Ingen fara på taket, jag satte mig i bilen och drog iväg för att köpa en skohylla. Under den tio minuters resan hann det bli kolsvart. Under mina 3 minuter i butiken hann skyfallet börja.

På väg upp till sjukgymnasten kom åskan och medan septembers mest kraftfulla åskväder blixtrade låg jag på massagebordet och fick nacken torterad, medan jag höll tummarna på att det inte slog ner för nära hemma eftersom jag inte vill ha grillade fiskar i akvariet.

När jag kom hem nu vid fyra hade temperaturen sjunkit till 16 grader, himlen är grå och det blåser ännu, men åskan (som jag velat beundra lite!!) är slut och regnet har upphört.

Efter att ha legat på lur bredvid brevlådan i en och en halv timme fick jag äntligen tag på brevbäraren. Och efter lite mixande med lås, lyckades hon få upp lådan till en turist - och där i låg mycket riktigt mitt paket. Dessutom lite räkningar till mig. En sån bonus:-(

Om jag så ska sitta bänkad bredvid brevlådan hela morgonen ska jag ha mitt paket idag!!!

Vilket motsvarar antal gånger den har kissat på min dörrmatta sen jag flyttade in för exakt 4 veckor sen...

Haha grannen är ute och dammsuger utanför min dörr igen. 2-0 till mig!!

Nya grannen är här. Han går ute i trädgården och sjunger högt och falskt. Sen snubblade han på kaktusbitarna (vissa straffar gud med detsamma) och nu ligger han där ute och svär.

Jag lyckas inte avgöra om han är onykter så här på morgonkvisten, eller bara skvatt galen.

Den här enorma fina kaktusen - ja kortet gör inte rättvisa eftersom det är taget i gryningen utan tillräckligt med ljus - tog dom livet av. Två finklädda damer och en äldre herre kom hit med stora presenningar och tjocka handskar. En av tanterna förklarade att grannen under inte ville att den skulle skymma hans utsikt.

Skymma?? Den är ju för fasen superläcker! För att inte tala om vakt mot inbrott när man bor på bottenplan. Men men.

Bit för bit högg dom ner den, ville flytta delar av den till ett annat ställe.

Kvar utanför ligger en hel del kaktusbitar och jag ska kila ner och hämta några stycken senare. Planterar man dom i en kruka, ställer dom i solen och glömmer vattna några månader, belönas man snart med stora fina rosa blommor.

Problemet blir hur jag ska få med den hem på flyget till syrran sen, för hon är helt fashinerad av dessa monster.

Utanför mitt fönster är solen på väg upp ur ett hav av färger - det går åt mjukgula toner av lila rosa och blått. Hur vackert som helst så jag är ute och fotar med jämna mellanrum.

Helt klart måste jag be trädgårdsarbetarna som alltid är i farten med att riva sönder någon rabatt eller klippa samma gräsmatta sjuttioelvagånger samma dag, att trimma topparna på träden som skymmer min havsutsikt.

Det är skitsvårt att ta bra foton härifrån!

Det är nya skift för praoeleverna på mobilmaststationen. Redan halv fem varje morgon börjar deras tunga uppgift att klicka på knapparna på och av. För varje klicks tänds displayen på min telefon, den piper högt, och varnar för att nätverk försvunnit respektive hittats.

Ska jag inte dö av utmattning har jag dessa alternativ:

• Köpa en mobil som har täckning även inne på Fort Knox
• Köpa en klocka jag kan ha bredvid sängen och förvara mobilen på balkongen även på natten
• Limma fast knappen i på-läge på mobilstationen.

Grannarna fattade ju vinken om att jag inte gillar kattmat utspridd överallt utanför min dörr (och därmed också i hela min lägenhet så fort jag har passerat entren), men kattpinket verkar det inte gå att göra något åt. Men dom har i varje fall visat sin goda vilja och så gör även jag - gullar med katterna när jag går förbi och småpratar alltid med dom.

Fast det är klart.

Jag gillar faktiskt katter.

Kastrerade sådana.

Det är ju på gott och ont man hyr en möblerad lägenhet, även om jag måste säga att jag fått in en fullträff den här gången - det enda orosmolnet är att ägarna faktiskt vill ha tillbaka sitt hem om en tidsbestämd period.

För det är ett hem jag hyr, inte en lägenhet. Skillnaden ligger i alla detaljer. Jag har en riktig säng, inte en clic-clac (superobekväm bäddsoffa), köket är fullt utrustat, väggarna pryds av dyra fina tavlor, av detaljer såsom krokar där dom behövs, mycket speglar, dyra tunga gardiner.. Kort sagt, jag lever i ett hem.

Att det inte är mina grejor som finns utspridda i lägenheten kan leda till både en och annan överraskning in i mellanåt. Som idag tex, när jag stod i hallen och sa hejdå till en kompis och plötsligt fick syn på den absolut fulaste tavla jag någonsin har sett - jag ryggade faktiskt tillbaka. Nu plötsligt förstår jag varför lamporna i hallen inte funkar! Jisses, där gäller ju att hålla så mörkt som möjligt!

Det som är underligt är att jag inte har sett den förut. Jag har bott här i fyra veckor!

Fast i min första lägenhet i Frankrike dök det upp såna där överraskningar varje dag. Lägenheten var enorm, en takvåning, och vi var flera som delade den. Alla möbler, med undantag från ett enormt bord som vägde 37ton ifrån afrika (gud vet hur han fått dit det och upp för tio våningar dessutom), var hemmabyggen. Soffan var en hörnsoffa som genast associerades med en pimphörna, sängarna var inbyggda som i värsta båtarna, allt var fastskruvat i väggarna, målat där det syntes men inte bakom osv. Elen hade han också dragit in själv. Genom min dusch gick löst hängande elkablar och jag var tacksam varje dag som jag överlevde morgonduschen! En dag när jag stod och väntade på att vattnet skulle koka upp i köket tittade jag upp i taket och fick syn på en ENORM plastkräfta fastskruvad däruppe. Varför???

Toaletten var separat, en vit toalettstol i en svartkaklad skrubb på mindre än 1 kvadratmeter med 3 meter i tak. Som att sitta fastkilad i ett rör. Man fick kämpa för att få in alla kroppsdelar för att kunna stänga dörren. I sovrummen regnade det in. Rutorna i fönstrena kunde man plocka loss om man ville, dom satt löst - hemmaversionen av ventilation?

Har aldrig varit så glad som när jag flyttade därifrån!

Men nu har jag som sagt hittat rätt, och förutom tavlan på väggen och helikoptern i köket hoppas jag slippa fler hemska överraskningar.

En skog av palmer, runt sjön, vad sägs om det?



Ibland glömmer jag bort hur bra jag har det!

Igår när jag var ute och promenerade i området hittade jag inte mindre än två fina små illgröna sjöar med massa söta fåglar i. Det var just dom små söta ankorna som simmade i vattnet jag kom ihåg ifrån igår, när jag tog med kameran ut idag.



Äkta Kalle Anka med andra ord, med riktiga små kvack kvack.

Vad jag inte hade väntat mig möta halvvägs runt sjön, var två enorma fågelbestar med periskophuvuden som gick till anfall när jag försökte smyga mig förbi.



Nog så snälla INNAN dom fick syn på mig.



Och så den här herren, som höll sig mitt i sjön!

För idag kom folk tillbaka för att äta mera smörgåstårta!!

Man vet att det är irländare som sitter i grön respektive blå baddräkt på balkongen när det är mulet ute, vinden blåser iskallt och termometern visar knappa 21 grader.

Man vet att det är en fransman som bor bredvid, när dörren är stängd för att det är för kallt ute!!

Brevbäraren har nu samlat ihop en hög med brev som äntligen dök upp i min låda, efter 2 veckors ekande tomhet. Mitt bokpaket är dock fortfarande borta och eftersom jag tvivlar på att det är någon fransman som sitter och lyssnar igenom svenska CD böcker, antar jag att det är någon på posten i Sverige som har snott det.

Dags att vända på lite stenar i båda länderna, för jag längtar verkligen efter min bok!!

Tänk hur löjligt glad man kan bli över fyra par strumpor i present. Inte vilka sockar som helst inte, utan riktiga sportstrumpor som verkligen är gjorda för att fötterna ska trivas i gympaskor. Har motsvarande variant för vandrarkängorna och det är fantastiska grejor!

Ännu gladare blev jag över att presenten visade att vänner jag inte träffar så ofta, trots allt känner mig så väl!

Jag hatar verkligen att sitta still, mååååste få röra på mig. Jämt.

Den här gången är det helikoptern som gjort sitt återtåg i köket. Så typiskt franskt!

I Frankrike har man 3 karensdagar när man blir sjuk. Det upptäckte inte jag förrän jag bytte jobb, eftersom mitt tidigare företag betalat dom dagarna för mig - det är alltså något man kan förhandla in i sitt kontrakt.

Karensdagarna gör att många går till jobbet även när dom är sjuka. Inte bara med en kraftig förkylning, utan även allvarligare grejor.

I januari hade jag magsjuka inte mindre än 3 gånger på två veckor, tack vara min kollega som envisades med att komma till jobbet sjuk och därmed smittade ner allihop. Öppet kontorslandskap sprider bacilusker illa kvickt. Folk tog en liten paus för att kila ut och slåss om toaletterna, och kom sedan tillbaka som om ingenting hänt. Själv låg jag hemma varje gång, bara tanken på en timmes biltur i varje riktning med akuta toalettbehov var tillräckligt för att övertyga mig att stanna i sängen. Men så fort jag kom tillbaka till jobbet blev jag smittad igen.

Just denna kollega har en son i dagisålder, så hon delade med sig av ganska mycket kul under våren. Inte nog med att hon kom till jobbet väl medveten om att hon var sjuk - först kilade hon runt och kindpussade alla, SEN berättade hon att hon kräks hela morgonen.

God sed här innebär att man undviker pussarna när man är sjuk.

Men vissa vill ju dela med sig,..

Ännu en titt i skvallertidningarna och jag får dagens första skratt. SAAB har infört ett belöningssystem där alla som inte har några sjukdagar på ett helt år får en gratis lunch i personalmatsalen (woooooow) med.. med..  ingen mindre än produktions CHEFEN!!!!!

Hurra!!!

Är det inte något vi alla strävar efter - att få genomlida dagens enda andningshål tillsammans med Slavdrivaren I Egen Högsta Person?

Jag ser fram emot en uppföljningsartikel på det här och lite statistik som visar hur många som i panik sjukanmäler sig i sista sekund när dom inser att dom närmar sig det magiska hela året utan sjukfrånvaro.

SAAB påpekar att det "är inget straffsystem mot dem som är sjuka utan vi ville visa vår uppskattning till de som alltid kommer till jobbet". Det är alltså BRA att gå till jobbet även när man är sjuk (och därmed smitta alla andra)??

Dom där kronorna - ja, mat i personalmatsal brukar inte kosta mycket - som används för att 482 personer per år ska få äta lunch med chefen (artikeln avslöjar inte hur många produktionschefer som finns, eller om luncherna är individuella små möten - kanske är det så att viktig arbetstid går förlorad för att cheferna är tvungna att luncha två gånger om dagen för att hinna med alla hjälteluncher?), kunde väl användas till lite färsk frukt till alla - vitaminer håller allt folk friska längre än en måltid om året med Slavdrivaren.

Idag kan jag vare sig vrida huvudet åt vänster (no news...) eller nedåt eller uppåt. Har fått veta att försäkringsbolaget kan punga ut med stora summor vid kaninsmällar (ja, det är väl ungefär så som whiplash kallas på franska, väldigt fritt översatt).

Hoppas folk håller sig på höger sida om mig idag.

och även idag har jag vaknat löjligt tidigt, trots att jag inte kom isäng förrän vid ett tiden. Nu är det slut med kaffe för min del. Sitter här och tittar på en rosa och lila soluppgång. Vaknar jag i ottan imorgon också, ska jag åka ner och titta på skådespelet från stranden! Solen brukar vara röd när den stiger upp hur havet här på vintern.

Och jo, det känns som vinter ute den här morgonen. Jag har inte ens öppnat fönstret än!

Ännu en fantastisk uppfinning som kommer göra att flygen blir än mer försenade och folket allt mer besvärade. Nu vill dom att alla ska scannas och samtliga misstänkta tas åt sidan för att förhöras.

Och för oss som flyger ofta? Ska vi få hjärnan scannad i tid och otid?

Själv tycker jag redan att dagens kontroller är enormt tidkrävande. Jag som alltid kommer kutande i sista minuten och därmed är svettig, stressad, vansinnig på köerna framför mig, sur på att jag alltid måste ta av skor och skärp, tömma hela väskan på bagagebandet innan det går genom röntgen, kroppsvisiteras, svetten rinner, tömma alla fickorna, svärande försöka knö i allt som tagit mig två dagar att få i väskan igen - och två meter senare är det likförbannat någon som ska titta i väskan igen.

NÄR i den processen tror dom sig kunna få en "normal" scan av mig?

En där jag vare sig är stressad, svettig, eller tänker elaka tankar om folket runt mig?

Bara att gilla läget. Jag får ta tåget till Sverige i fortsättningen.

Hahaha en sån här vill jag ha när jag åker rollers!!! Snacka om att inte behöva rädas några konstvarianter när man leker bambi!!

Det händer något magiskt vid midnatt. Dagens count av antal läsare försvinner. Just nu kan jag se vad som hänt den 23 och den 25 september, men inte 24. Samma visa varje natt. Vad pysslar blogg.se med?

Just nu är jag SÅ trött på den franska kulturen, så otroligt trött på att alla bara ser sig själva först, på alla manipulerande människor, på fransmännens otroliga rädsla att någon ska "hugga dom i ryggen" (dvs dra nytta av något någon berättar), på näsan i vädret attityden, på skitsnacket, på ytligheten på tamejfasiken allt här.

Rivieran hade vart helt perfekt om det inte vore för alla fransmän!!!

Kommer jag någonsin vänja mig vid den här kulturen??

Jag kom försent.

Nu har jag dock haft tur för någon har lämnat reklam - halvvägs in i alla brevlådor. Dom som inte är borttagna imorgon bitti är garanterat folk som inte bor här över vintern. Dom lådorna ska jag kika i.. eller ja, be brevbäraren kika i. För bönelappen är skriven. Måste bara klistra upp den på min brevlåda imorgon bitti.

Jag vill ha mitt paket!!

Dom sa just på nyheterna att det är 22 grader i havet. HA!!!!!
Jag vet vart jag ska tillbringa morgondagen då, för här är fasen inte ens 22 grader i luften..!!!

det funkar helt enkelt inte med vare sig sandaler, kjol eller kortärmat.

Dags att ge sig ut i shoppingdjungeln för att se om det går att få tag på varmare kläder:-(

gurka är något enormt uppskattat hos mina firrar, som just nu smaskar som värsta hundvalpen som slafsar i sig sin mat. Det ni! Fiskar som smaskar!

Bilden gör sig inte rättvisa för jag vågade inte gå så nära. Men KROPPEN på den här rackaren är ungefär 2cm lång och en bred. Han bor precis där jag tänkt parkera min cykel.

Har jag nämnt att jag antagligen tänker flytta ifrån Frankrike. I eftermiddag. Typ.

AAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHH

Det finns två verktyg som jag verkligen saknade imorse: osthyveln och äggskäraren. Har båda. Väl nerpackade i en låda i förrådet.

Det finns två verktyg som jag verkligen saknade imorse: osthyveln och äggskäraren. Har båda. Väl nerpackade i en låda i förrådet.

