Mitt Liv Som Fransyska

Det är inte utan att jag har liiiite blandade känslor för att dom ska byta rutan på min rullande bastu på måndag. Det känns så meningslöst liksom. Kopplingen är så utsliten att jag tvivlar på att den håller fram till jul. Vadmuskeln i mitt vänstra ben och min högra arm är i desto bättre form!

Igår satt jag i två timmars bilkö för att ta mig en knapp mil hem. Två timmar. Dum som jag är tog jag nämligen inte motorvägen eftersom den var igensmockad redan vid infarten... Testade lite nya genvägar på små krokiga backar genom skogen istället och hamnade i en ännu längre kö. Vi krypkörde inte. Vi stod parkerade på vägen.

Dags att börja ha ett nödförråd i bilen igen - mat och vatten - jag trodde faktiskt bara det behövdes i turistsäsong. Men tydligen även när det regnar lite, för dom stackars fransmännen vet inte hur dom ska hantera bilen när det är lite blött ute!

Under två veckors tid har jag lyckats ha ett fullbokat schema - vi pratar 8 på morgonen till 22h på kvällen! Trodde det skulle vända den här helgen, men när jag kollade hur dom kommande två veckorna ser ut så är det minst lika illa bra. Det är faktiskt till och med lite svårt att hitta tid att jobba när det finns så mycket annat kul man kan hitta på - konferencer, kurser, teater, dagar i bergen, diskussioner organiserade i olika ämnen...

Jag borde helt klart få betalt för att organisera sånt här - det är ju det roligaste som finns!

Idag blev ivarje fall en klämdag mitt i allt hektiskt - eftersom jag sitter här halvblind och inte vågade mig ut i snön idag. Jag har varit vaken över en timme och jag har redan tråkigt, jag vill ha full rulle jämt!!

4 grader och klarblå himmel.

Efter mycket velande igår ställde jag in vandringen i snön idag - för att jag inte kan ha solglasögon och inte vill förstöra synen av sol som reflekterar i snön. Ångrar jag såklart nu.

Har 14 grader inne (men värmen funkar) så nu försöker jag jobba ikapp lite innan jag ska börja ringa runt och väcka folk för att se vem som vill hänga med ut i solen en sväng.

Hur kan folk få för sig att ringa klockan 8 på morgonen till någon som har en ledig dag???

Jag hoppas verkligen att det är ögondropparna som spökar, för annars har jag blivit blind på höger öga:-(

Ikväll har jag varit och hälsat på min franska storebror, hans tjej och deras tre månader lilla tös som var hur skrikig som helst i hela fyra minuter innan hon stensomnade:-)

Har fått låna en lättviktsskyffel, en 3 meter lång stav och säkerhetsbeepen som behövs när man vandrar i snö (så dom hittar mig om jag hamnar i en lavin, vilket tyvärr är läskigt lätt hänt). Oerhört tacksam för att ha fått låna utrustningen, eftersom den är ganska dyr att hyra (och kostar många tusenlappar att köpa!)

Nu måste jag bara ha ett par nya handskar, samt ett par skidglasögon med solglasögonfunktion - att ge sig upp i bergen utan solglasögon funkar inte och eftersom jag har linsförbud är det ett litet problem att lösa det här nu...:-(

Jag har lagt om mina matvanor helt och hållet. Nu äter jag det jag mår bra av, och bara det. Lite lite och ofta ofta. Precis som jag gör i bergen, och som jag mår så bra av.

Resultatet har inte låtit vänta på sig. Inte nog med att jag rasar i vikt, magen mår toppen och ryggen har slutat låsa sig.

Mest äter jag kött (något jag normalt inte äter alls), och kanske någon kokt grönsak till, eller en banan efter köttet. Låter jättetrist men jag MÅR så bra av mina nya konstiga matvanor. Pasta ris och bröd har varit bannlyst i två veckor och idag när jag lyckades klämma in både en hamburgare på McDonalds till lunch och spagetti till middag så gjorde magen tvärstopp direkt.

Så... åter kött och grönsaker. Och choklad i stora mängder, för det skulle aldrig falla mig in att sluta äta det godaste som finns i denna värld!

Inatt är det snövarning alldeles där jag bor:-)

Sopsäckarna ligger redo, vinterkläderna är framme (jo jag sover ju i dom) och nu fattas bara snön som jag ska kana nerför!!

Inte undra på att jag haft ont!

Tanten blev skitsur när jag sa att jag sovit med linserna för "det förstör ögonen". Jaha du. Med linser på skrapade metallbiten på linsen - utan linserna så kunde jag inte stänga ögat utan att rispa sönder hela ögongloben. Med linser hade jag inte ont. Utan linser kunde jag inte blinka. Tror hon jag är dum eller?

Nu har jag lins förbud i 8 dagar och är därför mäkta sur. Inga linser, inga solglasögon, och därmed ingen vandring med snöskor (man blir blind utan solglasögon i snön i alperna).

Du skulle kommit tidigare sa tanten.

För 40 euro försöker jag dock gärna själv först.

Efter många om och men har jag nu kommit fram till att värmen funkar varannan dag i min lägenhet. Idag är inte en sån dag. Jag har 15 grader inne och sitter med tre fleecejackor på mig, mössa och vantar. Blir det inte bättre snart kommer jag starta en brasa av pinnveden till stolar som jag har!!

Det verkar som om dom flesta bloggservrar ligger nere just nu, för inget verkar funka och även min blogg har ett roligt utseende plötsligt...

4 grader ute (!) - nu börjar vi prata rekordlågt, för det här är nog det minsta jag sett under mina närmare fem år på Rivieran.

15 grader inne, trots att värmen gick flera timmar igår innan jag la mig (och förvandlade mitt sovrum till en dammstinkande svettbomb till ångbastu (förbannade heltäckningsmatta!!).

Mitt humör: surt så in i helskotta. Varenda gång jag råkade få en kroppsdel utanför täcket så vaknade jag av att jag skakade tänder.

Hörde ett jäkla grymtande utanför och när jag stack ut huvudet fick jag syn på Familjen Vildsvin. Och det enda jag har att säga nu är att

JAG ALDRIG MERA TÄNKER GÅ UT EFTER MÖRKRETS INBROTT

En björn måste vara mindre än odjuren jag just haft bökande utanför mitt fönster. Herrejävlar säger jag bara. Jag blir helt klart tvungen att köpa en större stekpanna!!

När jag satt på försäkringsbolaget kom det in en mamma med sin 15 månader gamla son, som satt i barnvagn. Han tittade sig inte runt som andra barn och han log inte åt oss som satt där. Nejdå. Han spände blicken i mig och gjorde ett ansiktsuttryck som fick det att krypa i mig. Han såg arg ut. Inte så där barn arg "jag har inte fått som jag velat" utan mer ett "nu jävlar ska du få igen för vad du har gjort mot mig" arg.

När jag ignorerade ungen spände han blicken i en annan människa - men hon tog inte skit utan gick fram och pratade med pojken. Mamman berättade att dom har det lite jobbigt hemma nu, vilket förklarar hatet i barnens ögon. Tanten lyckades fjäska till sig ett leende eller två och grabben tinade upp.

Men varje människa som kom in möttes av "dig ska jag döda" blicken. När jag kom tillbaka från mitt ärende, fick jag än en gång uppleva hans kalla hatögon.

Har aldrig någonsin sett en sån uttrycksfull unge förut, och jag hoppas verkligen att dom lyckas tina fram ett leende hos honom innan han släpps lös bland folk!

Bara 15 månader, men så fylld av hat!

Efter mycket meckande har jag nu lyckats få igång värmen i sovrummet. Nu är vi uppe i hela 17 härliga grader!! Ett annat litet problem har dock dykt upp: mina fönsterramar svettas, och med svetten följer olja från saken fönstrena hänger fast i och allt droppar på heltäckningsmattan.

Pappa, kom hit och hjääääääääääääääääääälp mig!!!

Jag har inte sovit en minut inatt. Det är 14 grader i mitt sovrum. Skillnaden mellan 15 som jag haft senaste veckan, och 14, är alltså den enda lilla gradens skillnad som gör det helt fullkomligt omöjligt att sova.

Påbölsad med fleece mössa och vantar, raggsockar, termounderkläder och invirad mellan fleecefiltar och täcken har jag legat där och huttrat. Klockan 4 inatt blev det katastrofiskt och jag ägnade hela TVÅ timmar åt att försöka få igång värmen. Allt funkar utom just värmen, på den där maskinen.

Lyckades pilla in något ludd (fleece?) i ögat också så jag har inte kunnat stänga det sedan fyra tiden heller, så efter att ha försökt skölja ur det själv blir jag tvungen att försöka få tag på någon ögonläkare som kan ta bort vad det nu är som gör så förbaskat ont.

Men först av allt: nu ska här skrivas till ägaren och fråga hur fan man sätter på värmen!

Efter en tur på vägarna nu i eftermiddag, tackar jag än en gång högre makter för det infall - helt obegripligt - jag fick igår kväll, att ta en annan väg hem än normalt. Vägen jag hade tänkt ta, var nämligen helt igensnöad. Det är en otroligt kurvig väg, som alltid är i skugga (alltså glashal) genom skogen. Nu på eftermiddagen stod det ett antal bilar parkerade i dikena och det ligger fortfarande 20cm snö på marken och halva vägen var täckt ännu. Helt underbart. VINTER!!!

Det är första gången på fem år som jag ser så mycket snö (förutom i skidbackarna och bergen, där det såklart är hur mycket snö som helst) och det värmde i hjärtat!

Det har mulnat på ordentligt sista kvarten och nu tvekar jag om jag vågar ge mig ut på vägarna. Jag har ett möte om en timme och jag vet inte om snön hunnit smälta undan än...

Och mer regn och åska utlovas under eftermiddagen - med tanke på kylan så vet jag inte vad det kan resultera i!

Snön, ja förlåt, haglet, som ligger i ett 10-20cm tjockt täcke i grannstaden, har paralyserat hela staden. Det går inte att ta sig in och det går inte att ta sig ut. Folk envisas ändå med att föröka och sitter nu fast i timslånga köer. För att förvärra situationen till absolut ohållbar, envisas polisbilar med att dra fram med blåljus och sirener, vilket tvingar bilarna som redan står och trängs i köerna, att köra ut i modden och upp i snön på  trottoarerna. Där dom såklart fastnar.

Tre (!) plogbilar finns det i stan. Nu ska ni inte tror att dom kör runt och plogar inte. Nejdå. Dom har kört hit dom på en säkert 50 meter lång lastbil - ni vet en sån där exceptionellt stor och bred sak, som brukar kräva en bil som kör före och en som kör efter för att varna för bredden - som nu sitter fast i en bilkö i stans centrum!!! Oerhört intelligent.

För att få njuta av nöjet att traska runt i snö - som hann bli slask innan jag kom fram - parkerade jag precis utanför stan och promenerade in till centrum. Smart va? Nu tog det säkert lika lång tid som att köra, för det myllrade av gamla rangliga tanter som halkade runt, så det slutade med att jag ägnade förmiddagen åt att erbjuda min arm åt den ena damen efter den andra, för att sätta dom i säkerhet.

Snön rasar från taken så trottoarerna är avstängda och folk går mitt i vägen (där bilarna står parkerade pga att dom inte kan rubba sig ur fläcken) och det är absolut glashalt.

Så skratta på ni. 10cm snö är inget i Sverige men i ett område där snön faller en gång vart tionde år, där blir det kaos redan innan flingorna hamnat på marken.

Här kommer lite foto från morgonen:


Jepp! Det är palmer ni ser!!





Vissa har tom gjort snögubbar och ställt på bilen:





Vackert va?

Det här ser vi fram emot igen år 2018!!

Vakterna i kontrolltornet på Fort Knox har idag på morgonen lyckats med den stora bedriften att ha sönder backspegeln och vindrutan i min rullande bastu - allt för att jag ville att dom skulle byta ut min badge så att jag kan ta mig ut och inte bara in på området. Så går det med antistöldsäkra saker dom envisas med att klistra fast på vindrutan!

Lyckligtvis betalar dom utbytet - men det är jag som står utan bil en dag och blir tvungen att ta mig runt i livsfarlig trafik på cykel.

Vakten var så tacksam att jag inte skrek och grät - herregud allt jag tänkte var faktiskt "jaha" och la grejorna på listan till trasiga saker i bilen - så jag försökte mig på att fråga om dom inte kunde skriva in lite andra trasiga saker på sitt ansvar också. Gick inte.

Backspegeln är nu tillfälligt limmad med nån special "platta" (superlim funkar inte) som kommer hålla till nästa gång jag kör över ett gupp - hahahaaha vi talar om minuter alltså. Här är fasimej gupp överallt.

Lillfisen brukar hålla sig på balkongen, men med ösregnet och den ihållande åskan igår, tog det henne ungefär 4 sekunder att rusa rakt in och hitta bästa platsen i soffan, där hon tog en lur och tvättade sig.



Så här ser det nämligen ut normalt. Yes, du bor på balkongen bredvid Lillfisen!!

(Lillfisen sitter just nu utanför MIN dörr och jamar högt och vill komma in, kul att vara omtyckt!!)

Mina läppar är fortfarande enorma och jag börjar bli lite orolig för jag ska på konferens ikväll och vill vara fiiiin!!

Nu har jag listat ut att jag inte får igång värmen i sovrummet eftersom jag använder fjärrkontrollen till stora rummet - men den i sovrummet funkar inte! Så... nu behöver jag en teknisk man som kan lösa det hela åt mig. Frivilliga??

Jag har ju sagt länge att jag sover som en princessa när det är så kallt inne och det gör jag. Men jag undrar om det verkligen är den friska luften (draget) som gör att jag sover så gott, eller det faktum att jag blivit jätteförkyld - jag brukar sova som bäst när jag är sjuk!!

Alltså, jag är påväg till stranden. Varför sitta här och frysa med 15 grader inne och 3 grader ute - det är SJUTTON grader i havet idag. Här ska badas!!

Hahahaha snacka om att ha bott för länge i solen när dom inte kan se skillnad på hagel och snö!!! Fast det var 10 cm som störtade ner, på väldigt kort tid. Får man tro tidningarna rätt har det haglat väldigt lokalt, tydligen bara på motorvägen (sure!)... Ändå skriver dom lite längre ner i artikeln att det även snöat i andra områden , där det blivit helt omöjligt att röja vägarna eftersom folk helt enkelt parkerat mitt i vägbanan när det började. "Logisk" reaktion enligt tidningen. Jaha??

Jag antar att jag kan tacka högre makter för infallet jag fick att prova på en ny väg hem igår (som för övrigt var mycket snabbare, trots att jag körde i 30km hela vägen pga att det var så svart och blött att jag inte kunde se vägbanan (som inte hade några linjer målade). Mina kompisar satt fast på motorvägen i 6 timmar inatt, och kom hem vid 3 tiden imorse.

Och så min stackars vän som var "helt insnöad" i stan haha bara 200m hemifrån. Han måste tillbringat natten på restaurangen, stackarn haha.

Det är 3 grader ute och dagen börjar som igår: sol från blå himmel. Jag hoppas på mer snö i eftermiddag!

Jag fattar inte hur den jävla luftkonditioneringsvärmen funkar eftersom sifforna på fjärrkontrollen inte går att se. Som resultat sitter jag här inne och fryser häcken och öronen av mig.

Tack gode gud för fleecefiltar och mössor.

