Mitt Liv Som Fransyska

Jag provade något nytt idag när jag handlade. Jag log. Hela tiden. Till alla. Någon körde på mig. "Ojdå" sa jag och log stort, "stod jag i vägen för dig". Någon körde över min fot "nämen förlåt" log jag, "jag har ju min fot under din vagn"... Ni förstår systemet. Jag la till Madame och Monsieur efter varje förlåt, allt för att verkligen mena det jag sa.



Efter en stund upptäckte jag att det var mycket roligare att handla. Folk log faktiskt genuina leenden tillbaka. Gjorde mig riktigt glad, så jag strålade som en sol genom hela shoppinghelvetet. Jag handlar nämligen i en billig affär, helt enkelt för att dom har dom finaste grönsakerna och frukterna i hela regionen. Bara därför.

Men andra handlar där för att dom en gång varje månad (idag tydligen) fyller en kundvagn till bredden och lugnt ställer sig och köar i 2 timmar, alltmedan frysvarorna tinar och kylvarorna ruttnar.

Kassasystemet i Frankrike går nämligen ut på stort tålamod. Varje enskild kund får ta sin tid. Det finns EN (inte två, som i Sverige) uppsamlingsplats för varorna som kunden ska packa ihop när dom har gått igenom kassan. Så man väntar. Man väntar medan kunden framför packar upp varorna på bandet, medan kassatanten förklarar att dom har glömt väga dom, medan kunden packar ihop varorna och sedan medan kunden betalar varorna. Varje kund tar alltså minst 15 minuter. Men ingen klagar. Det är så det funkar.

Förutom idag. Framför mig i kön hade jag tre kunder med kundvagnar fyllda till bredden. Bakom mig hade jag ett tonårspar med EN läskburk var och mynt i jämna pengar, beredda att betala.

Först tänkte jag släppa dom före mig - fast dom försökt tränga sig före - men så när jag hörde vad dom sa så ändrade jag mig. Killen gnällde oavbrutet för att dom faktiskt stod i kön för "handikappade". Där borde bara handikappade få stå menade han. Vadå handikappad tänkte jag och tittade på honom - 15 år, i fin form, stora mentala handikapp möjligtvis, men rakt inte fysiska. Så jag lät dom stå där bakom mig och sura, muttra. Sen preeeecis innan det var min tur fyrade jag av ett enormt leende och sa att dom kunde få gå före mig om dom ville. Tack sa killen.

Misstag. Tror ni han betalar snabbt och går sin väg med tjejen sin, så att jag kunde få komma fram? Icke då. Grabben ställer till en enorm scen och börjar gnälla om att handikappskön utnyttjas av folk som inte är handikappade bla bla bla. "Min tjej är faktiskt gravid, det är handikappande" vräker han ur sig. Oh jisses. Gravid??? 15 åringen var så mager att det inte fanns en chans att hon var gravid. Skulle alla i i kön ha sett att hon var gravid och släppt före henne? Vad är det som säger att inte alla vi andra i kön var gravida eller har andra handikapp som inte syns mer än första graviditetsveckan (om hon nu ens vart gammal nog att ha haft sin första mens?).

Och VARFÖR i hela världen kunde inte HAN gå in och köpa läsken och köa SJÄLV, istället för att släpa med sig sin stackars tjej (gravid i 1a veckan max) genom hela affären och timslånga köer?

När det blev min tur i kassan log tanten som satt där emot mig, och frågade om jag också tyckte att graviditet är ett handikapp. Inte innan magen blir stor nog att synas i varje fall!

Några leenden senare var jag tillbaka hemma igen.

När jag gick förbi spegeln slog det mig att folk kanske bara log för att min angelina-jolie-svullna underläpp ser så rolig ut...