Den blev långt ifrån så fin som jag tänkt. Ostskivorna gick inte att rulla och allt bara halkade omkring. När allt var inplastad såg jag att jag glömt citronerna, persiljan osv. Får väl slänga på det när jag serverar!

Jag har tyvärr inget val. Idag blir det till att ligga på lur vid brevlådorna och helt enkelt vänta in brevbäraren. Tänker inte ge mig förrän han har kikat i alla brevlådor i området för att se vart mitt paket kan ha tagit vägen. Annars lär jag inte se röken av det förrän framåt maj när alla sommarboende återvänder:-(

nu före soluppgången och jag såg just grannarna ranta runt i jackor utanför. JACKOR??? Sommaren kan inte vara slut än. Jag brukar ligga på stranden och svettas första veckan i oktober. Det är väl inte ens slut på september än??

Någonting är helt klart inte som det ska i år.

..när man sträcker inte bara en, utan båda lårmusklerna när man snubblar uppför trappan med tre stora kassar mat.

Min mobil funkar ju för det mesta inte i min lägenhet. Men NÄR den väl funkar händer det spännande grejor. Idag har jag fått flera sms från october 2007. Igen. Creepy.

Men inget slår den helgen när jag bodde i Tyskland, då det blev ett fel på Telias sändare (eller vad dom nu hade för ursäkt). Mammas sms skickat på fredagen kom i omgångar om 4 sms. Var 8e minut. I FEM dygn. För gubben som skulle fixa felet var på semester. Aldrig innan och aldrig efter har jag hatat min mobil så som jag hatade den dom fem dygnen. Jag var helt beroende av telefonen, eftersom det var min enda möjlighet att bli kontaktad och kontakta folk i ett för mig helt nytt land. Tog lång tid att komma över den svåra allergi mot sms dom fem dygnen utlöste!!

Yes, i plural. Jag fick nämligen en present idag, i form av en dörrmatta till mig och "en som katterna kan pinka på"...

Nu till den stora frågan - hur får jag katterna att fatta vilken dom INTE får pinka på? Låter jag dom välja först??

Tredje gången gilt - har provat igenom en hel hög med nya fjärrkontroller till TVn - den är ju från östligare stater och finns inte listad som någon av dom 400 förkodade märkena som nya fjärrkontroller har - och nu har jag glädjen att meddela att det som varit dagens enda motion sedan bilolyckan numera är ett minne blott. Jag kan höja och sänka ljudet direkt från soffan.

Och för en som alltid har myror i kroppen tycker jag att jag lyckats alldeles på tok för bra med att förvandlas till en soffpotatis på nolltid.

Lite uppmuntrande ord för att få ut mig på rollerserna, cykeln eller åtminstone en promenad vore på sin plats!!

Skinka kostar som sagt 5kr skivan här.
För räkorna - frysta - betalade jag 50spänn för 400g.
Äpplena 3 kronor styck
Skinkan som jag köpte riven, kostade 20spänn för 100g.
Osten kostar 3 kronor skivan

Gäller allt fasen att tårtan blir god och folk dyker upp!!!

Har också investerat i djuprengöringsskum för heltäckningsmattor. Tänkte prova det på dörrmattan. Med lite tur tar det bort lukten!

En sån här håller jag på och slänger ihop....

Vet ni att skinka kostar ungefär 5kr skivan i Frankrike och är absolut supervidrig?

Man ska ju inte påstå att den sköljer speciellt bra. Har hällt i ett kilo salt. Nu håller vi tummarna på att han går med på att fungera fullsmockad efter festen!!

Först diskmaskinen som slutat sura, och nu skiner solen! Vilket ljus!!!
Tog bara två minuter så hörde jag att jacuzzin gick igång (kan inte vara varmt i det vattnet nu, efter alla kalla nätter och tonvis med regn) och jajamensan - svenska röster (vem annars badar när det är under 25 grader i vattnet?).

Det osar bränt från diskmaskinen. Jag låtsas som ingenting och hoppas på att det bara är ännu ett av hans tjuranden. Trallalalalala...

Mitt kök är designat av en man. Och för en man. Om det råder inga som helst tvivel. Dessutom av en kanadensare - det senare märker man på den dubbla diskhon (fransmän brukar inte ha det).

Detaljerna som avslöjar att det är en man som designat köket är följande:

• Det finns två överskåp för tallrikar och glas. När diskmaskinen är öppen behöver man vara 3 meter lång och helst ha lika långa armar för att nå att ställa in något i skåpen, utan att behöva stänga maskinen först.
• Ugnen sitter ovanpå det höga kylskåpet. Man behöver en stege för att ta ut varma saker utan att riskera att tappa glödheta plåtar och mat i huvudet.
• Det finns tre undersskåp. Ett är så litet att inget går in i det. Ett är 60cm brett. Det tredje är hela 120cm brett och har EN hylla. En hylla som man alltså inte kan ställa speciellt mycket på eftersom den är så lång blir den också skör.
• Det finns ett utdragsskåp för 16 flaskor. Man får in 6 stycken, tack vare att skåpet är placerat så idiotiskt att man helt enkelt inte kan ställa in flaskor i det.
• Det finns EN kontakt i köket, men inte mindre än 8 elektriska apparater.
• Köket har många falska skåp. Så när man ställer upp en sak på en hylla kan det mycket väl hända att saken trillar ner i ett avgrundshål och aldrig hittar upp igen.
• Det finns lampor precis överallt
• Köket är (ok var, jag har ställt allt i förrådet) utrustat med precis varenda maskin som kan ersätta en vanlig kniv och skärbräda (lökhackare, lökstrimlare, 4 potatismoskvarnar, potatishackare/skivare/strimlare osv) och trehundraelva grytor och skålar (ni vet, som man ser man till att smutsa ner så mycket som möjligt när man lagar mat..)

Inga fördomar här inte.

Medan jag stod där och diskade upp dom sista resterna av de senaste 14 dagarnas disk (har man tallrikar för 20 pers, förrätt huvudrätt och efterrätt kan man lika gärna använda allt innan man diskar) tänkte jag att EN gång till ska jag prova innan jag skriver till ägaren.

Så jag satte på diskmaskinen - numera helt tom - och fortsatte diska för hand. Glömde av den. Tio minuter (hmm...) senare gick till min stora glädje maskinen igång.



Den lille jäveln har bara väntat på att jag ska diska för hand!

Så nu står den där och går - tom - under sträng övervakning av mig. Den låter nämligen enormt och jag håller alla tummar och tår på att det bara beror på att den är just helt tom.

25 minuter kvar på programmet... Jag väntar med spänning på resultatet.

När jag bodde i Tyskland, så var min lägenhet så fantastiskt välisolerad, att det stod skrivet i kontraktet att jag var tvungen att hålla balkongdörren öppen en kvart varje dag, för att motverka mögel inne. Så varje morgon innan jag klev in i duschen ställde jag dörren öppen - kan tillägga att temperaturen låg på mellan 0 och -18 beroende på vilken månad det var. Att komma ut från en het dusch till en iskall lägenhet var inte alltid helt kul. Men men. Så var reglerna och jag erkänner att värmen funkade bättre när man gjorde så.

Min nuvarande lägenhet verkar behöva samma sak. Jag har tvåglasfönster - mycket ovanligt här på Rivieran - och det är minst sagt instängt när jag vaknar på morgonen. Så dörrar och fönster står öppna jämt i princip. Nu är det dock lite skillnad i temperatur - som kallast inatt hade vi 15 och nu är det runt 20 grader ute, så jag fryser inte ihjäl precis.

Tvåglasfönster isolerar toppenbra mot ljud utifrån - men det känns konstigt, efter 4 år med englasfönster, då man verkligen hör allt som händer på utsidan.

Blir "svårt att andas" när allt är stängt - instängt!!

En titt i dagens skvallertidningar och ögonen faller på just den rubriken - om man nu vill ta "krafttag mot skolket", är det då inte bättre att plocka upp telefonen och ringa? Kostar mindre än ett sms, och man är säker på att föräldrarna faktiskt får informationen.

Jag har nog nämnt det förut, men i Frankrike är man inga hejare på att svara på inbjudningar. Efter många om och men har jag fått veta att svarar man inte betyder det att man är ok, dvs att man tänkt komma.

Men så är fransmän ganska glömska också. Och det händer ofta att dom helt enkelt glömmer.

För att göra en lång historia kort så hatar jag numera att bjuda in folk på middag - för antingen står man där med mat för 15 personer och bara 3 dyker upp, eller så lagar man ingenting, för ingen har svarat, och vips så står 20 hungriga personer utanför dörren som en glad överraskning.

En gång varje år gör jag dock en ansträngning och bjuder in alla jag känner på smörgåstårta - något som är MYCKET uppskattat av fransmännen (det är för övrigt den enda svenska mat jag kan lura i mina franska vänner). Det hela är en process som kan ta några veckor. Skicka inbjudan. Inte få några som helst svar. Vänta en vecka, skicka den igen, ännu en gång be om svar innan ett visst datum, inga svar, skicka en påminnelse, höra av några vänner som säger att självklart kommer dom (var ju aldrig tal om annat), råka springa på lite folk på stan som kommer ihåg inbjudan och glatt säger att dom kommer.

Så åker jag och shoppar grejor till smörgåstårtan - mycket och dyrt. Medan jag står där och smetar ihop fyllningarna dagen innan bjudningen (den måste ju få gotta till sig) så ringer telefonen oavbrutet med folk som tyvärr inte längre kan komma. 15 är nere i 3 igen.

Ingen stress.

För jag vet att på tårtkalaset kommer det - förhoppningsvis - dyka upp folk som inte gett ett livstecken ifrån sig efter inbjudan.

Jo, strejken i mitt kök måste faktiskt få ett slut idag, annars kommer det bli kris här imorgon när jag har bjudit hem okänt antal folk på middag. Vem ska annars diska??

Alleeeez Monsiuer Strejk, fuuuuunnggeeeeraaa nuuuu!!!!

Kanske bäst att köpa papperstallrikar trots allt?

...och jag är klarvaken. Det är dödligt tyst i hela området nu, när katterna sover inne, och jag vet inte vad som väckte mig. Mina kompisar i Japan, som brukar underhålla mig via msn fram till lunch, har helgdag idag. Kan inte missunna dom det, när dom bara har en knapp veckas semester varje år..



Sitter med ett levande ljus som doftar mango och kanel i mörkret och försöker få igång SVT via nätet, men dom är visst lite slöa på att ladda upp nya program.

I två år har jag samlat batteri, förgäves letat efter en insamling, letat, frågat, vart runt på andra typer av insamlingar, aldrig fått napp. Så tillsist slängde jag allihop i soporna - även om det verkligen verkligen tog emot att göra så - tänkte att dom samlar väl inte in batterin i Frankrike.

Idag hittade jag en insamling.

Såklart.

Grannarna var just ute och ropade in sina älsklingar!!

Mindre kattpink på min matta (den som numera bor utanför grannens köksfönster) och mindre slagkämpar utanför mitt fönster inatt.

1-0 till mig.

När jag kom till akuten idag fick jag ringa på en klocka och slå mig ner i väntrummet. Efter två minuter kom en manlig (hmm ja det är ju en definitionsfråga förstås. Han var man, om man säger så) sjuksköterska ut och förhörde mig - inför alla andra patienter - om varför jag var där. Tyckte det var lite pinsamt så jag sa att jag vart i en olycka och förstod sen inte så mycket franska alls faktiskt... Men ska sanningen fram kan jag inte ens på svenska beskriva huuuur huvudvärken känns och vaaaar den sitter och och och och...

Fem minuter passerade. Läkaren tog ett varv förbi väntrummet, fick syn på mig, frågade om jag fortfarande hade ont (var ju hos samma läkare förra veckan) efter olyckan, och försvann. Två minuter passerade.

Mr Sjuksköterska kom ut från samma rum och sa kom så går vi till röntgen. Eh??? Röntgen sa jag, som hade med en stor påse med bilderna dom tog på akuten dagen efter olyckan. Nej tack, sa jag, röntga vill jag inte. Han tittade förvånat på mig. Läste i papprena. Aha, scanner. Ok, sa han, här ta din journal, scannern ligger i byggnaden på andra sidan vägen, vi syns sen hej så länge.

Letade mig fram till scannern. Jaha, sa tjejen i receptionen, har du inte ditt försäkringskort med dig? Nej sa jag, ligger på akuten. Akuten sa hon eftertänksamt. Frågade hur länge jag behövde vänta. En timme sa hon. Väntrummet var fullt.

En knapp halvtimme senare dyker en manlig sjuksköterska (ok, igen, definitionsfråga), upp och ska sätta en kanyl så dom kan spruta in färgämnet när dom scannar. Inget material fanns på plats så han rusade in och ut, alltid med ett leende på läpparna och ett vi ses sen eller hej igen (när jag gick fick jag fylla i en enkät på hur personalen bemöter patienterna, så det förklarar ju en del). Sen säger han "men vi har ju setts förut". Yes. Men det var 6 månader sen jag var på det sjukhuset sist. Det är till att göra intryck!! Frågan är om det var bra eller dåligt... Gissar på det senare för den gången var jag inte akutpatient, utan fick vänta i härliga tre timmar varav en timme i en liten garderob på 89kvadratcentimeter, där jag hann förvandlas till ett ilsket bi innan jag blev utsläppt, eftersom jag kom flera timmar försent till jobbet.

Några minuter och vänliga leenden, rara kommentarer (enkäten ni vet...) senare har dom fixat scannern av nacken och jag får stora äran att själv stoppa blodflödet. Tryck här, säger han. Ta på dig skorna och gå och vänta där ute. Ehhh? Jag tog på mig skorna. TRYCK!!! skriker han. Jaha. Men hur ska jag då få på mig skorna?

Fem minuter senare i väntrummet, där blodet mycket riktigt börjat spruta ut med oanad fart och tjejen bredvid mig såg helt kräkfärdig ut (herregud, jag höll ju över det, var ju bara ett sticksår!) så kommer en man förbispringande, vanligt klädd, stor väska, och ropar liksom till alla i väntsalen att "allt är bra". Jag var nog den enda som inte reagerade. Madame?? hörs det om och om igen. Tills jag förstod att det faktiskt var en läkare som stod där. Och att han pratade med MIG. Allt är bra. Ok.

SEN uppstod väntan, någon halvtimme på att få ut bilderna, och vidare över till akuten, där den andra läkaren bekräftade att allt var bra, skrev papper till försäkringsbolaget (och räkning till fårskallen som körde på mig) och så blev jag utskriven.

Total tid: Dryga 1h45min.


I Sverige väntade jag 4 månader på att få röntga foten vid en misstänkt fraktur, när jag hade så ont i den att jag inte kunde stå på foten och rantade runt med kryckor. Då stod jag ändå som "akut" i kön till röntgen.

Jag betalar visserligen dyrt för min sjukförsäkring här, trots att jag har valt billigaste alternativet. Men den täcker den % av sjukvårdskostnaden för staten inte betalar. Den betalar alla mediciner. Den är min trygghet. Men det som ändå är bäst här (och säkert kostar staten skjortan) är att de flesta läkare är privata, men ändå omfattas av skjukvårdsystemet. Det är därför man alltid kan hitta en läkare direkt när man behöver en och det är därför man aldrig brukar behöva vänta mer än någon månad om det är någon större grej som ska göras.

Kanske är det dock värt att påpeka att det finns nackdelar - folk som inte får antibiotika när de tror sig behöva det, går helt enkelt till en annan läkare. Staten har stora kampanjer på gång för att utbilda enskilda människor i att det mesta läker ut utan antibiotika. Så det finns baksidor.