SNÖÖÖÖÖÖÖÖ

Men inte här hos mig. Fattar ni hur avundsjuk jag är?? Sitter och fånstirrar på termometern (6 grader ute, 15 inne) och ångrar att jag övertalade Lillfisen att gå ut, hon värmde faktiskt gott och det är mysigt med spinnande katter i knät när man ska vaka natten lång för att få syn på några snöflingor.

Senaste nytt från orten som är "insnöad" är att det nu faller hagel.

Kom hiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiit!!! Jag vill också se snön falla från himlen!!! Fem år har jag bott här, fattar ni, på fem år har jag sett snön falla TVÅ gånger. Det är alltså inte förhandlingsbart om huruvida jag ska få se snö inatt eller inte - den SKA komma hit!!

Jag åt några pepparkakor jag köpte på Ikea och efter mindre än två minuter hade mina läppar fått en storlek (och färg!) som skulle få Angelina Jolie att blekna av avund.

Jag ser helt enkelt inte klok ut.

Här på Rivieran har man tagit för vana att asfaltera om alla vägar så här när vintermörkret gör dagarna extremt korta och kvällar och nätter extremt mörka.

Ny asfalts smälls på och man sätter upp nån liten skylt i diket eller ute i buskarna, för att varna för att det inte finns några linjer på vägarna. För att försäkra sig om att man kommer upp över normal årskvot i olyckor med dödlig utgång på vägsträckan man asfalterar - så att investeringen lönar sig - brukar arbetarna gå ut i strejk lagom tills asfalten är lagd och framförallt INNAN man hinner måla ny färg. Strejken behöver inte ha någon annan anledning än att kaffebryggaren är sönder, vi är trots allt i strejkmästarnas paradis: Frankrike.

En sådan väg körde jag på idag - när jag av outgrundlig anledning fick ett infall att köra tillbaka till kusten på en annan sida berget än jag normalt kör.

Nyasfalterat, nerförsbacke, kurvig, i duggregn och dimma, på en underkyld väg - utan så mycket som en strimma hopp att kunna se var vägen börjar eller slutar. Det var becksvart. Täta blixtrar från åskan och bländande bilar som var på väg uppför i motsatt riktning, bländade så att jag inte såg ett piss. Kan ärligt erkänna att jag var bra rädd. När jag närmade mig kusten fanns mittlinjen plötsligt utmärkt - med såna där dubbar på för att varna att man är på väg över på fel sida. Jag körde PÅ dubblinjen så länge jag kunde, så att jag åtminstone skulle kunna HÖRA var jag var på vägen.

Så kom jag ner till kusten. Första infarten till motorvägen var blockerad av en bil med varningsblinkers och en gubbe som stod och viftade en röd flagga. Andra infarten till motorvägen - precis där jag bor - hade spärrats med bommar (dessa som öppnade för plogbilen och nästan krossade idioten som följde efter, se tidigare inlägg). Vilket jag tycker är lite lustigt för 50 meter innan (sista stället att vända) stod en skylt att dom inte rekommenderade att man tog vägen (pga 5km kö parkering på motorvägen). Men inte att vägen var stängd. Nej nej. Det vore ju att underlätta för folk.

Av motorvägen körde bil efter bil med TIO CENTIMETER SNÖ!!!! Så till dom som påstår att här bara snöar vart tioende år, kan jag avslöja att vi haft snö 3 år av dom 5 jag bott här. HAHA!!

I helgen var ju bron till mig stängd. Jag hade inte sett en skylt om att bron skulle stängas, inte heller någon om alternativa vägar, och jag passerar ändå från alla möjliga håll varje dag. Ikväll fick jag syn på EN endaste liten skylt som varnade för brostängningen - den satt 2km från bron och på ett ställe där jag tvivlar på att någon som använder bron faktiskt såg den.

I närheten av bron fanns inte ett tecken på att bron skulle vara stängd - förrän man kom nära nog för att se plastgrisarna som spärrade vägen förstås.

Idag såg jag också några små skyltar i storlek 10*20cm som pekade i riktning mot bron. Dom var mörkröda med svart text. Vad det står tror jag bara mannen som spikade upp dom vet - för såvida man inte parkerar på andra sidan korsningen eller hinner flänga upp kikaren och strålkastare medan man susar förbi, finns det inte en chans att man ens kan gissa dess innehåll.

Och nu är alltså länets enda plogbil ute och försöker få bort några centimeters snö på motorvägen, så att tusentals bilister kan ta sig hem.

Första året jag bodde i Frankrike stängde dom 1km av motorvägen i FEM TIMMAR för att få bort några centimeters snö. Då skrattade jag så jag grät i timmar, för jag riktigt såg hur en stackare kröp runt med hårtorken alternativt en smörkniv för att få bort DOM STORA SNÖMASSORNA...

Idag vet jag varför motorvägen stängdes så länge - det tar tid att få bort tusentals bilar med sommardäck på glashala vägar. Fransmän avvaktar inte på kontoret för att vänta ut snön (eller ösregn/hagel), trotsa att den aldrig varar speciellt länge. Nej, dom tar ledigt från jobbet för att kunna slänga sig i bilen, ge sig ut i värsta skiten och köra som idioter för att komma hem (och istället fastna efter alternativt orsaka en bilolycka...).

Kompisen ringde mig och sa att han var INSNÖAD. Defnitionen var: bilen står på en parkering och det ligger 10cm snö - "det går inte att köra bil i 10 cm snö!!" - så nu satt den stackarn på en restaurant och väntade på att snön skulle smälta så att han kunde åka hem. Mitt lilla påpekande att han bor max 200m från reston och att han faktiskt kan GÅ, togs inte emot med några glädje tjut precis. "Då blir jag ju blöt". Herregud.

HUR KLARAR NI ER I SVERIGE???

Haha imorgon ska jag föreläsa om varför vi har vinterdäck på barnvagnarna i Norden ("så vi kan köra ifrån isbjörnarna").

Med lite hopp om att få foton på skådespelet jag missade ikväll, så kommer dom på bloggen så fort som!!

Igår lyckades två vildsvin skapa förseningar för 3 flyg haha fram med stekpannan säger jag bara!!

En mycket kelig lillfis har nu efter lång övertalan och mycket purrande låtit sig släppas ut i regnet.

Man ska vara försiktig med vad man önskar sig...

Det här blir ett mycket snabbt inlägg eftersom åskan är i princip rakt över husen. Det är SNÖSTORM!! 24 november 2008 och det råder totalt snökaos på Franska Rivieran. Tio centimeter snö har fallit.

Motorvägen är stängd och det står bilar i en 5km 5 filig kö. Snöplogar är påväg ut på motorvägen (hur dom nu ska kunna skotta när det är så igenbommat med bilar) och en idiot körde efter plogen in när grindarna som stängde av motorvägen öppnades för att släppa in just plogen haha.

Jag var på kurs uppe i bergen och missade hela kalaset. För första gången i historien fick jag ett infall och valde en helt annan väg än normalt för att åka hem - och missade därmed hela snöstormen. Tur eller otur?

Precis när jag kom innanför dörren började telefonen ringa - kompisar som i panik vill veta var jag är, eftersom dom själva sitter insnöade och inte kan rubba sina bilar (jo ser ni, här har vi sommardäck året om). Det gjorde mig oerhört glad att dom ringde, för jag var väldigt nära att köra av vägen när jag åkte hem, då jag blev bländad av en mötande bil och resten av vägen hem funderade jag på vem som skulle märka om jag faktiskt inte kom hem ikväll. Känns skönt att ha bra vänner som tänker på mig när något händer.

I min soffa ligger en mycket bestämd liten gnällfis och sover. Hon har gjort mycket klart för mig att hon INTE under några som helst omständigheter tänker gå ut i åskan, kylan och - numera - pissregnet. Eftersom klockan redan är 22 kan jag inte med att ringa på hos grannen så hon får stanna tills hon känner sig trygg att gå ut.

Oj, nu slår det ner i knutarna så jag ska stänga av en stund...

Har betat av en bra bit på MåsteAbsolutGöraFörTvåMånaderSen listan idag. Tyvärr hann solen försvinna så det blir inget med min morgonpromenad idag...

Haha, en sån här har jag just ringt och bett dom lägga undan åt mig på Intersport i grannstaden. Min nya stol. Nu är det bara att göra brasved av alla mina trasiga pinnstolar så att det blir lite plats åt den här skönheten. Jag är inte helt glad i färgen - för den är 65 cm stor och lär ju ta sin lilla plats - men jag antar att man kan slänga över ett lakan när man inte vill att den ska synas.

ÄNTLIGEN kommer jag kunna strecha rygg och mage ordentligt.

Jag är dock lite besviken att den inte har två öron högst upp så jag kunde hoppa runt och driva grannarna till vansinne hahaha, välkommen till elefanternas bostad.

Ok jag vet, jag tjatar. För er som sitter i minusgrader och snöstorm där hemma är det kanske svårt att förstå att jag gör sån stor grej av att det nu är FYRA grader ute. Men jag bor på Rivieran i södra Frankrike!! Här ska inte vara så kallt!! Det är helt enkelt inte normalt. Som min franske vän sa häromdagen "Här blir också kallt, ibland har vi bara 7 grader". Sju alltså, det är fransmännens föreställning om kallt och lägsta möjliga temperatur. Nu är det 4. *hutter hutter*

Nu håller jag alla tummar och tår på att ännu ett litet undantag från regeln om snö vart tionde år inträffar - och att det trillar lite snöflingor här ikväll!! Sen gäller det bara att undvika allt vad bilkörning heter för vägarna här blir glashala bara av regn så resultatet av snö kan ni ju föreställa er...

(Mössan på mitt huvud är tjock nog att stänga ute ljudet från grannens TV hurra!!)

Nu ska jag släppa in grannarnas katter så jag kan få ha ett litet spinnande värmeelement i mitt knä medan jag jobbar!

Fifan vad kallt det är inne säger jag bara!! Jag VÄGRAR sätta på värmen. Var är nu mina långkalsingar nånstans??

Imorse när jag slog upp fönsterluckorna (efter att ha lyssnat på bowling med stora tunga möbler under en timmes tid), så kom den gråa katten som bor mitt emot springande mot mitt fönster i full fart. Han satte genast igång att "förklara" (jo, här kunde man inte ta miste på vad han ville) fur fruktansvärt oförskämt det varit att lämna honom UTE en sån kall morgon. Han frös, han ville in, hur kuuuunde dom ha tvingat ut honom?? Katten nöjde sig inte med att prata, nix, han tänkte klättra in till mig. Jag bor dock på andra våningen och det är inte helt lätt att ta sig upp (även fast Lillfisen ju lyckats bra med det). Jag stängde fönstret, elaka mig, men jag ville inte se en katt störta ner från väggklättrareskapader.

5 grader ute, 15 grader inne!!

Har regnat inatt (?) men nu är himlen blå och solen strålar...
Rörmokarens jacka kom väl till pass inatt, då den har fått ligga och trycka längs med dörren för att stoppa det värsta draget. Sånt tycker vi om. Kanske måste lämna tillbaka jackan snart..

och jag tror aldrig jag sovit så gott som den här veckan.

..räcker bensinen i tanken en vecka till då?

Har just varit ute och promenerat i skogen några timmar. Fifan vad kallt säger jag bara. Rå fuktig luft och bara 8 grader - igår tog jag samma runda vid samma tid och svettades. Som en liten isbit satte jag mig i min bil och som en liten isbit klev jag in i min frysbox till lägenhet. Nu sitter jag med varma koppen, vantar och mössa och huttrar. Jag VÄGRAR betala för värme när jag bor på RIvieran.

Dom har stängt bron hela helgen tydligen. Jag lyckades komma härifrån, men för att komma hem igen tog det mig en timme (att åka 2km märk väl) och ett antal olagliga usvängar och lite uppfinningsrikedom gällande trafikregler, för att hamna på rätt sida bron igen.

Nu håller vi alla isbitstummar på att HELA bron är öppen imorgon bitti (att allt vägarbete är klart alltså) och att dom lyckats pricka in en liten rondell också, så jag slipper åka en halv kilometer extra och göra olagliga usvängar för att komma hem...

Glöm glöm glöm allt jag sa om att jag inte har ont någonstans. Hela ryggen är låst, kan inte vrida på huvudet och aaaaaaaaaahhh vad jag skulle behöva en rejäl smörjning av mina ryggkotor så att dom går att röra på igen.

Vet han inte hur han ska göra av med 900 000 kr i månaden??

Han kunde ju fått investera i en rullande frysbox åt mig, nu när min rullande bastu är påväg att gå i graven! Och han har råd att betala tillbaka lönerna han redan fått!! Hör ni det tjejer, här är nästa miljonär att lägga vantarna på...

...men antagligen har jag letat på fel ställen. Det var ju JAG som skulle gifta mig rikt...

*Beurk*

Nu när den värsta huvudvärken har släppt är det väl bara att erkänna - gubben måste ha lyckats ganska bra. Ja, bortsett från att han låste nacken på mig så att jag inte längre kan vrida huvudet åt vänster. I övrigt: inte ont någonstans. Jag har tom nästan slutat gnissla tänder (jo vi pratar dagtid nu, för jag brukar bita ihop käkarna så det gnistrar om det, speciellt när ja kör bil).

Däremot har jag ont på lite konstiga ställen i kroppen idag. En muskel i armen som han inte rörde, en fläck på benet som är så öm att jag inte kan titta på den. Men ryggen. Nix.

Närmare tolv timmar sov jag inatt och större delen av dagen har tillbringats på soffan.

Jag borde vara pigg nu, men jag är fortfarande dåsig!!

Idag körde det upp en "vi tvättar er bil hemma, miljövänligt" och parkerade så att han blockerade min bil. Ut hoppade en gubbe i 50 års åldern och började polera grannens bilar.

Det är till att ha stålar.

Nu vet jag i varje fall att det finns elektricitet att ta i garaget, så nu ska jag dammsuga min bil:-)

...var det kallare inne än ute!!!

Dags att köpa mer fleecefiltar!

15 grader varmt och orkan. Ligger i soffan och läser en deckare, äter mitt godis, ignorerar ryggvärken och lyssnar på hur saker och ting flyger runt där ute...

Av det här kan vi dra slutsatsen att det räknas som "mindre grov våldtäkt" om övergreppet sker mot en sovande onykter kvinna.

Det är ju inte utan att man kan tolka det som en uppmaning till alla våldtäktsmän att ge sig på lättare offer, såsom någon som sover eller har druckit, för att på så vis vara säker på att straffet blir så lågt som möjligt, för att brottet inte räknas som GROVT (som det hade gjort om den stackarn blivit överfallen på gatan).

En våldtäkt är väl för fan alltid en våldtäkt???

Det enda riktigt vettiga jag faktiskt köpte på Ikea!!

Jag måste komma ihåg att ringa osteopaten som dumpade mig och fråga vad jag har gjort honom för ont!!!

Jaha... Eftersom jag blivit dumpad av min osteopat så besökte jag idag kollegan som han rekommenderade mig. Och redan när jag klev in i lokalen blev jag tveksam. Askoppar luktar bättre. Barer där det rökts i 80 år luktar också bättre. Så kom då osteopatkollegan ut och jag uppfylldes av en enda tanke, så stark att jag tappade väskan på golvet och stod på näsan när jag snubblade över den:

VAD HAR JAG GJORT MIN OSTEOPAT FÖR ONT?????

