Mitt Liv Som Fransyska

Här går jag och gnäller över att det är 11 grader och pissregn sista dagen i oktober. Så slog det mig. I början på augusti, när jag var i Sverige var det också 11 grader och pissregn. Ska sluta gnälla nu.

Tänker inte ens yppa något mer om hur kallt det är i mitt sovrum (17grader), för i somras tältade jag ute när det låg frost på marken när jag vaknade på morgonen. I två veckor. Så nu ska jag vara tyst. Och leta upp sovsäcken och termosäcken...

När regnet faller här får det samma effekt som när snön drar in över Sverige första gången varje år. Vägarna blir glashala och folk fattar inte att man inte kan tvärnita!

Vattenplaning är ganska vanligt här, eftersom vägarna inte alls är gjorda för att ta emot vatten. Skyfall i kombination med stora vågor från havet, som idag, lämnade hela vägbanan under vatten.

Dom goda nyheterna är att min bil är ren på undersidan efter dagens våghalsiga utflykt på krokiga kurviga backiga ishala vägar...

Var tionde minut, precis hela dagen, har telefonen ringt. Svarar jag säger en inspelad röst att jag ska dröja, för att ett samtal kopplas fram. Sen ska jag dröja några sekunder till och sen blir det upptaget.

Det driver mig till vansinne! Jag vart så glad att jag lyckades få ur min adress ur telefonkatalogen på nolltid, och dessutom blockerat numret för försäljare - och så åker jag på någon jävla datoriserad telefonterror istället. Jacket är nu utdraget för jag orkar inte mer.

Behöver jag säga att jag redan filat ihop anmälan?

Idag fick jag ett ENORMT paket på posten med massa svenska godssaker i. Och så tacomix:-) Nu står det en tacopaj i ugnen och värmer upp både min lägenhet och aptit!

Dom vill inte ha mig här längre??? Igår kunde jag inte komma in i Fort Knox. Min badge fungerade inte längre och jag var tvungen att ta mig förbi vakterna och böna och be om att bli insläppt.

"Brukar inte din badge fungera" sa vakten.

Eh jo!! Jag brukar susa in och ut i Fort Knox ett större antal gånger per dag. Så att den nu plötsligt bara inte fungerade verkar ju egentligen lite konstigt.

Men den kanske har anslutit sig till övriga strejkande elektriska prylar i  min lägenhet? Jobbolust är mycket smittsamt!!

9 grader och pissregn imorse. Jag stannade under täcket så länge jag bara kunde, och nu sitter jag här med ögon som går i kors och försöker vakna. Alla växterna som står i duschen (hittade ingen annan plats, dom kunde inte stå kvar under värmefläkten) ska snart ersättas med MIG i egen hög person.

Idag har jag nämligen shopping på schemat. Min garderob ekar tomt på vinterkläder och jag ska göra en räd i närmaste affären, som råkar vara min favorit, där det råder 50% på alla kläder idag.

Sen blir det lunch hos en vän, massage hos sjukgymnasten (nåååågot gott som olyckan förde med sig) och en eftermiddag med jobb, innan jag förhoppningsvis hänger på grannarna ut ikväll. Det är visst något som ska invigas på Fort Knox.

9 grader ute nu, och det är äntligen uppehåll igen. Iskallt. Måste leta fram vinterkläderna nu, det är bara så..
Men massor massor med snö på alperna och ALLT ska regna bort innan jag hinner dit med snöskor och pulka på lördag.. snyft.

Så glad så glad för ägaren har just gett sitt ok till att betala lagningen av toaletten och nu behöver jag bara hålla mig i något dygn till...:-)

Snö! Alperna är täckta med snö, massvis med snö!! Ser underbart härligt ut och jag inser att jag får köpa snöskor tidigare än tänkt! Åh vilken vacker dag!! Ska kolla upp sen vilken höjd snön är på, men jag vet att dom pratade om 1200m häromdagen - nu ser det dock ut att ha snöat på mycket lägre höjder än så.

...har jag grävt fram vinterkappan (och insett att den inte håller en säsong till), och letat fram mina kängor. Får bli en liten shopping tur idag för att se om jag kan hitta ett par fina stövlar och ett par lågskor som tål regn. Och kanske några tröjor. Vantar. Halsduk.

Fifan vad kallt det blev plötsligt! Jag är inte längre van! Och mina bihålor blev inte glada av den lilla stund jag var och vattensprayade kläder på balkongen (hmm jo jag tycker det här med strykjärn är en onödlig uppfinning. Vatten och tid löser det mesta i skrynkelväg).

Fortfarande inget svar från ägaren till lägenheten om han tänker betala lagningen av toan, så det får bli spannar med vatten över helgen. Råkade spola av misstag imorse och toan står fortfarande och sprayar vatten åt alla håll.

Igår vid 23 tiden var det 11 grader - imorse klockan 6 hade vi endast 7 grader. Ruggigt kallt och det är helt klart dags att sluta sova med fönstret öppet brrrr....

Solen skiner för tillfället men det blåser storm och ska bli regn här framåt kvällen igen. Innan dess är mitt mål att röja bort allt som inte tål vatten från balkongen, och gräva fram luftkonditioneringen. Det är den som ska hålla mig varm i vinter och jag måste tyvärr meddela att vintern har kommit.

Kallare än 7 grader har vi - under dom 4 år jag bott här - bara haft några få gånger, och då fick vi snö på köpet (något som bara brukar falla var 10e år annars).

Dags att stänga balkongen!

Vintermörker och vintertid gör mig smalare!!

När det plötsligt blir becksvart före kl 18 varje dag, skriker kroppen av hunger redan halv sju och varvar sedan ner till nästan sovnivå innan kl 20.

Den här veckan har jag inte ätit en sak efter 19 på kvällen. Antagligen därför jag ligger och vrider mig av hunger mitt i natten. Men det slog mig just att jag knappt ätit alls den här veckan.

Däremot promenerar jag ute, hela dagarna, för att ta vara på det lilla dagsljus som finns (numera skymmer trädet ljuset som brukade smita in på min balkong).

Heja vintermörkret.

Jag kommer vara mager och utsövd innan julen är här.

140 euro ska det kosta att få toan fixad - det var visst ganska mycket grejor som är sönder. Ingen panik sa rörmokaren, så länge du inte spolar. Nehej...

Sitter och väntar på att ägaren ska svara på mitt email och godkänna reparationen - gör han inte det tänker jag köpa dom delarna som behövs och mecka själv med toan. Aldrig att jag slänger ut såna pengar på lite plastattrialjer som ändå dör av kalket efter några månader!

Åhhhh hurra här åskar!!!

Idag satte jag mig i bilen för att åka ett större antal mil, leta parkering i en halvtimme och tillsist kliva in på sous prefecturen någon timme innan dom stängde. Vågar inte längre riskera att köra runt utan giltigt registreringsbevis. Lappen för adressändring ar otroligt förenklad vilket var kul, kön tog bara en halvtimme fast jag hade 30 personer för mig, och tanten i luckan var trevlig och tog sig tid att förklara varför jag inte får använda mitt tilltalsnamn (utan bara det som står först i passet) i Frankrike..

Så när jag stod där i kassan fick jag till min stora fasa syn på ett informationsblad om Frankrikes nya självmordsregler. Det är slut på registreringsnummer i landet, så bilarna kommer inte längre registreras efter vilken region man bor i - alltså med ett litet avslöjande nummer som talar om var föraren kommer ifrån. Nej, nu ska det bli som i Sverige, med ett nummer som alltid hänger med en bil.

Fattar ni vilken katastrof det kommer bli? Det funkar kanske fint i ett enormt land som Sverige, där det inte finns så många bilar, där varje fil är lika bred som tre franska filer tillsammans, där folk har lite vett i huvudet när dom är ute och kör!!

Men här?

Som jag berättat tidigare, så avslöjar bilnumret en hel del om vem som sitter bakom ratten. Har jag en 06a framför mig behöver jag inte oroa mig, för han vet vart han ska och gör inga drastiska grejor. Jag kan lugnt hålla mig hyfsat nära. Samma med 83orna, dom bor så nära att man kan ana att dom vet vad dom gör här. 01orna ska man undvika helt (parisare, har inget vett alls) och övriga nummer ska man hålla enormt avstånd till.

Övriga nummer är nämligen renodlade turister.

Som turist har man rätt att:

• tvärnita mitt på vägen så man hinner kolla in vart man ska
• parkera i en rondell medan man ställer in sin GPS på rätt adress
• ställa in farthållaren på slumpvis utvald hastighet som växlar friskt mellan 10 och 140km/h utan att så mycket som behöva pilla lite på bromspedalen
• tvärnita om man blir lite sugen på att titta på utsikten

Ja, ni förstår resonemanget. Nu kommer den franska befolkningen (och jag) alltså tas ifrån denna lilla varning som kan betyda skillnad mellan liv och död. Nu kan man inte längre förlita sig på bilnummer för att veta om man ska överleva resan hem.

Nu måste man hålla avstånd.

Orden "hålla avstånd" i trafiken existerar inte i Frankrike. Folk verkar tro att det gäller att spara så mycket plats som möjligt på vägen, att man helst inte ska vara mer än 2cm från bilen framför.

Idag på vägen hem hade jag två såna plåster i häcken. Dom körde utan ljus (inte så smart när regnet gjorde att mörkret hägrade) och var dessutom svarta. Jag såg dom helt enkelt inte, för dom låg så nära att jag - när jag äntligen upptäckte dom - kunde räkna fräknarna på näsorna men inte se något före vindrutan på bilen.

I regn på glashala vägar.

Jag testade bromsarna lite, ingen reaktion. Vågade inte tvärnita, för han hade aldrig hunnit få stopp. Otäckt att ha såna bakom sig och så fort den ena idioten svängde av, kröp nästa upp. Och jag kör inte långsamt!

Nej, nu blir det rena självmordet att ge sig ut på vägarna här. Knasiga regler har dom många men det här slår då mycket!

15 grader och skyfall!!

Jag har varit ute på min dagliga promenad trots allt. Inte för intet man har gortexjacka och gortex skor. Tog den nya sportrundan förbi vuxenlekplatsen, bara för att kunna dingla lite upp och ner i klätterställningen - gör som sagt underverk för min rygg!!

Tyvärr halkade jag i lervällingen (som sagt, skyfall) och kunde stoltsera med lera upp till knäna. Fick hoppa i varenda vattenpöl på vägen hem för att få bort det värsta av leran. Hoppas ingen såg mig...

Väl hemma möttes jag av en sjö utanför min dörr - det är hål i taket och tja vad ska man säga. Vatten i enorma mängder uppblandat med kattpiss. Tog tillfället i akt att skrubba av allt, nu när det ändå var så blött, och oturligt nog kom alla grannarna ut precis när jag hystade runt vattnet som värst.

Nu vet dom i varje fall att det är vanligt vitpeppar jag skrämmer bort katterna med, och jag fick veta att dom anmält hålet i taket (Hurra!). Grannkatten kom förresten och hälsade på idag med. Snacka om att vara poppis när han riskerar livet genom att klättra in på min balkong varje dag:-)

En sån här lapp ska jag nog ta och fixa ihop till grannarna...

När jag flyttade till Frankrike för lite mer än fyra år sen, kunde jag välja och vraka mellan inte mindre än tre olika lågprisbolag. Biljetterna kostade inte mer än 50 euro tur o retur, vilket gjorde att jag var hemma ganska ofta, varannan var tredje månad blev det en sväng till Sverige.