Men för mig var det ändå en enorm lättnad att idag få veta att nacken är ok, att det onda kommer läka bort med tiden och att jag kan återgå till lättare sport så fort jag känner att jag orkar. Att jag fortfarande inte kan vrida huvudet helt åt vänster, det är en annan historia...

Man klär sig inte i vitt när man åker till akuten.

Disken som stått och myst i den envisa Monsieur Strejk i köket, har nu förvandlats till torkat stinkande mojs. Bara att ge upp. Har fyllt diskhon med vatten och hoppas på att någon ska komma förbi och förbarma sig över stackars mig.

Fick tips om att vitpeppar kan hjälpa mot katterna, så min dörrmatta kommer inatt bli täckt av detta svindyra pulver (affären tog 8spänn mer betalt än vad som stod på prislappen, hurra). Har även inköpt fina vinkaraffer i glas, som ska fyllas med vatten och ställas ut - tydligen hatar katter det. Tror jag så mycket jag vill på, min katt älskade verkligen speglar. Men allt är värt att prova.

Och på insidan min dörr står nu ett starkt doftande ljus och brinner - och tar effektivt död på kväljningskänslorna av kattpink.

Dörrmattan är tillsvidare placerad under grannens fönster, rakt under där hon har placerat kattmaten:-)
Skit ska skit ha.

Prosit på er katterna!

Jag åkte lite vilse bestämde mig för en sightseeing tur på vägen till akuten idag, och hamnade vid fel sjukhus. Först hade jag ju varit i en grannstads akutmottagning för att hämta röntgenplåtarna dom gjorde på nacken, dagen efter olyckan. Idag var det alltså ett annat sjukhus som gällde för att få gjort en datormografi, men jag hamnade som sagt på ett tredje sjukhus, innan jag insåg mitt misstag och kunde åka tillbaka.

En mycket intressant tur i den rullande bastun. Tutan fungerade bara sporadiskt, så jag var nära att bli mosad mellan två lastbilar vid ett tillfälle och så var det en dam som backade rakt mot mig i full nittio utan att så mycket som slänga en blick i någon spegel. Tutan kom igång just när jag gjorde en undanmanöver och tanten pinkade antagligen ner sig. Kan hon gott ha. Vid inte mindre än två tillfällen fick jag stanna mitt i vägen för att inte bli nermejad av MÖTANDE motorcyklister. Fingret funkade fint. Mitt framför tre poliser i en kontroll, var det inte mindre än 5 bilister som körde mot rött. Ingrep polisen? Icke.

Det bästa med att köra i Frankrike är nog trots allt bredden på vägarna. Dom har inte gjort en millimeter bredare än vad som behövs för en liten smartcar att ta sig fram, vilket blir aningens spännande när man är bilister, motorcyklister självmordskandidater, cyklister 90 åriga gubbar på cykel i bättre form än vilken proffsidrottare som helst, och vanliga folk på två fötter.

Jag tror faktiskt att jag ska sluta gnälla över olyckan som hade sönder nacken, och i stället glädja mig över att jag överlevt så länge som jag gjort i Frankrike!

Det behövdes nya hjul på den rullande bastun så jag blev inte godkänd i besiktningen i juli, utan tvingades flänga ut med en förmögenhet på nya däck och idag var sista dagen för ombesiktning.

Eftersom jag inte var säker på att skrothögen skulle leva så länge har jag som sagt dragit ut på det hela in i det sista.

Idag hade jag i varje fall tid på förmiddagen och kom dit några minuter för tidigt (det ni!). Mannen sa att det blir 30 euro. Va sa jag, det står ju att det kostar 20 euro!! Nej sa han, bara om vi inte använder några verktyg. Jag fattade ingenting. Det syns på 50 meters avstånd att däcken är nya! Vadå för verktyg.

Ja, hade jag inte suttit och tittat på vad han gjorde, så hade nog hans "verktyg" inte behövts. Han körde in bilen, ställde sig 4 meter bort, tryckte på en knapp som hissade upp den rullande bastun två meter upp i taket och tryckte på samma knapp för att hissa ner skiten igen. UTAN att ens närma sig bilen. DET ni, där hade ni dom extra tio eurona för "verktyg".

Autozur heter kedjan ni ska undvika, om ni vill slippa bli blåsta vid besiktning i Frankrike.

Tja rädslan i trafiken varade inte längre än värsta värken i nacken. Under min morgon i den rullande bastun på väg till och från diverse måste absolut göra idag grejor, har jag hunnit med:

• att tvärnita framför en nöt som satt som ett klistermärke i bakluckan, i en mycket kurvig nerförsbacke som i pissregnet förvandlats till en isgata. Tre gånger dessutom. Vissa fattar inte med en gång.
• att preja ut en fransk bitch i en blänkande grå jaguar, när hon försökte köra om på höger sida om min bil i hopp om att hitta en parkering före mig - behöver jag säga att hennes lilla tilltag orsakade kaos på parkeringen? MIN bil märks det inte på om den får några repor till, men det är lite värre med en sprillans ny jaguar. Man snor inte en parkering från mig. Här gäller inte dyrast vinner, utan de mest öppnade-konservburksliknande bilarna rules the roads. Förresten hade jag rätt.
• dessutom råkade jag reta upp en hel del bilister när jag faktiskt stannade och släppte förbi folk på övergångsställena. Fy på mig!!

Vad jag däremot inte har gjort idag: parkerat olagligt. Nejdå, efter en halvtimmes parkeringsletande bestämde jag mig för att komma tillbaka efter lunch istället och parkera lagligt. Pluspoäng till mig.

Ska berätta lite om franska trafikregler här lite senare idag, men nu ska jag ut och riskera livet på vägen igen.

Ligger man inte och trynar bort hela eftermiddagen, så kan man somna gott redan klockan 22h på kvällen.

Bara att erkänna, jag håller på att bli gammal.

Eftersom det plötsligt blivit vinter här idag så har det varit lite kris nu på morgonen, att hitta byxor som täcker hela benen, sockar, skor istället för sandaler, jacka. Ja, ni vet, såna kläder man brukar ha när det inte längre är 35 grader varmt i skuggan.

Problemet är att jag har flyttat två gånger i sommar. Först flyttade jag ut i juli, tryckte in allt jag äger i ett förråd, drog på semester i en månad, och tillsist flyttade jag in här i Fort Knox.

Tror ni jag hittar några kläder?

Ser ni någon f'ärgsprakande tjej som druttar runt i kläder som inte matchar på långa vägar, då är det mig ni fått syn på.
Våga vägra shoppa!!

En dag ska jag hitta allt som försvann i flyttarna!

Jo som ni märker skriver jag inte längre dagens väder. Det regnar nämligen alltid här nu. Fortsätter det så här kommer fransmännen kunna utveckla lika många ord för regn som eskimåerna har för snö.

Dagens regn: Skyfall

Det lönar sig att låta svältkänslorna komma ibland. Om en timme dyker det upp en laddning kinamat hos mig. Sååå gott!!!

Sitter och funderar på vad som egentligen sas i det där samtalet tidigare idag. Skulle vi ses efter middagen eller skulle jag få middagen hemkörd...? Lite skillnad. Håller alla tummar och tår på sistnämnda.

Det sitter en röd katt utanför min dörr och jamar förtvivlat, hon är DJUPT förnärmad över att jag fräste åt henne när hon stack in huvudet. Rökelsen jag satt innanför dörren verkar dock göra susen, alla dom andra katterna försvann.

Får jag bara dit den nya dörrmattan  kattlådan också, så kanske jag slipper krevera varje gång jag går förbi ytterdörren.

The story continues.. När jag öppnade ytterdörren fanns det inte mindre än 3 slagkämpar utanför dörren och min dörrmatta är nypinkad igen. För sjuttioelfte gången idag har jag varit ute och städat, skrubbat, sprayat. Nu har jag även satt rökelse i dörren, hoppas det skrämmer dom lite.

Imorgon ska jag byta ut min dörrmatta mot en fin kattlåda. DET borde få grannen att förstå. Eftersom jag lämnat dörren öppen är hon ute och skrubbar lite för syns skull. Too late, jag har redan torkat upp hennes kattpink!

Tips mot hur man får alla katterna att sluta pinka mottages mer än tacksamt!!!

Lyssnade just på nyheterna på radion, där dom officellt bekräftade att sommaren är slut och att maximal temperatur den här veckan kommer ligga på 20 grader - dags att ta fram vinterjackan, som han uttryckte det. Brrrr

Imorgon kommer någon få en stor bukett med blommor ifrån mig! Aaaaaaningens några månader försent, men det är väl ändå tanken som räknas. Det har tagit tid att välja!!!

Alldeles bredvid där jag bor finns hus med andelslägenheter (eller vad det nu heter på svenska), där folk bor tillfälligt. Jag har länge skrattat gott åt alla fula klistermärken med loggan som sitter på skjutdörrarna i glas.

Skrattar bäst som skrattar sist. Ska kila upp och se om dom kan avvara ett sådant märke till mig.

Tills vidare har jag täckt min dörr med blåa post-it lappar och knät ligger under ispack.

Jag måste komma ihåg att aldrig tvätta fönstrena!

Jag har länge önskat mig en frys och nu har jag äntligen fått en. Efter att jag frostade av kylskåpet helikopern, fungerade det fint i ett helt dygn, innan han beslöt sig att kyl, det vill han inte vara. Efter några timmar som periodare i strejkgruppen, så har han nu kommit ut ur garderoben - som frys.

Allt jag stoppar in i helikoptern fryser på två röda sekunder. Helt fantastiskt. Äntligen kan jag köpa kött!

Hittade just en bild på kanelbullar och blev så otrolig sugen. Har allt som behövs hemma, utom socker. Men sockerbitar har jag, massor, i form av klöver hjärter ruter och spader. Och en hammare har jag. Nu fattas bara ett bra underlag, så jag inte bankar sönder något. Var är grannarna när man behöver dom?

Satt just och läste DNs artikel om IP telefoni i Sverige. Blev helt paff när jag såg hur mycket det kostar - och framför allt över att det är minutpris på samtalen. Blir ju lika dyrt som vanlig telefon!

Antar att Frankrike ligger flera år före i utvecklingen när det gäller just IP. Jag har haft telefon via bredband i fyra år nu, via två olika bolag. Visst kapas linjen när elen går, men det är också det enda.

För Internet och telefon och tv kanaler (inte tv avgiften alltså) betalar jag under 30 euro (300 spänn) i månaden. INKLUSIVE samtalskostnader till fast nät i nästan hela världen och mobiler i ett större antal länder.

Bolaget man väljer betalar kostnaderna för att säga upp abonnemanget hos konkurrenten. Boxen kostar inget så länge man inte har sönder den. Däremot kostar det att gå ur, om man inte varit kund tillräckligt länge. Fast går man över till en konkurrent tar ju dom den kostnaden.

Det som vart dyrt med operatören jag har, är deras service linje, som kostat närmare tio kronor i minuten och automatiskt kapas när man väntat i mer än 30 minuter utan att få prata med någon (sur sur) - men även detta har dom ändrat nu. Det kostar inte längre att ringa dit.

Vanlig telefoni, eller IP telefoni via France Telecom (motsvarighet till Telia) är däremot löjligt dyrt och jag förstår inte att det finns folk som fortfarande använder sig av dom!

Jag vet faktiskt inte vem jag ska skylla på. Men CD boken jag har väntat på i en hel vecka har inte kommit fram än och jag är sur sur sur för jag BEHÖVER lyssna på en bok när jag rensar urtråkiga papper och kläder (mina flyttrester..)

I augusti gav jag mig ut på en vandring till Glacier Blanc. 1300någonting meters klättring rakt upp, och lika mycket ner. Tog mig nästan 9 timmar!



Kallt kallt vatten i floden med med smält is från glaciären!



Som ni ser var det lite av motorväg på vandringen uppåt. Jag knatade själv till första refugen, innan jag fick sällskap av ett franskt lärarpar till toppen och ner igen.



Första anblicken av glaciären!





Lite närbild...



Och utsikten när man vände sig om!



En liten sjö halvvägs upp...





Här står jag vid foten av glaciären, faktiskt med fötterna i snön. Men utan rätt utrustning vågade jag inte ge mig ut på isen, eftersom solen gassade och det helt enkelt var för farligt.



För jag ville inte drutta i en sån här spricka!



Och det fanns som ni ser ganska många sprickor..



Vägmärke! Här har jag klättrat (jo, klättrat, händer och fötter behövdes lika mycket) upp några hundra meter till och sitter och beundrar glaciären.



En bild som verkligen visar hur STOR den är. Två pluttiga grupper med folk syns, observera säkerhetsavståndet mellan varje person, dom är kedjade i varandra.





Och till sist: Några av alla miljoner blommor jag fotade:-)







Behöver jag säga att jag hade ont i varenda muskel när jag väl kom ner igen?

Nu när alla elektriska maskiner i min lägenhet gått i strejk, har även jag anslutit mig till strejken. Jag vågar helt enkelt inte använda tvättmaskinen. ALLT annat har ju gått sönder. Fattas bara att jag pajar den också, den låter ju redan hemskt.

Fast å andra sidan, med alla kläder jag hittade i flytten, så klarar jag mig fram till jul. Minst.

Tänkte bjuda på lite bilder från La Clarée i Les Hautes Alpes, ett område som var så vackert att jag åkte tillbaka två dagar senare för att vandra en lite längre tur. För just den här dagen öste regnet ner.





Visst ser det härligt ut? Man får lust att bara springa uppför!!



Ett kort ögonblick klarnade vädret upp och himlen blev blå.





Hur det gick för piloten i det här planet vet jag inte - men jag antar att han tittat på utsikten i stället för att hålla koll på vart han körde.



Inte mindre än 3 sjöar vandrade jag förbi - och oändligt många fina vattenfall. Som ett trollandskap!





Sjö numero 2, den kanske vackraste.







I det här vattenfallet badade ett par när jag gick förbi. Ska tilläggas att vattnet var 8 grader!



Och tillsist, utsikten från bilen när jag åkte hem. En otroligt vacker hike, en av de finaste jag gjort (och jag bor mer eller mindre i bergen, för jag älskar att vandra).

Kommer mer foton från samma hike - fast dag två, då det var strålande solsken!

Handen på hjärtat - hur många av er tvättar händerna efter ett toalettbesök? Ganska många antar jag, eftersom jag har mestadels svenska läsare, om än väl utspridda i världen.

Men det är tyvärr inte så självklart i alla länder. Här i Frankrike hör det till ovanligheterna att man ser någon ta vägen om tvättstället efter ett toalettbesök.

Toaletterna är ofta i en egen liten skrubb, och handfat och dusch/bad i ett annat rum. Så för att ta sig från toan måste man ta i åtminstone två handtag på vägen till handfatet för att tvätta av sig. Vidrigt!

I Storbritannien och Irland ser man ofta små lappar ovanför handfaten på restauranger: "Personalen måste tvätta händerna". Tacka fan för det.

Hur är det med hygienen i andra länder?

Vaknade före soluppgången av ett hejdundrande åskväder och ett enormt skyfall. Hur härligt som helst. Men lagom till jag gått upp och dragit ur alla sladdar - saker har en förmåga att gå sönder i åskan här - så slutade det. Som om någon vridit av kranen bara!!!

Låg och drog mig en hel timme innan jag pallrade mig upp och så fort jag satte på datorn och kopplade i internet och telefon började det åska igen.

Självklart.

Lilla läckan i taket utan för min dörr, ett litet hål bara, har orsakat översvämning i entren. Min dörrmatta flöt omkring. Hade hoppats på att det skulle skölja kattpinket ur den, men icke. Lukten är 400 gånger värre och otroligt frän - även inomhus. Ska höra med ägaren om jag får köpa en ny matta.