Gubben, för det var modell äldre senior, var närmare 70 och så darrhänt att han inte ens kunde få till att skaka hand med. Och honom skulle jag låta knäcka min nacke??? Det är också ett litet under att han klarar upp det här med att röka, när händerna darrar så.

Men men. efter att han ägnat en kvart åt att försöka stoppa tillbaka mina röntgenplåtar i kuvertet, så knäckte han loss ryggkotorna på två röda sekunder. Knäckte. Just det. Vanligen brukar dom lossa kotorna, och det hörs inte. Den här, han knäckte. Ryggen gick fint.

Nacken däremot, den lyckades han låsa fullständigt, vilket jag inte är det minsta imponerad över - har nu en ihärdig huvudvärk som inte vill släppa.

Men... större delen av behandlingen gick ut på handpåläggning. Där låg jag på en brits och gubben - med oerhört svettiga händer - hade lagt sina händer på mitt huvud. En kvart passerade. Sen öppnade han ögonen och sa att jag haft ont i nacken länge. Jo sa jag, problemen började när jag var i 15 års åldern. 16 kontrade han. Kroppen säger att du var 16 år. Vad svarar man?

Så la han tillbaka händerna och jag hann fundera lite. Jo, jag var faktiskt 16.

Ännu en kvart senare slår han upp ögonen och säger att det hände mig något för två år sen som gjorde mig mycket ledsen och kroppen är kvar i det stadiet. Jo tack stämmer det med.

MEN. Det som hände för 6 år sen då, som nästan tog livet av mig, det som hände förra året som jag fortfarande inte återhämtat mig känslomässigt från, det som hände för 10 år sen som.. Minns inte min kropp dom händelserna?

Lyckligtvis har gubben "fått kroppen att glömma dessa hemska minnen från det som hände för 2 år sedan och nu min bilolycka". Bilolyckan är det som "väckt alla hemska minnen" i kroppen.

Jag kunde inte låta bli att fnittra. När gubben tog bort händerna var dom GLÖDHETA.

Han tog en tur till med nacken och jag var säker på att lämna lokalen på en bår. Nacken är och förblir låst och jag har fått ett intyg på att killen som körde på mig ställt till det ordentligt för mig.

Efter att ha tillbringat 4 timmar på soffan återstår dock bara huvudvärken. Får väl se om han fick ordning på resten.
Ett är då säkert. den gubben återvänder jag inte till.

Nej, nu får jag försöka hitta ett sätt att få akupressur eller akupunktur betald av nöten som körde på mig. Som jag älskar fransk pappersexersis.

Hösten är här på riktigt nu. Träden börjar - äntligen - byta färg eller tappa löv (dom flesta hamnar på min balkong) och luften är tjock av rök från alla (lyckliga varelser) som eldar.

Fortfarande är det dock varmt nog att lämna dörrar och fönster öppna någon timme per dag!

Men imorse fick jag leta fram vantarna för att inte frysa ihjäl. När jag letade mat i kyldisken i affären alltså. Ute behövs dom inte än:-)

Jag är käääääääääääääär. Min nya älskling ser ut så här:


Och kommer flytta hem till mig så fort jag skrapat ihop tillräckligt med stålar.

Igår tog jag nämligen med mig en manlig (nåja, man i varje fall) vän in till min mobiloperatör för att än en gång ställa samma frågor gällande mitt blivande abonnemang (jag gillade ju inte svaren sist). Fick lite annorlunda svar den här gången - lite bättre än sist men långtifrån bra. Det lönar sig att ha med en fransman för då tar försäljarna inte tillfället i akt att lura den stackars blonda utlänningen.

Men som jag förklarade för försäljaren: Jag har varit kund hos dom i fem år utan abonnemang, och nu vägrar dom mig ett bra pris på telefonen bara för att jag vill skaffa abonnemang, behålla mitt nummer och stanna kvar som trogen kund. Föräljaren såg olycklig ut, speciellt när jag tackade för fem goda år och förklarade att jag skulle byta till konkurrenten - varpå jag klev ut ur butiken (med mannen i släptåg) och gick rakt över gatan och in till konkurrenten.

Där förklarade jag vilken telefon jag ville ha, hur förbannad jag var på mobiloperatören jag har nu, och att om dom fixar mig ett fint pris på min drömtelefon så är jag beredd att betala vad som helst för abonnemanget.

Åhhh då ska vi hitta ett bra abonnemang till er, sa den unge försäljaren och vände sig till min vän. Har ni barn, fortsatte han, fortfarande vänd till min vän (som nu började se ganska obekväm ut). Inte än, sa jag och klappade mig på magen, och belönades med ett enormt leende från försäljaren och ett aningen sammanbitet leende från min vän (som nu aldrig kommer kunna gå dit med sin flickvän haha). Ringer ni mycket till varandra, frågade försäljaren. I princip aldrig, sa min vän. Nej gud svarade jag, han svarar ändå aldrig i telefon, han är ju fransman. Nu började försäljaren se aningen förvirrad ut.

Därefter lotsades vi in i djungeln av priser. För priset på telefonen varierar med valet av abonnemang. Så nu lutar det åt att jag betalar 8 euro i månaden för en försäkring (om jag skulle tappa min älskling i golvet eller havet eller om någon stjäl den), tar ett dyrt abonnemang i tre månader innan jag byter ner mig till ett billigare - och i slutändan ändå kommer undan några tusenlappar billigare än hos min nuvarande operatör!!

Sånt tycker vi om!

Så nu ska deras regler lusläsas, kontrakt väljas ut och stålar införsamlas - sen har jag min älskling i fickan!!

När vi gick ut tog jag min vän under armen, varpå han ryckte till sig den (Fransmän fattar inte det där med att gå armkrok om man inte är ett par) och frågade vad vi ska döpa vår lilla bebis till.  Haha. Konsten att skrämma bort en kompis. Han har dock lovat att följa med tillbaka när jag ska skriva kontraktet - så att det blir ordentligt gjort!

Fördelen är att när jag stänger Firefox så sparar den snällt alla flikar jag haft öppna.
Nackdelen är att när jag öppnar Firefox så öppnar den precis samma flikar med info jag inte hann göra något åt när jag använde datorn senast.

Därav dålig uppdatering på bloggen. Jag lider just nu av kraftiga symptom av Information Overload och har totalt förlorat korttidsminnet och då speciellt den där lilla saken som handlar om namn på folk och saker på olika språk.

Det senare skyller jag på Ikea turen igår, där jag lyssnade och pratade på svenska hela dagen. Jag är nu totalt förvirrad språkmässigt och behöver en paus från alla språk tills symptomen av Information Overload lugnar ner sig!!

Idag är det strejk i skolorna, vilket innebär att tonårstjejen i lägenheten bredvid är ensam hemma. Det är dags för mig att dra.

Bara 16 grader i mitt sovrum och ca 9 ute. Brrr. Solen såg ut att kika fram men nu har soldiset täckt himlen. Åhhh vad tråkig min blogg har blivit..

IKEA besöket idag slutade aningens dyrt, men med väl, väldigt väl utvalda prylar inköpta till en redan överfull lägenhet:  några djupa tallrikar, kak och pajformar och annat livsviktigt. Samt nog med värmeljus för att hålla temperaturen i lägenheten över 15 grader fram till jul.

Fem minuter efter att jag kom hem var allt uppackat och inknött i skåpen.

Blev jag verkligen lyckligare av dessa inköp??

Det slog mig just att jag nog är den enda som INTE städar min lägenhet fyra gånger om dagen??

Grannen bredvid städar. Varje pinal dras över golvet och puttas in i min vägg. Uppskattas INTE.

Frukost: Yoghurt med stora mängder kaffepulver
Fika: En torr kaka
Lunch: Polarkaka (eller Svenskbröd som det kallas i Frankrike) med räkor och majonäs, med chokladboll till efterätt.
Fika: En fjärdedels dajmtårta, stora mängder glögg.
Middag: Machésalladsblad med stinkost.

Min grannen under är pedantisk. Det har jag listat ut nu, efter att hon varje natt när hon kommer hem (runt kl 1) ägnar en god timme åt att SOPA golvet (vet ni hur mycket det låter??) i hela lägenheten.

Inatt fick jag nog, jag har inte sovit så många timmar den här veckan. Jag drog på mig högklackat och gjorde en omgång av Irländsk stepdans som skulle fått grabbarna i Riverdance att gråta (inte av avundsjuka dock..). Sen blev det tyst där nere.

Kanske får träna dans vid fem tiden varje morgon en period, tills hon slutar städa mellan 1 och 2 varje morgon... *mutter*

5 grader!! Blå himmel och en sol som inte orkat sig upp än...

Man vet att man borde krypa tillbaka i sängen när man häller kaffepulver på sin sista yoghurt (och tvingas äta skiten för att det är det sista man har hemma!).

Jag hade anmält mig till en konferans ikväll (konflikthantering på arbetsplatser, jätteintressant, framförallt för att salen var smockfull med folk som anmält sig för att dom faktiskt är i konflikt med någon på jobbet och vi fick veta att 12% av alla som jobbar i just det området upplever sig trackasserade på jobbet...)

I varje fall...

Ikväll gick solen ner klockan 17 och tydligen så sparar dom med el för det fanns inte en enda lampa tänd i vare sig gatubelysning eller byggnader. Industriparken dit jag skulle låg alltså ÖDE. Det är riktigt läskigt att knalla runt i byggnader man inte känner till och leta efter rätt lokal, när det är svart, så svart.

Efter en kvart insåg jag att jag var på fel adress (universitetet är utspritt) och sen hittade jag snabbt. Men vad mörkt.

Dags att leta upp lite reflexer och en bra ficklampa.

Nu blir det sängen för mig för imorgon har jag en lång dag framför mig!

...att stänga dörren till balkongen när jag går ut så att inte lägenheten kyls ner *hutter*
...att inte anmäla mig till fler kurser och konferenser än jag orkar med *gäsp*

...att stänga dörren till balkongen när jag går ut så att inte lägenheten kyls ner *hutter*
...att inte anmäla mig till fler kurser och konferenser än jag orkar med *gäsp*

Nu börjar jag bli lite orolig. Och nyfiken. Helikoptern har faktiskt saker hängande från BÅDA benen. Max fem meter över hustaken söker den av meter för meter, i full nittio. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Och det är inte en polishelikopter såg jag nu, utan en röd och blårandig. Hoppas dom inte filmar. Jag har tillbringat en timme på balkongen i pyjamas!!

...en toalett som fungerar!

Rörmokaren kom hit kl 11h40 (4 minuter efter att sekreteraren ringt och bekräftat att han kommer i eftermiddag mellan 13 och 15h), och lagade toan på mindre än 10 minuter. Utan att byta kran. Vilket betyder att jag kunde gjort det själv, för halva priset.

Han glömde sin jacka. Jag kanske kan sälja den på ebay för att skrapa ihop till räkningen...

Hela natten har det susat helikoptrar några meter över hustaken här på Fort Knox. Och det har fortsatt nu på morgonen. Det är polishelikoptrar och det hänger något spännande ifrån ena "benet".

Jag antar att dom är på jakt efter någon och jag antar att denna någon befinner sig på Fort Knox. Ska ta och låsa dörren...

... en rentvättad soffa

Den stora jakten på rörmokaren fortsätter. Jag ringer hans sekreterare en gång i timmen för att få reda på  när han kan tänkas komma hit. Mig ska han inte glömma idag, för jag har fått nog av att inte kunna spola i toan.

Att få reda på ungefär NÄR under dagen han kan tänkas dyka upp, är tydligen heeeeeeelt omöjligt. Värst blir det för honom, om han inte förvarnar, eftersom min toa tar en halv dag på sig att fylla på, så jag spolar bara en gång om dagen.

Skit ska skit ha.

Två veckor har jag väntat nu. "jooodå, jag kommer imoooooooorgon". Han måste vara irländare.

Man vet att man redan har fått nog av nya grannen (han som dyker upp varje morgon klockan 9 prick, kör bullriga maskiner i en timme, står på gatan och skriker svordomar i sin telefon, spottar och fräser...), när man (prick klockan 9) öppnar fönstret, gör en busvissling för att få uppmärksamhet och väser att

"det bor kvinnor och barn här"

Svordomarna upphörde, en kort stund i varje fall.

På tal om svordomar, så lärde jag mig alla franska varianter av sådana första veckan jag jobbade i Frankrike. Jag delade nämligen kontor med en bitskt fransk bitch (sorry, men det finns inget annat sätt att beskriva henne), som svor som en borstbindare. För övrigt kan jag berätta att sedan jag slutade dela kontor med henne, har jag kanske hört samma svordomar upprepas totalt 4 gånger på tre år. Ja, fram tills nya grannen dök upp här nu. Det var det jag låg och tänkte på imorse när jag vaknade till grannes högljuda svordomar utanför mitt fönster. Det är faktiskt inte så vanligt att svära här!

Bara att hänga ut tvättten.

*mutter mutter*

I veckan bär det till Ikea och jag är så glad!! Inte för att jag behöver något. Nejdå. Jag bokade ju min biljett för att kunna äta svensk mat i restaurangen (som jag sedan fick veta är stängd) och för att kunna hamstra svensk mat. I övrigt ska jag inte ha någonting.

Förutom några doftljus som luktar "blått" då. Bara för att jag är så nyfiken på hur blått luktar. Och kanske en stekpanna för att det är så jobbigt att steka pannkakor i en som är 10cm djup. Och jag är ju fransyska nu, vi äter crepes jäääääämt här. Och en lasagneform, för det är det enda jag vet hur man lagar. Och en pajform, för jag gör ofta paj.

I övrigt har jag laddat upp med 5 stora tomma säckar som jag har tänkt fylla med godis och annat världsviktigt från Ikeas svenska matbutik.

Tja, vad ska man säga..?

Tvätta er, använd deo, byt kallingar varje dag, öppna lite dörrar, laga lite mat och dra fram dammsugaren lika ofta som du använder tvättmaskinen. Le. Var glad. Det krävs oftast inte mer än så för oss tjejer.

Så glad var jag när jag slog upp ögonen idag - förra skitveckan har äntligen tagit slut och en ny kan börja. Glad i hågen stutsade jag ut för att hänga upp soffdelarna på tork på balkongen. Det var då jag klämde fingern i dörren.

Med en blå fingernagel sitter jag nu här och funderar på om jag ska gå och lägga mig igen och sätta klockan till ringning på söndag kväll eller så.

9 grader och strålande solsken.

När kuddfodralen till ryggstöden i soffan har krympt i tvätten, kan man med fördel kapa av stora mängder av skumfyllningen med en brödkniv för att dom ska passa igen.

((Pappa, kan du skicka hit en såg så att jag kan korta av soffan?? Den är 30 centimeter längre än ryggstödskuddarna nu))

..för jag har just knött in halva soffan i tvättmaskinen, trots att den inte är tvättbar. Häromnatten satt jag nämligen i den och såg hur dammet yrde om den och kände lukten. Fifan säger jag bara. Tur jag inte suttit i den förut. Nu är det bära eller brista som gäller.

...kollar jag på tyskdubbade filmer på RTL. Att förstöra en bra amerikansk film är alltså inte svårare än så...

Jag kan leva med att frysa häcken av mig. Men att hitta alla mina böcker och viktiga papper fuktskadade i min lägenhet är inte kul. Så nu brummar värmen ändå.

Normalt räcker det med ugnen men jag vågar nog inte lämna den öppen så där käckt igen, sen den golvade mig när jag sprang in i köket förra veckan...

