Mitt Liv Som Fransyska

Efter nästan en vecka i Sverige och dagliga turer i trafiken kan jag inte säga annat än att jag blir stum av förvåning varje gång jag ger mig ut med bilen. För det är ingen rullande bastu den här veckan. Det är pappas sprillans nya franska *host host* bil som jag får äran att köra runt i.

Och det är inte utan att jag saknar min rullande bastu aaaaningens lite grann i varje fall. För när jag är ute och puttrar runt i den så är alla sinnen blixtalerta hela tiden - jag lyssnar efter mystiska ljud som kan vara tecken på att den ska klappa ihop igen, jag dricker vatten oavbrutet för att inte dö av uttorkning, efter episoden med bensintanken (fråga inte) så sniffar jag alltid efter oönskad bensinlukt, radion som numera bara tar in kaneler från yttre rymden ska meckas med och ställas in, vänsterbenet tränas till oanade former när jag försöker trycka ner den fastrostade kopplingspedalen, högerarmen försöker alltid trycka in en ny växel, ofta accompagnerat av ett ljud i stil med ett bromsande tåg...

I en ny bil, på svenska vägar, behövs ingen förare. Man ställer in fartkontrollen, riktar ratten i rätt riktning och sen är det bara att luta sig tillbaka och slumra. Ingen utmaning alls. Förutom utmaningen att hålla sig vaken då.

Innan varje tur med bilen varnar pappa mig för "all trafik". Vilken trafik? Vägarna är ju tomma! Man kan susa fram i tillåten hastighet utan att se så mycket som en kotte på vägen. DET mina damer och herrar, DET är semester för en trafikhatare från franska rivieran.

Igår när jag lekte med farthållaren och fick för mig att stänga av den för lastbilen framför mig kom allt närmare alldeles för fort, så dök bilen från 90 till knappa 70 på några sekunder *host* (men nu vet jag hur man inte gör...) och jag slängde snabbt en blick i backspegeln och tänkte att nu smäller det.

Ha! Bilen bakom höll flera hundra meters avstånd. Syntes knappt i spegeln. Inte som i Frankrike där bilarna ligger så tätt bakom att man kan räkna näshåren på föraren.

Parkering är en annan kul grej i Sverige. Det finns parkeringar! Stora är dom dessutom. Man får plats med HELA bilen och dessutom blir det plats över för att öppna dörrarna och kliva ur! Sån lyx dras vi inte med på rivieran, där vi parkerar vart sjutton som helst där vi kan klämma in bilen och lägger den i frilläge för att bilen framför och bakom ska kunna putta runt den tillräckligt för att kunna komma ut/in från sina parkeringar.

Tittar man i sidospeglarna så ser man ingenting... Ingen motorcykel som gör en livsfarlig omkörning vare sig på höger eller vänster sida om den rullande bastun, ingen cyklist som håller högre fart än bilkön. Framför sig ser man kanske någon bil i horisonten men inga turistjävlar som tvärnitar mitt i vägen för att fundera på vart dom är eller för att beundra utsikten. Folk följer reglerna.

Det kommer bli en chock att komma tillbaka hem nästa vecka!