Idag när jag stod och slängde ihop en pizzadeg rullade ut den färdiga pizzadegen jag köpt fick jag syn på burken jag ställt bredvid spisen. Den med vatten. Den med växter. Den med fem små yngel.

Hoppsan, den hade jag glömt *skäms*

Det är fest hos grannen och av någon anledning står allihopa utanför min ytterdörr och trycker... Jag antar att den kraftiga brandlukten kan vara orsaken till att alla står ute (på menyn: bränd mat uppenbarligen). Av ljudnivån är min gissning är att ytterdörren är tillverkad i Japan. Av lukten att dömma kommer det här vara ett mycket hungrigt gäng om några timmar:-)

Dags att leta upp festblåsan och se om jag får vara med!

Jag upphör aldrig att förundras över hur himlen bara kan öppna sig här. Det är fasimej mer sprutt i regnet än i min dusch! Håller det i sig till det blir mörkt är det jag som kilar ut och tvättar håret!

Kom mig aldrig iväg till stranden utan har legat på balkongen och kollat på grabbarna som spelar rugby på gräsfältet utanför, alternativt sovit bort hela eftermiddagen. Halsen är tjock tjock tjock och det gör ont att svälja.

Jag sitter på balkongen med kaffe, en bra bok, solbrillor och bara njuuuter i väntan på att få lite skvallersällskap med mig till stranden. Livet e tufft.

Så jag hade inte helt fel ändå! Utanför går två män och bär möbel efter möbel som dom trycker in i en väntande bil.


Och det inte är inte vilken väntande bil som helst inte!! Nej, det är den glansiga sprillans nya BMWn som hade parkerat så omöjligt - och förbjudet - igår att jag knappt lyckades ta mig in på min parkering. Det är inte mindre än mannen som råkade ut för mitt utbrott igår när jag ilsket förklarade att min bil är redan så repig att jag faktiskt inte bryr mig om jag måste skrapa några andra när jag parkerar, medan hans bil antagligen kommer få sig några fina bucklor om den står kvar när jag ska iväg nästa gång.



Det är ju bara att inse att det var han som drog det kortare strået och att bruden med högklackat (skor snart berikade med möbeltassar) är den som får äran att bo kvar efter den kasserade relationen.

Nåja, hon blockerar i varje fall inte min rullande bastu med sin jaguar kopia.

Strejkbrytaren i köket har fått över ännu en maskin på sin sida och nu återstår bara diskmaskinen, som envist vägrar fungera. En tur på internet har bekräftat att denne inte kommer ifrån östligare stater utan faktiskt är 100% fransk, vilket definitivt förklarar varför strejk är en naturlig reaktion på alla förändringar i köket.

Daltande och förhandlingsförsök har inte hjälpt. Idag är det hot som gäller!

Det var 15 grader när jag la mig igår, och för första gången sen jag flyttade in sov jag med stängt fönster. Ja, det berodde inte på kylan förstås. Nej,grannen hade telefonkonferans under mitt fönster och ämnet var inte lika intressant som när tonårstösen pratar med sin pojkvän.

Imorse var det 17 grader. Blå himmel igen men jag tvivlar på att det varar, för jag hade tänkt åka till stranden.

Eller utdrag ur en fransk bitch dagbok...

Som ni förstått är det lyhört där jag bor. Man hör inte musik tv eller tal från någon annan (hurra) men man hör all förflyttning av personer och möbler.

Imorse klockan 05h54 vaknade jag av dagens maraton i högklackat. La french bitch skulle antagligen iväg till jobbet. Det absolut första hon tog på sig när hon klev ur sängen var sina högklackade skor. Sedan började språngmarchen fram och tillbaka hit och dit i lägenheten. Det lustiga är att det liksom aldrig stannade upp. Normalt tar man väl sig några sekunder för att borsta håret, tänderna, sminka sig, dra på sig en tröja? Icke. Fram och tillbaka. Maraton i högklackat.

Den dagen jag listar ut vem det är ska jag smyga dit lite möbeltassar under alla hennes skor!

Klockan åtta vaknade jag igen av ett ljud som fick mig att le. Under en halvtimme var det nämligen ett sådant runtputtandeavstoramöbler att jag tillsist slog upp fönsterluckorna för att beundra flytttbilen som jag var övertygad stod utanför.

Ingen bil. Morgonens sport var antagligen just: putt med stora möbler.

Jag tror jag kommer behöva ett enormt pack med möbeltassar och en ursäkt att få smyga in hos alla grannarna dom närmsta dagarna.

Töm ALLTID ur vattnet ur vattenkokaren. Skölj ALLTID ur vattnet.

Speciellt när vattnet inte är vatten utan vinäger som jag hällt i för att få bort kalket (som uppstår på två röda sekunder när man inte häller ut vattnet).

Kaffe med vinägersmak någon?

Finns det något bättre än ett saftigt ösregn för att luckra upp jorden och gotta till den ordentligt...  Efter den lilla skuren igår natt hade vildsvinen kommit så nära som 2 meter från trädgården. Efter de senaste 12 timmarnas ösregn är det idealt för dom små liven att våga sig fram.

Jag sover på balkongen inatt, med stekpannan som kudde.

..i mitt kök har faktiskt lugnat ner sig. Tänk att det bara var ett 5 cm lager med tjockt is som behövdes knackas loss....

Bästa toalettborsten jag nånsin haft!

Min självkänsla som chaffis av den rullande bastun har gått rakt i botten efter olyckan. Jag grejar inte längre med radion när jag kör, utan sitter med huvudet klistrat mot nackstödet. Jag kollar inte längre i speglarna efter möjliga luckor då jag kan komma ut och köra om, utan efter andra bilar hot mot min krasade nacke.

Ett sådant hot dök upp i form av en bil som drogs som en magnet mot min, som riktigt klistrade sig upp i häcken och lyckades hålla mindre avstånd mellan våra bilar under en kvarts körning, än jag har kvar när jag klämt in mig på en fickparkering (och jag är en jävel på att fickparkera ska ni veta!)

När han prickat in 4mm mellan våra bilar, tog han upp mobilen. Inte för att prata, nejdå. Han hade lite sms att svara på samtidigt som han njöt av utsikten från sidofönstret.

Samtidigt satt jag och svettades med nacken hårt tryckt mot nackstödet, och foten som flimrade lite på bromsen för att se om han skulle reagera. Icke då. Grabben tryckte vidare på sin telefon. Mobiler är förbjudet när man kör bil i Frankrike.

Just min otur att alla självmordskandidater ska vara ute och köra när jag är ute med min rullande bastu!

Kolla, den SKINER

Ibland behövs inga ord.

Tyckte den här bilden summerar upp hur jag tillbringat hela den här veckan!

Man blir faktiskt riktigt poppis när man bor på Rivieran - folk man vare sig hört av eller träffat på år och dag kan plötsligt ringa och säga, du jag kommer förbi på fredag, är det ok om jag sover hos dig en natt.

Jajamen.

När sen det väntade besöket inte dyker upp, inte ringer, inte på något sätt hör av sig - förrän 4 timmar efter överrenskommen tid med ett sms och ursäkten "dom ställde in flyget", då blir jag aningens sur.

Vilket flyg? Mig veterligen går flygen från Paris varje halvtimme. Skulle han ta vägen om Australien?

Efter närmare en timmes ompysslande och daltande, lyckades jag tillsist övertala en av förbrytarna i köket att strejkvägra en liten stund. I hela 8 sekunder strålade jag lyckligt över att diskmaskinen åtminstone reagerat på att jag envist tryckte in startknappen. Tyvärr blev lyckan kort för lika snabbt som han gått igång, beslöt han sig för att åter gadda ihop sig med de övriga strejkande apparaterna. Jag är säker på att helikoptern hade ett finger med i spelet.

Snacka om att vara fransk!!

Frankrikes största nationalhobby är strejk. Man strejkar jämt! Det behövs egentligen inga andra ursäkter än att man är lite trött på att jobba. Vips, så är halva befolkningen uttagna i strejk. Och nu har landets elektriska apparater alltså anslutit sig. Ja, i varje fall dom i mitt kök.

Nu har jag listat ut att vattnet inte försvinner ur maskinen. Någon som vet hur man löser det problemet på en skitmaskin från något östligt land?

Kattmaten är uppsopad, och maten står numera i andra änden av fönstret - aaaaningens längre bort från min dörr. Piken gick hem.

Nu håller jag tummarna på att HON gör rent nästa gång kattmaten ligger utspridd utanför min dörr.

Tre veckor i nya lägenheten... redan när jag flyttade in upptäckte jag att alla fjärrkontroller var sönder (till TVn, till luftkonditioneringen etc) och att tvättmaskinen låter som om någon lagt en gaffel i tvätt trumman. Sen kylskåpet - till en början lät det bara som en helikopter på natten men sista dagarna har helikoptern gått ner för landning i mitt kök ungefär var tionde minut. Nu frostar jag av och hoppas få liv i det igen.

Så diskmaskinen. Den sköljde inte disken sist och nu tvärvägrar den att starta. Jag har skruvat isär och ihop allt som går och den står likförbaskat där och bara surar.

Hur förklarar jag för ägaren att ALLT elektriskt behöver bytas ut och att det inte är mitt fel...?

Läste just ett inlägg hos A Swedish Alien in California som pratar om sin dotter som har svårt att beskriva på svenka vad hon gjort i skolan (där hon faktiskt pratar engelska) och det slog mig hur självklart det egentligen är...

När jag pratar om mina upplevelser om när jag bodde i Irland, så går jag automatiskt över till engelska och dessutom med en lokal irländsk dialekt - för det är så hjärnan jag registrerat det som hänt. Jag har otroligt svårt att beskriva vad jag gjort på jobbet (franska) för en svensk på just svenska. Inte för att jag inte har orden - utan för att minnena finns på ett språk och inte på flera.

Det kan vara oerhört frustrerande att inte få fram det man vill säga. Under en konversation med mina vänner här kan jag snabbt växla mellan franska och engelska om jag berättar om något som redan hänt - jag använder det språket som hoppar fram först helt enkelt.

Det är en metod jag använder när jag gör anteckningar när någon pratar också. Under ett möte med min chef i juli, slängde han en blick på anteckningarna jag gjorde och utbrast "vad tusan skriver du". Då, först då, tittade även jag ner och registrerade en sida med anteckningar på inte mindre än fyra olika språk. Franskan sitter nämligen där till 100% i förståelse, men kanske bara till 80% i att kunna återberätta det som sagts - jag har helt enkelt inte tillräckligt stort ordförråd. Så även om jag förstår, kan jag inte alltid skriva ner samma version, ens på franska. Då är det först till kvarn som gäller och jag funderar inte ens utan skriver det ordet som dyker upp i huvudet - vilket språk det nu må vara på.

Det är en av tjusningarna med att vara utlänning:-)

Efter alla år utomlands i olika länder, så har jag väl tre språk som sitter som dom ska, och ett större antal till som jag förstår utan att fundera.

Under mitt första år utomlands, i Irland, så hade jag inga som helst problem med att förstå engelskan - däremot hade jag noll koll om ett ord var på engelska eller svenska. Jag pratade engelska med mina svenska vänner och svenska med mina irländska kompisar - allt i en salig röra - och blev hur frustrerad som helst när folk inte förstod. Prata engelska sa dom. Men det GÖR jag ju!! Trodde jag. Lösningen blev att sluta helt med svenskan tills engelskan var flytande - i det läget lyckades jag även plocka upp en härligt lokal dialekt.

Samma knep använde jag mig av för att lära mig franska, som jag skrivit om tidigare - jag kapade kontakten med allt och alla som inte var franska och bara dök in i kultur och språk. Det värsta året i mitt liv, som sagt.

Igår ringde telefonen och det var Pierre. Honom känner jag sedan min första vecka i landet och vi har alltid pratat engelska med varandra - eftersom jag bara pratar franska sedan något år. Efter att jag lärde mig språket, så undviker jag dock att prata engelska i den mån det går och sist jag träffade Pierre så pratade vi franska till hans stora glädje. Något som inte var helt lätt för mig eftersom jag förknippar person med språk. Jag har svårt att prata engelska med en svensk osv.

Men med Pierre har jag alltså lyckats byta till franska. Något som han hade glömt. Grabben blev helt stum när jag lyfte på luren och pratade franska. Efter någon minut kläckte han ur sig att han vart så inställt på engelska att han inte förstått vad jag sa!

Annars tänker jag normalt inte på vilket språk jag pratar. Jag kan idag växla fritt mellan franska engelska och svenska - och svarar på det språk jag blir tilltalad.

Imorse fick jag dock en tankeställare. Jag sover ju med fönstret öppet och vid åttatiden hörde jag en liten barnröst som glatt utbrast "fågel" när han kom utstudsande mot bilen. Det tog en halvtimme innan hjärnan registrerade. Fågel. På svenska.

Jag visste inte ens att jag hade svenska grannar.

Hörde att grannen grejade i sitt kök - hon har fönstret utanför min ytterdörr, och det är just utanför det fönstret hon förvarar sin kattmat. Och eftersom det lockar dit varenda jävla katt i området, så låg maten utspridd över hela entren och det mesta framför min dörr. Dessutom har det ösregnat inatt så torrfodret var inget torrfoder längre, utan en gyttja.

Passade på när hon stod i köket så hon kunde se vad jag gjorde. Har varit ute och sopat upp all kattmat i en fin liten hög som jag placerat utanför hennes dörr. En liten pik.

Sen sprayade jag hela min dörrmatta med toalettluktförbättrare igen - nån billig lavendelskit som man får migrän av om man använder inne.

Det tog två minuter innan grannen gick ut och beundrade mitt underverk. Nu sitter jag och väntar på att hon ska städa upp efter sina djur.

Den automatiska biltvätten är igång och jag håller alla tummar och tår på att den inte haft vägen om Sahara.

Det spelar liksom ingen roll att ögonlocken velat trilla ner sen efter lunch idag. Missar jag sömntåget före 22 är det kört. Jag är lika alert som efter dom tre kopparna kaffe jag drack imorse. Ögon som stora pingisbollar.

Sova? Ha! Här ska ut på balkongen och hoas.

Kanske kan jag då äntligen få syn på vildsvinen?

..ifrån grannlägenheten och jag vågar dra slutsatsen att mamma kommit hem och tonårsdottern läxats upp. Äntligen.
Nu ser jag med spänning fram emot kvällens telefonsamtal (hennes alltså) till pojkvännen och hoppas att hon, som vanligt, kommer sitta precis utanför mitt fönster när hon fnissar sig igenom alla franska motsvarigheter till:

"neeee"
"joooo"
"de e inte sant"
"varrråå"
"assååå"
"sa han?? gjorde han??"
"de e så tyyyypiskt"

osv

Fasen jag har dragit en riktig trisslott. I förra lägenheten dånade döva grannens TV så högt att jag aldrig kunde vara hemma - här har man underhållning på högsta nivå utan att behöva kliva utanför dörren.

(dör snart av tristess om jag måste ligga här och vila nacken länge till)

*Innan jag får några djurvänner på mig vill jag tala om att jag älskar katter. Det är grannen som jag utvecklat svår allergi emot, hon som ställer kattmaten precis utanför min dörr, och därmed lockar till sig alla djur i området...

... har jag bestämt mig för att använda repstegen från balkongen, istället för att behöva passera grannens om jag tar ytterdörren.

Tidigare idag la ju kylskåpet  helikoptern (till mina örons stora glädje) av. Antagligen har diskmaskinen som står bredvid fått samma virus, för den får jag inte heller igång.