När jag bodde i Irland värmde vi hela lägenheten med ugnen. Satte den på 300 grader och öppnade luckan, sen satt vi och kurade bredvid. Vi hade 7 grader inne på natten och 11 när värmen var på (mellan 6h och 8h och mellan 18h och 20h). Inte mindre än tre ugnar hade vi sönder (och fick utbytta) utan att dom reagerade på campus, men värmen ville dom inte göra något åt. När vi tillsist protokollförde temperaturen vid olika tidpunkter på dygnet under en längre tid, och ställde till en mindre sen med ingen mindre än chefen för campus, skickade dom ner några gubbar att mäta. Vart lite orolig, eftersom vi då haft ugnen på hela dagen.

15 minuter tog det. Sen stod det tre elektriska (och mycket förbjudna, pga brandrisken) element i lägenheten. Vi satte på ett på kvällen och det tog inte många minuter innan det exploderade.

Sen kvitterade vi ut ytterligare termotäcken...

Ytterkläder inne gällde då.

Det blr nog något liknande här i vinter...!
Om nu sommaren ger med sig.

Vad kan man säga? Temperaturen nådde 40 grader på balkongen idag, men höll sig mellan 11 och 15 i skuggan. Jag satt och njöt tills solen försvann runt huset och sen blev det några timmars promenad bland skuggiga träd i parken - bara för att jag älskar HÖST och där var det verkligen höst.

Parken består till största del av korkek - otroligt vackert träd som står sig även i skogsbränder. Har tagit lite foto som jag ska försöka ladda upp lite senare. Om någon behöver en ny vinkork kan jag kila ner och karva ut en..

Mitt gäng firrar utökades igår med ett tjugotal (lite svårt räkna snabbsimmande varelser) bebisar och antagligen minst lika många till som ligger gömda bland växter och stenar för att undvika hungriga munnar...

Och jag, jag bara längtar tills jag kan ta bort yngelfällan som tar upp halva akvariet..

Så här den 16 november 2008 är det visserligen bara 11 grader i skuggan, men så som solen strålar från klarbrlå himmel kan man redan vid halv nio tiden på morgonen njuta av 25 grader på balkongen.

För er som uppfattat att det är söndag kan jag bara säga att när klockan ringde fem imorse stängde jag av den, vände på mig och vaknade först nu igen. Så det blir inga berg för mig idag:-(

Bredvid datorn står en skål med en absolut sprängfärdig platyhona som ploppar ut yngel efter yngel. Tänkte ge henne lite lugn och ro för herrarna i akvariet satt med munnen öppen beredda att svälja, bara millimeter från den stackars honan.

...som håller på att frysa fast i soffan är bara jag. Ugnen räckte inte för att få upp värmen här ikväll. Jag vägrar sätta på värmefläkten innan vintern har kommit.

Sånt här vill man höra när man precis slagit till på ett ta 3 betala för 2 erbjudanden av favoritsorten.

Första helafina dagen på flera veckor, och den har jag tillbringat i en mörk skog. Jag har helt klart bott här för länge.

Konsten att trolla bort superviktiga saker är egentligen så löjligt enkel att jag undrar varför jag faller för det varje gång.

Kvittot på jackan och topparna för närmare 1000 spänn som jag skulle lämna tillbaka (jag köpte ju snöskor för pengarna) är puts väck. Jag VET att jag la alla viktiga kvitton i en liten hög för inte så länge sen. Alla viktiga kvitton i en hög, alla oviktiga i en annan (sparar dom ändå, för att se varför pengarna försvinner så fort). Gissa vilken hög jag hittade? Gissa vilken som är puts väck?

Samma sak med alvedonen jag köpte (trots att jag hatar att ta alvedon). Idag har jag MIGRÄN och ipren är sedan länge bannlyst hos mig så det har jag inte lyckats hitta några. Inga problem tänkte jag, två paket alvedon köpte jag häromdagen. Sist jag såg dom låg dom på min säng (där jag alltid dumpar allt när jag kommer hem). Sedan la jag dom på ett säkert ställe när jag snabbröjde lägenehten inför ett besök.

Jag har vänt upp och ner på lägenheten,  men kvittona och alvedonen är och förblir borta.

Nu ska jag försöka lägga migränen på ett säkert ställe också.

Så här ser dom ut, mina nya snöskor. Försök föreställa er en spygrön, nästan självlysande färg... (modellen spygrön står inte att hitta på internet, jag antar att det är av ren självbevarelsedrift).

Ni vet redan vad jag tycker om att frivilligt bosätta sig i ett fängelse.

Priset för bensin har plötsligt sjunkt i botten. Igår fick man betala 1,18 euro. 50 cents skillnad mot i somras alltså. Nu hoppas jag det sjunker till mindre än en euro innan min rullande bastu behöver fyllas på igen.

Sånt här gör gott för en tom plånbok!

Strålande solsken från klarblå himmel.

Dagens humör: migrän, igentäppt huvud, och suuuur, så suuuur.

Lika igenlimmad som min väska råkade bli när jag stängde den innan superlimmet torkat, lika fastkilat sitter mitt revben på helt fel ställe.

Att säga att det gör ONT att andas är en underdrift. Det går inte att andas. Jag får dra andetagen på höjden i stället för på bredden, om ni förstår vad jag menar - revbenet rubbar sig inte ur fläcken och det är omöjligt att fylla lungorna ordentligt. Sjukgymnasten gjorde ett tappert försök att häva sig över ryggen på mig och lyckades faktiskt låsa upp det hela. Sen uppmanade hon mig att ligga och hänga baklänges över en sån där enorm boll. Jätteskönt att sträcka ut magen. Men så råkade jag låsa fast en kota i ryggraden och nu, några timmar senare, är hela ryggen som en stapel med tallrikar som någon försökt dra ut i lite till höger och lite till vänster. Inget sitter där det ska.

Jag längtar till morgonsolen då jag kan smyga mig ut och hänga mig upp och ner i vuxenlekplatsens klätterställning. Där tänker jag dingla tills alla kotor låst upp sig.

Kanske bäst att ta med en hög med böcker.

Min föreställning av hur det skulle vara att köpa ett par snöskor ikväll - snabbt in, checkboken uppslagen, pennan uppvärmd, slit åt mig ett par, skriv under och rusa ut igen (jag hatar att shoppa) - dog snabbt när jag klev in i den lilla lokalen och upptäckte ett femtiotal personer som snällt satt och lyssnade på EN gubbe som beskrev allt sportmaterial han hade med sig.

Nog för att han gav 20% rabatt på sina kvalitetsvaror, men det intresserar mig inte att höra om rep och väskor när jag bara behöver ett par snöskor.

Så jag smög mig fram och började rota lite i högen, hittade ett par spygröna av absolut senaste utgåva (så ny att sportkedjorna inte har dom än!) och slog till.

Spygröna.

Dom syns i snön i varje fall.

Dom utlovar strålande solsken i flera dygn!! Åhhhh vad härligt!!

Dom utlovar strålande solsken i flera dygn!! Åhhhh vad härligt!!

Det är ruggigt kallt inne hos mig ikväll och säkert ännu värre ute - och ut ska jag! Är bjuden på middag och ser fram emot en trevlig kväll med god mat.

Är redan vrålhungrig, eftersom jag åt lunch vid elva idag... Blir inte mat förrän vid 20h, om jag kommer i tid. Och jag riskerar att bli lite sen. Har nämligen 20% rabatt på sportmaterial kl 19 ikväll så jag tänkte köpa mig ett par raquettes (snöskor). 20% blir nämligen 200kr i rabatt och det är inte fel för en fattig varelse som mig.

Men först ska jag dricka upp mitt gröna urkiga te för att få upp värmen.

Den stora jakten på deklarationen fortsätter och genom att ringa Frankrikes centrala skattemyndighet (det finns alltså en central) och ha turen att ha fått prata med en trevlig och kunnig dam, så börjar det ljusna lite.

Min deklaration är - oavsett om jag nu faktiskt har eller inte har deklarerat - fullkomligt borta. Det kan bero på att jag inte skickat in den. Det kan bero på att jag skickat den till fel ställe. Det kan bero på att dom slarvat bort den.

I varje fall lyckades vi med gemensamma krafter komma fram till att mina deklarationer de senaste fyra åren i Frankrike finns på inte mindre än tre orters olika LOKALA skattemyndigheter. Att dom som hivar in stålarna från skatten (ännu ett gäng olika lokala myndigheter) har fortsatt hiva in stålar både för min inkomstskatt och för min bostadskatt. Sistnämnda vet jag inte riktigt hur jag ska reagera på, för pengarna har dragits regelbundet - men inte från mitt konto.

För att nysta upp härvan måste jag ringa ÄNNU ett lokalt skattekontor och se om dom möjligen har min deklaration. Om inte, måste jag göra en ny och skicka in med ett brev där jag förklarar att jag HADE adressändrat i tid (bevis bevis annars åker jag på att betala 10% extra på min ÅRLIGA inkomstskatt), och att dom har slarvat bort min deklaration (och hålla tummarna på att dom inte skickat ut något till mig som gått i retur). Till inte mindre än fyra olika lokala skattemyndigheter måste jag skicka kopior för att vara säker på att inte nån jävel slarvar bort skiten igen.

Sedan till myndigheterna som hivar in stålar, måste jag lista ut vem som tagit mina pengar och när, annullera allt (IGEN), kräva att pengarna betalas tillbaka till kontot drom drogs ifrån, begära att dom dras från mitt konto osv...

OCH så behöver jag skriva en flyttberättelse om hur och när jag flyttat till och från vilka adresser de senaste fyra åren.

Behöver jag säga att jag håller på att gå igenom vartenda papper jag har i huset?

Det finns en anledning till att det heter Superlim.

Dagens lärdom: Stäng inte väskan förrän limmet har torkat.

Fan.

Kollade just in Ikeas värmeljus med lukt. Klassade efter färg. Vad luktar egentligen blått???

Skinnstövlar ska töja sig. Håll nu tummarna på att jag inte slår ihjäl mig i trappan innan stövlarna har töjt ut sig nog för att inte fötterna allt nedanför knäna domnat bort.

Förresten är dom snygga.

Är det någon mer än jag som tycker att hotmails nya design är så värdelös och svåranvänd att det är dags att lägga ner kontot?

Den här artikeln skrämmer mig. Är Sverige verkligen på väg mot ett samhälle där folk frivilligt väljer fängelse framför frihet. För det är vad det innebär, när man bit för bit stänger in sig. Trädgårdar börjar muras in, bostadsområden hängnas in, det krävs portkoder och fjärrkontroller för att ta sig in och ut.

Jag har bott i ett område där allt är inmurat. Och jag vet vad som händer bakom murarna till trädgården. Inbrottstjuvarna tar sig nämligen in i trädgården ändå. Så det enda sättet att förhindra inbrott är att sätta enorma galler över ALLA fönster, och fönsterluckor som man stänger varje gång man lämnar huset. Resultatet är alltså att man murar in sig själv i ett fängelse som är mindre roligt att leva i.

Portkoder i husen kan jag förstå, på så vis slipper man onödigt spring i trapporna. Men att mura in hela bostadsområden? Här gör man det ofta för att kunna skryta med en park, för att de boende ska få ha poolen i fred osv. Och för säkerheten så klart. För visst känner man sig säker när bara alla 300 boende i husen (plus deras 5000 vänner och möjligen vännernas 8000 bekanta) kan koden för att ta sig in?

För koden delar man så klart ut till sina vänner. Jag har ett större antal koder i huvudet för att kunna ta mig in och ut hos mina vänner och bekanta.

Inne i stan, blir systemet med koder ännu löjligare. Landet kryllar nämligen med privatläkare. Som har sina praktiker i vanliga lägenheter i nästan varenda trappuppgång. Där behövs ingen kod. Man trycker helt enkelt på ringklockan till läkarmottagningen och vips så öppnar sig dörren utan att man ens behöver presentera sitt ärende. Skitpraktiskt. Och sån falsk trygghet.

Här på Riveran ser man aldrig några barn. Det tog ett tag innan jag kom på att det är för att folk inte släpper ut dom (annat än på inhängnade lekplatser, ofta inte större än 10 kvadratmeter, med en ynklig klätterställning och omringat av ett 4 meter högt staket. Det är vidrigt. Folk är helt enkelt för rädda. Man behöver den där muren, portkoden, staketet, för att känna sig trygg. Vad hände med öppenheten, frihetskänslan?

Nu bor jag på Fort Knox. Ett lyxområde som omringas av en enorm park och falsk säkerhet så det skriker om det. Visserligen finns det bara en väg hit (något jag bittert fick erfara klockan halv ett en morgon när jag försökte ta mig hem och dom bestämt sig för att stänga vägen), och visserligen måste man passera vakterna i kontrolltornet.

Men säkerheten är falsk. För det beror helt på vem som sitter som vakt för tillfället. Vissa vakter släpper inte förbi mina förgodkända vänner (jo, jag har en lista) utan att ringa och kolla med mig, andra släpper in vem som helst. Dessutom är vi runt 1000 hushåll som alla lämnat en lista med folk man godkänner... Och parken kryllar av parkarbetare vars beteende gör att JAG, som kvinna, hellre går ensam i mörkret på natten än ger mig ut och promenerar på dagen när dom sitter i varenda buske.

Folk känner sig säkra här. Det finns inga galler över fönstrena och man stänger bara fönsterluckorna om man vill ha mörkt när man sover. Här lämnas saker på balkongen och i trädgården och det står kvar när man kommer hem.

Trots denna säkerhet är det dock inte länge sen några personer blev mördade i sin lyxvilla här på Fort Knox.

Vad är egentligen säkerhet? Att sitta inne bakom murar och galler och vara rädd för alla förbipasserande, eller att kunna vara ute i trädgården, som bara skiljs åt genom några buskar till grannen?

Vill svenskarna verkligen sätta sig själv i fängelse för att känna sig trygga?

Varför?

... men jag lyckades nog göra mig impopulär hos grannarna ändå.

För under mina långa timmar av sömnlöshet inatt kom jag på mycket kul man kunde göra. Köra några tvättmaskiner efter klockan 23 (elen är halva priset på natten), röja upp i köket,  sen letade jag fram en enormt kul bok och skrattade så högt att en granne faktiskt bankade i väggen (men det var elefantgrannen så jag brydde mig inte) och klockan 6 imorse var jag uppe och startade diskmaskinen.

Nu sitter jag och väntar på klicket. Klicket som gör att elen blir dubbelt så dyr igen. Jag har ännu inte listat ut vilken tid det magiska klicket inträffar på morgonen nämligen.

Man vet att dagen kommer bli lika usel som resten av veckan, när man inte kunnat sova mer än 3 timmar på natten, är helt orörlig i rygg och nacke (fast egentligen är det nog bara när jag andas som det gör ont! Och när jag sitter, ligger och står.) och det första man får syn på när man vaknar är 40 fiskar som ligger halvdöda på botten av akvariet där man glömt göra ren pumpen för 5e veckan i rad.

Hade det inte gjort så ont att ligga ner skulle jag gått och lagt mig igen. Nu väntar jag istället tills värsta morgontrafiken dragit förbi så att jag kan klä mig som en nörd med knäskydd, armbågsskydd, handledsskydd och rollers och ge mig ut och arbeta av lite frustration vid havet.

Idag när himlen klarnade upp lite kunde man se de enorma mängder snö som har fallit över alperna den senaste veckan. Imorgon är det jag som ska köpa snöskor!!