I takt med att bolagen försvann, blev resorna hem allt färre. I år har jag varit hemma en gång. En ynklig gång. Julresan blir det inget med nu, det har jag insett sedan någon månad. Men att alla möjligheter att ta sig hem lätt (utan att behöva krångla med att byta flyg och vänta på enorma flygplatser i timmar) och billigt (billigare) försvinner för gott, det känns rejält tungt.

Jag är utlandssvensk.

Tack Sterling Airlines.

Sterling har kursat. Och därmed försvann mitt hopp om att kunna komma hem på besök till våren. Det är ju redan en tid sedan dom tog bort möjligheten att åka hem från november till april... Men nu försvann alltså även sommarmöjligheten.

Ena positiva i det hela är att jag inte har köpt några biljetter, men jag lider med alla mina svenska vänner här, som i veckor suttit och försökt pussla ihop hemresor via Köpenhamn, Stockholm eller Oslo. Blir ett dyrt bakslag för allihop och det jävligaste är att skitbolaget låtit folk fortsätta beställa biljetter trots att det här var på gång. Biljetter som man nu alltså inte får någon ersättning för.

Arg är inte ordet.

Natten har varit oerhört lång. Först timmen när jag stod med handen i toan och försökte stoppa allt vatten som sprutade ner tak och väggar. När jag äntligen kom i säng så kom grannen under hem och klapprade runt i högklackat, drog i dörrar och dammsög (?) till runt tre tiden, då jag letade fram mina högklackade och gjorde en kort men intensiv stepdans över hennes sovrum. Sen blev det äntligen tyst.

Klockan fem började grannen bredvid - eller familjen som verkar hyra där den här veckan - rumla runt. Så nu sitter jag här hålögd och undrar om jag någonsin kommer få sova en hel natt igen.

Jag hade just sönder toaletten.

Det här var utsikten från mitt tält, där jag tillbringade inte mindre än två veckor (för det mesta i regn) i somras...



Det härligaste med just den här lilla stora konstgjorda sjön, är att den är placerad mellan många höga berg - vädret drar förbi på alla håll och det blir ett naturens skådespel!



Sista kvällen på campingen stod vi - alla kvarvarande så där sista veckan i augusti, vilket inte var många - och tittade på regnbågen och bara njöt av hur vackert allt var (sista halvtimmen innan skyfallet började!).





Solnedgången så här sista kvällen var magisk. Vi var många som ägnat kvällen åt att packa och förbereda morgondagens avresa. Men tillsammans samlades vi för en kvarts samvoro framför detta skådespel:


Solens sista strålar lyste även upp det första berget jag någonsin klättrat uppför helt själv!



Gemenskapen på campingen i år, var fantastisk. Kanske just för att det regnade så mycket och för att vädret var så ostabilt. Alla lärde känna alla! Jag bodde i "fiskehörnan" bland alla fiskemän som tillbringar flera månader om året på samma platser - många har varit där i 30 år! Ett härligt gäng, väldigt socialt, där alltid någon kom över på morgonen för att kolla vilket berg jag tänkte ge mig upp i - och någon annan kom fram innan jag ens hunnit parkera bilen på kvällen - för att kolla att jag var ok och för att höra hur min dag hade varit. Ensam på en camping? Inte fasen var jag ensam! Jag var i gott gott sällskap!!





Solnedgången var normal vacker - men sista kvällens skådespel slog definitivt allt!


Förstår ni att det tog emot att åka tillbaka till verkligheten?

Det här är väl ändå lingon?? Hittade dessa på runt 2000m höjd och jag tycker både att det ser ut och smakar som lingon (hmmm kanske hittat förklaringen till att jag blev så sjuk i bergen...).



Björnöron heter det på franska. Oätligt påstår dom.

Vad tror ni??

Borde ha registrerat min nya adress på bilregistreringsbeviset för över en månad sen. Hoppsan då. Nu läste jag att blir jag stoppad av polisen får jag 135 euro i böter. Har jag inte triangel och gul väst i bilen kostar det 135 euro till.

Men för endast 40 euro kan jag överskrida fartbegränsningen ganska rejält!!

Från och med i sommar är det inte längre säkert med svenskt körkort här nere - dom kan numera dra poäng ifall jag bryter mot reglerna. Och aaaaaningens orolig blev jag nu när jag läste någonstans att jag måste byta ut mitt körkort mot ett franskt när jag bott här i mer än ett år (blir som sagt 4,5 år nu). I det fallet är jag beredd att spela blond så det visslar om det. Aldrig att jag släpper ifrån mig det enda svenska id kort jag faktiskt har!

"Je ne parle pas francais, Monsieur..."

*smiiiiile*

När temperaturen har sjunkt till 14 grader känns jakten på vildsvin inte längre speciellt kul.. Men vad kul det vore att få se en!!

Skyfall. Pissregn. Temperaturen har sjunkt 5 grader till 15 och kommer tydligen sjunka i botten inatt.

Och jag skäms inte ens för att erkänna att jag sitter och gnuggar tummarna av skadegläjde, då det under förmiddagen visade sig att gänget som pga regnhotet ställde in dagens hike sent inatt, faktiskt stack iväg imorse ändå när dom såg solen som strålade på himlen. Tackar som varmast för lilla inbjudan på msn, men är man inte online så kan man faktiskt inte se det (Datorn dog liksom av utmattning igår när jag laddade upp fotona)! Telefonen däremot var ju på, väskan packat och jag startklar. Grrrr...

Jag har just slängt och sorterat in över 1500 email som jag hade på min hotmail. Kvar i inboxen finns tre email att svara på den här veckan. Känns helt underbart - nu kanske jag slipper missa viktiga email (såsom att en kompis fick en son i augusti) bara för att jag blir helt matt bara jag öppnar boxen och hittar flera hundra olästa email varav det mesta ser ut som spam...

Heja mig!

Det är snart tio år sedan brandkatastrofen som tog så många unga liv. Jag har en vän som befann sig där, men klarade sig oskadd.

För tio år sedan hade jag precis flyttat utomlands för första gången. Hade klarat av min första månad i ett annat land och bodde på campus tillsammans med folk från ett hundratal olika nationaliteter. Värmen som fanns bland oss alla är obeskrivlig.

Jag hade väldigt begränsad tillgång till internet, vare sig teve eller mobil, och mynttelefonen delade jag med 34 andra och den var inte ens i närheten av mitt rum. Det var via vänner på campus jag fick veta vad som hänt.

Som svensk var det min sorg. Tanten som jobbade i den lilla lokalbutiken (där dom sålde mat till hutlösa priser, ofta med passerat utgångsdatum) kom över med dagens exemplar av dagstidningen, sparat till mig - för att jag var svensk - så jag kunde läsa om katastrofen. En fin gest, som jag verkligen uppskattade och inte glömmer.

Man representerar nämligen sitt land när man bor utomlands. Sveriges vinster - i melodifestival, sport etc - gratuleras till mig, och jag tackar så klart och ser stolt ut (även fast jag ibland inte har någon aning om vad det hela handlar om). Stora händelser i Sverige, negativa som positiva, uppmärksammas och kommenteras så klart också av både vänner och obekanta.

Jag är utlandssvensk. Det är en konstig känsla ibland.

Det gäller visst att se sig för, även här hemma! Satte mig nästan på en kattunge, när jag skulle vila på min balkong en stund. Vet inte hur han tagit sig dit, men i stolen låg han, hur glad som helst över att ha hittat en varm dyna och lä ifrån regnet. Söt som tusan!

Tänk att det bara tog vildsvinen någon ynklig liten stund, att förstöra allt det jobb parkarbetarna har lagt ner i veckor på att så nya gräsmattor på Fort Knox. Inatt är det jag som står vakt med stekpannan i högsta beredskap. Vildsvin är SÅ gott att äta!!

Hittade ett inlägg hos Tyskungen, om barn med downs syndrom, som helt klart är läsvärt. Titta in här.

Igår kväll vid tio tiden, när hundarna skällde som fasen, hade vi besök av vildsvinen. Och jag missade det! För jag har slutat springa ut och kolla så fort jag hör något utanför, liksom gett upp hoppet.

Så imorse klockan halv åtta, så ville grannen som jag hade på tråden, att jag skulle titta ut och se om dom buffat sönder gräsmattan utanför mig också. Och jo minsann!

Ikväll är det jag som sitter med stekpannan i buskarna - redo att dänga till!

Det är klart att det hände en fransman...

Äntligen har datorn segat igenom uppladdningen av fotona från igår!! Det blir bara några, men dom representar dagen...



Det började med färger, så mycket gult och olika nyanser av gult, när granarna ändrar färg...



Efter någon timmes klättring hade vi kommig halvvägs, och hade alltså andra halvan kvar. Det ser inte så långt ut upp, men ni ska veta att det är ungefär 500m rakt uppför kvar i det här läget. Långt alltså.



När vi mellanlandade lite innan slutspurten uppför, passade jag på att ta det här kortet - det finns lite sjöar med på bilden (för den som är mer skarpsynt än min kamera...)



Nästan uppe, men ännu en bra bit kvar och här börjar marken bli riktigt otäck att gå på, eftersom stenbumlingarna inte bara är glashala av is, utan dessutom ligger lite löst. Hela vägen upp här gick jag och funderade på vad det kommer sig att en bergstopp består av stenkross??



Efter mig klättrade damen som syns på bilden, som ni ser hade vi ett ganska bra avstånd mellan oss - vilket här berodde helt på trötthet och inte på säkerhet..



Så här brant var det alltså att ta sig upp och stenarna var INTE roliga att gå på! Men kolla utsikten! man ser ända till havet och det är fler "vågor" av berg i olika nyanser, än vad fotot avslöjar. Otroligt vackert.



Så utsikten åt andra hållet...



Min utsikt när jag lunchade... Observera stupet rakt ner bara någon meter framför mig...



På väg ner, fastbunden mellan en skräckslagen tant med höjdskräck och en tant som var helt paralyserad av rädsla för rullande stenblock. I hörnet syns en av mina vänner, och prickarna längst ner är resten av gänget. Dom som tog sig ner utan höjdskräck, utan höjdsjuka, och utan att vara fastbundna i rep... *skäms*



Det ser ju inte så farligt ut härifrån... Men vi lunchade alltså på den högsta toppen på bilden ovan. Och det var inte den lättaste vägen vi tog ner, inte den som ser rak ut härifrån... *tycker synd om mig själv och mina stackars ben*



Jajamen! Såna här stenar sprang vi alltså utför. Först ner vinner...



Och så äntligen, fast mark under fötterna, och otroligt vackra färger. Det var här, när fötterna äntligen stod stadigt, som guiden bestämde sig för att skynda på mig lite, under lögnen att han "går i min takt". Han höll ett avstånd på hela 3 centimeter och höll på att driva mig knäpp, eftersom det är oerhört stressande att ha någon som flåsar en i nacken. Jag ville släppa förbi honom flera gånger för att få gå i min takt, men det gillades inte.

Det var då jag hittade blåbärsrisen och helt sonika slog mig ner för att äta, tillsammans med några av damerna i gruppen. Gott, men blåbär som blir djupfrysta varje natt och tinar i solen varje dag smakar inte som dom svenska...