Min gissning är att det inte lönar sig att kontakta ägaren för att se om det finns några garantier på utrustningen. Har jag inte helt fel är den inköpt på någon marknad i östligare länder någonstans. Varenda elektrisk pryl i köket stoltserar med märken jag aldrig har hört talas om.

Mikron är speciellt intressant. Idén med en mikrougn är väl ändå att man ska värma eller tina maten lite snabbt...?? 5-60 sekunder eller så? Nåväl, inte min mikro inte. Kortast möjliga tid är 3 minuter (!) och man kan vrida sig upp till några timmar. Behöver jag säga att sladden är utdragen och jag undviker eländet så mycket det går?

Ugnen är ett original. Den är tillverkad på 1700 talet och allt man behöver göra - efter att man varit nere hos grannen och lånat en stol som går att stå på (mina pinnstolar håller inte), så att man kan nå upp att öppna för den sitter inte så många centimeter från taket - är att vrida på en knapp. Vad man ställer in knappen på är mindre viktigt, för ugnen har ändå bara en temperatur. På. Och av. Det fick jag bevisat ikväll när det tog tjugo minuter i 300 gradig värme att smälta osten på pizzan. Ärligt talat tror jag att värmen som smälte osten kom från helikoptern som 1700tals åbäket står på.

Den enda elektriska utrustning i köket som jag litar på är brödrosten.

Det är förbaskat synd att dom inte säljer något bröd i Frankrike som man får i apparaten bara.

Om min fantasi har skenat iväg åt rätt håll, så tror jag att argbiggan som jag gav onda ögat inatt har blivit dumpad av mannen med vovven den enorma vilda dregglande - men känsliga - besten som inte klarar av att vara ensam i en minut utan att avge avgrundsvrål så det ekar mellan väggarna.

Det skulle i varje fall förklara möblerna som hystas runt och fräsandet och skriken från lägenheten bredvid.

Jag har faktiskt överskott på stolar i min lägenhet, jag kan nog avvara ett par om det skulle bli nödvändigt att slänga ut något från fönstret vid midnatt i riktning mot hennes svindyra merceders i förklädnad av en jaguar.

Antagligen vill inte argbiggan att någon ska se att hon flyttar och det är därför hon väntar till det magiska tolvslaget innan hon börjar turerna ut för att - under högljudda svordommar - slita ut automatiken och lyset på sin bil (se inlägget om Det Onda Ögat från tidigare idag).

Bilden på katten i det tidigare inlägget är inte, jag upprepar INTE, grannens katt som slickat på min dörrmatta (välsprayad med toalett luktningsförbättrare, allt för att dölja kattpinket).

Absolut inte.

Katter är dom absolut mysigaste djur man kan ha att göra med, bortsett från ödlor (som äter upp spindlarna som bits), marmottar (som man kan mata med morötter) och ankor (för att dom låter så kul).

Kattpiss på dörren och dörrmattan varje dag är däremot inte speciellt kul. Idag blev det snäppet värre, när kattmaten, som grannarna trevligt nog förvarar 30cm utanför min dörr, låg utspridd över hela entren, och det mesta i min dörrmatta. Nu finns den även uttrampad i min lägenhet, efter min lilla tur till brevlådan då jag faktiskt var tvungen att passera gyttjan.

Sitter här och överväger om jag ska ta ett snack med grannen (vill inte ställa till med bråk), eller gå ut och låtsasspraya lite med något gift - med lite tur fattar hon vinken? Helst hade jag velat skrubba bort geggan på utsidan, men tyvärr tillåter inte nacken såna eskapader.

Någon som vet hur man uppfostrar katter grannar??

I några minuter har jag suttit här och förundrats över hur tyst det är. Sen slog det mig. Helikopterljudet har försvunnit. Kylskåpshelvetet har kolat av.

1. Fyll tvättmaskinen till bristningsgränsen med tvätt och starta.
2. Häng upp tvätten ute.
3. Vänta, det bör inte ta mer än 2-3 minuter innan himlen öppnar sig

Ibland har man turen att hitta ett paradis mitt i ingenstans. En av mina dagar i Alperna i augusti, tryckte jag ner min bok i väskan (för ovanlighetens skull) och började knata. Mål: Lac Egorgeou i nationalparken Queyras. Vart en ganska trist promenad genom skogen tills det här dök upp:



Eftersom det var strosa hellre än marchera som gällde, hann jag träffa den här pysen:



Vackra vyer



Blommor som imponerar!



Vägmärken:



Och sen bara vackert, så otroligt vackert:





Jag låg faktiskt i tre timmar vid den här sjön, läste min bok, käkade, och bara njöt av utsikten!



Framåt eftermiddagen var det inte längre smockfullt med folk och då kunde man verkligen njuta av utsikten och tystnaden.









Ibland finns det inte ord som räcker till...

Inatt klockan ett pallrade jag mig upp ur sängen, öppnade mina fönsterluckor så knakigt jag bara förmådde, och gav min granne - la french bitch - det onda ögat.

Då hade jag i över en timmes tid lyssnat på hur hon bökade runt i lägenheten bredvid, öppnade dörren, smällde igen dörren, klapprade ner i sina högklackade nerför trappan, trippade bort till bilen, släppte större antal väsniga saker på marken, låste upp sin bil - som då pep och klickade till, automatiskt tände strålkastarna så dom lyste rakt in i mitt sovrum och automatiskt fällde ut sidospeglarna - öppnade alla dörrar och bagaget, slängde in alla väsniga saker, svor, låste (pip, lyktor, speglar, klick...), surt klapprade uppför trapporna till sin lägenhet igen, upp med dörren, smälla igen dörren, klampa runt inne och... så började det om igen. En timme.

Jag kan förstå att man inte har tid att flytta på dagen. Jag har till och med förståelse för att man måste flytta mitt i natten. Men jag föstår inte att man måste låsa upp och låsa alla förbannade dörrar varje gång när man står parkerad 2 meter utanför huset i ett område som är så välbevakat att vakterna på Kumla skulle bli imponerade.

Tjejen blev lite nervös av onda ögat och bestämde sig för att ställa in bilen i garaget istället. Därefter följdes ännu några timmar med ovanstående process, med tillägget öppna och stänga två garageportar med världens brak vid varje tur ut med lådor.

Jag hoppas verkligen hon flyttade ut och inte in.

Dagens telefonterror har börjat (som alltid klockan 11h50) och jag screenar utan att skämmas samtalen. Alla "private" besvaras genom total ignorans eller genom att lyfta och därefter snabbt lägga på luren. Skiteffektivt.

Nu försöker jag lista ut hur jag ska mörka mitt nummer så att jag inte kan nås av några fler försäljare.

Tänkte bjuda på lite bilder från alperna, från en liten promenad då jag testade alla funktioner på min nya kamera (stort tack till sponsorerna!)



Dom sticks!





Hela området absolut kryllade av fjärilar och gräshoppor!



'



Ok jag erkänner, jag satt mest och slöade och tittade på utsikten.



Dagen innan hade jag ätit glass på McDonalds och blivit rejält magsjuk, så hade inte så mycket kraft att vandra.

...när kylskåpet börjar låta som en helikopter?

Någonstans har det helt klart brutit i planeringen där uppe. Igår, när det skulle regna, sken solen från strålande blå himmel. Jag låg på balkongen och slöade istället för att åka till stranden och njuta.

Idag, så fort jag plockade ut lakanen ur tvättmaskinen (ok jag erkänner, jag älskar att tvätta), så gick solen i moln och nu hänger regnet i luften. Dom hade faktiskt lovat sol!

Jag fick en intressant kommentar ifrån Matildas fikarum, som verkligen fick mig att fundera lite. Kanske mest på det här med vad som händer med svenskan hos en utvandrad.

Som Matilda valde jag att göra min blogg på svenska - för att inte glömma svenskan, men framförallt för att det är det enda språket jag tycker mig ha kvar alla nyanser i. Även om det faktiskt inte är så längre. Jag har glömt otroligt mycket svenska, men språket har också utvecklats utan mig, under dom tio åren jag har varit utlandssvensk.

Efter mina första två åt utomlands, före (nästan i varje fall...) epoken då Internet och email blev dagliga verktyg, år då jag inte hade tillgång till något annat än en telefonautomat för att ringa hem - då glömde jag svenskan helt. Kom hem en varm sommardag i juli, och kunde under ett par veckors tid inte få ihop en enda vettig mening på svenska. Ännu jobbigare blev det i augusti då jag skulle skriva uppsats på högskolan och insåg att det där med svenska prepositioner och ord - vilka ord var svenska, vilka var engelska - det klarade jag inte upp. Slutade med att jag skrev alltihop på engelska - språket jag tänkte på, språket jag även under den korta period jag var tillbaka i Sverige, använde dagligen och mer än svenskan. Som resultat pratade jag svenska "baklänges" - direktöversatt från engelska (med engelsk ordföljd i meningarna).

Engelskan blev mitt första språk även under åren jag flyttade runt i olika länder och studerade på olika språk. Den hängde alltid kvar. Men att förlora svenska språket igen, det var jag livrädd för. Så jag började läsa. - köpte med mig resväskor fulla med svenska böcker vid varje besök i hemlandet. Idag har jag även mycket böcker på CD - för att få höra på språket.

När jag flyttade till Frankrike kunde jag inte ett ord franska. Första två åren var en daglig kamp med vardagslivet - hur tar man sig runt i ett samhälle där folk inte kan vägrar försöka prata engelska? I ett samhälle där man inte accepteras om man inte pratar franska flytande. I en kultur där allt som inte är franskt är fel, hellre än exotiskt.

Jo, man blir fransyska!

Det tog mig ett år av frustration och tårar att lära mig franska språket - mest med självstudier. Under det året bröt jag mer eller mindre kontakten med alla icke-fransktalande jag hade runt mig. Jag dök in i språket, och i kulturen. Valprocessen pågick i landet och det gav mig ett ypperligt tillfälle att lära mig språket på "hög nivå". Jag som inte är speciellt intresserad av politik, satt som klistrad framför TVn för att följa alla debatter, nyheter, jag läste varenda tidning jag kom över och var till och med på valmöten. Hur effektivt som helst. Ännu effektivare var det att bara omge mig med fransktalande - jag är som person otroligt nyfiken och frustrationen över att inte förstå ökade bara motivationen.

Det var det absolut värsta året i mitt liv.

Idag pratar jag språket mer eller mindre flytande - gör fortfarande mycket grammatiska fel, men det gör fransmännen också. Ibland kan jag komma undan utan att folk märker att jag inte är fransyska, men oftast kläcker jag ur mig något som avslöjar mig. Skriva på franska är fortfarande en utmaning - förutom chat språket med alla förkortningar som jag är helt flytande i - och det är det jag jobbar på att lära mig nu. Jag tänker, lever och drömmer på franska.

Min blogg borde vara på franska. Men den är ett andningshål, då jag får uttrycka mig på det språk jag är uppväxt med. Och som tanken var från början - den är ett andningshål då jag fritt kan säga vad jag känner inför alla kulturkrockar, inför alla idiotiska grejor som händer varje dag, inför allt som jag reagerar på - utan att vara rädd för att mina franska vänner ska bli upprörda...

Så kanske är min blogg en jämförelse med Sverige trots allt!

Tanken med den här bloggen var ju egentligen att jag skulle dela med mig av mina reflektioner av livet som fransyska - livet i en kultur som - mig veterligen - är i stort sett omöjligt att anpassa sig till och integreras till fullo i.

Men nu när jag ramlat på en hel rad bloggar från andra utlandssvenskar så inser jag att jag nog anpassat mig bättre till livet i Frankrike än jag vill erkänna för mig själv! För jag reflekterar inte längre över samma saker som jag ser är stora hos andra utlandssvenskar. Det är inte så viktigt med "svenska" grejor längre.

Nu har jag visserligen bott utomlands i olika länder i tio år, varav närmare fem i just Frankrike. Jag känner mig inte svensk, utan snarare internationell. Jag är också bortskämd nog att kunna besöka Sverige, alternativt få besök hemifrån, med några månaders mellanrum - något jag utnyttjar till fullo i form av väskor fyllda med minst 20kg svenska godsaker.

Kanske beror det lite på att jag bor i en turistort också, vilket märks inte minst i mataffärerna där man (äntligen!) kan hitta lite varor från hela värlen - om än svindyra. En tur i stan och man kan lätt inbilla sig att man är i Sverige, speciellt sommartid då det kryllar av svenskar här.

Kanske beror det på internet och gratis telefonsamtal till utlandet, som gör att jag kan hålla tät kontakt med familj och vänner i världen.

Men jag jämför inte längre allt med Sverige. Har inte gjort det på många år.

Samtidigt känner jag mig absolut inte fransk. Jag skojar alltid om att jag vill bli en riktig fransk bitch (argbigga alltså), så jag smälter in fint här - men skjut mig den dagen det händer!!!!

Jag är stolt över min multinationella kultur - även om det innebär dagliga kulturkrockar - och det är bara att gilla läget: jag är utlandssvensk.

I övergångsperioden mellan sommar och vinter är det bra att INTE tvätta glaset i dörrarna ut på balkongen...

(aj)

I övergångsperioden mellan sommar och vinter är det bra att INTE tvätta glaset i dörrarna ut på balkongen...

(aj)

Det är bara en vecka sen jag skrattade rått åt en kompis som sa att det kostar dyrt att värma lägenheter här - i den 35 gradiga kvava värmen hade jag otroligt svårt att föreställa mig vad det innebär att frysa.

Men fryser gör jag. Och trots att jag faktiskt stängt fönstrena (första gången) så är det lika kallt inne som ute - runt 20 grader. Och jag fryser. Hur ska det bli i vinter??

I värsta fall får jag åla runt som en larv i lägenheten, rejält inpackad i min sovsäck - den klarade nästan nollan i somras i bergena utan att jag frös. Brrrr

Det här med att ligga still och inte göra någonting är inget för mig, det är ett som är säkert. Jag grejar inte ens att sitta en halvtimme framför TVn utan att bli rastlös.

Jag vill att det rör på sig!! Jag älskar fartvinden när jag drar fram på rollerserna, flåset när jag vandrar uppför ett berg  - ja till och med en tur i min rullande bastu hade varit att föredra mot att bara ligga still och viiiila.

Det stressar livet ur mig - och framförallt min stackars kropp som det alltid brukar vara fart i - att sitta här och göra ingenting i en hel vecka.

Och sen beror det ju på läkardomen gällande nackkraset om jag blir tvungen att hålla huvudet still längre än så.
Om någon kan det här med woodoo och sånt så vore det snällt om ni kan plåga killen som kör runt i sin bil med bromsar "som nästan aldrig funkar" (hans ord, inte mina).

Alltså, maken till surkartar!

Hela morgonen har dom klippt gräsfältet utanför mig. Först kom en grabb på gräsklippare med släp och körde runt i två timmar, om och om igen på samma fläckar, sen kom en annan kille med minitraktor och gjorde om hela arbetet och tillsist kom någon med handgräsklippare och körde några varv till. Gräset kan inte bli kortare, men envisas gjorde dom.

För en stund sen var jag ute för att hämta posten, brevlådan är en liten promenad bort och jag fick till min stora glädje syn på en ENORM hög med gräs, som dom måste samlat ihop när jag tog min middagslur.

Jag hade precis tänkt hoppa i när det dök upp en trädgårdsarbetare med mord i blicken. Vad han var så sur för förstår jag inte alls -  kan dom skicka ut tre män att klippa samma gräsmatta 4 timmar isträck, kan dom väl för sjutton samla ihop lite gräs två gånger?

Någon som vet hur man får bort gräsfläckar?

på min balkong:-) NU börjar det likna något!!