Här ska vandras i snön!!

Dela med dig din snåljåp!!

Jag klagar mycket på fransk byråkrati, på kulturen osv, och det är sant att livet här är en kamp. Man måste hela tiden se upp med vad man gör och säger och framförallt hålla ryggen fri och vara beredd på påhopp från dom mest oanade håll.

Men något som faktiskt är riktigt bra i Frankrike, är läkarvården. Den är fantastisk. Men får den hjälpen man behöver, när man behöver den.

Och så har dom osteopater - jag tror bara att det finns några få enstaka godkända såna i Sverige. Men här kryllar det av dom. Osteopater är inte bara ryggknäckare utan ser hela människan - orsaken till problemen ska hittas och åtgärdas, visst kan det knäckas också och medeciner tas bara i nödfall.

Min osteopat gjorde dock slut med mig igår... Han anser inte att han kan hitta orsaken till varför jag har så ont i nacken (jo, att det kommer från bilolyckan vet han ju, men inte hur han ska fixa det) och därför tycker han att jag ska träffa en annan osteopat. Han förklarade länge och väl att han absolut tycker om att träffa mig och att det är tack vare mina täta besök efter olyckan han har haft en saftig inkomst den här månaden och för ett ögonblick fick jag intrycket att jag höll på att bli dumpad av pojkvännen..

Mannen har rekommenderat alltifrån kramar och sex, marijuana (jag vill gärna påstå att han skojade, men han insisterade faktiskt på att det skulle få alla muskler att slappna av), till lata dagar på stranden.

Igår gick jag därifrån med ett telefonnummer till hans kollega, och ett recept på ett Nytt Jobb, En Man och Helst Några Bebisar också (teorin är att med dessa tre i mitt liv, kommer jag inte ha tid att oroa mig över nackont). Sekreteraren tappade nästan hakan när hon fick skriva ut det här och frågade storögt om han trodde på mirakel.

Mannen har helt klart humor och det är inte utan sorg jag måste inse att vår "relation" är över. *Sniff*

Någon som vet vart jag kan lösa in det här receptet? Apoteket vägrar kännas vid det.

Idag har min kollega fått en liten tös! Och min bästa vän har berättat att hon väntar en dotter. Med storebrorsans tjej som föddes i augusti, så är det visst tjejernas år i år!

Så jag väntar till nästa år, för jag vill helst ha en pojk...!

Lillfisen är tydligen hela två år!! Hon var "död" när hon föddes och dom fick igång henne med hjärtmassage och födde upp henne med flaska. Resultat: en minikatt.

Jag fick kila över till grannen innan jag gick imorse, för att tala om att hennes katt satt på min balkong och grät och vägrade flytta sig därifrån. Sen kilade jag ut och hämtade Lillfisen, en vilt protesterande sådan, och lämnade över rakt i famnen på granntanten.

Nu vet hon att katten är här varje dag och att det inte är mitt fel att hon vägrar gå ut:-)

Efter en timmes krypkörande fjorton varv i stan hittade jag tillsist en parkering endast en halvtimmes promenad från butiken (...) där jag tänkt köpa min nya mobil och skriva in mig på ett abonnemang. Sur som ett bi och helt genomsvettig kliver jag in, rantar raka vägen upp till en försäljare och talar om vad jag vill ha för abonnemang, samtidigt som jag slängde ett öga i brochuren med alla nya erbjudanden som kom ut idag.

Jag är ju utlänning och som alla vet vid det här laget så HÖR vi utlänningar inte - det är aldrig tal om att det kan vara något ord eller två i det vackra språket franska som vi inte förstår. Nej vi är stendöva. Och dumma.

Så när jag förklarade vilket abonnemang jag ville ha med vilken "julklapp" (jag valde fria sms dygnet runt i ett år) så säger tanten till mig att då måste jag välja ett annat abonnemang. Ärligt talat. Jag är INTE fransk, och jag hade bara läst rubriken i brochuren, men den sa helt klart mer än chefen i den butiken tyckt att det varit lämpligt att informera sin personal om innan dom släpptes löst bland dagens kunder. Rubriken skrek "välj mellan..."

Jag stod på mig. Tanten också. Jag vann, och skulle få mina sms gratis.

Men så hånflinar hon mot mig och säger att om jag inte byter nummer så räknas jag inte som ny kund och då får jag vare sig sms eller telefonen billigare (alltså steg priset på telefonen från 89 till 450 euro).

Vadå byter nummer? Jag KAN INTE byta nummer i dagsläget, min telefon är mitt jobb!! Och jag ÄR ny kund, jag har aldrig haft abonnemang hos dom förut. Bara kontantkort, det är ingen bindningstid på det, alltså är jag NY.

Tanten gav sig inte, skitglad över att få hämnas eftersom jag kört över henne gällande julklappserbjudandet.

Byter jag till konkurrenten blir inte bara mitt månadsabonnemang billigare, telefonen får jag dessutom för halva priset. Och jag behåller mitt nummer. Det ni, det lönar sig verkligen inte att vara lojal. Vilket jag förklarade för damen. Jag har studerat alla operatörers erbjudanden i två månader, jag kan dom by heart. Och eftersom damen höjt rösten för lilla utlänningen (vi är ju döva som sagt, vi som inte pratar flytande franska), så höll jag samma ljudnivå när jag redogjorde för konkurrenternas erbjudanden och min villighet att byta.

Som att prata med en vägg.

Jag gick därifrån utan telefon och samlar nu ork för att besöka en annan butik imorgon. En med ung manlig personal, för här måste helt klart göras en blond.

Under tiden hoppas jag att personalstyrkan hos telefonoperatören hinner utbildas i vad det är för erbjudanden som gäller den här månaden.

Igår kunde jag knappt växla min rullande bastu. Idag, när jag låg och krypkörde fjorton varv i stadstrafik och zickzackade mellan dubbelparkerarna (mestadels hängande på tutan med ett väl valt finger i luften *skäms*) hände plötsligt något. Det var hur lätt som helst att växla bilen. HUR lätt som helst.

Jag blev skitnervös. Den har inte gått att växla ordentligt på veckor och så händer det här. Vad är det för fel?

Efter lite längre körning utanför stan har jag förstått att det är början på det riktiga slutet. För det händer inte längre så mycket när jag trycker på gaspedalen, mer än att det låter vrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrmmmmmmmmmmmmm. Kommer upp i 70 endast i nedförsbacke.

Så om någon har missat det, så önskar jag mig en ny bil i julklapp!!

Ska ut och smörja kedjan på cykeln nu...

Det är ju inte utan att man undrar vad som är fel i världen (och på skolorna, och på föräldrarna..), när tioåringar går ihop och med grupptryck lyckas få ett helt gäng småpojkar ge en annan grabb men för livet.

När jag läser sånt här, finns det inte ord för min ilska. En liten kille ska nu behöva dras med hörselskador resten av livet, på grund av ett idiotiskt påhitt av en annan unge.

En liten liten del av mig sitter och hoppas att ungarna som gaddade ihop sig också har fått tinnitus av mobbningspåhoppet...

Precis med samma intensitet som gräsmattorna fylls med sniglar under en regnskur, fylls vägarna I Frankrike med poliser som är ute och vädrar sina uniformer varje gång solen tittar fram.

Lillfisen har kommit på besök igen. Efter att ha totalvägrat att bli utsläppt genom ytterdörren, och efter att ha suttit och skrikit på balkongen en längre stund, ligger hon nu och sover i stolen på min balkong.

Antagligen måste jag prata med grannen och förklara att jag inte försöker kidnappa katten. Inte heller matar jag henne. Hon har bara valt min balkong som bästa läget i Fort Knox.

Är ännu inte lagad, och jag antar att rörmokaren sitter och tjurar någonstans eftersom han ännu inte ringt mig för att tala om NÄR han kan behaga titta förbi för att fixa till den.

Det här med att spola en gång om dagen börjar bli aningens jobbigt.

Jag måste helt klart sluta gå och lägga mig före 22h på kvällen. Min kropp är tydligen programmerad på att aldrig sova mer än max sex ynkliga timmar per dygn. Inatt vaknade jag dessutom redan klockan två för åskan drog över, så jag satte på en CD bok (en uppfinning helt klart värd nobelpriset) för att överrösta alla stresstankar som började yra runt i huvudet på mig ("jag måste göra, jag har glömt göra...").

Somnade till den runt tre, fyra tiden igen.

Halvåtta slog jag upp mina blå och nu sitter jag här hålögd igen. Det är tolv grader ute, regnet hänger i luften och det är KALLT. Kallt ute och kallare inne.

Har ett fullspäckat program idag så det är bara att sätta igång!

Tänk att jag fick 50 nya läsare med en gång genom att ha en sån rubrik. Dags att tänka om innehållet i bloggen lol..

Efter ett besök på andra skattemyndigheten har jag än en gång fått slängt i ansiktet att jag inte har deklarerat. Jag HAR deklarerat. Det är inte mitt fel att dom inte centraliserar skiten. Antagligen har fel skattemyndighet fått mina papper eftersom jag flyttat runt så mycket.

Utan att ha deklarerat kan jag inte adressändra. Jag fattar ingenting. Jag är tvärsäker på att jag deklarerat - dom har ju för fasen dragit fyra siffriga belopp (och vi pratar euro) i skatt från mig i år!!

Men damen i receptionen skrek så högt hon kunde (ni som följt min blogg ett tag vet att utlänning=döv för en fransyska, tar man bara i och får ur sig orden med lite högre volym så förstår utlänningar. Det är alltså VOLYMEN som måste ökas, inte orden som måste ändras. För ALLA i världen pratar ju franska, det förstår väl vilken fransman/fransyska som helst). För i Frankrike får man nämligen gå igenom hela sitt ärende i receptionen. Man kan mumla så mycket man vill, för Byråkraten ser ändå till att upprepa allt på maxvolym så att det ekar i byggnaden och så att kön (på en meters "säkerhetsavstånd" hålls road medan timmarna tickar fram och det kanske så småningom blir deras tur.

Nu har två byråkrater sagt till mig att deklarera och slängt en blankett i ansiktet på mig. Imorgon ska jag ringa deras telefonservice och se om inte min deklaration finns registrerad nånstans trots allt. Jag är nämligen tämligen säker på att jag testade internet deklaration i år. Och vi vet ju hurdana hejare fransmän är på att följa med i den tekniska utvecklingen.

*En liten parantes för er som inte vet hur det dagliga livet fungerar i Frankrike: Utan din checkbok är du ingen - alla räkningar betalas med check (i undantagsfall kan man ha automatisk betalning av räkningar vilket i praktiken innebär att du förgodkänner vilket jäkla belopp ett företag än vill kräva dig på), det finns arbetsplatser utan internet (fastän dom behöver det), sätter du in lite pengar på ditt bankkonto direkt på banken tar det tre dagar innan pengarna går in, gör du en överföring mellan två av dina egna konton på samma bank tar det också tre dagar (tid under vilken pengarna inte finns på något av de två kontona). Listan kan göras lång.

Det enda Frankrike ligger på topp på är telefon via bredband.

Och det hjälper inte mig att reda ut problemet med min försvunna deklaration.

Idag hade himlen och havet precis samma färg, det gick inte att se vart den ena slutade och den andra tog vid. Grå.

Krig har utbrytit i lägenheten bredvid mellan chica damen och tonårsdottern from hell. Porslinet yr i luften och skriken är så gälla att grannen som bor på andra sidan mig, släppte ut sin hund för att skälla lite.

Vart ett herrans liv men nu har dom gått in i ett annat rum för att fortsätta. Så länge som dom inte steppar runt i högklackat när jag ska sova, så är det lugnt.

Nu när alla direktlinjer för oss vanliga dödliga privatpersoner i Europa är nedlagda, så kommer alltså det här istället, för dom rika företagen.

 Idag har jag än en gång haft glädjen oturen att få brottas lite med fransk byråkrati idioti. Efter att i två månaders tid försökt göra min adressändring hos skattemyndigheten via deras hemsida och bara råkat ut för "fel" varje gång jag lyckats fylla i alla tre drillioner uppgifter som krävts och tryckt på godkänn - så åkte jag idag till skattemyndigheten i den stad jag senast var skriven, för att ändra min adress.

Byråkraten: Du finns inte i vårat system. Du har inte betalat skatt sedan 2005. Du är skriven i Staden (staden där jag aldrig någonsin bott).

Vafan?

Jag: Nejhejdu Monsieur sa jag, skulle du då kunna tala om VEM JAG HAR BETALAT MIN SKATT TILL I ALLA ÅR???

Byråkraten: Nej. Du har inte betalat någon skatt.

AAAARRRRHHH

Jag: Vadå inte betalat någon skatt?? Jag HAR betalat skatt.  Kan du ändra min adress åtminstone?

Byråkraten: Nej, du har ju inte deklarerat att du har jobbat.

Jag: Jodå, det har jag visst det.

Byråkraten: Fyll i den här lappen (=bibban med papper på 8 sidar)

Jag: och var ska jag lämna den då?

Byråkraten: Det vet jag inte, du är inte skriven i den här staden.

Jag: JO!! Jag bodde ju längre ner på den här gatan tills för några månader sen.

Byråkraten: Nej, du har inte varit skriven här sedan 2005.

Allvarligt. I det här läget fick jag välja mellan att utdela en rak höger, och att ta ett djupt andetag och gå därifrån. Nu har jag letat upp alla mina papper som bevisar att jag HAR betalat skatt i alla år, och sitter och samlar mod för att åka till ännu en skattemyndighet för att se om DOM möjligen kan få ordning på min adressändring.

För helt klart är, att byråkraten som tog hand om min senaste adressändring (då, när jag äntligen insett att man måste gå till skattemyndigheten varje gång man flyttar, och därmed anmälde 4 flyttar på en gång...) glömde trycka på ok knappen när han var klar.

Välkommen till Frankrike. Landet där dom stadsanställda har dom bästa förmånerna i världen, men går ut i strejk så fort kaffet är slut i automaten.

När solen tittar in så här på morgonkvisten och man plötsligt inte längre ser datorskärmen för allt damm, då är det nog dags att städa...

Snuskigt säger jag bara! Har vissa ingen skam i kroppen?

När jag vaknade imorse (klockan 4, märk väl) trodde jag faktiskt inte att dagen kunde bli värre. Elefanthjorden i lägenheten bredvid hade barnen på besök och klockan var nog 1 på natten när jag masade mig ur sängen, letade upp ett par högklackade skor, och drämde rytmiskt i väggen tills det blev tyst på elefanterna.

Tre timmars sömn alltså. Framåt sextiden slumrade jag till igen och blev väckt av telefonen klockan 7, klockan 7h30, klockan 8h, klockan 8h30... Sur som ättika pallrade jag mig upp, såg att det regnade, ställde in vandringen, solen kom då såklart fram på klarblå himmel...

Inte ens ljuspunkten med grannens kattunge som bestämde sig för att flytta in hos mig muntrade upp speciellt - eftersom han blev attackerad av en kåt hannkatt och fast högt uppe i ett träd fem minuter efter att jag tvingat ut stackarn. Finns inte ord för hur dåligt samvete jag har.

Tvingade ut mig på lite rollers på eftermiddagen och lyckades överleva utan att slå ihjäl vare sig mig själv eller alla tre miljoner ungar som cyklade i riktning dit näsan var vänd för ögonblicket i stället för rakt fram. Inte en helt självklar sport när nacken har låst sig och man inte kan vrida på huvudet i någon riktning. Men det gick ju bra.