Alldeles innan jag blev höjdsjuk i bergen igår, när jag låg där i godan ro på 2700m höjd och smälte maten och slumrade, så fick gruppens rop mig att slå upp ögonen. Ovanför oss cirkulerade ingen mindre än den här herren:



Har jag inte helt fel, måste han haft en vingbredd på en bra bit över en meter. Otroligt häftigt att få träffa på ett sånt här djur på så nära håll.

(Och yes, hade jag inte ätit upp mackan redan, hade jag nog lagt resten i ryggsäcken... Min mat delar jag bara med marmottar!!)

Min dator strejkar så jag kan inte ladda upp alla bilderna från igår. Men här kommer i varje fall EN som visar precis hur brant det var där jag klättrade upp, och hur stenarna såg ut - vare sig speciellt stabilt eller säkert. Halt var det dessutom.

Om jag nu berättar att klättringen NER, på andra sidan toppen, var DUBBELT så brant, med lite större stenblock att gå på - men inte för den sakens skull med säkerhet stabila, utan även där hala och ibland lösa.

Förstår ni att jag är glad att jag lever:-)??

..är inställd på grund av lite taskig väderprognos (0 till 8 grader, regn, snö, dimma, storm lite hagel och någon minut solsken). Inget toppväder när man befinner sig på hala klippblock på 2700 meters höjd.

Mina benmuskler jublar just nu av glädje (men segerdansen har uteblivit eftersom benen inte har tillräckligt med muskelstyrka kvar för att resa sig från stolen) men resten av jag är bra deppig, eftersom jag (träningsvärk till trots) ville upp i bergen imorgon också.

Bästa botemedlet mot träningsvärk är ju mig veterligen träning...!

Får bli rollers för mig imorgon bitti, innan regnet börjar ösa även här på kusten. Kanske kan jag mata fåglarna med picnic mackan jag hade köpt. Franska baguetter är verkligen oätliga om man inte just har klättrat någon kilometer rakt upp...

Vad ska man säga? Åttaåring ihjälskjuten på vapenmässa. Tänker inte ens ge mig in i debatten på varför det är så enkelt att få tag på - och dessutom lagligt att använda - vapen i USA. För det är så idiotiskt dumt att det finns inte ord.

Så när man tror att höjden av dumhet har nåtts - då går dom och släpper in små barn på en vapenmässa.

Voila, resultatet är inte precis överraskande, men inte desto mindre skrämmande.

Fifan säger jag bara!

täcker precis hela himlen och jag fasar för att det kommer bli snöstorm i bergen imorgon. Motivationen är inte på topp. Musklerna är helt enkelt utslitna efter gårdagen..

Stänger man inte rutorna till bilen när det blåser storm ute, får man kratta löv i baksätet.

...stora stora krokodiltårar, eftersom jag just fått veta att vandringen imorgon ska ta plats i precis det området där jag blev så sjuk, på precis samma höjder och med samma svårighetsgrad. Överväger att ställa in allt, även om inte det känns speciellt kul, jag vill ju helst ut i bergen så mycket som möjligt.

Ska se hur träningsvärken känns lite senare idag, just nu är bara tanken på att gå utför trappan tillräckligt för att avskräcka mig!

Bihåleinfektion sa läkaren. Jag visste väl att jag inte kunde bli höjdsjuk:-)

Jag har spärrat din IP adress på min blogg, tack för alla "tipsen". Spammen hamnar nu direkt i sopkorgen, men lycka till med alla dina gratisgrejor.

Strålande solsken!!

Njuter så länge det varar, för prognosen säger regn på kusten hela veckan och snö redan på 1200 meter imorgon. Längtar efter att dra fram pulkan haha som är standardutrustning in min vinterpackning när jag vandrar (ok jag erkänner, jag har barnasinnet kvar) - alla andra har med sig skyfflar, ishackor och sånt som jag också ska köpa när jag blir rik.

I julklapp i år önskar jag mig snöskor:-) Har tittat ut ett par fina, för det blir så dyrt att hyra varje helg.

Gårdagen i bergen blev väl inte riktigt lika härlig som det var tänkt. Gruppen var härlig och vi var tre bilass med folk som träffades klockan halv sju på söndag morgon för att ge oss ut på en 1050m vandring upp till 2700meter över havet.

Solen strålade från blå himmel och det var nollgradigt när vi klev ur bilen, lite kyligt innan vi fick upp värmen. Sistnämnda gick fort. I gruppen fanns nämligen HerrSprångmarch, en man i 60 års åldern vars största nöje inte är att vandra, utan att springa så fort benen bär uppför berget, dricka sitt vin och sen kuta ännu fortare nerför berget igen. Ett effektivt sätt att förstöra en dag på.

Nu är han ledare, så det är hans skyldighet att vänta på alla i gruppen - en grupp ska inte och får inte röra sig fortare än svagaste man. Eller kvinna. För i den här gruppen fanns en dam som brukar vara ute med fikaföreningen (jag gjorde också det misstaget en gång - vandring i den gruppen betyder fikapaus var femte minut). Hon knatade långsamt uppför berget, medan han stressade på henne. Uppför hade jag inga som helst problem, trots att det var BRANT. Och när jag säger brant så menar jag, riktigt jäkla brant. Det var som att gå i en trappa, utan trappsteg.

Efter knappt två och en halv timme hade alla nått toppen - 1050m klättring. Det är enormt fort, med tanke på hur brant det är. Alla dukade upp sin picnic och tog sedan en välförtjänt siesta.

En liten lur senare, reste jag på mig för att gå och ta lite foton. Det var då huvudet höll på att gå i bitar. Jag fick spränghuvudvärk, kunde inte titta i riktning mot mina fötter utan att det svartnade framför ögonen, magen vände sig nära på ut och in och jag fick kämpa med att behålla maten. När jag ställde mig upp kändes det som om jag skulle välta och jag mådde otroligt dåligt.

Höjdsjuka.

Att drabbas av det på endast ynkliga 2700 meter verkar helt otroligt - särskilt med tanke på att jag jämt är uppe i bergen och ofta bra mycket högre än så, utan att visa minsta symptom på att bli sjuk. Men eftersom vi sprang uppför berget - vilket jag inte har för vana att göra - är det mycket möjligt att det var det som utlöste det.

Själv vill jag helst tro att det är bihålorna som spökar - har man bihåleinflammation gör det jävligt ont att vara uppe på såna höjder (eller att flyga!).

Det var i det här läget HerrSprångmarch fick för sig att vi skulle ner. Direkt. Alla satte av i full fart och jag blev kvar med 3 andra som paralyserats av skräck när dom såg vilken väg han tänkt vi skulle ta ner. Just det. Utför stupet. 800meter ner, över stenar stora som köksbord, hala av is, och så brant att jag inte förstod hur vi skulle kunna GÅ upprätta nerför - händer och fötter ok, men inte bara fötter. Sedan ytterligare 300 meter på gräs, men rakt utför brant som en skidbacke.

HerrSprångmarch stressade på och förstod inte alls när jag sa att jag var sjuk, att jag mådde riktigt dåligt. Tillsist var det en av dom andra tjejerna som sa att jag var kritvit i ansiktet och eftersom jag satt fastklistrad på marken och vägrade närma mig stupet så fick dom för sig att jag hade höjdskräck. Det har jag inte. Höjder är otäckt, men jag vet mina begränsningar. Däremot kunde jag inte närma mig ett stup när hela kroppen kändes som en båt och jag inte kunde vända huvudet mot fötterna utan att det svartnade framför ögonen.

Rep.

Dom band fast mig. En meter framför mig satt en tjej med lite höjdskräck fastknuten, två meter bakom mig hade jag en tjej som var paralyserad av skräck. I mitten, med repet över magen som bara vill kräkas, fanns alltså jag. DÅ blev jag rädd. Nog för att ha sin egen kropp att hålla reda på, men att dra med sig två andra om man faller?

Mina språkkunskaper är inte vad dom borde vara när jag är sjuk. Och att stressas nerför ett stup när man mår skit - det bättrar inte precis på. Först när vi tagit oss ner en bit och tjejen bakom påpekade att jag inte längre var vit utan nu högröd i ansiktet (försök själv svälja spy medan ni klättrar så ska ni få se!) och jag började slita av mig repet som drog och krängde över magsäcken, fattade HerrSprångmarch hur dålig jag var.

Stanna och vila? Nix. Ännu snabbare spurt nerför berget - för är man höjdsjuk måste man ner. Så fort som möjligt. Kul.

Några hundra meter längre ner mådde jag klart bättre, huvudet sprängde fortfarande men illamåendet försvann. När jag fick av mig repet kändes det klart bättre. Och några hundra meter längre ner försvann även huvudvärken. En tjej halkade och skavde bort allt skinn på högerhanden, en gubbe hade tur som inte bröt benet när han halkade och fastnade ända upp till knäna under ett stenblock.

Tyvärr var kroppen inte i skick för att springa nerför stup och så fort jag fick möjlighet la jag mig ner och stensomnade. Blev inte många minuter innan dom andra - som suttit och väntat en timme medan vi repbundna halade oss ner - var redo att springa vidare.

Men jag orkade inte. Huvudet började spränga när jag rörde mig för fort och knäna ville inte klättra upp och nerför glashala stenblock och sedan nerför en backe - utan stig - som skulle fått vilken utförsåkare på skidor som helst att brinna av lycka.

Vid det här laget var jag vansinnig, och kunde inte hålla tyst om vad jag tyckte om "ledaren" och hans metoder. Blir någon sjuk, tar man det LUGNT. Har någon ont, vilar man. Är någon rädd, hjälper man. Så enkelt!! Och det är hans förbannade ansvar dessutom!  Vi var ett helt gäng på efterkälken, som inte uppskattade att trampa sönder naturen, bara för att gubben inte kunde hålla sig till stigar. Istället för att stressa vidare tog vi oss en välbehövlig paus mitt i ett blåbärssnår, där vi åt upp årets sista bär.

Tillsist kom ledaren tillbaka för att se var vi höll hus. Och sa till dom andra att gå före så att vi kunde gå lite långsammare (normal speedwalking takt, istället för att springa) den sista timmen.

Så jag hade en hel timme på mig att tala om för honom att jag tyckte dom kunde informerat mig om att vandringen i själva verket var påhög alpinism nivå (något jag tydligt talade om att jag inte var beredd att göra så snart efter bilolyckan) när jag ringde och anmälde mig. Vi var flera som hade försäkrat oss om nivån innan vi skrev in oss.

Av dom andra i gruppen har jag nu förstått att det inte är nivån det handlar om, utan ledaren. När HerrSprångmarch är med, är det många som inte följer med upp i bergen, utan bildar sina egna små grupper, för att kunna göra det som vi faktiskt vill i bergen.

VANDRA, njuta av utsikten, hinna småprata med dom andra, andas frisk luft och helt enkelt må gott.

Imorgon bär det upp i bergen igen, den här gången med en grupp lärare som är på semester den här veckan. Lite orolig att jag inte ska hålla formen, så jag ska försöka få tag på en läkare idag för att försäkra mig om att det är bihålorna som spökade och inte höjdsjuka!

Det är tydligen inte bara på lördagsmorgnar klockan 8 mitt liv ska berikas av hamrande, betongborrande, och av nöjet (..) att se och höra Herr Spottloska (maken till någon med slem i lungorna har jag aldrig hört!) stå och vråla ilsket i telefonen utanför mitt fönster, allt medan han gestikulerar vilt.

Jag håller på att fylla upp 3 stora vattenhinkar med varmvatten. Tänker utnyttja den där lagparagrafen om han fortsätter röka och skrika rakt utanför mitt fönster.