Fick just ett telefonsamtal från en vän jag inte sett på ett halvår, som kommer på besök fredag till lördag:-) Med bil. Min alldeles egen chaffis!!

Nooooga har jag följt konstens alla regler, men automatplingelinget funkar inte ändå. Hjälp! Hur funkar pingback?

Första veckan jag bodde på Fort Knox fick jag ju i uppgift att skriva en lista på folk som alltid är godkända att släppas in som besökare till mig. Vakten poängterade noga att står personerna på den listan, så ringer dom inte upp mig först utan släpper bara in gästerna.

Ha!

Sedan första början har dom blåvägrat släppa in min bästa vän och jag har vart vansinnig och ifrågasatt om det beror på rasistiska tendenser.

Icke då. Det visar sig att dom ratar alla personer på min lista och inte släpper in någon utan att ringa mig.

Var listan bara till för att dom ska se om jag har några vänner??

...håller på att försöka designa om lite

...så känner jag mig i nacken efter flera långa dygn med strypkrage!

När Smutsfot var här på besök i början av månaden, så promenerade vi ganska mycket i parken där jag bor. Hon stannade till inte vid ett träd, utan vid ganska många, för att påpeka att träd faktiskt kvävs av murgröna... Gav trädgårdsarbetarna såna där franska nedlåtande blickar för att dom inte fattat.

Smart.

I två dygn har jag lyssnat på när dessa män kapar och maler träd, oljudet är olidligt, men doften fantastisk. Undra på att jag är täpp i näsan!

Klockan 7 imorse och inte mycket varmare nu.. brrr. men solen verkar skina från en klarblå himmel så jag ska nog tina upp snart (sov med vidöppna fönster inatt - nästan lika kyligt som på campingen lol. Fast där var det förstås bara 1 ynklig grad på morgonen...

Betrakta, lyssna och lär... Det är mitt motto när det gäller att lära mig tillräckligt om den franska kulturen för att smälta in - kanske jag också kan bli en riktig french bitch (i bemärkelsen argbigga) en dag?

Från mitt sovrumsfönster har jag utkik över parkeringen där följande scenario utspelar sig. En mycket rik fransyska kommer körande i sin lyx merceders (tja ok jag erkänner jag kan inte bilmärken men den var silver och såg ut som en jaguar men hade merceders logo längst fram). Hennes glasögon kostar mer än jag tjänar på en månad. Hon tittade nedlåtande omkring sig och parkerade sedan bredvid min mycket sandiga, mycket smutsiga, rullande bastu. På en parkering som hon stenrika damen inte har betalat för. Shit happens, det var inte min parkeringsplats.

Hon sitter kvar i bilen. Lugnt. Blänger dock surt runt sig. Kliver ur bilen. Tittar mycket nedlåtande på min rullande bastu (och åh åh åh vad jag ville kila ner till min bil och flänga upp dörren lite oförsiktigt så där och bara utbrista "oh" så där som alla fransyskor gör när dom skiter fullständigt i vem dom just trampat på tårna) och går upp till en motorcyklist som just parkerat. Snubblar på sina meterhöga klackar, låtsas självklart som ingenting även om hon haltar tydligt efteråt. Dividerar en stund med mannen, varpå han trompet marcherar upp till hennes bil, lyfter ut alla hennes grejor och bär dom dit hon pekar.

DET ska jag lära mig!

Vad jag redan kan och utnyttjar utan att tveka, är scenariot som utspelade sig en timme innan: Granndamen kommer (också hon tittar neeeeer på alla) i sin skrotiga bil (haha man behöver inte vara rik för att bli en fransk bitch) och hänger, fullkomligt hänger på tutan tills den stackars jäveln som stod på hennes ruta kom ut och flyttade sin bil.

Hela min lägenhet är full av speglar. Jag kanske ska träna lite på den där nedlåtande blicken och förnärmade axelknycken som krävs för att kvalificera som fransyska.

Har så smått börjat skicka ut middagsinbjudningar och trots att jag bott ett halvt decenium i Frankrike har jag ännu inte förstått hur man får folk att svara, så man vet om dom tänkt komma eller inte. Att be om svar senast ett visst datum funkar inte. Idag fick jag förklaringen: Man ska helt enkelt skriva att om inget svar erhålles, räknas det som ett ja.

För det är visst så.

Att skickar man ett sms och inte får ett svar, så är det ett tecken på medhållande. Detsamma gäller email.

Mina vänner blev mycket förvånade idag när jag ringde upp för att kolla att smsen faktiskt gått fram, där jag tackade men ställde in skjutsen dom lovat mig. Behövdes väl inte ringas bara för att dom inte svarat! Hade det inte varit ok hade dom väl hört av sig...

Ahhhhh

Så fort solen gick ner dök temperaturen från behagliga vad det nu var för temperatur till ynkliga 18 grader. Vintern är officiellt här och jag planerar årets sista dag utflängd som en strandad val på stranden imorgon bitti. Simma kan jag glömma, men jag är en hejare på att ligga i solen. Förresten kan varma stenar mot öm nacke bara göra gott!!

...när en vän kommer förbi, tar ut soporna, rensar vattenkokaren från kalk, pysslar om firrarna lite och framförallt får mig att skratta så att mörbultade muskler slappnar av!

För även om telefonen visar på full mottagning, så funkar den inte. Antar att prao eleven tryckt fast on off knappen i olämpligt läge!

Sitter och funderar på om grannens vattenslang räcker runt hela radhuset... Eftersom hela Saharas öken sitter klistrat på  min rullande bastu, så måste jag ju tvätta den på något sätt. Och jag pallar nog inte att hålla mot högtryckssprutan än.



Gissa ursprungsfärgen!?

Alltså jag vet inte vad som är värst - att köra bil utan att kunna vrida huvudet, att rutorna var så smutsiga att jag inte såg något åt något håll, eller nöten som satt klistrad kofångare mot kofångare hela vägen nerför backen till affären - synd för honom att jag saktade in till nästan obefintig hastighet för att få honom att fatta.

Rädd för att köra bil? Nja..
Rädd att förstöra nacken mer? YES!

Räknade till 18 bilgupp på 3 minuters turen.

Aningens förvirrad... Har haft läkaren på tråden och han sa precis tvärtemot alla andra läkare. Strypkopplet får jag bara ha på natten! Läkarbesöket ändrat till fredag. Skitstövel. Tre dygn till med ryggen låst i konstiga positioner.

Två hela dygn har jag ägnat åt att ringa runt och försöka ordna med skjuts till och från läkaren. Och nu ringer hans sekreterare och säger att jag måste ändra tid till fredag. Förklarade att jag vart i en bilolycka och då sa hon att läkaren får bestämma hur vi ska göra och han ringer mig senare. Sitter och håller alla tummar och tår på att praoeleven vid mobilantennstationen inte trycker på off knappen de närmsta timmarna.

Tröstäter choklad.

och det lutar åt att jag får ställa in läkarbesöket, eftersom jag inte hittar skjuts åt båda hållen. Deppig.

Antagligen sitter det någon prao elev och trycker på on off knappen på mobil antennen som står på mitt område.

Andra går på promenad med sina hundar. Jag tar min mobil på promenad för att få igång den:-(

Efter 5 långa dygn med nackkrage strypkrage, vill jag bara säga att jag har stort medlidande med alla hundar* som tvingas använda strypkoppel på sina promenader.

*till kategorin hundar räknas inte den vilda -men känsliga (avgrundsvrålar alltid när han är ensam) - besten som bor bredvid mig. Han borde ha både strypkoppel OCH munkorg.

Av någon outgrundlig anledning fungerar plötsligt mobiltelefonen i min lägenhet. Den har max mottagning, utan att jag behövt hänga med den över balkongräcket en längre stund, utan att jag behövt ta med den på långpromenad uppför kullen.

Den funkar alldeles själv.

Drar man för gardinerna när solen skiner, så syns inte dammet!

Det är inte bara jag som har logistikproblem idag. Den automatiska bevattningen av gräsfältet där vildsvinen bökar runt utanför mitt fönster gick igång bara sekunder efter att grabben med gräsklipparn börjat jobba haha:-)

Snön har fallit på alptopparna, säger dom. Om jag orkar idag ska jag försöka promenera upp på kullen och se om jag kan fixa bildbevis. Hemifrån mig ser jag inte längre bergen...

Och om snön har fallit kanske det var tur att 4 dagars hiken den här veckan blev inställd pga olyckan:-) Att vandra utan snöskor i snön, det är en blöt och tung utmaning!

Håller fortfarande på att försöka lösa dagens logistikproblem - hur jag ska ta mig till och från ryggknäckarn (han som förhoppningsvis ska kunna knäcka tillbaka alla kotor så huvudvärk och yrsel försvinner).

Varför vaknar man aldrig självmant i ottan när man måste?

Det må vara 1km till närmsta granne utanför mitt fönster, men man ser allt jäkligt bra ändå med kikarn jag brukar ha i bergen (uttråkad, så väldigt uttråkad, läääängtar efter att kunna ta mig runt i egen bastu igen)

Tanten på försäkringsbolaget föreslog faktiskt att jag skulle fylla i alla mina uppgifter på den nya tomma skadeanmälan hon gav mig - den man alltid ska ha i bilen "ut i fall att" det händer en olycka. Så att det inte blir så mycket att fundera på nästa gång, mer än att få den skyldiges signatur (detaljen jag missade).

Vadå? Hallå? Ursäkta, vad sa du? Nästa gång???

Nog för att tanten lever på olyckor, men det finns väl andra kunder än MIG??

"Flytta på dig brorsan, ser du inte att JAG äter här"
"Smask smask"
"Hur får vi bort igeln på andra sidan"
"Tyst med dig och spela död igen, hon sitter ju och kollar på oss!!!"

"Vadå, var inte gurkan till oss??"
"

"Kolla brorsan, jag är bättre på att spela död än du!"
"Pfff tror du bara"
"Ser du inte... Hon är på väg hit med ny gurka"
"Hurra, hon tror att vi håller på att svälta ihjäl!!!"
"RÖR DIG INTE sa jag ju!! Hon kanske ändrar sig om hon ser att du lever!"

"Tror du hon går på det?"
"Schhh rör inte på dig hela tiden"
"Men tror du hon tror jag är död?"
"Ligg still!!! Nästa gång är det MIN tur att spela död"

Sånt här skådespel har jag från min balkong på morgonen!

Voila, bildbevis:



Ser ni självmordskandidaten som ligger och spelar död bakom kompisen?

Här är min andra favorit:


Fast det är nog den lataste algätare jag någonsin haft...

Den här lilla godispåsen med smärtstillande mediciner (alvedon) fick jag när jag kom in till akuten med nackskada.

Lite skillnad mot BÄRKASSEN med medeciner man får när man går till läkaren med en vanlig förkylning.
Någonting är lite fel här...

Jag svarar i telefonen.



"Hallå är det elbolaget" hörs en förskrämd röst.
"Jajamensan" svarar (uttråkad och pratsjuk) jag glatt, "vad kan jag hjälpa dig med"

"Då har jag kommit fel" säger killen...

Herregud, vart cirkulerar mitt telefonnummer egentligen??

Jag bor väl någon kilometer från havet, men de vita vågorna syns ända hem till mig. Skulle så gärna sitta på stranden med min kamera nu:-)

Fast en bil täckt i sand OCH salt blir inte rolig att tvätta...

Vinden är iskall dessutom, jag har faktiskt sockar på mig. Minns inte när jag hade sockar sist!

Tänk att det bara är en vecka sen jag svettades som en gris när vi hade 30 grader på natten.

För alla vänner av mördarsniglar, har jag lagt till en länk till Fröken Sparsmarts blog, ta er en titt!

Hmm när jag ändå pratar om kontrolltornet... Jag kanske ska be dom hålla utkik efter allmänt dum idiot i en grå Clio, för idag skickade försäkringsbolaget krav till honom om att stå för mina medicinska kostnader och efterföljder efter olyckan.

Kanske dags att anställa en livvakt istället för en chaffis??

Idag ringde jag upp till kontrolltornet och berättade att jag numera är beroende av mina vänner och att jag vore ytterst tacksam om dom kunde släppa igenom folk på min godkända lista utan att ringa mig först, så för en gång skull gjorde dom det.

När vi kom tillbaka var det vakten som stormade min ytterdörr när den fastnat som stod i tornet. Han bara skrattade och öppnade när han såg att jag satt i passagerarsätet. För min vän är det garanterat lugnt att komma in i fortsättningen.

Kul att man är känd.

Om man bortser från tiden jag tillbringat på camping, så har jag nu slått personligt rekord i tid jag avhållit mig från att använda tvättmaskinen. En vecka. En hel lång vecka. Och jag som verkligen älskar att tvätta!

(Noll kommentarer om att jag ersatt tvättmaskinsförälskelsen men diskmaskinen. Vet inte vad det är i diskmedlet jag köper här men disken kommer ut precis lika glänsande som på TV reklamen. Man vågar knappt ta i glasen. Det står förresten en bil på parkeringen utanför mig som är lika skinande som disken i min maskin. Jag är övertygad om att han använt maskindiskmedel för att tvätta den. Ska också prova det).

...som tar ledigt från jobbet för att köra mig till försäkringsbolaget!

Jag har hittat en chaffis till försäkringsbolaget... och en hem ifrån läkaren imorgon. Nu fattas bara någon att ta mig TILL läkaren imorgon också!

Hade det inte varit för alla telefonförsäljare som låter telefonen går varm, så vet jag inte hur jag hade fått dagen att gå. Som det är nu, så växlar jag mellan att svara sockersött på franska, oartigt på svenska eller med en snabb belfast-dialekt på engelska. Sistnämnda är nog roligast.

Förklarade just för en dam att jag är uppväxt utan TV och tycker att det är hemskt vilket dåligt inflytande denna modernitet har på det sociala livet, så jag tittar AAALLLDRIG på tvn som tyvärr står i min lägenhet och jag är absolut inte glad över att vara den speciellt utvalda som denna månad får titta på canal + gratis bara jag skriver på något papper som antagligen gör att jag blir fast på livstid som betalande kund hos dom. Tittar du verkligen aldrig på TV frågade hon, om och om igen. Nej , sa jag, det är mycket roligare att kolla in genom fönstrena hos grannarna.

Några timmar till, så blir jag nog blacklistad från deras listor.

Här kommer ännu ett exempel på en french bitch:

Telefonen ringer och någon rabblar något obegripligt och ber att få prata med mig. Som princip svarar jag dock inte på en enda fråga utan att veta vartifrån personen ringer och vad dom vill... Så jag bad henne upprepa.

Då blev hon sur.

Sen frågade hon vad jag använder för internetoperatör. Så det berättade jag. Inte hennes operatör (som tur var).

Bitchen la på luren i örat på mig.

Jag ser med glädje fram emot när hon ringer upp igen. Deras telefoner kan ju inte fungera speciellt bra när samtalet "bara bryts" så där... hehe

Sådär, dagens första uppgift avklarad - bokat tid hos ryggknäckaren imorgon och ringt sjukgymnasten för att se om hon kan göra något för mig. Kan hon inte förrän hon vet vad ryggknäckarn har att säga. Hurra.

Nu ska jag slåss med försäkringsbolag och hämta ut mina röntgenplåtar - dom som visar att jag inte brutit nacken (fast eftersom jag gick in på akuten själv kan man ju tycka att det är normalt att den inte är bruten??)