Glad i hågen kom jag alltså hem, stolt över att gjort NÅGOT av denna franska helgdag, slängde ihop en jättegod middag och ställde sen ugnen öppen för att få ut värmen i lägenheten.

Glömde såklart av att luckan stod öppen och slog mig själv till golvet när jag lite senare rusade ut för att hämta lite vatten. Ugnsluckan är nämligen i... öronhöjd faktiskt. Mitt högra öra har nu en storlek som skulle få Dumbo avundsjuk och en färg som skulle motivera vilken tomat som helst att mogna.

Så när jag låg där i en liten hög på golvet och beundrade stjärnorna som susade runt huvudet (och förbannade det faktum att smällen inte räckt för att få nackkotorna att hoppa på plats) tänkte jag att ikväll. ikväll är det jag som är elefanten.

På min balkong sitter Lilfisen. Hur hon tar sig dit vet jag inte riktigt, men hon kommer varje dag. Och äntligen har jag förstått varför. Hon är livrädd för dom stora katterna som bor i lägenheten bredvid hennes.

Jag försökte släppa ut henne utanför ytterdörren men hon fräste och fällde ut alla klorna och rusade ut på balkonen. Där har hon suttit sedan dess - fånstirrat på dom andra katterna utanför. INGEN flackar med blicken här inte.

Nu har antagligen dom andra dragit sig undan, för hon sitter lugnt och tvättar sig. Hon bor liksom här. Det är nog bara jag som inte har fattat det.

Hittills idag har vi haft regn, mörksvart himmel, klarblå himmel, strålande solsken, enstaka puffmoln. Och klockan är bara halvelva!

Inatt drömde jag att jag öppnade fönstret för att se fem centimeter snö på marken och stora flingor som trillade från himlen. Åh vad jag hade velat få uppleva DET igen. Tyvärr lär det inte hända igen förrän om tio år, om trenden med snö en gång per årtionde håller i sig här nere.

Jag försöker boka en resa till Ikea nästa vecka och har just fått veta att restaurangen är stängd i varuhuset. STÄNGD. För att förtydliga lite vad det innebär: inga köttbullar, ingen kanelbulle, ingen dajmtårta, ingen mandeltårta (ja, jag äter mer efterrätt än huvudrätt, men bara när jag är på IKEA), inget gott kaffe, ingen shoppingork.

Kanske ska tillägga att det var tanken på lite svensk mat som övertygade mig om att hänga med mina vänner för lite svensk julshopping (eftersom julen ska firas ensam i Frankrike i år, tackvare Sterlings konkurs).

Aaaaningens sur!!

Tio i sju kom jag iväg igår morse. Tio minuter innan hela vägen skulle stängas för att förbereda för maratonloppet. Förbisusande i full nittio såg jag hur dom ställde upp barriär efter barriär precis efter att jag vrålat förbi.

Sen fick jag syn på poliserna. Var 50e meter stod det två stycken utplacerade. Det var då jag bestämde mig för att sakta ner aningens och köra blondkortet i nödfall. På elva minuter blankt flyttade jag mig två mil (på 30/50 väg med många stoppljus hhrrrmmmm) och fick sen sitta en halvtimme och vänta in resten av gänget innan vi gav oss av upp i bergen.

Antagligen första gången i världshistorien som jag kommet för tidigt.

...så vore Frankrike ett riktigt trevligt land... sa min kollega på kursen idag, efter att en americo-fransos - uppväxt i america och nyligen inflyttad i Frankrike - sagt att han upplever kulturen som svår.

Vi är faktiskt flera utlänningar/halvutlänningar/utlänningsättlingar i gruppen, vilket känns skönt. Blir en mer internationell anda och en helt annan stämning.

Och det var en fransman som kläckte ur sig ovanstående idag. Inte jag, för en gång skull. Jag gjorde bara vågen för att visa hur mycket jag höll med...

Igår retade jag mig på tanten som körde till bergen - för att hon oavsett hastighet och väg bara körde på treans växel.

Idag gjorde jag något liknande. Kopplingspedalen på min bil är på väg att dra sin sista suck och jag har träningsvärk i vänster vad och höger arm efter en halvtimmes biltur, då jag förgäves försökt växla... När jag äntligen lyckades lägga in en växel - vilken som helst - vart jag så lättad att jag körde vidare på den, oavsett vilken det råkade vara! Femman genom skarpa kurvor, 2an i nerförsbacke... ja ni kan föreställa er katastrofen.

I julklapp önskar jag mig alltså en ny bil.

Med luftkonditionering. Blå. BWM helst också om det inte är för mycket begärt? Tack!!

Har som ni märker lite bloggtorka just nu, och det blir inte bättre av alla internal error meddelanden som kommer upp så fort jag försöker skriva något...

Igår när vi var uppe i bergen och närmade oss toppen så började det plötsligt myllra av jägare och jakthundar, alla klädda i orange och röda jackor. MED stora gevär.

Inte en skylt om att det var jakt fanns uppsatt, inte en varning någonstans.

Och jägarna hade mage att surt fräsa åt oss (en grupp på 13) när vi gick förbi "kan ni inte vara lite tysta??".

Så fan heller. Man vill väl inte bli ihjälskjuten.

Regel nummer ett när man vandrar i skogen är färgglada kläder.
Regel nummer två är att prata så högt som möjligt (med sig själv om man går själv).

För tydligen får man springa runt och jaga vilt mitt i vandringslederna!!!

Vildsvinsurin stinker lika illa som kattpiss och är helt omöjligt att få bort från ryggsäck, byxor och övriga kläder. Nästa gång väljer JAG rastplats när vi vandrar, istället för att bara glatt göra som alla andra och ta en siesta på toppen av berget trots att alla kroppens instinkter skriker spriiiiiiiiiiiiiiiiiiiiing innan jag krääääääääääääääks.

(Foton och berättelse från gårdagens hike kommer så snart jag fått bort lukten ur ryggsäcken och kläderna)

Helikoptern var dödstyst igår och efter lite meckande insåg jag att kylen faktiskt funkar ännu. Men lampan är sönder. Sen gick jag på toa och det var rena diskot där inne, lampan blinkade utan uppehåll. Imorse så dog lampan i badrummet (jo, toa och bad är separerat här). Jag vet inte hur jag ska byta den eftersom lampan i hallen redan är sönder.

Uppenbarligen har alla lampor skruvats i här samtidigt, vilket innebär att dom kommer gå sönder samtidigt... Så jag har kanske något dygn på  mig att byta ut dom redan stendöda, så att jag slipper ha ficklampa när jag byter ut resten...

Nu till problemet:

Jag är kort (svenska mått, i Frankrike är jag LÅNG)
Det är jäkligt högt i tak.
Jag har inte en enda stol jag kan stå på.
Jag har ingen stege.

Balanserandes på badkarskanten lyckades jag med fingertopparna nå lampskärmen i badrummet men hur mycket jag än skruvar så får jag inte loss skiten.

Så till det sista problemet:

Jag vet inte hur man gör för att byta lampor!!

LIvet är hårt ibland.

Den stora kampen mot klockan har just börjat. Om 45 minuter stänger dom vägen som jag måste åka två mil på för att hinna fram till mötesplatsen - jag ska upp i bergen.

Vi ska träffas 7h30. Men jag måste alltså vara där innan 7h för att komma fram. Min plan är att åka 6h45. Ni som känner mig vet att det inte kommer bli så. Jag kommer få köra som en blå förbi alla poliskontroller och le le le och ruska på det blonda håret.

Idag har dom i varje fall en anledning till att stänga av vägen. Det är Marathon på Rivieran idag.

Oj.nu är det bara 40 minuter till som stänger vägen. Dags att lägga på ett kol.

Jag är inte speciellt matglad, men ikväll har jag faktiskt lyckas trycka i mig en pirog, spagettin med köttfärssås, lite choklad, en bit på en av kladdkakorna... har packat väskan för imorgon också och den är halvfull med mat.

Kanske blir en fransyska av mig ändå.

Eller husmor. Hemska tanke.

Nooooo. Det var flera mil kö i butiken och jag orkade bara inte vänta. Jag får klara mig utan ett korvöre på telefonen fram till måndag morgon, då jag tänker vara första kunden som sitter som ett klistermärke på dörren när dom öppnar.

Och så hade dom mage att ha en NY telefon bland dom gamla också. Två månader har det tagit mig att välja. Nu har jag beslutsångest igen.

Carrefour har förresten en ny suverän idé för att få gjort slut på sina nya idiotiska små påsar - jättefina och små att få ner i handväskan, men man får inte plats med mer än en mjölkflaska och två bananer innan skiten spricker. Dom hade helt enkelt plockat bort varenda bra kasse (och dom säljer verkligen bra kassar annars, med livstids garanti), alla plastpåsar OCH alla kundkorgar.

Så där stod jag med varor jag skulle behövt två bärkassar till och så försöker hon pracka på mig en sån liten skitpåse. Dom går sönder sa jag. Då får du en ny sa hon. Så jag knödde i alla mina varor i påsen - det hängde ut grejor och dinglade åt alla håll. Tog ett brottargrepp om den, hörde hur den sprack, lämpade av varorna i bilen (där jag hade glömt mina kassar  innan jag gick in) och gick in och bytte ut min sprillans nya redan söndertrasade fantastiska tygpåse.

Kreativitet är när man hittar lösningar på akuta problem. Som att klistra bindor runt benen när man glömt strumporna av rätt tjocklek till rollerserna.

Min kompis gjorde stora ögon när hon såg vad jag föreslog för att dämpa svedan från skinnflådda ben, men var väldigt nöjd med resultatet.

Nu kommer dom ju även med thésmak (...) så man kan förena nytta med nöja på flera olika sätt...

Jag trodde faktiskt inte att det skulle gå, men på mindre än en timme har jag lyckats slänga ihop åtta piroger, spagetti och köttfärsås, samt 4 kladdkakor. Ugnen är helt klart bästa elementet.

Idag när jag kom tillbaka hem efter några timmars rollers vid havet, så satt det en mycket förnärmad Lillfis och jamade förtvivlat ute på min balkong, intensivt bankande på fönstret.

Jag hade haft mage att inte vara hemma och släppa igenom henne, så att hon slapp gå runt hela huset själv.

Att jag bara vågade!

Nu är det inte tal om att vara lite småfeg längre. Kattungen struttade rakt in, tog ett varv runt mina ben och marcherade bort till ytterdörren för att vänta på att jag skulle släppa ut henne.

Det är till att känna sig hemma.

Strandväskan packad och klar (ingen bikini men med en varm filt) och så slog det mig. Det finns ingen strand längre. Den biten som inte försvunnit i sista veckans stormar, har skyfflats upp i enorma högar som ligger som en skyddande mur mellan väg och hav (noll utsikt för bilisterna under vinterna alltså, men kanske slipper dom stänga vägen varje gång vinden fläktar lite).

Det finns ingen strand längre.

Vad ska jag nu hitta på?

Solen strålar från klarblå himmel, det är 10 grader i skuggan och 24 i solen.. Svenskan i mig har enormt dåligt samvete för att jag inte redan är ute och insuper dagsljus eller ännu hellre - uppe i bergen och vandrar (men dit ska jag imorgon i varje fall).

Tänk att sol kan ge sån ångest.

Jag "borde" verkligen vara ute nu!!

Ut ska jag förstås. Så fort jag vaknat till och fått i mig lite frukost.

...så är det putt med stora tunga möbler utan möbeltassar som gäller hos grannarna så här i morgonkvisten.

Imorgon ska jag vara med och tävla, Men jag tänker börja redan klockan 6!

Nu behöver män tydligen GPS för att hitta rätt...

12 grader så här på kvällen..

Inget regn sedan lunch.

Solen har tittat fram.

Molnen har varit urhäftiga (längar efter min nya kameramobil!)

Jag har ställt in alla kvällens planer för att bara ligga och mysa framför TVn. Ibland behöver man en kväll för sig själv!

Utanför åker ett pizzabud på moppe omkring och rusar motorn på sin moped och tutar hysteriskt. Han har gjort det i ungefär en kvart nu. Jag antar att han inte hittar adressen han ska leverera till (det kan ju vara lite svårt när man inte kliver av mopeden och närmar sig husen).

Äntligen får jag lite användning för matoljan som blev över när jag lät stoppet i mitt avlopp halka ner till grannen igår *ler rått*.

Är det allt?

Vilken underbar uppsats att hänvisa till på sin CV. I varje fall om man söker jobb inom alkoholbranchen.

Speciellt anmärkningsvärda är de olika faserna. Det är verkligen synd att det inte framgår av artikeln vilken metod som används för undersökningen, huruvida när intervjuoffren (om jag får anta att det fanns såna?) intervjuades och i vilket tillstånd (nyktra eller onyktra) de (offer och intervjuare) var.

Jag tvivlar inte en sekund på att grabbarna har haft oerhört roligt (och gjort slut på stora mängder alkohol och huvudvärkstabletter) under sitt uppsatsskrivande - men jag vågar mig på att ifrågasätta syftet med och värdet av denna uppsats.

Då kan jag ju inte vara med i år heller... *ler lyckligt*

När den här bilden kommer upp varje gång man tänkt göra ett inlägg i bloggen är det dags att byta bloggportal. Jag har redan smygflyttat och snart blir det inflyttningsfest!

Jag har just övertalat några vänner att slänga ut 50 euro var på att få tillbringa några magiska timmar för att se Lord of the Dance om en månad. Hoppas nu det finns biljetter kvar!!

Vi såg Riverdance tillsammans för några år sen och jag tror aldrig jag mått så bra i hela mitt liv, som timmarna när vi satt och såg detta magiska och lyssnade bara lyssnade lyssnade lyssnade och stampade med.

Jag dansar förresten minst lika bra, men bara i fyllan och bara på bord.

I min ugn (lägenhetens bästa värmekälla) står en plåt med piroger. Tja, jag hoppas det blir piroger i varje fall. För jag köpte färdigt pajskal av lövmodell. Ingen aning om vad det betyder, men ugnen värmer fint och jag hoppas att resultatet blir ätbart.

Penslade dom med lite ägg också. Har köpt ett 30 pack med ägg nämligen. Ägg. Tillåt mig skratta. Det är små pingisbollar med puttekulstora ägggulor. Måste gå minst fyra såna på ett vanligt ägg. Jag vet inte riktigt vad dom kommer ifrån för fågel, men jag tvivlar starkt på att det är hönor.

Söta är dom i varje fall och målar jag dom vita kan jag kanske lura i ungarna att det faktiskt är pingisbollar!!

Nu är det dags för mig att slänga ihop ännu en ursäkt att låta ugnen gå varm hela kvällen. Äpplepaj. Mina äpplen börjar se lite förtvivlade ut och jag gillar inte att slänga mat.

Kladdkaka lockar förstås mer men jag har inte lust att stå här och knäcka ägg hela kvällen för att få ihop en normalstor smet.

Idag har jag slagits med fransk byråkrati. Efter att ha tillbringat morgonen med att ringa runt (passade på mellan åskskurarna) så hade jag kommit fram till följande:

För att få träffa A måste jag få en inbjudan via B.
För att få träffa B måste jag åka dit på deras öppettider för att begära en inbjudan. Telefonen gillas inte.