Fifan säger jag bara. Igår kväll ställde jag tre väckarklockor på olika tider OCH timern för att jag inte kunde lista ut vilka klockor som skulle ställa om sig själv och vilka som inte behagade göra det.

Inatt vaknade jag vid halvfyra, förslåt, halvtre och såg att en klocka ställt om sig men inte den andra.. så då fick jag sätta om tiden för ringing. Hade totalt glömt det där med att jag har radioskugga i lägenheten, så när jag hade lyft runt klockan lite för att ändra alarmtide, så hade den fått signal och ställt om sig till rätt tid.

Klockan 4 imorse ringde timern jag ställt in och missat att lägga på en extra timme på.

Klockan halv fem ringde almanackan för att tala om att jag skulle gå upp.

Klockan fem ringde en väckarklocka.

Övriga två klockor ringde inte alls.

Jag är helt hålögd, fattar inte vad jag gör uppe så tidigt, men inom en kvart måste jag vara ute ur lägenheten om jag ska hinna till mötesplatsen för dagens vandring - 1050m ska vi klättra.

Jag är så glad för den där EXTRA TIMMENS SÖMN man skulle fått inatt.

Fifan säger jag bara.

Elefantjorden har återkommit. I lägenheten bredvid lyckas tre unga tonårstjejer i målbrottet föra mer väsen än en hel skolmatsal full med ungar under pågående brandutrymning.

Jag tränar djupandning, letar öronproppar och försöker övertyga mig själv om att det kunde varit värre - dom har ju trots allt inte börjat använda högklackat ännu.

Tyvärr insåg jag just att det är skollov i två veckor här nu, så det här med att sova ut på måndag kan jag glömma.. Hemska tanke om hon ska få ha huset för sig själv varje dag. Men tonåringar sover på morgonen väl?

Imorgon ska min klocka ringa 5. Jepp, ni läste rätt. Klockan FEM. Ja, det var innan jag såg det här med vintertidsändringen förstås. Jag kan inte lista ut vilken tid jag ska ställa klockan på för att komma upp när jag tänkt mig. Tänkte vara smart och ställa om klockan innan jag lägger mig, men tänk om den ställer om sig själv sen?? AAAAAAAAAAAAAHH

Jag vill inte missa min rando imorgon!!

Haft en riktigt social eftermiddag, på rollers längs promenaden tillsammans med vänner och deras och andras ungar. Till min stora gläjde dök även min franska storebror upp med sina alldeles nybakade lilla dotter, hur söt som helst.

Men jag förstår inte varför man inte får väcka såna där små, dom är ju ändå roligast vakna??

Behöver jag säga mer?

Jag var ju äntligen hos tandläkaren igår, för att få lagat det där hålet som gör så ont. Men det var inget hål. Tänderna är som nya, sa han, och fortsatte med att anklaga mig för att borsta sönder tandköttet "Du kanske inte ska låta det gå ut över tänderna när du är arg"... Första gången jag fått rekommenderat att INTE borsta tänderna så mycket, utan hellre gå och göra rent dom - hos honom såklart - någon gång i halvåret. Jojo.

När han såg att dom dragit ut tanden, som jag gick med frakturerad i flera år, erkände han att han inte vågad dra ut den själv, det var därför han skickade mig till en annan tandläkare. Sa att han faktiskt inte vart säker på att det var den tanden jag hade så ont i. Det var iof inte den andra tandläkaren heller, men det berättade hon inte förrän helvetestanden var utdragen.

Att ha kvar en stor fin glugg i tandraden var visst inte att rekommendera - jag som vant mig vid tanken på att vara lite tandlös. Efter år med en frakturerad tand och ett år med en infekterad frakturerad tand, är jag faktiskt skitnöjd med att ha en stor KÄNSLOLÖS glugg i truten.

Men men. Nu är det onda tandhalsar för att tandbenet krymper eftersom tanden är borta och tandköttet kryper ihop och blabla ahhhhh. 2150 euro vill han ha för att sätta en ny tand. Kanske dags att göra en resa till Bulgarien...

Det står en briserande bomb och skriker i telefonen på andra sidan huset nu. Precis där grannen bredvid hystade ut sitt tvättvatten häromdagen *håller tummarna på att hon också träffar honom*

Grannen snett under mig dök upp prick klockan åtta imorse - jag vill förtydliga att vi pratar om klockan ÅTTA en LÖRDAG morgon. Efter att ha ägnat en timme åt att dra tunga betongmöbler fram och tillbaka över golvet, hittade han klockan nio sin hammare och den har använts flitigt sedan dess. Chefen övervakaren för jobbet kom utrantande, sur som ättika, med sin mobiltelefon och cigarett - gnällde som fasen i sin mobil för att grannarna hade klagat på oväsen och påminnt honom om att vi hade 4 dygn utan vatten på grund att deras senaste bygge orsakade stopp i avloppet för hela huset.

Så när han står där under MITT fönster klockan 9 en lördag morgon, så råkade han ut för MIG. Jag, som kom i säng först klockan 4 imorse.

Det enda jag vill säga är att jag inte ångrar ett endaste dugg - och att jag tror inte han väljer den platsen för att stå och röka igen.

I Frankrike finns det förresten finns det en lagparagraf som säger att man har rätt att hysta ut stora mängder vatten för att få tyst på oväsen på gatan utanför *smider nya planer*

Regnet hänger i luften, himlen är grå och mitt humör är lika illa som vädret, därav dagens bloggtystnad...

Klockan 18 idag ringde vakterna i kontrolltornet och sa att mitt "rdv" dvs mitt "möte" är här. Hon sa det med ett tonfall som lät som "Din klient har anlänt".

Med stort tålamod förklarade jag att min VÄN finns på min lista över folk dom ska släppa in utan att ifrågasätta. Diskussionen blev lång. Vakttanten insisterade på att det är ett RDV som väntar på mig. Vakterna verifierade tillsist både med mig och min kompis, och förhoppningsvis blir det mindre problem nästa gång. Det är inte kul för folk att besöka mig när dom blir ifrågasatta på vägen hit.

Fick hjälp av kompisen att  översätta saker till franska, varpå han åkte härifrån. Någon halvtimme senare dök en annan kompis upp med middag till mig.

Jag kan bara föreställa mig vad vakterna nu har för föreställningar om mig - svenskan vars besök stannar i en och en halv timme och kommer med två timmars intervaller. Fast å andra sidan borde min rullande bastu avslöja att jag inte är speciellt rik.

Jag provade något nytt idag när jag handlade. Jag log. Hela tiden. Till alla. Någon körde på mig. "Ojdå" sa jag och log stort, "stod jag i vägen för dig". Någon körde över min fot "nämen förlåt" log jag, "jag har ju min fot under din vagn"... Ni förstår systemet. Jag la till Madame och Monsieur efter varje förlåt, allt för att verkligen mena det jag sa.



Efter en stund upptäckte jag att det var mycket roligare att handla. Folk log faktiskt genuina leenden tillbaka. Gjorde mig riktigt glad, så jag strålade som en sol genom hela shoppinghelvetet. Jag handlar nämligen i en billig affär, helt enkelt för att dom har dom finaste grönsakerna och frukterna i hela regionen. Bara därför.

Men andra handlar där för att dom en gång varje månad (idag tydligen) fyller en kundvagn till bredden och lugnt ställer sig och köar i 2 timmar, alltmedan frysvarorna tinar och kylvarorna ruttnar.

Kassasystemet i Frankrike går nämligen ut på stort tålamod. Varje enskild kund får ta sin tid. Det finns EN (inte två, som i Sverige) uppsamlingsplats för varorna som kunden ska packa ihop när dom har gått igenom kassan. Så man väntar. Man väntar medan kunden framför packar upp varorna på bandet, medan kassatanten förklarar att dom har glömt väga dom, medan kunden packar ihop varorna och sedan medan kunden betalar varorna. Varje kund tar alltså minst 15 minuter. Men ingen klagar. Det är så det funkar.

Förutom idag. Framför mig i kön hade jag tre kunder med kundvagnar fyllda till bredden. Bakom mig hade jag ett tonårspar med EN läskburk var och mynt i jämna pengar, beredda att betala.

Först tänkte jag släppa dom före mig - fast dom försökt tränga sig före - men så när jag hörde vad dom sa så ändrade jag mig. Killen gnällde oavbrutet för att dom faktiskt stod i kön för "handikappade". Där borde bara handikappade få stå menade han. Vadå handikappad tänkte jag och tittade på honom - 15 år, i fin form, stora mentala handikapp möjligtvis, men rakt inte fysiska. Så jag lät dom stå där bakom mig och sura, muttra. Sen preeeecis innan det var min tur fyrade jag av ett enormt leende och sa att dom kunde få gå före mig om dom ville. Tack sa killen.

Misstag. Tror ni han betalar snabbt och går sin väg med tjejen sin, så att jag kunde få komma fram? Icke då. Grabben ställer till en enorm scen och börjar gnälla om att handikappskön utnyttjas av folk som inte är handikappade bla bla bla. "Min tjej är faktiskt gravid, det är handikappande" vräker han ur sig. Oh jisses. Gravid??? 15 åringen var så mager att det inte fanns en chans att hon var gravid. Skulle alla i i kön ha sett att hon var gravid och släppt före henne? Vad är det som säger att inte alla vi andra i kön var gravida eller har andra handikapp som inte syns mer än första graviditetsveckan (om hon nu ens vart gammal nog att ha haft sin första mens?).

Och VARFÖR i hela världen kunde inte HAN gå in och köpa läsken och köa SJÄLV, istället för att släpa med sig sin stackars tjej (gravid i 1a veckan max) genom hela affären och timslånga köer?

När det blev min tur i kassan log tanten som satt där emot mig, och frågade om jag också tyckte att graviditet är ett handikapp. Inte innan magen blir stor nog att synas i varje fall!

Några leenden senare var jag tillbaka hemma igen.

När jag gick förbi spegeln slog det mig att folk kanske bara log för att min angelina-jolie-svullna underläpp ser så rolig ut...

Nu vet jag varför jag hade sån feber. Hela min arm är ett enda stort myggbett. Jag är super allergisk mot mygg, varje bett blir som en femkrona i storlek, MINST. Det skulle kunna vara spindelbett (hemska tanke) också, men jag var ju ute och hoppade i löv häromdagen så jag tror det är mygg. *kliaaarr*

Jag hade en mycket intressant diskussion med en av mina grannar igårkväll. Inte grannen bredvid inte, nejdå. en av mina brevlådegrannar. Det har nämligen visat sig att där min brevlåda - av outgrundliga skäl - är placerad, finns posten för inte mindre än folk från dels olika nummer på min gata, men även folk från en helt annan gata. Det är på den här helt andra gatan denne granne bor.

HAN får sin post i sin låda, fast numret OCH adressen är fel. Min post lägger brevbäraren hos den engelska grannen - som bara är här någon månad om året - för att den har "fel" (rätt!!!) nummer.

Diskriminering i allra högsta grad!

Kan grannarna hysta ut smutsigt tvättvatten över granntomten under, så har väl jag rätt att peppra utanför min dörr? Där luktade kattpiss igen imorse - det tog alltså inte ens två dygn efter att tanten tvättat bort vitpepparn.

Idag syns dock bara Lilleman utanför, kattungen som är såååååå pratsjuk - han har suttit och skrikit utanför dörren sedan halv sex imorse.