Ska på premiärtur med min rullande bastu idag. Har inte lyckats hitta någon som vill rasta den, så jag blir tvungen att göra det själv. Med en kopplingspedal som är så gott som död måste jag nämligen köra en stund varje dag, annars fastnar den. Och fastnar den går växellådan sönder och då kan jag lika gärna köra skiten direkt till kyrkogården. Min garagist och jag är överrens om att om jag inte växlar för mycket och kör en stund varje dag så kan jag nog få bilen att hålla fram till jag kan köpa en ny. Om ett halvår alltså.

Men nu är det två dagar sen jag körde den rullande bastun. Den är täckt i orange sand efter den senaste regnstormen från Afrika. Katterna använder den som bokylla. Men jag hoppas hoppas att jag hittar någon som kan backa ut den åt mig, så jag kan rasta den en stund idag.

Måste nämligen till försäkringsbolaget för att anmäla olyckan. Håll tummarna på att jag inte krashar helt i något, för det är nästan omöjligt att köra utan att kunna vrida på huvudet...

Mina firrar har fått mul och klövsjukan. Fast i fiskmotsvarighet då. Lurviga dregglande munnar och fenor som löser upp sig, allt ackomagnerat av lite prickar på kroppen. Skitkul. Igår kolade två guppy inom loppet av några timmar och jag blev tillsist tvungen att försöka fixera huvudet (mitt alltså) länge nog och stirra på firrarna för att försöka lista ut vilken sjukdom dom har så jag kunde ge rätt medecin (man är väl utrustad). Det lutar åt mul och klövsjukan.

Eeeeen liten firre hade symptom så jag har medecinerat alla. Akvariet har en häftig grön färg och jag måste lura hit någon för att byta vatten om några dagar. Men det som gör mig mest orolig är att mina clownfirrar - dom som inte ville veta av varandra i början, nu har en ny hobby som består i att en ligger och trycker i ett hörn. Och den andra sitter som klistrad bredvid. Upp och ner. Det är just upp och ner biten som oroar mig lite... Är det verkligen normalt?

Så fort jag knackar på rutan så sätter alla fart och arbetar som om inget har hänt "det var inte jag det var inte jag", men två sekunder ligger den lille jäkeln där - upp och ner - och spelar död igen.

Alltså, hade jag inte sett vovven besten igår när han attackerade en taxi chaffis, så hade jag nästan tyckt att det vore gulligt!!

Klockan 7 på morgonen, men klarblå himmel och en fantastisk soluppgång.

Är aaaaningens orolig för att sommaren nu är officiellt slut - en hel månad för tidigt - eftersom det aldrig blev varmare än 24 grader igår. Brrrr

Kan man bli mer glad, än när grannen ringer och frågar om jag behöver ha något handlat?

Det går inte att tvätta håret utan att vrida på huvud och nacke.

nu klockan 8 på morgonen. Ser dock ut att bli en strålande dag så jag hoppas vinden lägger sig så jag kan sitta på balkongen. Huvudet gör sprängont, nacke och rygg likaså. Sova? Glöm det.

Vid femtiden stod jag inte ut längre utan ringde en vän som fick köra mig till akuten. Fyra timmar senare har jag fått bekräftat att jag inte brutit nacken. Vilken överraskning. Det jag ville veta var om jag fått diskbråck av krocken.

Ännu mera fina papper att presentera för försäkringsbolaget och polisen. Polisen! Nu vet jag vad jag ska göra imorgon. Hurra.

Blåser storm ute och solen strålar. Hade varit underbart att sitta på stranden och kolla på vågorna men har alldeles för ont i skallen och nacken för att våga ge mig ut med bilen igen:-(

Det är oerhört dumt att läsa om nackskador på internet dagen efter att man vart i en bilolycka.

Idag har jag lärt mig att det bästa sättet att behandla en whiplash skada är att:
Röra huvudet
Inte röra huvudet
Ha nackkrage
Inte ha nackkrage

osv.

Hurra

Efter två veckors konstant frossande på choklad har jag nu vart och fixat motgift. 400kronors frukt och grönt. Tre meloner, två ananas, några kilo päron, nektariner, bananer, ett äpple för att allt ska mogna, mango, avokado, sallad, gurka (till firren).... tre enorma kassar.

Och inte en jävel erbjöd sig att hjälpa mig att lyfta. Behöver jag säga att jag körde på alla jag kom åt och låtsades inte se, eftersom jag inte kan vrida på huvudet??

Man vet att man har bott för länge i ett land när man blir röstberättigad!!

Visserligen bara till arbetsdomstolen men jisses vilken makt dom har i detta land. Ser med stor glädje fram emot att få rösta!!

Det är nästan omöjligt att köra bil med nackkrage, särskilt i ett land där det är sidospeglar som gäller (jag kan inte vrida huvudet) om man inte vill meja ner en moped eller motorcykel.

Jag är hungrig!! Någon som vill köra mig till mataffären???

är ett internet som funkar direkt och en telefon som blir inkopplad just när man behöver den som bäst!

Det är inte det att jag inte uppskattar värme. Men en fyra centimeter tjock VARM krage som fixerar huvudet när det är 30 grader ute... Det känns lite tufft.

Mina planer på att tillbringa dagen på stranden går nog i stöpet.

med nacken fixerad i en krage....

Det går faktiskt inte.

Min vän George Clooney klonen hörde av sig igår och lovade titta förbi om en vecka. Så otroligt glad, det är nästan ett och ett halvt år sedan vi sågs!

Tonårstösen i lägenheten bredvid tycker visst det är pinsamt att hennes mamma kan höra när hon pratar i telefon med pojkvännen. Så hon sätter sig ute i trappan, där det ekar härligt, och alldeles utanför mitt fönster. Han ringde igår vid 23h. Efter en timme av mycket intressant tonårspladder funderade jag på att gå ut och be henne sätta på högtalarfunktionen så att jag kunde få lyssna på Hela konversationen... Tack för kvällens underhållning!

Så igår var då dagen där som jag fasat för sen jag började köra bil i Frankrike - dagen då en idiot körde in i min rullande bastu.

Jag hade haft bilen på verkstaden på morgonen, hämtat ut den, käkat lunch med kollegorna och var på väg nerför en backe med härliga 15% lutning som avslutas i en rondell. Hade två bilar framför mig som stannat så jag saktade in för att stanna jag med. Och bang. Idioten som körde in i min bil måste haft en jävla fart för jag hade inte ens sett honom i backspegeln innan, så jag blev rejält paff.

Och förbannad! En sak att göra skrot av min bil INNAN jag haft den på verkstaden, men när jag precis pungat ut med 120 euro för att reparera bilen för att kunna ombesiktiga den, så är det INTE läge att köra på mig. På med varningsblinkersen och ut stormade jag, fläckte upp dörren till bilen som kört på mig och frågade vad i helvete han höll på med.

Inte så snällt kanske, men jag var arg. Och värre blev det när grabben inte ens bad om ursäkt. Gissa vad han sa?

"Men det är ju inte så konstigt jag körde på dig, bromsarna fungerar nästan aldrig på min bil"

Nehejdu. Och då väljer man att ge sig ut med den? Dessutom ta vägen som lutar 15%? Inte hålla avstånd?

Jag må inte ha blivit en 100% fransk bitch än, men när man kör på mig förvandlas jag - uppenbarligen - till en 200%ig svensk bitch.

Duade honom istället för att nia. En förolämpning för en fransk, ungefär i samma nivå som att kalla en italienares mamma för hora. Man niar äldre, såna man inte känner och såna man har respekt för. Det brast på den sista punkten.

Grabben vägrade skriva under försäkringspapprena med förklaringen att han har haft så många olyckor att han aldrig kommer kunna försäkra sin bil igen om jag anmäler honom och hur skulle han då komma till jobbet? Han "kom inte ihåg" vilket försäkringsbolag han hade. Bilen hans var redan skrapad, bucklad och intryckt lite här och var. Förklaring: jo han har orsakat några "allvarligare" olyckor dom sista åren. Undra på.

Jag var vansinnig, skällde ut honom efter noter och vägrade åka från platsen utan att ha skrivit av varenda detalj på hans körkort, bilregistreringspapper osv. Testade tom telefonnumret han gav mig - tur det för det var felaktigt.

Till sist åkte han. Min bil var bara lätt skrapad - ärligt talat ser bilen normalt värre ut när man parkerat den en natt i stan - men jag åkte ändå direkt till verkstaden för att dom skulle kolla att han inte pajat stötfångaren. Hade han inte. Ägaren till verkstaden, där jag som sagt tillbringat morgonen med bilen, var vänlig nog att fylla i mina försäkringspapper (som jag ska skicka in med kommentaren att han vägrat skriva under), ringa försäkringsbolaget för att kolla om min försäkring är en av dom där oturliga där jag får ökat premie om någon idiot vägrar erkänna att det var 100% hans fel och kollade dessutom upp killen som kört på mig. Han är tydligen ökänd.

Frågade faktiskt bilmekanikern om han inte kunde påskriva problemet med kopplingen som är trasig till olyckan men han sa att det kunde bli lite svårt... Otur:-)

Ringde kollegorna som ringde runt tills dom hittade en läkare som kunde ta emot mig. Väl där, två timmar efter olyckan, hade jag börjat förklara känseln i vänster arm och hade rejält ont i nacken. Nu sitter jag här med huvudet fixerat i en nackkrage, löfte om att ha ont i minst 3 veckor, och starka antiinflammatoriska medeciner. Dessutom ett fint läkarintyg som dokumenterar skadorna. Det ska jag ge till försäkringsbolaget - som grabben absolut inte vill att jag kontaktar.

Fyra dagars vandringen nästa vecka är inställd:-(

På måndag hoppas jag kunna vrida huvudet såpass att jag kan köra till försäkringsbolaget och anmäla skiten.

Råkade acceptera firefox uppdatering och nu är allt kaos på datorn. När jag skriver in en adress öppnar sig en annan osv. Nu gäller det att lista ut vilken adress man ska skriva för att den man faktiskt vill ha ska öppna sig.

Har precis pallrat mig upp till cafét, med en tung väska på ryggen trots nackskadan - och nu kommer ett sms från min internet provider, som påstår att internet funkar hemma hos mig. Kan jag ha sån tur?

Vare sig min telefon eller mobil har funkat i lägenheten denna veckan, så jag känner mig verkligen cut from the world. För att få mobilen att funka måste jag promenera 300meter från lägenheten, vifta med mobilen i luften, vänta in signal, gå hem igen, och göra om hela proceduren efter 30 minuter. Verkligen suveränt.

Jag trodde inte det var möjligt att INTE ha mobiltäckning när man bor 2 minuter från en storstad.

Det här trädet tittade jag länge på när jag satt fast i min rullande bastu i en hemsk bilkö när jag var på väg till marmottland.

Precis samma färger som amerikanarnas kamoflagebyxor. Har funderat lite på det där. Såna här träd är enorma. Krävs ett tiotal meter mellan varje träd. Hur kan en amerikan i kamoflagebrallor smälta in i en sån omgivning?

Det finns inget som gör mig så glad som att tillbringa en dag i marmottland. Att vandringen dit är lång, brant och otroligt tråkig spelar inte så stor roll - inte heller att väskan var ovanligt tung eftersom jag hade kilovis med morötter med mig. Voila, foton från mina möten med de mysigaste djuren som existerar på denna jord.



En av alla miljoner vackra blommor som fastnade på bild...




Mycket lila i bergen, så vackert!





Passerade massor med fina vattenfall!



Och så äntligen: marmottarna!! Dom var hur mysiga som helst, när jag erbjöd dom lite morötter!



Den här lilla pysen höll mig i handen när han åt!




Kolla in tänderna på den här:

En tur med tandborsten skulle inte vara fel!!

Sen lunchade jag, långt bort från allt och alla, och när jag dukade upp min sallad såg jag hur ett litet huvud stacks upp ur marken 50 meter längre bort och en stor rackare kom smygande fram:





Blev lite morotsfläckar på brallorna men det var det värt. Dom är varma, marmottisarna!

Egentligen hade jag tänkt samla ihop alla intryck om mina veckor i alperna vid ett tillfälle men jag kan inte vänta...Håller på att ladda upp fotona och dom kommer komma i en salig oordning!

Igår kväll, sent, kom jag på grannen bredvid - damen i svindyra klänningar och solbrillor som kostar mer än min bil - med att skrubba hela trappan utanför min dörr, samt tvätta min dörrmatta. Antar att hennes katt använt min dörrmatta som toalett igen...

Luktar fortfarande, så jag sprayade toalettluktförbättrare runt hela dörren. Hoppas den inte fastnar igen!

Igår klockan 21h ringde dom från kontrolltornet för att kolla om det var ok att dom släppte in en gäst till mig. Självklart - grabben hade ju min middag med sig!!

Sur blev jag dock, för jag har lämnat in en lista med godkända vänner som får släppas in på Fort Knox utan att ringa mig, och han stod först på listan. Så man undrar ju - ville dom bara vara vänliga och kolla om det var ok eftersom det var "sent" eller ville dom inte släppa in honom för att han är mörkhyad?

Oavsett vilket ska jag ta en tur upp till vakterna i kontrolltornet idag för att ifrågasätta vitsen med listan om dom inte accepterar mitt val av gäster!

Imorse var den automatiska bevattningen igång. Ett större antal strålar riktades rakt över gången där alla i mitt hus måste passera för att komma till bilar. Antar att det kom ett större gäng blöta ungar till skolan idag.

Och man skulle ju kunna tro att dom stänger av bevattningen när det regnar? ha!

hade vi hela dagen igår. Klockan 22h var det 28 grader ute. Nu regnar det, öser ner faktiskt, och jag ska promenera hem med datorn suck

Det är full rulle på caféet idag. En i personalen har skurit av sig tummen (jag kollade noga efter blodfläckar på min kaffekopp) och det pågår något bygge utanför och oljudet är helt olidligt, eftersom varenda idiot som kommer in här glömmer att stänga dörren efter sig.

Imorse klockan 08h22 prick började som vanligt avgrundsvrålet i lägenheten bredvid. Nästan så jag har lust att knacka på ikväll och fråga om inte stackarn kan få tillbringa dagen hos mig. Men det är ingen liten vovve vi pratar om . Det är en sån där enorm best som enligt min åsikt ska ha munkorg och helst sitta inlåst nånstans. Fast en känslig sådan...

turisterna har dragit sig hemåt. Nu återstår bara gamlingarna.

Det är tungt att andas idag, luften är tjock och nästan omöjlig att andas. Regnet hänger riktigt i luften och för en gång skull längtar jag efter ett uppfriskande ösregn - med åska så klart. Jag älskar åska.

Vore dock käckt om otursmagneten kunde hinna hem innan det börjar. Som vanligt var min bil blockerad imorse så jag tog fötterna till caféet.

Jag har en alldeles egen stalker. Igår på caféet var det en man som helt enkelt inte kunde ta ögonen från mig. Nog för att jag är vacker, men inte såååå vacker. Han försvann ut tio minuter före mig så jag trodde det var lugnt. Men när jag promenerade hem hoppade han ut ur buskarna och började pladdra om en svan (...) medan jag svarade artigt och gick vidare. Grabben gav sig inte. Han lovade att komma förbi caféet idag med sin dator. Så vi kan jobba här ihop.

Sure

Bara 14 dagar till mitt internet är uppe säger dom. hahahah det tror jag så mycket jag vill på. Sist gång tog det 4 månader. Jag tror jag ska bryta mig in hos grannen trots allt.

är över för idag. Caféet kommer bli rika på mig. Jag slår vad om att dom har ett avtal med alla internet leverantörer. Varför annars tar det närmare 5 veckor att få internet hemma???

23 grader klockan 7 imorse när grannarna väckte mig (hur tidigt börjar skolan här egentligen??) och 25 en halv timme senare. Nu verkar det mycket varmare, men himlen har en lurig färg och regnet kommer under veckan. Kanske blir det åska idag.