C behöver man inte alls träffa utan det räcker med att mejla.
D behöver man inte boka tid hos men man måste åka dit på deras öppettider och ha med sig en stor säck med alla väsentliga papper man samlat på sig genom livet och förväntas ha sparat (varav dom få jag sparat finns i Sverige och inte hos mig här i Frankrike).

Eftersom jag absolut vill ha ett möte med A så blev dagens projekt att hitta B. Naturligtvis åkte jag vilse direkt och det tog mig en god timme att hitta ett ställe 3 km bort (tänker inte ens nämna det franska systemet för att skylta sina vägar, utan bara kort säga att om man sätter upp skylten INNAN istället för EFTER avtagsvägarna, så skulle det underlätta en hel del).

Väl framme vid B valde jag mellan att sno en personalparkering och att blockera övriga bilar och bestämde mig raskt för att jag definitivt kan räknas som personal, eftersom jag betalar skatt som alla andra i det här landet.

En enorm kö mötte mig när jag kom in. Lyckligtvis gick det runt en dam och frågade ut alla i kön vad man hade för ärende. Suveränt. Genast tog jag till knepet jag pratar så dålig franska att det är bäst att ni tar in mig i ett rum och går igenom ärendet direkt med mig. Sagt och gjort.

Men B lyckades inte kontakta A för att boka en tid åt mig. Hon ringde runt en del och sa sedan att tyvärr, det går inte. Nejhej. Så sa dom till mig gör två månader sen också och nu börjar tiden rinna ut för mig. Jag måste ha en tid. Nu.

Min franska blev plötsligt utmärkt och jag förklarade för damen att jag var beredd inte bara att tillbringa dagen på hennes kontor, utan att komma tillbaka varje dag tills hon har fixat in mig hos A.

Nu ligger mitt ärende överst i högen med stora rosa bokstäver: URGENT.

Som om det skulle hjälpa.

Måndag är klämdag och tisdag helgdag i Frankrike. Gissa vem som ska få ett besök på onsdag?

Nu ska jag ta itu med C och D.

..kan med fördel tillbringas så här.

Utanför grannens dörr har någon ställt en baguette inrullad i dagens tidning. Dom måste helt klart tagit fel på dörr. Det borde väl ändå vara MIG folk uppvaktar på detta vänliga vis..?

...nästan hela natten och jag är helt hålögd av sömnbrist efter att ha legat och lyssnat på intensiva åskknallar i timmar. Blixtrarna har lyst upp rummet fast jag haft fönsterluckorna stängda. Injekterar kaffe för att försöka vakna nu, borde varit härifrån om fem minuter men jag får bli en timme försenad..

Matade just firrarna och upptäckte till min stora glädje ynglet som försvann när jag skulle fånga in honom och lägga honom i yngelfällan. Vid liv. Och fyra gånger stå stor som syskonen i yngelfällan.. Vad kan vi dra för slutsatser?

Jag matar inte dom andra bebisarna tillräckligt?

Nog för att dom alltid växer olika fort men det här är ju löjligt...

Åhh vad sköna timmar jag haft idag när allt elektriskt utom akvariepumpten var urkopplat!! Vilken stressdödare att inte ha datorn på jämt:-)

Åt på kina resto idag och där gick strömmen så fort blixtrarna slog ner ute, rena discot men ganska mysigt. Är fullproppad med god friterad mat. För att olja tarmarna lite, så magen kommer igång efter antibiotikakuren förra veckan.

Jag har för övrigt hällt i en liter -dyr- matolja i handfatet. Jag köpte destop också, men det finns nästan ingen som slår matolja när det gäller att få fart på saker som fastnat i rören. För efter att rörmokaren var här och exploderade toaletterna så har det låtit mystiskt från mitt badrum när jag spolat i kranen.

Toan är sönder ännu också, har glömt ringa rörmokaren för att beställa tid.

Nej, nu ska jag tömma tio liters hinken (blivit många många hinkar från det läckande taket i dagens skyfall) och ordna vattenfall utför trappan, sen är det sömndags för mig.

Lillsnurfen har inte besökt mig idag, jag antar att grannen hållt henne inne sen hon såg när jag släppte ut henne från mig sent igår kväll. Inte mitt fel hon vill flytta in här:-)

Trött jag är så trött... men här lär inte bli någon sömn på timmar. Grannen under - som man i princip bara hör när hon klopprar hem i högklackat från jobbet och springer runt i en timme mellan ett och två varje morgon (samt motsvarande tur när hon ska tillbaka till jobbet på morgonen... - har bjudit in en massa folk.

Av klopprandet att döma tränar dom irländsk stepdans i sina stepskor. Eller så övar dom för 100meters loppet i högklackat. Oavsett vilket ekar det klopp klopp klopp här.

Tror jag ska sätta klockan riktigt tidigt imorgon och värma upp dansbenen ovanför hennes sovrum *ler grymt*

Vid femtiden eller så.

Ska genast försöka rulla bort heltäckningsmattan från mitt sovrumsgolv *rått skratt*

Åskan är ruggigt nära nu, så det är dags att placera sig på balkongen och beundra skådespelet!!!

Så här kallt inne har jag inte haft sedan jag bodde i Irland och inte värmen fungerade. Här envisas jag ju med att INTE använda värmen (för dyrt) och då går det som det går..

Fördelen är förstås att jag börjat laga mat. Jag lagar massor med mat, allt som man kan stoppa in i ugnen. Den är som en kamin. På så vis får jag mat och värme för samma pris som bara elvärmen här skulle kostat.

Fet lär jag inte kunna bli för man bränner fett när det är så jäklans kallt.

Man vet att det är kallt inne när man går för att stänga fönstrena och inser att dom redan är stängda... brrr

Jag har tappat räkningen på hur många gånger det har åskat den här veckan. Nu började det mullra där ute igen och det är rejält svart. Vore kul med ett liknande åskväder som vi hade inatt, lagom till solen går ner ikväll så man kan se blixtrarna ordentligt. Men inte innan dess. Jag har ingen lust att koppla ur datorn när jag behöver jobba!

Sen är det klart, att efter det stora strömavbrottet vi hade häromdagen, så är det fortfarande ganska mycket som är utslaget. Smågrejer kan tyckas, men det gör allt skillnad när det plötsligt inte finns gatulyktor osv där det normalt är väl upplyst. Ska väl sparas på pengar eller ström antar jag.

På tal om att spara på pengar så var bensinen nere i 1,219euro idag:-)!! För bara en månad sen betalade jag runt 1,6euro per liter. Det går åt rätt håll så jag väntar lite med att tanka...

Solen riktigt bländar idag men jag tror inte det kommer vara så länge - hotfulla moln syns över alperna (som förövrigt är täckta med ett TJOCKT lager snö!!!) så jag har redan varit ute och insupit lite dagsljus!!

Inte illa att kunna knata runt utan jacka i november:-)

*kliar*

Kurage säger jag bara, och håller tummarna på att mannen får rätt i sin anmälan. Vissa saker är helt enkelt aldrig stora nog!!

Jag har fått en rumskompis. Grannens katt har flyttat in till mig. Han kommer via balkongen varje dag och igår stod han och knackade på rutan vid elva tiden. Han börjar känna sig självsäker hos mig nu och stannade inne en stund innan han behagade kliva ut i skyfallet igen - via ytterdörren den här gången. Han.. nej det är faktiskt en hon, är hur söt som helst!

Det ser ut att spricka upp ute men vi hade 4 timmars dundrande åskväder här inatt - har inte blivit mycket sömn - vilket slutade med att jag gick upp och stängde av elektriciteten helt (lättare än att dra ur sladd för sladd..). På så vis blev helikoptern tyst haha.

Nu ska jag se hur många av firrarna som överlevt några timmar utan syre. Tänkte att alternativet att få en elektrisk chock är värre än lite syrebrist...

Utan grythandskar är det helt omöjligt att ta ut lasagnen ur ugnen som är placerad ovanpå kylskåpet.

Mina är borta...

Quand on est aimé on doute de rien, quand on aime on doute de tout ..

Äntligen!

Se det fina valresultatet!

DN
GP
Aftonbladet

Bye Bye Bush säger jag bara!

ABC News

Till min stora glädje kan jag idag välja mellan att kolla på CNN (McCains blablabla tråkmånspladder i originalspråk), eller roa mig med fransk respektive tysk dubbad valvaka.

Den tyska är helt klart roligast. Håller hjärnan i toppform, med alla verb och baklängesprat.

Och jisses, jag förstår ännu! Jag som trodde jag hade glömt tyskan! När jag bodde i Tyskland umgicks jag ju bara med spanjorer och då var det spanska som gällde... Spanskan är inte helt borta heller upptäckte jag när jag var på bio häromdagen. Den sitter den med!

Att kustvägen svämmade över idag var egentligen ingen nyhet. Det händer typ jämt.

Efter att ha följt nyheterna (för ovanlighetens skull), har jag dock lärt mig massor om Frankrikes vattennivåer idag. Det är översvämmat överallt. Hela byar har förvandlats till sjöar. Och försäkringen gäller inte om man inte har naturkatastrofskydd..

Skyfallet ska tyvärr fortsätta.

Men jag myser ändå. För jag jobbar bra när regnet öser och så länge jag slipper vara på vägarna så gör det mig inget att himlen är öppen. Äntligen lite höst!

Här gnäller jag över franskdubbade nyhetskanaler och så råkade jag bläddra fram CNN. STORT misstag. Just nu pratar en valkandidat världens tråkigaste gubbe om sin valkampanj och jag hade nog föredragit en lite piggare fransk röst med felaktiga kreativa översättningar..

Bla bla bla

Må den unga färgglada livliga kandidaten med lite sundare åsikter vinna idag!

...hör jag hur det låter oroväckande från avloppet och jag antar att grannen snart kommer upptäcka att hennes avlopp har exploderat igen. Förlåt. Jag glömde att vi inte får använda avloppet än..

Jag tror rubriken säger allt. Dom översätter inte ens korrekt!

Tack gode gud för internet!!

Jag kan nog räkna med översvämning hos mig under natten...

Redan när jag åkte iväg idag vid 15 tiden var vågorna 3-4 m höga och lyckades slå in inte bara över 20 meter strand, utan även över hela vägen - med sig hade dom stenar stora som handflator. Jag är väldigt glad att min bil klarade sig.

När jag åkte tillbaka hem vid 17 tiden var kustvägen översvämmad och därmed stängt. Smarthuvudet jag hade inte tänkt i förväg och tagit motorvägen hem. Kvar återstod vägen förbi alla affärer, med miljoner stoppljus. Det var inte trafikstockning. Det var parkering. Det tog mig en timme att förflytta mig knappa 3km.

För här älskar man kaos! Man stänger gärna av vägar och broar (och folks enda möjlighet att ta sig hem) men man tar sig inte två minuter att stänga av stoppljuset. Så där stod vi. Miljoner bilar som var tvungna att vänta vid rödljus där dom två vägarna möts. Den ena vägen, pga översvämningen, då alltså biltom.

Nötter säger jag bara.

Skyfallet ute är lika starkt som för två timmar sen. Jag har ställt en hink under hålet i taket och den var fylld till bredden när jag kom hem. 10 liter på två timmar. Hurra.

Nu sitter jag inne och kurar och tänker inte röra mig ur fläcken förrän imorgon!

Idag på lunchen stack jag ner till närmsta garage för att göra en blond. Körde rakt in i verkstaden, parkerade framför en mekaniker, stack ut mitt blonda rufs genom rutan och sa att "den där grejen på fönsterrutan är lite grann som en slö osthyvel".

Detta engagerade genast inte mindre än tre män, som skruvade isär vindrutetorkaren och försökte komma på vad det var för fel på den. Visade sig att någon försökt bryta av den och det är därför den hackar hellre än torkar rutan. Hoppsan då. Bara att köpa en ny sa han.

Vadå köpa sa jag? En ny? Till den här bilen? Och så fladdrade jag lite med ögonfransarna.

Fem minuter senare hade dom bänt ihop grejen så att nu funkar den som en ny.

I takt med att regnet faller ökar vattennivån i sjön utanför min ytterdörr. Lagar dom inte hålet i taket snart, så kommer jag bada i vatten här inne på andra våningen. Franska dörrar är inte som svenska.. Här är det inte tal om en liten list längst ner inte. Nej nej. Bara ett stort gap mellan dörr och golv...

Skyfall och 13 grader. Behöver jag säga mer?

Det var förresten åskan som slog ut inte mindre än två län i Södra Frankrike igår. Allt stod stilla i flera timmar tydligen, läskigt hur beroende man blir av elen!

Hmm ja tydligen existerar dom inte!  Jag råkade alltså ut för följande inatt, när jag efter midnatt hade tänkt ta mig hem för min skönhetssömn:

I godan ro gör jag den olagliga usväng som är nödvändig för att komma upp till Fort Knox. Olaglig, eftersom trafikplaneraren i det här landet helt klart haft intrycket att ALLA männikor ALLTID kommer från ett håll och inte från ett annat, innan dom åker hem..

I full nittio fortsätter jag i riktning mot bron, som jag är tvungen att passera för att åka till Fort Knox. Det finns inget annat alternativ. En minimal liten skylt som jag råkade få syn på i buskarna - långt efter sista möjligheten att vända om - sa att vägen var stängd. Den var dock väldigt svår att se eftersom det var becksvart och den låg utslängd i buskarna.

Så kommer jag fram till bron och möts av stora plastgrisar som spärrar av hela bron (yes i Frankrike är dom i plast, inte betong) och inte en endaste liten skylt fanns för att tala om hur fasen jag skulle kunna ta mig hem.

Jag gjorde en usväng, körde tillbaka, gjorde ännu en olaglig usväng men lite längre bort, och fick syn på EN liten skylt - också uppklämd i buskarna - som sa att bron är stängt mellan 22h och 06h. Jaha? HUR SKULLE JAG TA MIG HEM??

Eftersom jag inte lyckades få tag på polisen (för att få veta om dom öppnat någon alternativ väg), körde jag efter en halvtimmes velande tillbaka några kilometer, och körde helt sonika upp på andra sidan bron MOT TRAFIKRIKTNINGEN. Det var så jag tillsist tog mig hem inatt. Lyckligtvis fick jag inga möten förrän jag kommit förbi avspärrningen (jajamen, väl uppe möttes jag av ännu en avspärrning) i den änden av bron. Där hade nämligen någon - mycket irriterad antar jag - vänlig själ flyttat på två av plastgrisarna så att man kunde klämma förbi sin bil och ta sig hem.

Idioter säger jag bara. Vi är ett tusental hushåll i Fort Knox, alla beroende av denna enda bro för att komma hem. Alla måste passera Vakttornet i Fort Knox och en enkel lapp i entren hade kunnat förvarna alla människor och talat om alternativa vägar.

Välkommen till Frankrike!

Idag idag idag är den stora dagen så vissa ska sparkas av tronen... ok några månader till innan han är helt borta men åååhhhhh vad jag längtar!

Är dom dumma nog att stänga av bron - den ENDA vägen hem till mig - hela natten och utan att förvarna eller ens skylta, så är det helt ok att köra mot trafikriktningen för att ta sig upp på andra sidan bron.

Det är jag helt säker på.

Nästan helt säker.

Jag mötte i varje fall ingen.

Man vet att man har en (tillräckligt) stor lägenhet, när solen strålar från klarblå himmel på ena sidan, och regnet öser ner med full kraft från svart himmel på andra sidan.

Och när allt hålls samman av en enorm regnbåge!