Imorse upptäckte jag att jag har lyckats med den stora konsten att äta upp allt jag har i skåpen! Kvar i kylen står en flaska med en slatt mjölk och ett ägg, i skafferiet finns en paket hemmagjord musli och lasagneplattor. Undrar när affärerna öppnar, för jag behöver mat!

Jag är lite nyfiken... Har upptäckt att Feedjit inte alltid visar rätt stad på mina besökare - folk som alltid har bott på en ort är nu plötsligt förflyttade till andra änden av landet... Är det fler som "hamnar fel"?

Lämna gärna en liten kommentar - jag godkänner den inte om ni inte vill - för det vore kul att få veta vilka ni är!

Jag åker ju rollers på torsdagar!! Här kan inte regna idag!

Man kan inte sova när näsan är igenbommad. Det är ingen idé att ens försöka!

Väderkillen på min blogg hävdar att det regnar. Tyvärr har han rätt:-(

Väderkillen på min blogg hävdar att det regnar. Tyvärr har han rätt:-(

Ekologiska tändstickor måste vara gjorda av multet trä som någon hittat flytande på ett vattendrag någonstans. Av dom tre ENORMA askarna med tändstickor jag köpte, har jag lyckats få fjutt på ungefär var 50e tändsticka - resten har gått av. Sur.

Nu har himlen varit grå hela dagen, det blåser och vinden har blivit ännu kallare än förut. Det är när vädret blir så här som jag minns varför jag bor här - för det är den här typen av väder jag flytt ifrån. Här brukar vara sol och blå himmel mest jämt - utom i år då förstås!

En titt på väderleksprognosen visar regn fram till minst lördag, vilket känns mindre kul. Önskar jag hade lite bra filmer att bänka mig framför. Imorgon var det bio planerat, men som vanligt visar dom inget nytt på engelska den här veckan, så det får bli en dvd eller en franskdubbad film.

Lite glass hade varit väldigt gott! Mat också för den delen. Jag slängde ut allt gammalt ur kylen (den trivs ju trots allt bäst när den är helt tom) och insåg att här behöver handlas. Ingen ork. Åt äpplepaj till lunch och hoppas bli utbjuden på middag ikväll! Om febern ger med sig. Annars går hemkört bra också.. Nedrans synd att inte mina franska vänner läser min svenska blogg:-) när jag ger så tydliga piiiikar!!

Gick tydligen alldeles strålande!

Men jag kom försent - motorvägen hade korkat igen redan utanför mig, så jag körde en omväg på några mil och fastnade i en annan trafikstockning, sen körde jag vilse och fick ringa och be om vägbeskrivning. Inte speciellt stolt över mig själv. Tur i oturen att jag åkt så jag skulle ha en halvtimmes marginal. Jag kom 2 minuter försent.

Och så har jag fortfarande hög feber, frossa och svettas som en gris. Försökt få läkartid - mest för att min underläpp ser så roligt svullen ut - men min husläkare hade inga tider och någon vikarie har jag inte ork till idag i varje fall.

Mulet, blåsigt, men hyfsat varmt för att vara sånt skitväder, runt 21 grader. Det är 20 grader i havet ännu, tror knappt det är sant!

La mig redan klockan 21 igår, men vaknade före tre med världens frossa, helt genomsvettig, underläppen är fortfarande enorm och jag har utslag på händerna som kliar så jag blir absolut vansinnig. Mul och klövsjuka?

Har kämpat tappert i en halvtimme nu för att få i mig frukost, för att få ner febern, men ingenting funkar.

Jag får ju massage tortyr ett par gånger i veckan i hopp om att få ordning på nacken igen efter olyckan. Efter gårdagens halvtimme på massagebordet tortyrbänken så har jag ont ont ont. Antagligen har hon lyckats komma åt verkligen på djupet av musklerna den här gången. Undrar om det har något med att göra med att jag bad att få utöka till 3ggr per vecka...?

Konsten att limitera sin kundkrets...

Det ni, den strategin använder inte ICA sig av!

Det var längesen jag slutade med recept (ungefär samtidigt med att min receptbok försvann..) när jag bakar, och efter senaste flytten använder jag inte heller det näst bästa svenska köksredskapet (osthyveln ligger etta): decilitermåttet. Det är också borta.

Nu höftar jag hej vilt och tager vad jag haver i skåpen. Jag har just slängt ihop en äpplesmulpaj med tillhörande vaniljkrämklump. Jättemumsigt, men lite konstig konsistens. Det måste vara ugnens fel...

Jag hittade resten av sportrundan - och mer lekplats för vuxna - idag. Två tredjedelar av turen är klar nu och om två veckor ska hela rundan vara färdig. Jag håller tummarna på mer klätterställningar för vuxna, för det gör verkligen underverk för ryggen att hänga i knävecken och dingla. Precis som om man någonsin skulle bli för stor för lekplatser!

...när dom tio minuter efter att man skickat ut ett desperat "jag behöver en kraaaaaaaaaaaaaam" sms, har lyckats prata sig förbi vakterna i kontrolltornet till Fort Knox. Och dessutom hittat under vilket träd i parken jag frustrerad och stressad stod och hoppade i löv och tränade på morgondagens tal.

...när någon ägnar en hel timme till att ge mig världens peptalk genom att berätta allt som är bra och positivt med mig.

Nervös? Jag???

För att bli av med stress och framförallt ilska, har jag tillbringat två timmar med att hoppa runt i enorma högar med löv stora som dasslock, och rantat runt runt i alla gula löv jag kunde hitta här i parken, sprätt dom åt alla håll.

Parkskötarna såg inte så väldigt roade ut. Så synd.

Det går alldeles utmärkt att använda skokräm på skinnväskor, precis som försäljaren i skoaffären hävdade när hon fick syn på min älskade och mycket slitna väska,

Men man kan inte använda väskan sen.

Imorse vaknade jag med en underläpp som skulle få Brad Pritts fru att gråta av avundsjuka. Det utesluter min teori att det är mat jag är allergisk emot. Såvida jag inte legat och tuggat kudden inatt, så måste jag haft sällskap av en spindel som nafsat lite på min läpp. Vilket kan betyda att svullnaden lär hålla i sig.

Glad är jag inte. Ok om båda läpparna är stora och fina, men nu ser det ut som jag går runt och är allmänt putt mest hela tiden. 

Man vet att man har obekväma rollers, när man inte reagerar nämnvärt över att det känns lite konstigt när man knött i höger fot i vänster roller och snörat upp den.

Mitt rykte hos vakterna i kontrolltornet på Fort Knox är redan ganska uselt, efter lilla historien med ytterdörren som inte gick att få upp. Ja, och så det faktum att jag bara har män på min "godkända vänner" lista över vilka som får släppas in. Det är faktiskt inte mitt fel att fransmän är så mycket trevligare att umgås med än fransyskor!

I varje fall. När jag kör runt i min rullande bastu så brukar jag passa på att träna på tal jag måste hålla, prata mig igenom presentationer jag ska göra osv - allt för att se att jag kan göra det inom den tid som krävs och för att höra att det låter bra när man pratar högt. Bilen är perfekt för det. Det här började jag med när jag inte hade radio i bilen och behövde hålla mig vaken när jag körde, och vanan sitter i.

Nu har jag tyvärr lagt till mig med ett ganska tydligt handviftande också - bor ju trots allt på italienska gränsen.

När jag kom hem ikväll efter rollerserna och stod där och väntade på att grinden skulle öppna sig, samtidigt som jag högt och ljudligt pratade mig igenom en 3 minuters presentation åtföljt av tillhörande handviftande - så råkade jag slänga en blick åt vänster, genom den ÖPPNA fönsterrutan. Jodå. Där satt dom. Fyra vakter. Och bara glodde.

Det värsta är att jag höll dagens tal på franska.

Och alla andra nya läsare! Lämna gärna ett litet ord, det är så kul att få reda på vilka ni är! Speciellt nyfiken är jag på vem min besökare från Lomma är:-) 

Min sista morgon på campingen i somras, hände en liten olycka när jag packade ihop mina grejor. Jag flyttade ut mitt tält i solen, så det skulle torka, och råkade ställa det mitt på en fladdermus. Vad han nu gjorde i solen, vampyrer gillar väl inte ens dagsljus? I varje fall upptäcktes misstaget när jag vek ihop tältet och - tack och lov - fick syn på den lilla rackaren. I det läget med bara en vinge. Tyckte väldigt synd om den lille vampyren, men inte värre än att jag klappade mig själv på axeln för att jag inte rullat in honom i tältduken, som jag inte ska använda igen förrän nästa sommar...



En granne på campingen kom till undsättning och tog hand om vampyren, som fick ett nytt hem i skuggan.

Så idag, vad hittar jag på min tallrik med nudlar från kinarestaurangen?? Ser ni likheterna??



Jag vill inte ens veta vad det är. Det är inte ätbart, så mycket har jag listat ut.

Stackars lilla vampyr. Först en bruten vinge och nu det här. Ett sånt öde...

Jag gjorde misstaget att "bara svänga in för att se om jag hittade några byxor idag". HA! Då jag har speglar uppsatta precis överallt i min lägenhet, fattar jag inte att jag lyckats undvika att se vad jag stod öga mot öga med i provrummet idag. Mina lår är FETA.

Jag åkte raka vägen hem och hämtade rollerserna, och så ner till havet för ett par timmars hårdträning på strandpromenaden. Tänker sätta upp det här på listan över problem orsakade av bilolyckan. Hade den grabben inte pajat min nacke så hade inte jag legat hemma på sofflocket i en månad och tryckt i mig så mycket choklad jag bara kunde. Det är jag helt säker på. Det måste vara hans fel...

Nu blir det rollers varje kväll jag inte är i bergen, så är det med det.

Jag ska börja tänka på vad jag äter också. Så fort chokladen i mitt kylskåp är slut...

Man vet att man har bott för länge i solen, när man glatt studsar ut på balkongen med allt jobb i knät, när det är mulet, 19 grader och regnet riktigt hänger i luften.

Åhhh vad skönt att skitvädret är här så jobbmotivationen kommer igång.

Snälla påminn mig om det här när jag gnäller imorgon, för då är det utlovat regn och rusk resten av veckan...

Fotona gör sig inte rättvisa, för klotet som steg upp ur havet var RÖTT, eldrött!! Dessutom blev bilderna lite skakiga när det drog förbi bilar i hundra kilometer i timmen...











Och så försvann solen in i molnen igen - molntäcket bjuder på en grå, mycket grå dag. Hela skådespelet var över på mindre än 6 minuter!

Solen går inte upp förrän 07h52 idag - och ner långt före 19h. Vintermörkret kommer för fort!!

Klockan 5 imorse slog jag upp mina blå och kunde inte somna om. Inte blev det bättre av att det kom en motorcykel i full nittio, körde in på parkeringen utanför mitt fönster, stängde av motorn i farten och... tja vad hände? Sen hörde jag en bildörr öppnas - utan att någon låste upp den innan, dörren stängdes aldrig igen och när jag öppnade fönstret för att få in luft (med fönsterluckorna stängda) så stannade killen till mitt i ett par steg.

Så där låg jag och kunde inte få följande tanke ur huvudet:

DOM SNOR MIIN RULLANDE BASTU!!!