Jag har lovat mig själv att inte sätta min fot i en mataffär igen förrän jag har ätit upp det som finns i skåpen. Till middag igår blev det fiskbullar, pasta, rädisor och chips (inte en så god kombination) och till lunch idag kommer det tyvärr bli samma sak.

Med lite tur kanske jag kan bli utbjuden på middag snart...

Har just fått tag på en vän som kan det där med franskt internet och löjliga uppkopplingar så det verkar som om allt jag behöver göra är att bryta mig in hos grannen (hon är i Tyskland) och koppla upp mig direkt mot hennes box och ... och...och..

Alltså, det blir cafét till nötterna får klart min uppkoppling hemma!

Bäst att den där repstegen blir klar, annars lär jag få ringa brandkåren för att yxa upp ytterdörren.

men ändå så långt borta. Har alla lösenord som finns till grannens WIFI, men det funkar inte.

Igår slösade jag bort 5 euro på en yngelfälla som visade sig vara på tok för stor för akvariet. Ska tillverka en egen. Tillsvidare bor bebisarna kvar i diskhon. Inte helt lämpligt men bättre än att bli käkade av de 14 nya firrarna jag köpte igår.

Idioter säger jag bara. Här undviker jag att köra bil så mycket som möjligt, för jag verkligen hatar trafiken här. Så jag promenerar upp till cafét varje dag för att använda internet och spana på folk. Fotgängarna har 70 cm till sitt förfogande - bilisterna har en fil som är 8 meter bred. Ändå var jag tvungen att slänga mig ut i gräset för att inte bli nermejad av en dam i en rullande bastu skrotigare än mig.

Man är ju förstås odödlig här i Fort Knox. Fast gubben som råkade nysa när han körde förbi på sin motorcykel utan hjälm lär nog använda störtkrukan i fortsättningen.

Kan bara inte bestämma vilken dag jag ska bjuda in alla jag känner och tvinga i dom lite svensk kultur...

Just nu varmt i solen och ynkliga 24 i skuggan. Funderar på om jag ska åka till stranden eller packa ner rollerserna och ge mig ut och sporta.

Eller om jag ska tillbringa eftermiddagen med att försöka knäcka problemet med koden till grannens WIFI...

Har lagt in lite bilder under "en dag i  paradiset" som hittas under augusti månad.
ÄNTLIGEN har blogg fixat till problemet med fotona

Haha visst är han söt! Inte helt lätt att fånga på bild!
Denna lilla guppy är bara några dagar gammal och inte större än 7 mm lång!

Har grannens WIFI kod. Har alla hennes koder och lösenord faktiskt. Hon erbjöd mig tom nyckeln till sin lägenhet så jag kan använda internet hos henne. Men det funkar inte. Den jävla koden vill inte!!

HJÄLP!

Igår hittade jag en katt. I min lägenhet. Vet inte vem som blev mest förvånad, jag eller han? Ut åkte han i varje fall, för det faktum att min dörr används som katttoalett gör att jag inte är så förtjust i dom små kräken längre.

Igår när jag tvättat alla lakan insåg jag att jag aldrig kommer få in allihop i garderoben. Så jag gick helt sonika ut och stoppade om min rullande bastu Jag ser fram emot en sval(are) bil och kanske något renare – åtminstone med mindre avtryck av kattfötter.

Idag lyckades jag äntligen identifiera avgrundsvrålet som hörs varje morgon vid ungefär samma tid. Det är hunden i lägenheten bredvid som gråter förtvivlat när matte åker till jobbet. Han slutar inte förrän en annan av grannarna går och lugnar ner honom. Är man ledsen så är man…

Efter två dygn utan dusch kan man väl tycka att vakterna ska ha liiiite förståelse för att man studsar ut och vilt börjar schamponera håret under duscharna från den automatiska gräsmattebevattningen???

Eftersom gårdagens katastrof inte var i min lägenhet (för en gång skull) kan jag inte säga annat än att jag är ganska glad för att den inträffade. Stoppet i avloppet hos en granne ledde under dagen till smärre översvämning i tre lägenheter. Det finns inget som för folk närmare varandra så som en gemensam fiende. Medan grabbarna våldtog alla toaletter och avlopp för att försöka hitta stoppet – som om jag inte gissar fel, har orsakats av byggarna som rev ut kök och badrum i en av lägenheterna häromdagen – stod vi alla ute och skvallrade (och försökte lista ut VEM som orsakat problemen).

Samtidigt berättade tjejen under att hon inte får igång sin WIFI och att hon inte kan ringa eftersom mobilen inte har något nätverk i sin lägenhet. Snacka om att hjärncellerna gick igång.

På två röda rapp var jag nere med min telefon i hennes lägenhet, i hopp om att hennes löfte att ge mig WIFI koden står fast när problemen är lösta. Har inte sett röken av min telefon sedan dess, eftersom jag åkte iväg på kvällen, men jag är djupt tacksam över att hon inte lagt den utanför min ytterdörr (där katterna pinkar varje kväll).

Det råder en hätsk stämning i akvariet mellan clown firrarna, efter att jag äääääntligen satte i en ny gurka imorse. Ett bett på gurkan, ett hugg mot kompisen. Biter du mig så biter jag dig.

Min firre är inte sjuk som jag trodde. Anledningen till att hon legat och flämtat vid ytan i timmar är att hon ynglat av sig. Hittills har jag räddad 5 små rackare, som numera bor i en skål i diskhon. I. Just det. För den sprack när jag hällde i vatten och – fråga inte – jag vet vilken katastrof det blir när ett akvarium spricker. I diskhon kan ingen katastrof inträffa och det är dessutom lätt att hälla i nytt vatten varje dag.

Någon pump vägrar jag sätta i innan jag vet om dom tänker överleva. Och när jag är säker på det är dom stora nog att flytta tillbaka till stora akvariet. Yngelfällan är spårlöst försvunnen efter otaliga flyttar.

Sa grannpojken på två år när han studsade ut genom ytterdörren imorse. Det var 17 grader. Jag SA ju att vintern är här. Brrrr

När jag körde förbi McDonalds såg jag hur en dam körde in mot matkedjan. I framsätet låg en enorm datorskärm av det antika slaget. Nog för att Internet är gratis där, men får man bygga permanent kontor??

Stormen har dragit ner barken på dom flesta träd här. Jag kan riktigt se framför mig hur milslånga trupper med myror drar fram för att hitta nya hem…

…att jag hade en manual på hur alla grejor i min lägenhet funkar, så jag slapp ägna timmar åt att försöka förstå varför en kombination knapptryckningar funkar fint en dag, men inte nästa.

..och jag måste byta däck på bilen suck

Lyckligtvis stod det en stor lastbil parkerad framför min bil imorse så jag fick ta fötterna till caféet. Ingen idé att jaga ut killarna från bygget i onödan. Då blir dom väl aldrig klara med bankandet.

visade termometern imorse. Vintern är här:-(

Igår bestämde jag mig för att vänta in halva priset tiderna på elen innan jag drog igång diskmaskin (skåpen tomma, maskinen full...) och hoppade in i duschen. Halvnio knackade grannen på dörren och bad mig inte använda något vatten närmsta dygnet, eftersom dom har stopp i avloppet och översvämning hos sig. Ingen disk, tvätt, dusch (allt det kan jag leva med) men inte heller spola i toaletten. Hurra.

Duschade gjorde jag ändå imorse, fem ynkliga minuter, och sen ringde jag och bjöd in mig till en vän ikväll. Gissa vem som ska ta med sig handduk och schampo?

Duschandet har förresten förvandlats från favorithobby till nödvändigt ont i den här lägenheten. Noll tryck i vattnet och skållhett.

Nu hoppas jag att översvämningen i mitt badrum häromkvällen beror på grannens stopp i avloppet:-)

Inte nog med att folk är rika som troll på Fort Knox (bara solglasögonen kostar en månadslön), dom är odödliga också. Det är så säkert inne på det här området att man inte ens behöver hjälm på motorcyklarna!

Ehhh..... det var liksom storm igår när vi åkte rollers. Orkan till och med. Jag hann inte mer än få på mig rollerserna förrän jag befann mig en mil och två städer längre bort, där jag fick stopp endast genom att sikta på och klamra mig fast vid en lyktstolpe. Behöver jag säga att det tog desto längre tid att ta sig tillbaka?

Idag såg jag något som gjorde mig varm i hjärtat. När vi skulle checka in Smutsfot på flyget var det ett ungt hostande par som trängde sig före oss i kön. Värmer gott att det inte bara är fransk kultur som är obegriplig i vissa lägen.

Dom hamnade i varje fall inte SIST i kön som tog sig 45 minuter att knö sig igenom. Bara näst sist. Vilken tur dom hade.

...på att solen går i moln lagom till klockan 15h, då jag kommer befinna mig på rollers. Gott att slippa sporta i gassande solsken. Ska bada efteråt, var 24 grader i vattnet igår, med enorma vågor. Jisses livet är hårt.

Det är en vecka sen jag rapporterade att det inte går att lägga in foton i bloggen och svaret blev bara "vi är medvetna om problemet och jobbar på det"...

Slöfockar!!!

För övrigt kommer camping berättelsen först när jag kan lägga in fotona samtidigt, utan att behöva krångla mig igenom arkivet.

När jag köpte firrarna sa dom att clownerna måste vara i par, för dom är så sällskapssjuka. Det är dom. En av dom kelar med gurkan hela tiden, den andra är förälskad i akvarieglaset. Men varandra har dom inte brytt sig om en sekund. När dom närmar sig varandra blir den enda grå istället för svart och den andra reser ragg.

Igår lämnade tvättmaskinen ett hav efter sig i badrummet bara för att jag råkade vara ute när jag körde den. Imorse satt jag bredvid och tittade på i en halvtimme när den gick, och inte en droppe vatten.

Sällskapssjuk jävel.

Men ännu har jag inte fått syn på dom rackarna, trots att jag hängde en hel del på balkongen inatt när jag räddade tvätten från regnet som hällde ner.

Nu skiner solen igen och jag laddar för en eftermiddag på rollers längs med havet.

i havet och enorma vågor!!! Helt underbart!

Firrarna är på plats. Trots 5 timmar i en stekhet bil kunde dom ta prover på mitt (nästan kokande) akvarievatten och då det fick godkänt shoppade jag loss på firrar.

Blev två snigelätande clownfiskar, som är som hundar i humöret – sällskapliga, efterhängsna och skäller hela tiden, samt allt som behövs för att hålla väggar och botten rena. Och så några gravida guppisar.

Var djupt imponerad av killen i affären som lyckades pricka in precis den fisken jag pekade ut bland tvåhundra andra och fånga in den – 7 gånger om! Men han drog en djup suck av lättnad när vi gick.

Min ytterdörr sväller varje gång det regnar eller är lite hög luftfuktighet.

Igår under värsta åskskuren gick Smutsfot ut med soporna och kom inte tillbaka. Visade sig att dörren svält av fukten i luften och fastnade, så där stod vi och tjoade på varsin sida dörren.

Med lite järnvilja lyckades jag öppna tillräckligt för att släppa in den utestängda och sen tog det oss 30 minuter att med gemensamma krafter stänga dörren igen – ingen av oss var speciellt pigga på att sova med en dörr som var fastkilad med en 3 centimeters öppning.

Mitt försök att ringa hit lite starka manliga vänner misslyckades (”Varför händer sånt ALLTID dig??”) och vi damer tillbringade natten instängda som fångar i ett fängelse. Åtta imorse lyckades jag få upp dörren tillräckligt för att sticka ut pekfingret och ge katten som pinkade på min dörr en snäpp på nosen, men sen var det stopp.

Franska dörrar går inåt och det var tydligt att vi inte skulle lyckas få upp dörren själv, så jag ringde vakterna i kontrolltornet och bad dom skicka hit en stor stark man för att forcera dörren. ”Kan du vänta utanför och vinka när vi kommer, så vi vet var det är” frågade vakten, som uppenbarligen inte fått sitt morgonkaffe eller dagliga dos av hjärnceller. Jovisst, om jag hoppar ut genom fönstret. Dörren sitter ju fast!!

Tio minuter passerade och jag var och ryckte i dörren då och då – den satt lika fast som väggarna runt huset. Så kom då vakten, en stor stark goding, och jag ryckte tag i dörren igen för att demonstrera problemet. Hakan hamnade väl vid knäna när dörren flög upp som om den aldrig suttit fast.

Smutsfot skrattade så hon höll på att dö och jag kände mig som världens blondin. Vakten ska ha en eloge som inte rörde en min, utan lugnt förklarade att dörren kommer svälla och fastna vid varje regnskur, men att han är beredd att komma till min undsättning varje gång. Hellre sitter jag inlåst tills nästa vår när solen torkar upp dörren igen, än ringer hit en vakt igen – jag hörde allt hur han fnittrade när han satte sig i bilen.

Önskas snarast möjligt: peruk, stora mörka solglasögon, svart hårfärg, ny färg till bilen…

Smutsfot sitter för tillfället på balkongen och tillverkar en repstege, ifall jag inte hinner hem innan nästa regnskur – det gäller att vara på rätt sida dörren fram tills jag får tag på ägaren, som bor i Kanada, så att han kan skicka en reparatör.

...i havet. Löjligt kallt för att vara bästa badmånaden på hela året. Men Smutsfot klagar inte, utan är som en fisk i vattnet.

Idag när jag klev ut genom dörren satte jag foten i kattpiss. Det har luktat länge, nu vet jag varför... Grannkatten har min dörrmatta som kattlåda. Jag hällde ut en flaska AJAX över mattan och på med några liter vatten. Jag hoppas grannen har slirat runt ordentligt i trappan under dagen.

Hon tog i varje fall in katten.

Efter 14 månader utan firrar i mitt liv, har jag äntligen fått upp akvariet igen. Vi tog en tur för att köpa växter och kolla in firrar och tjejen i affären sa att man måste vänta 3 veckor innan man släpper i dom små liven. Tre veckor. Nog för att vattnet här har så mycket klor att man inte känner någon skillnad på kranvatten och poolvatten. Men tre veckor??

Vi har bestämt oss för att släppa i firrarna på lördag om PH värdet är ok, och det borde det vara efter alla dyra medel jag har hällt i för att skynda på processen.

Igår hittade jag något som såg ut som en ödlefot i sängen Smutsfot sover i, men det tänker jag inte berätta för henne förrän hon har åkt hem :-)

Sedan flytten till Fort Knox har min rullande bastu fått utstå en hel del. För tillfället håller jag på att utbilda den i bergsbestigning med tung packning. Sistnämnda består av en bokhylla som vare sig får plats i förråd, lägenhet eller balkong och därför bor i bastun tills den hittar ett nytt hem. Bergsbestigningen är alla gupp för att hålla nere hastigheten inom Fort Knox. Det inga smågupp, nejdå, vi pratar storlek Mont Everest och jag försöker undvika förflyttning av den rullande bastun i den mån det går för att inte köra sönder fjädringarna direkt.

För att undvika att slita på växellådan kör jag alltid rally på tvåan genom Fort Knox.

Igår hämtade jag mina växter hos barnvakten där dom varit på semester hela sommaren och det är inte utan sorg jag erkänner att dom verkar ha trivts mycket bättre borta än hos mig…snyft.

Finns inte ord för hur tacksam jag är för att smutsfot farit omkring som ett jehu hela dagen med dammtrasan i högsta hugg. Av hälsoskäl (jag vill överleva) har jag klippt bort allt utom fötterna på fotot av min mamma, när hon kröp omkring på alla fyra för att skrubba golvet).