Jag har precis fått ett email som jag faktiskt inte vet hur jag ska svara på. Om jag ska svara på. En av mina bästa vänner ber mig om hjälp med att packa lådor i sin källare, och röja lite plats där. Hon är gravid och får ingenting lyfta.

Men jag undrar...

Har det fullkomligt gått henne förbi att jag efter bilolyckan fortfarande har väldigt ont i nacken, begränsad känsel i armen, och inte får lyfta en sak?
Har hon missat den lilla detaljen att hon inte ens svarat på mina vädjanden om hjälp då jag flyttat (vilket tyvärr varit ganska många gånger de senaste åren).
Har hon glömt att vi senast för två dagar sedan pratade om att jag inte packat upp hos mig än, efter senaste flytten, eftersom jag helt enkelt inte kan?

Ibland undrar jag om jag helt enkelt inte kan kommunicera, eller om folk bara inte lyssnar/bryr sig?

*sur*

Verkar som mina senaste inlägg försvann när strömmen plötsligt dog på hela Rivieran. Ingen panik på taket, jag duschade i skenet av levande ljus (väl medveten om att varmvattnet inte skulle vara länge) och eftersom jag trodde elavbrottet var lokalt till mitt område, tänkte jag shoppa. Men stan låg i mörker, och det var ganska kaotiskt på vägarna eftersom inga stoppljus fungerade.

Fort Knox hade grindarna vidöppna (inget annat val...)

Men värst var det kanske för grannen som inte fick ut sin bil ur garaget.

Nu är strömmen tillbaka och himlen har öppnat sig i ännu ett skyfall...

Imorse fick grannen bredvid sig en utskällning gällande våtservetter nedspolade i toaletten. Ha! Jag visste väl att det var hon!! Vad kommer det sig att man känner sig så förbannat skyldig när någon frågar om man har gjort något - även om man aldrig ens skulle kommit på tanken att göra det man blivit beskyld för?

Jag har tom gått och funderat på OM jag verkligen HAR spolat ner några våtservetter. Otroligt dumt. Jag har inte ens några att spola ner! Den enda paketen våtservetter jag äger ligger i bilen och kommer aldrig inärheten av min lägenhet.

Väntar med spänning på att få veta när och om dom ska rensa rör för rör i alla lägenheterna nu. Aldrig i livet att jag städar innan.

Imorgon är det äntligen dags!! Världens farligaste man ska äntligen petas av pinnen och jag är så lättat att det inte finns ord. Min spanska lärare beskrev denne man, under hans första år på tronen, som "en apa med en pistol i sin hand". Tänk vad rätt hon hade!

Åh denna ljuvliga känsla att vakna till skyfall och åska! Bilen är INTE längre i behov av någon tvätt och jag har sparat både pengar och tid:-)

Har tillbringat några timmar nere vid havet, där stranden inte längre fanns, för vågorna som rullade in var flera meter höga och vinden oerhört stark. Men varmt!

Fiskmåsarna flaxade allt dom kunde i motvind, utan att röra sig så mycket som en meter:-) Jag har tagit lite foton (och antagligen saltskadat kameran) som jag ska ladda upp sen.

Det mest spännande var nog ändå att se hur det gick för idioten som dränkte sin jetski mockapär (det är orkan, hur dum får man bli??). Tre grabbar simmade ut och försökte rädda den, grabben 50åringen satt och grät på stranden och efter många om och men kom brandmännen tjutande. Dom ställde sig och rökte, beundrade utsikten över den lilla biten av jetskin som fortfarande stack upp och försvann sedan iväg på mer livsviktiga uppdrag. Mannen var dock förtvivlad över sin förlorade leksak.

Förtvivlad blev även jag när jag kom tillbaka till min bil och såg ägaren till bilen framför repa min bil när han hystade in cyklarna (igen, hur dum får man bli, det är ORKAN), i sitt bagage. Det är i såna lägen det är lämpligt att "råka" putta till den andra cykeln så att den välter mot den sprillans nya bilen han faktiskt aktade när han repade min. Hoppsan då, välte den??

Morgondagens första uppdrag är att tvätta bilen, som är helt dränkt i saltvatten (går inte ens att se ut genom sidorutorna!).

Medan jag väntade på att akutbilen för stopp i avlopp skulle flytta åbäket som blockerade min bil, var jag nere och skvallrade med grannen under, som för andra gången på en månad har en lägenhet som simmar i avföring. Inte kul. Nu har vi förbud på att använda vattnet tills dom varit och rensat rör för rör här under veckan. Det där med rör för rör oroar mig lite, eftersom jag inte bott här så länge och inte vet vad amerikanarna (vana vid kökskvarn) försökt trycka ner i avloppen innan...

Men vattenförbud? Ibland passar det mig aaaaaaaaalldeles utmärkt att inte förstå någon franska, för jag måste verkligen duscha ikväll..

Den nya grannen är en dam med krut i. Hon har just knackat på hos alla grannarna och bett oss sluta slänga våtservetter i toaletten. Tog ett tag innan jag fattade vad hon menade. Våtservetter? Varför skulle jag slänga det i toan?

Akutbilen för stopp i avloppet är här igen, och hela framsidan av huset står i fem centimeter avföring och annat kul från toaletterna. Problem orsakat av våtservetter. Ajax våtservetter också (jag vill verkligen inte veta hur dom lyckades definiera det...) Så jag förstår om nya grannen är irriterad.

Men ska hon skylla på någon, kan hon ju börja med damen bredvid mig som faktiskt spacklar sönder ansiktet varje morgon (och då, antar jag, behöver något att torka bort färgen med).

Inte hos utlänningen som inte ens gjort slut på en meter toapapper den här veckan - min toa går inte att spola sedan i onsdags kväll så tror väl tusan att jag inte spolar ner våtservetter!

Fick lite prover på nya trosskydd idag. Alldays med dubbelsidigt (huh??) skydd, nu också med kamomill.
Vem fasen vill gå runt och lukta gammal thé-påse mellan benen??

Är man dum nog att hänga ut gamla fula underkläder på tork, tillsammans med resten av det nytvättade, så gör man bäst i att inte kännas vid eländet när man plötsligt ser hur dom virvlar runt i trädgårdarna hos grannarna.

Det var ändå dags att köpa nya...

Jag såg just min tvättställning med alla nytvättade lakan susa förbi som en segelbåt utanför balkongen..

Storm, 24 grader, omväxlande sol och hotande regnmoln.

Tar jag på mig rollerserna nu behöver jag inget flyg till Sverige, jag kan vara framme på några timmar. Ska packa ryggsäcken.

Dom nya grannarna snett under håller på att flytta in. Det upptäckte jag häromdagen när en monster range rover stod på min parkering. Lilla jag i min lilla pluttebil är dock inte den som tar skit, utan jag krävde så klart att han flyttade sig från min plats.

Igår  när jag kom hem stod Monstret på parkeringen bredvid min. Till saken hör att dom klippt ett berg med buskar som ligger i en hög bakom min parkering. Resultatet blir att jag aldrig kommer kunna ta mig in och ut på min parkering igen. Kanske borde be att få byta plats med Monstret. Jag har tagit ett fint kort, får se om jag hinner ladda upp det senare. Monstret är inte bara dubbelt så lång som min Rullande Bastu, utan även dubbelt så hög. Jag antar att dom har fett med stålar, när dom kan betala närmare 4 euro milen för att förflytta sig i ett sånt åbäke. Faktum är att han kanske inte kommer kunna flytta bilen så mycket, för om han vill ta sig fram till parkeringen på vår gata, kan han bara göra det när alla andra bilar - som står parkerade längs med vägen - är på vift nån annanstans. Om han inte vill skrapa upp varenda bil alltså. Det kommer bli en intressant vinter.

I varje fall.

Grannarna håller ju på att flytta in och har ingen känsla för det där med att det är lyhört i huset, att folk gärna sover på söndag mornar osv.

Av grannen bredvid - den chica damen med skrikhalsiga tonårsdottern - av hennes svarta blick att döma, ska vi nog kunna ta ner nykomlingarna på jorden ganska snabbt.

Välkommen till Fort Knox!

Åhhh varför var jag inte där...?

Har ni sett min lilla vädergubbe nere till höger på sidan?

Han är äckligt korrekt.

I dagens skvallertidningar står att läsa om att äggkastning har upprört många.. Halloween är ju inte en svensk tradition och att hysta ägg vilt omkring sig lär ju inte precis skynda på välkomnandet av detta firande... Men det är en annan historia. För när jag läste artikeln kom jag och tänka på vad som hände för några år sedan.

Jag hade storstädat min lägenhet. Från topp till tå, varenda skrymsel. För er som känner mig vet ni att det är MYCKET ovanligt att jag slösar tid på att städa. Men nu hade det i varje fall blivit gjort - fanns inte en millimeter som inte var skinande ren. Jag hade till och med släpat ut möblerna ur lägenheten för att kunna polera golvet ordentligt.

Lagen om alltings jävlighet kunde börja.

Så fort jag var klar, ställde jag öppet fönstrena ut och ställde mig i köket för att laga mat. Väggen mellan kök och mitt rum (en stor ljus studio) var bara halv, vilket gjorde det luftigt, ljust och härligt. Så ser jag något som far förbi i ögonvrån, följt av ett oidentifierbart ljud. När jag vänder mig om hinner jag räkna till inte mindre än ytterligare fem ÄGG som swichar förbi. In genom fönstret och med krashlandningar på väggar, i akvariet, på madrassen, på soffan, på min rena vittvätt, ta mej fasiken överallt.

Det var 35 grader varmt.

Polisen kom först efter en halvtimme. Innan dom hade skrivit sin rapport till försäkringsbolaget (som vägrade betala för pojkstreck) kunde jag inte börja tvätta. Polisen, som trodde att bara för att jag inte pratade franska, så förstod jag inte heller (så fel dom hade) diskuterade vilt huruvida dagens middag skulle intagas på McDonalds eller Quick. Alla grannarna hade fått ägg på tomten och fönstrena - jag var den enda som hade rutorna öppna. Enligt polisen sparar alla ungdomar ägg tills dom ruttnar för att gå ut och leka prickskytt.

Ni kan föreställa er lukten?

Synen?

I fyra dygn städade jag, tillsammans med hjälp av mina vänner. Sov gjorde jag hos kompisar. Lukten från lägenheten som låg en trappa upp, kändes redan när man klev in i trapphuset en våning ner. Det slutade med att jag fick hyra en tryckångsmaskin (eller vad det nu heter) och en dammsugartvätt (grej som tvättar madrasser möbler etc med vatten) och gå över allt i lägenheten flera gånger om. Tack och lov för maskiner i varje fall, mina manliga vänner hjälpte gärna till om det handlade om maskiner.

Äggen på madrassen gick aldrig att få bort. Det blev fläckar på väggarna som sitter där än i dag. Lukten gick aldrig riktigt ur.

Så när jag hör om några snorungar som springer runt och hystar ägg på folk "för att det är Halloween" så har jag bara en sak att säga: Lås in slyngeln med en kartong knäckta och ruttna ägg i en bastu i en vecka och tvinga dom sen äta skiten.

Tre år har passerat, men lukten av ägg klarar jag fortfarande inte av!

I fredags fick jag veta att helgens planerade vandringar i bergen var inställda på grund av dåligt väder. Blev inte alls glad, motivationen var ändå på topp, det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder attityd. Så idag ringde min 70 åriga (!) vandringsvän för att tala om att det blir av ändå imorgon. Blev så glad. Kruttanten är för övrigt i bättre form än en 20 åring i elitklassen, hon hänger och dinglar med en hand från en bergsklippa varje lördag, bestiger berg varje söndag, ondag och torsdag, cyklar några mil varje måndag och fredagar tillbringar hon med sin man "om han inte jobbar".

Efter eftermiddagens slöande insåg jag dock en sak. Min kropp vill inte. Min kropp vill sova. Hjärnan och kroppen var rörande överrens klockan 18 när jag ställde in alltihop. Nu vid midnatt råder dock inget lugn, för det är klart jag vill ut i bergen imorgon!!

Jag måste lära mig att aldrig ställa in förrän någon minut innan. Jag är ju trots allt ändå i Frankrike. Strejkernas paradis, Ursäkternas Himmelrike.

Dagen har varit oerhört slö. Först åkte jag ju för att shoppa skor - var dock på tok för mycket folk så jag la undan fyra par i olika affärer och ska åka tillbaka när det går att få plats att prova.. Sen tog jag en tupplur på 2 timmar på eftermiddagen. Härligt! Telefonen väckte mig så det fick bli en tur ut i solskenet, någon timmes strövande i parken. Sen några timmars tupplur till. Klockan 17 blev jag väckt igen av telefonen.

Nu har jag precis kommit hem från att ha varit ute och druckit en öl och blivit halvt döv av musik på maxvolym på puben (jisses jag börjar bli gammal???) och efter en långpromenix längs stranden i månskenet.

Efter en titt på mitt mycket prydliga kök insåg jag att jag inte ätit sen frukost. Borde jag inte vara hungrig??

Trött lär jag tyvärr inte bli förrän framåt gryningen, eftersom jag sovit bort hela eftermiddagen!

Finanskris, bankkris, flygkris... Nu har det dock blivit RIKTIG kris i världen. Priset på kakao har exploderat! 18% mer ska vi få betala för att njuta av godbitarna. NU pratar vi om en kris som kommer påverka mig!

Med lite tur kanske det betyder att fransmännen slutar knö i såna orimligt höga mängder kakao i sin choklad, så att den blir ätbar.

Egentligen är det ganska fantastiskt att ha hushållsartiklar som talar om själv vad dom behöver. Som helikoptern i mitt kök tex. Igår kväll gjorde han tydligt klart för mig att det var bäst att jag frostade av honom alldeles genast bums om inte han skulle gå i strejk.

Nu väntade jag dock tills imorse. Med ishackan jag normalt har med när jag vandrar med snöskor i alperna, har jag gått loss och lyckats fylla upp två stora hinkar med is. Snacka om igenmurat frysfack (eh jooo, jag har faktiskt bara ett litet frysfack i min stora helikopter).

De vilda protesterna från helikoptern fortsätter dock, så jag tror inte han är helt nöjd ännu. För att inte slå ihjäl skiten ska jag ge mig på ett viktigare uppdrag: hitta nya vindrutetorkare till min rullande bastu. I gårdagens skyfall var det nämligen stilen hänga ut genom sidorutan som en annan jäkla hund, som rådde, för att kunna se något alls när jag körde. Nuvarande torkblad är som slöa rakblad, som karvar sönder rutan hellre än torkar rent.

Lyckligtvis är det lättare åtgärdat än när lilla sprutmekanismen till fönstertvätten var sönder. Många är dom bilister som minns blondinen som kvickt som satan vevade ner ruten, sträckte ut armen och sprayade fönsterputs (alternativt hystade ut vatten) vid varje rödljus. Det tog två år innan jag hittade ett garage som hade rätt detalj för att laga det problemet.

En dag, när jag blir rik gifter mig rikt, ska jag ha en sprillans ny BMW, ett sprillans nytt kylskåp och ett kropp att döda för.

Och allt som behövdes för att få (den klarblå) himlen att helt abrupt täckas med stora tunga regnmoln igen, var att leta fram rollerserna...

Allt som behövdes för att locka tillbaka solhelvetet och värmen, var att köpa två dyra vinterjackor och ställa in 3 dagars planerad bergsvandring.

Tänkt att det inte är svårare än så!