Jäsiken vad sur jag hade blivit om jag kommit ut och sett att den var borta. Försäkringen skulle inte betala ut ett öre för den bilen - dom tittar bara på det yttre och bryr sig inte ett dyft om att varenda förbaskade detalj i den bilen är utbytt, servad eller lagad de sista 3 åren. Utom just karossen då. Ja och så den brutna knäleden. Och kopplingspedalen. Men vem använder sig av såna små detaljer när dom kör? Knäleden behövs visst inte. Kopplingen är inte heller så noga. Jag använder aldrig ettan (den är nästan omöjlig att få i) om jag inte startar i brant uppförsbacke, kör rally såååå försiktigt så på tvåan genom heeela Fort Knox över alla guppen för att slippa växla upp och ner för mycket, och kopplar ur så fort det är nedförsbacke.

Min bil är NY.

Lyckligtvis stod den kvar när jag öppnade fönsterluckorna!

Nu är klockan halv sju, jag har hunnit äta, dricka kaffe, läsa alla nyheterna, städa köket, kolla på stjärnhimlen och halvmånen, samt lyssna på fåglarna. Jag har redan tråkigt och dagen har inte ens börjat.

Lite grinig för att det är så stjärnklart, för jag hade tänkt åka ner och ta lite kort på det röda eldklotet när det stiger ur havet, och det är så mycket finare när det är lite moln runtomkring!

Grannen bredvid väntade tills det blivit mörkt, innan hon under stora svordomar var ute och städade utanför min dörr. Som tack för vänligheten tänker jag vänta tills hon åkt till jobbet imorgon innan jag häller på ny dyrbar vitpeppar, för att ersätta den hon sopade upp.

Säga vad man vill, men vitpeppar luktar underbart och katterna har inte pinkat där en enda gång sen jag fick detta fantastiska tips!!

Ibland är hjärnan på semester. Blev så chockladsugen så jag rodde ihop en kladdkakesmet - halverade alla ingredienser utom bakpulvret eftersom jag glömde. Sen upptäckte jag att jag inte har kakao. Så jag hällde i lite rom. Smeten blev hur god som helst, men kakan lär ju explodera i ugnen av allt bakpulver.

Jag kan inte komma över att alla affärer har stängt här på söndagar!!

Det är HÖST här idag. Jag är jätteglad så klart (men inte min tvätt som hänger ute), eftersom det gråa vädret och solen som inte orkar titta fram gör att jag känner att jag med gott samvete kan ligga inne och lyssna på cd böcker. Kallt är det också, bara runt 18 grader idag *hutter* och efter några timmars korsdrag här inne har jag beslutat mig för att stänga till alla utom ett fönster.

Dyker solen upp här om några timmar, är jag dock den första att sätta mig i bilen och åka upp i bergen!

Har precis blivit väckt (från slöande, inte sömn) av telefonen - en av mina franska vänner som, några timmar försent, meddelade att han tyvärr inte kunde följa med upp i bergen (hade liksom redan listat ut det *mutter*) men att det vore helt ok med rollers klockan 18 (då det redan är nästan becksvart här). Skulle inte tro det. Självklart ska jag ringa upp honom framåt 22 snåret och säga att jag tyvärr inte tror att jag är ledig klockan 18.

Jag lär mig.

Dröjer inte länge innan jag är en fullfjädrad Fransk Bitch.

På typiskt franskt vis har alla mina vänner exvänner som var sååååå exhalterade över att komma ut i bergen med mig idag, helt enkelt inte hört av sig. Kan sätta en hundring på att dom plirat upp ett öga, sett att solen lyser med sin frånvaro, och somnat om igen.

Så nu är frågan - ensam vandring idag eller ligga hemma och kura jag med?

Har hört flera skott bränna av här under morgonen och jag antar att det är vildsvinsjakt på gång. Jag visste faktiskt inte att dom fick skjuta i bostadsområden?!

Jag har stekpannan på värmning för säkerhets skull!

Min vän Bergsgeten tycker att det här med klättring, det är något av det roligaste som finns. Han tillbringar varje helg med att hänga och dingla i en arm ifrån någon klippa någonstans (jag har alltid undrat hur dom gör när dom behöver gå på toa??).

Nu har i varje fall De Stora Påtryckningarna börjat för att jag ska försöka mig på denna självmordssport.


Nej tack, säger jag bara, någon bergsget vill jag inte bli! Klättrar på väggar gör jag bara när jag är stressad och någon spindelpersonalitet har jag inte alls!

Dessutom har jag fortfarande ont i armarna efter min lilla utflykt till vuxenlekparken igår.

Helikoptern har landat i mitt kök igen. Nu pågår ett evigt exprimenterande för att lista ut exakt hur mycket mat jag kan ha i kylen och VAR den ska placeras för att få jämnvikt så att vibrerandet helikopteroljudet slutar.

Strejk i mitt kök är tyvärr smittsamt så jag hoppas att jag inte behöver använda diskmaskinen innan kylskåpet har återhämtat sig.

Hmm... Jag har faktiskt elektriker i min kompiskrets. Kanske kunde be att någon tog sig en titt på hemmabygget här??

Min nya granne kommer bli väldigt kortlivad i det här huset. Inte nog med att han tog tillfället i akt att väcka alla med sitt bankande klockan 9 imorse - efter en hel härlig dags tystnad har han nu, närmare 22 på kvällen, fått fatt i verktygen igen. Den här gången är det inte hammaren han roar sig med. Borren. Betongborren.

Jag hoppas katterna pinkar på sladden så elchocken slår ut verktygen tills måndag eftermiddag eller så!

Ser att jag fått många nya läsare, är väldigt nyfiken på vilka ni är! Lämna en liten kommentar!!

Den stora jakten på musen fredsgåvan som grannkatten släppte ner utanför min dörr häromdagen fortsätter. Fredsgåvan sprang rakt in i min lägenhet friheten och har alltså befunnit sig på ännu oidentifierad plats hos mig sedan dess.

Ikväll när jag öppnade dörren satt Herr Grannkatt utanför med stora bedjande ögon och ett hoppfullt flin. Så fort jag hittat en blöja som passar katter ska jag släppa lös honom hos mig, tills han får tag på sitt byte. Tills dess kan han sitta utanför min dörr och nysa vitpeppar!!

Så här ser förresten dom engelska turisterna ut på stranden här. Jodå, dom är kvar ännu. Kritvita med storblommiga badkläder och så badskor:-)

Fransmän är löjligt sega på att ge svar på om dom vill hänga med på en hike imorgon - alltså jag hade tänkt åka vid 8 senast, inte bestämma mig framåt eftermiddagen!!

Tog en liten promenix här i solnedgången, genom Fort Knox. Till min stora glädje gick jag lite vilse och hamnade i en enorm lekpark för vuxna!! Eh... ja, jag antar att den var för vuxna? Det var ganska höga grejor liksom... Det är tydligen en del av den nya sportrutten som ska invigas här om några veckor. Det är ganska vanligt här att man bygger hinderbanor på slingor i naturen där det springer mycket folk.

Så bland höstlöv (!) och med dagens sista solstrålar i ryggen, så balanserade jag som ett barn, hängde som en apa från diverse olika klätterställningar (har hört att det gör underverk för ryggraden..) och hoppade runt längs hinderbanan.

Hoppas ingen såg mig!

Dagens väder ger mig inga som helst ursäkter att INTE ta itu med det jag måste - sortera alla miljoner ton med papper och lägga in i fina mappar, göra upp en budget (och helst följa den), städa i garderoben...

Men varje gång jag börjar så tittar solen fram... Vem vill sitta inne en solig dag??

19 grader i skuggan, kyligt i vinden..  Livet är hårt!

Kanske är mitt tålamod nere i noll efter en sömnlös natt, men jag tycker att det är rent oförskämt av nya grannen att börja bygga kök klockan nio en lördag morgon.

Hoppas han slår sig på tummen och får tillbringa några timmar på akuten så jag kan sova ikapp, innan han börjar dra in möbler också. Av hostan att döma, som han har, så skulle det inte skada om en läkare såg över honom.

Det kommer bli en lååååååååång dag och tyvärr är det skitväder på gång så jag kan inte precis campa på stranden eller åka upp i bergen heller.

Längtar efter måndag!!

Kundkort ja! DN skrev härdomdagen en artikel om ICA kundkort och om hur ICA erbjuder skräddarsydda erbjudanden till sina kunder. Har du småbarn, får du rabatt på blöjor, har du inte husdjur slipper du prackas på rabatter på hundmat varje vecka.

Det här verkar ha skapat liv i luckan eftersom folk tydligen inte insett hur kartlagda vi faktiskt är.

För kartlagda blir vi. Det är liksom nödvändigt för att företaget ska kunna individanpassa erbjudandena. Dom vet vad vi handlar, när vi handlar, vid vilken tid på dygnet vi handlar vissa typer av varor, vad vi alltid respektive aldrig handlar, vilken åldersgrupp som handlar vid vissa tider och vad dom helst köper, hur priskänslig varje kund är... Listan kan göras lång.

Prova att handla kattmat några gånger, så ska du se att det kommer rabatt på kattsand inom en månad!

Men varför denna ilska? Vi har väl valt att ha ett kundkort, just för att vi vill ha rabatt i den butiken? Det är väl därför vi som kunder har kundkort?

Sen är det klart att matvarukedjorna utnyttjar informationen på andra sätt också. För att se vilka produkter som kan tas bort ur sortimentet, för att erbjuda produkter som nuvarande kunder faktiskt vill ha, till acceptabla priser - för det är i längden billigare att behålla en kund, än att försöka hitta en ny. Även här kan listan göras lång. Företagets målsättning är såklart att tjäna pengar, men samtidigt att ha nöjda kunder. Utan kund, ingen affär...

Det blir lite win win av det hela. Är man intresserad av rabatter så skaffar man kundkort. Annars låter man bli.

Varför krångla till det?

Efter några dagar och väldigt många gubbar och maskiners jobb, så stod igår vid lunchtid en sprillans ny trottoar färdig på Fort Knox. Tre timmar senare när jag körde förbi var hela trottoaren full med parkerade bilar. Alla mammor som hämtar sina barn vid bussen för att dom är så dyrbara att dom inte får gå 10 minuter för att komma hem. Inne på ett säkert område.

Det var varit en riktigt lång natt. Sovrummet kändes fuktigt igår när jag gick och la mig, antagligen pga värmen vi haft dom senaste dagarna, och klockan fyra slog jag upp mina blå och kunde inte somna om. Det fanns inte en gnutta syre kvar inne så jag ställde upp fönstrena på vid gavel fast det bara var 17 grader ute och verkligen rusk storm.

Lyssnade på en cd bok som jag så småningsom slockande till, men har slumrat snarare än sovit, för jag har hört fåglarnas kvitter nonstop (dom började fem). Några minuters sömn har det blivit nu på morgonen, för jag drömde att det brann i grannhuset och att dom grävt upp hela vägen så vi blev fast här.

Har ringt runt till alla mina tandläkare (jo, när man har haft en frakturerad tand så har man hunnit besöka flera tandläkare i området) för att försöka få en akuttid, eftersom jag har haft nedrans tandvärk i en vecka och det bara blir värre och värre. En hel vecka får jag vänta! En vecka!

Jag bor i Frankrike! Privatläkarnas paradis! Är det skollov eller något?? Strejk?

Kanske dags att ringa runt till dom mindre erfarna för att få en tid redan på måndag?
 
Ta en alvedon sa hon, haha. Jag äter inte medeciner, för vis av erfarenhet vet jag att inte ens morfin kan slå ut tandvärk. Jag hör till den olyckliga kategorin människor som även bedövningssprutor inte har någon effekt på (märkte jag när dom drog ut den söndriga tanden).

Rhum däremot, det hjälper, bara man inte blandar med någon sockerhaltig dryck..

När vänster knäskål på bilen är sönder, så är det höger knäskål det vibrerar i.

Lyckligtvis behöver man inte laga en bil med trasiga knäskålar. Den går att köra ändå. Det firade jag med att tvätta bilen med en högtrycksborstegrej och nu är den fint randig. Går inte att avgöra om jag råkade repa den, eller om det är RENA ränder som syns här och var, men jag hoppas på sistnämnda och skiter ärligt talat i vilket.

Och vad gör väl det att det känns som om jag kör runt utan framdäck - jag har just sparat 350 euro:-)

Hade jag bott i USA hade jag förstås stämt kommunen för att alla fartgupp på vägen slitit ut min bil, och kunnat inkassera en sisådär 45 miljoner dollar i skadestånd. Lägg till slitaget guppen har på en redan skadad nacke, så hade jag säkert kunnat dra in 36 miljoner till. Jag bor helt klart i fel land.

Alltså jag är väldigt skeptisk till det här med facebook. Men så råkade jag hitta min bäste vän ifrån USA, som jag inte hört av ifrån på 8 år, en fransk kompis som jag också umgicks mycket med när jag bodde där borta, lite vänner från olika hörn av världen som jag inte haft kontakt med på 7 år, en barndomskompis som jag inte sett på 20 år (börjar bli gammal??).

Helt underbart att få lite nyheter från folk som en gång i tiden var bland det viktigaste jag hade!

Nästan 18 grader, diverse moln på himmeln och en sol som aldrig verkar vilja sega sig upp. Vinden har i varje fall lagt sig. Hoppas på en solig dag!

Nu är det upp till bevis, för om två timmar har jag tid på verkstaden med min bil, för att få bekräftat om det är "knäledsskador" eller något annat. Jag är helt övertygad om att det är dom som inte skruvade fast dom nya hjulen ordentligt, eftersom problemen och oljuden började i samma minut jag körde ut från verkstaden (och alldeles innan en oförsäkrad idiot utan bromsar på sin bil rämde rakt in i min).

Tyvärr bådar det inte så där jättebra eftersom ägaren till verkstaden provkörde bilen för några dagar sen och är övertygad om att det är just le "transmission" (har inte slått upp ordet, VILL INTE veta vad det betyder, "knäledsskador" duger så bra för mig) som har gått av.

Men en sak är säker. Är det garaget som har pajat bilen när dom bytte däck, så tänker jag argumentera mig till ett inbyte mot en bil - vilken som helst - med luftkonditionering och fungerande växellåda *drömmer*...

Jag har feber! Frös som en gris igår kväll när jag gick och la mig, kallsvettats hela natten, vaknade med ynkligt lite feber efter 9 timmars sträcksömn (!) men mår som om jag hade över 40 grader.

Vägrar erkänna att det kan ha något att göra med timmarna i full storm på stranden igår.

I ett försök att lägga över alla telefonnummer jag har på mobilen till simkortet, så lyckades jag bli av med de flesta av mina nummer. Jaha... bara att vänta in att alla hör av sig då antar jag?!

Jag är helt fashinerad! Blåser varma varma vindar och jag har huuuuvudvärk!!

Havet var riktigt skönt när fötterna väl hade domnat av! Det blåser kraftigt ute så vågorna gick ganska högt. Precis innan jag skulle slänga mig i fick jag syn på brännmaneterna. Franska. Alltså såna som ger brännskador och lämnar efter sig märken som blir som tatueringar - man dras med dom resten av livet.

Så det blev några timmar på en varm strand istället, bland snattrande lunchfirande fransyskor. Åååhhh vad jag längtar efter min nya telefon så jag kan skicka bilder till folk som sitter instängda på sina kontor!!

Telefonförsäljarna har börjat med en ny taktik - dom ringer från mobilnummer som kopplas över till vanligt okänt nummer när man svarar. Så fult. Har just pratat med en dam som ville erbjuda mig frysta produkter hemkört till mig. Jag sa att ingår det frys så skriver jag på med en gång. Hon la på. Lite förhandlingsutrymme måste dom väl tillåta sig??

Idag hade jag flyt. Jag råkade kliva ut genom dörren just som brevbäraren stoppade mitt paket i engelsmannens brevlåda (som vanligt), så jag la benen på ryggen och frågade lite diskret om han var säker på att han lagt det där i rätt brevlåda.

Röd om kinderna plockade han ut mitt paket och sa att jag måste ändra min adress. Men jag bor ju där jag bor! Dessutom hade avsändaren, vis av erfarenhet, skrivit fel nummer på mitt paket, för att det skulle hamna i rätt låda. Ahhhh

Bok eller inte... Jag ska til stranden!! Det är 33 i solen, 20 i skuggan, solen strålar från lite disig himmel och det fläktar lite smått. Gäller att passa på!!

är att man aldrig hittar något efteråt. Jag har just ägnat två timmar åt att leta efter en superviktig bok, som jag hade tänkt ta med till stranden. Tänker inte tillåta mig själv att ligga och njuta av solen utan att kunna jobba lite samtidigt. Men boken är puts väck!

Det har blivit tillökning i akvariet inatt. Har räddat ett tiotal knappt synliga miniyngel och lagt dom i yngelfällan. Har fortfarande inte listat ut vilken firre det är som släppt ifrån sig denna skatt, men det visar sig nog om några veckor när dom får (eller inte får) färg.

Tyvärr fick jag även ta bort en fisk som vart i väldigt dåligt skick. Har någon läskig sjukdom i akvariet och medecinen verkar inte hjälpa.

Maten är färdig, jag är klar!! Helt färdig faktiskt.

Här har fejats hela eftermiddagen. På bänken står två nybakade musli bröd, på bordet finns chips och grönt att dippa i en tacosås, i kylen står laxen redo att sättas i ugnen, samt en mangomousse dessert. All homemade by me (tack gode gud för mixa rör väl och kyl mat).

En liten miss var att jag glömde dryck. IFALL inte maten är god är det livsviktigt med stora mängder alkohol (döljer smak, tar död på magbakterier...).

Kan knappt bärga mig tills jag får smaka på laxen. Jag har nämligen förberedd ett helt kilo lax. Vad kan jag säga... Det blev billigare än att köpa några ynkliga bitar.

Nu hålls alla tummar och tår på att det hör till god fransk sed att ta med sig vitt vin till maten!!

Om ni behöver ett gott skratt rekommenderar jag varmt worldlingo website translation. Mitt inlägg från tidigare idag:

Tänk FÖRST..
Nog för att jag är spontan och tycker om att vara det, men det jag nyss ställde till med är absolut oförlåtligt. "Ah kom hem till mig ikväll du, så bjuder jag på middag".
Problem 1: Jag kan inte laga mat. Eller snarare: Jag hatar att laga mat.
Problem 2: När städade jag sist här?
Problem 3: Jag har ingen mat hemma och måste alltså handla
Problem 4: Min bil har trasiga knäleder (haha men det var faktiskt så han beskrev det, verkstadskillen) och bör inte köras Problem 5: Det finns inte en chans att jag kan imponera med en lika fin middag som jag blev bjuden på häromdagen!!! Ska gå och lägga mig en stund, behöver samla krafter.

Blev så här:

Intend FIRSTLY.
Enough in order to I am spontaneous and likes to last it, but it I just organized with is absolute oförlåtligt. “ah came home to me tonight you, sow invites I on dinner”.
Problems 1: I cannot repair food. Or nearer: I hate to repair food.
Problems 2: When cleaned I at the end here?
Problems 3: I have no food home and must therefore act
Problems 4: My car has broken knee joints (having have but it was actually so he portrayed it, workshop gusset smooth) and should not be driven
Problems 5: There is not an opportunity that I can impress with an equal delicate dinner that I became invited on the other day!!! Will go and to put me a while, needs to collect forces.

Hehe

Jag har inte tid = Jag vill inte

Nog för att jag är spontan och tycker om att vara det, men det jag nyss ställde till med är absolut oförlåtligt. "Ah kom hem till mig ikväll du, så bjuder jag på middag".

Problem 1: Jag kan inte laga mat. Eller snarare: Jag hatar att laga mat.
Problem 2: När städade jag sist här?
Problem 3: Jag har ingen mat hemma och måste alltså handla
Problem 4: Min bil har trasiga knäleder (haha men det var faktiskt så han beskrev det, verkstadskillen) och bör inte köras
Problem 5: Det finns inte en chans att jag kan imponera med en lika fin middag som jag blev bjuden på häromdagen!!!

Ska gå och lägga mig en stund, behöver samla krafter.

Väderkillen i min blogg måste vara född i sydligare trakter än franska rivieran, för jag har märkt att oavsett hur varmt det blir går han alltid i långbrallor.

Frusen jäkel!

Har inte så stor tur med vattenmärkningen av mina foton, så det tar en eeeeevig tid att få hit fotona jag ville visa. Men här kommer några till från i lördags...





Den här utsikten hade vi när vi lunchade (enda timmen på hela dagen då solen gick i moln..)





Fotot ovan gör inte rättvisa, för det är fler böljande "vågor" av berg, i olika blå nyanser, så långt ögat når (eller i varje fall ända ner till havet!)







Mera höstfärger, som jag älskar så!!









Fint va?

Det ser ut som det ligger frost på gräsmattan, fast solen strålar och det är 17 grader ute! Kommer bli en strålande dag, vilket bådar gott för min picknick vid lunch, men hade hoppats på en mulen morgon så jag kunde åka rollers utan att svettas ihjäl. Nu känns det svårt att motivera mig till sport!

Igår hamnade jag i en diskussion om hur fransmän ser på oss svenskor. Om man bortser från alla sexuella kopplingar (vi ses som gudinnor i sängen..) så är det spontana intrycket man får:

Svenskor har KARAKTÄR och PERSONLIGHET.

Fritt översatt: vi har jävlaranamma.

Ska nog inte vara så svårt att förvandlas till en Fransk Bitch trots allt..

Jag går i flytt tankar... Tröttnat lite på enkelheten på denna domän och funderar på att flytta till något större, med lite fler möjligheter. Inte bestämt mig än, men leker med möjligheten!

Tänkte bjuda på lite foton från lördagens promenix i bergen, på dryga 2000 meters höjd...




Tornet som syns uppe till höger hade tydligen plats för ett 80 tal soldater en gång i tiden. Det var i bunkrarna som hörde till dessa kasernerna som vi var nere och kröp - mycket spännande!





Och hösten har kommit - men det krävs visst att man kommer upp på höga höjder för att få njuta av färgerna!!





På vägen hem passerade vi genom ett område med brandgulröda träd, men tyvärr var jag inte så snabb med kameran i kurvorna...

Tja när man ändå ska till att bli påkörd ska man ju se till att göra saker och ting ordentligt... Idag fick jag bekräftat att killen som körde på mig är oförsäkrad - bolaget han uppgett har aldrig hört talas om honom (alternativt: har gjort allt för att försöka glömma honom).

Så medan rättsprocessen fortsätter, måste jag registrera varenda läkarbesök som är en följd av olyckan, för att en dag, förhoppningsvis, få lite ersättning för mina utlägg (och kanske ett saftigt skadestånd ungefär i nivå med priset för en sprillans ny bil?!).

Nu råkar jag iof veta var killen bor och eftersom min bil fick sin dödsdom idag, så är det inte utan att jag funderar på om jag inte skulle åka dit se om jag inte kan låta min bil (utan mig i den här gången) råka komma ivägen för hans bil utan bromsar igen. Ungefär i nivå med höger däck där grejsimojsmackapären är sönder. En prick till i registret för honom, ett indraget körkort, och en ny bil till mig. Hehe *smider planer*.

Tiden som lyckligt ovetande är förbi. Efter att ha gjort en blond på garaget så tog chefen för verkstaden med min bil på en provtur och nu vet jag vad som är sönder. Tänker inte ens ge mig på att försöka förklara på svenska, för när det gäller bilar har jag bara orden på franska (aldrig haft bil i Sverige..). Faktum är att jag pratade flytande bilverksstadsfranska innan jag lärde mig vanlig franska - det säger väl något om min rullande bastu eh??

350 euro blir notan för att laga. 700 kommer det kosta inom ett halvår att byta ut kopplingen när den rasar (det är bara en tidsfråga, jag har en väl utvecklad muskel på vänster vad tack vare denna fastrostade pedal).

Nu blir det cykel och återigen cykel fram till jag hittar en ny bil. Garagisten ville erbjuda mig en twingo för 5000 - TWINGO??? Det är ju en liten byrålåda på hjul, med plats för max 2 barn och inga vuxna. Jag förklarade tålmodigt att min bil måste rymma 4 personer, två tält, 4 stora ryggsäckar och allt materiel för att leva i bilen i tre veckor i bergen varje år. Twingo... pfff.

I övrigt har jag egentligen bara två krav. Luftkonditionering och en högljudd tuta.

Vad gäller att sälja min rullande bastu så borde jag väl kunna räkna med att få ut nypris för den, minus kostnad för omlackering? För sedan jag köpte bilen för 4 år sedan har jag bytt ut ALLT, precis varenda liten detalj i bilen. Det är bara karossen som inte är ny...

Undrar var man kan hitta en okunnig köpare?

Det är dags att ta sig i kragen och ta med min rullande bastu till garaget som bytte däck på den. Jag har knappt vågat köra den sen dess, eftersom NÅGOT inte sitter fast i nivå med höger framdäck. Det låter. Det känns. Jag har inte kört en meter mer än nödvändigt på en månad så det är dags att se om dom glömt skruva fast däcket. Eller något...

Det luktar fortfarande otroligt starkt och otroligt gott från utsidan - ska försöka mig på en jakt lite senare idag för att försöka lista ut VAD det är som blommar nu i mitten på oktober.

...har inte lett till något som helst resultat. Jag har blivit erbjuden att låna hem Herr Wilkinson (en helgo grå superduperkelig katt) och att låta honom gå på jakt i min lägenhet. Det är lockande, men jag råkar gilla firrarna i mitt akvarium och jag är rädd att Herr Wilkinson skulle bli distraherad av deras närvaro...

Jag blev bjuden på middag igår, en helt fantastiskt god rätt bestående av enorma kräftor i nån mysig asiatisk sås, nudlar och smaskig efterätt. Aaaaaningens svårt att äta med sönderskuren tumme (don't ask..) men åhh så gott. Säga vad man vill om fransmän, men laga mat, det kan dom!!

Idag när jag öppnade ytterdörren satt där en mycket stolt jägare med en mus i munnen, som han överlämnade som "ledsen att jag pinkat på din dörrmatta tre gånger om dagen i 6 veckor" present. Levande mus. Levande skräckslagen fredsgåva sprang raka vägen mot mig och min dörr.

Behöver jag säga att jag håller på att vända upp och ner på lägenheten och att - hur mycket jag än älskar katter - jag inte längre har några som helst skruppler mot att lägga ut råttgift utanför min dörr!!

Först ska jag dock ta ett snack med grannarna om kostnaden för att sanera min lägenhet.

... just nu sitter jag här och håller andan och fingrarna kliar så jag håller på att bli knäpp. Men jag är envis. Jag SKA lära mig agera som en fransyska, jag SKA kunna anpassa mig till kulturen.

Hur svårt det än är att inte svara på ett sms eller email, så ska jag klara det den här gången.

Håller du med - svara inte
Håller du inte med - svara inte
Ring istället den dagen DU har något på hjärtat.

Förstår ni varför jag har svårt att anpassa mig till livet här??

Det är ganska okej varmt ute för att vara mitten på oktober - 19 grader när jag slog upp mina blå imorse. Men himlen är täckt av något konstigt vi inte är vana vid att se här. Dis? Molntäcke?

Dagen på stranden är inställd:-( och nu har jag bara jobb jobb jobb att se fram emot. Suck.

Stranden var full med folk nu på eftermiddagen, men jag nöjde mig med att promenera längs havet. Varmt och skönt ännu, imorgon ska jag klämma in några timmars soldyrkande på stranden, samt ett dopp i havet.

Av vrålen utanför att dömma är vi uppe i 5 av 7. Jag är RIKTIGT nöjd med resultatet och hoppas att dom håller sig borta från min dörr nu.

Peppar bränner på tungan när man slickar i sig det. Med lite tur har katten lärt sig att hålla sig undan min dörr nu - jag har mutat in en halvmeter och vitpeppar luktar så mycket godare än kattpink. One down 7 to go!!

Dom säger att mer träning hjälper...

Det finns inte ord för att beskriva hur ont jag har i rygg, nacke och armar idag. Är jag verkligen så otränad??

Strålande blå himmel, 16 grader och en söt men stark stark blomdoft (magnolia? är det möjligt i oktober?) ligger som ett täcke ute. Ångrar ångrar ångrar att jag inte skrev in mig på dagens hike, så nu är det till att ringa runt och väcka kompisar för att se vem man kan lura med ut!

..när man inte ens behöver vänta till morgondagen, innan man börjar känna av muskelvärken i armar och nacke - efter att ha hävt sig upp till en och en halv meters höjd, krypit in i en skytteglugg, använt nacke och armar för att hiva sig in (utan att störta med huvudet före) - och för att avsluta det hela visat upp sina vackraste delar när man försökt krypa med huvudet före ut och behövt någon annan som hållt i fötterna så att man kunde ta emot med händerna.... haha och jag som inte ens tog foton på bunkern för att kunna ge en liten idé om den pärs jag utsatte mig för idag.

... hade lämnat inte en liten pöl utan tre enorma pölar pink utanför min dörr när jag kom hem idag. Jag sprayade vilt med luktförbättring (städa är hopplöst) och pepprade sen hela entreplan. Det sitter en katt där ute och nyser nu. Hoppas han har gjort sina knipövingar så han inte pinkar mer i takt med nysningarna.

Ser jag grannen imorgon ska jag be henne städa upp igen.

Haft en lång men helt underbar dag i bergen - på runt 2000 meters höjd, men en promenad som varken gick upp eller ner - däremot full med härliga höstfärger och ett och annat mysigt djur. Tog även tillfället i akt att krypa ner i en före detta militärbas - eller resterna av den kanske man ska säga - som är 8 våningar djup. Efter en våning ner kände jag att det räckte. Nog för att den är "säker" men vi hade inga lampor så en kort tur räckte för mig. Spännande dock, ska ta med en lampa nästa gång!

Ska försöka ladda upp lite HÖST (jodå, den finns här med, men bara högt uppe i bergen) foton under morgondagen!

Klockan är strax soluppgång och jag har suttit som klistrad på balkongen den senaste halvtimmen och beundrat skådespelet som pågår nere vid havet. Det är hur vackert som helst och helt omöjligt att fånga på bild. Färgerna är fantastiska!

Om en halvtimme ska jag vara på annan ort, redo att ge mig ut och klättra i bergen.

Med tanke på att jag inte ens har varit inne i duschen, satt i ögonen eller borstat tänderna, så får jag hoppas att vissa har förståelse för att jag är mer irländsk än svensk i kulturen och därmed kommer komma någon kvart *host* halvtimme försent..

Två sura skengravida fiskar som äntligen tömt magen på flera meter avföring.

Noll yngel.

Det jag upplevde idag tog verkligen priset för den mest idiotiska parkering jag sett under mina år i Frankrike. Jag parkerade bredvid en bil som hade hamnat lite utanför rutan. Ingen panik, jag ställde mig med lagom utrymme mellan och hamnade i min tur lite utanför min ruta.

Det gör väl inget när parkeringen är så gott som tom?

Men jodå. Vissa har tråkigt nämligen. När jag kom ut från parkeringen hade en bil ställt sig på förarsidan om min bil. Hans sidospegel var en centimeter från att skrapa i min bil - och puttade min sidospegel framåt (som att böja ett knä i fel riktning ungefär...). Min enda chans att manövrera ut var att köra min bil äääännu närmare stenväggen framför mig (och då ska ni veta att jag parkerar min lilla skrotbil som om den vore en volvo - så nära kanten som möjligt för att få plats i rutan) och att sen med sidospegeln infälld försöka backa ut utan att skrapa sönder hans bil.

Slår vad om att det var ägaren som stod några minuter bort och glatt följde hela teatern, från det att jag fick klättra in på fel sida, tills jag kom mig därifrån.

Jag ska erkänna att jag mer än gärna hade skrapat sönder hans bil och enda anledningen att jag inte körde sönder åtminstone hans sidospegel. är barnen som stod en bit ifrån (man vill ju inte föregå med - alltför - dåligt exempel).

Och hade jag inte redan varit försenad, så hade jag nog helt enkelt parkerat min bil lika tätt, fast på förarsidan om hans bil, och helt enkelt väntat med kameran och försäkringspapprena redo, på att han körde ut och skrapade den.

Gudarna ska veta att den behövde lackeras om redan första gången jag lämnat den ensam några minuter på en parkering.

Haha, jag kunde inte ha sagt det bättre själv!! Kolla in den här killen...

Jag åkte för att klippa mig imorse, hade tänkt vara där strax efter öppningsdax men eftersom solen skiner passade Rivierans alla poliser på att vara ute för att fylla sin kvot av fartbrytare och felparkerare den här månaden (jo dom har faktiskt en kvot dom måste upp i..), så jag kom lite sent.

Väl på frissan var det vänta som gällde. Närmast min stol stod en tjej och klippte en mörklockig tjej. Tyckte hon blev jättefin, men av tjejens min att döma tyckte hon inte detsamma. Eller så var det bara behandlingen från frisören som fick tårarna att börja spruta på henne, utan att hon kunde hejda dom. Varpå alla frisörer i hela salongen började viska och himla med ögonen. Frisören vägrade slutföra och ta emot betalningen och stampade surt därifrån.

För att ta hand om mig.

En styck sur fransk frisör, en styck svenska som inte har alla franska ord som krävs för att beskriva hur jag ville bli klippt. Dessutom visste jag inte hur jag ville ha det. Men jag visste precis hur jag INTE ville ha det, så det förklarade jag. Frisören den franska bitchen bara fräste. Tryckte ner mig vid ett handfat och skulle börja tvätta håret. Normalt ger dom en härlig massage. Icke då. All ilska över kunden som storgråtit gick ut över mig. Och innan hon ens hade tvättat klart håret var även jag beredd att ta till lipen.

Försökte med ett leende istället. Men bitchen gick inte på det. Hon upprepade samma svar på hur jag än försökte förklara vad jag ville ha. Ett ord som tydligen betyder page, men det visste inte jag - och det ville jag definitivt inte ha. Vad jag än försökte säga så SKREK hon svaren. Jag är utlänning. Inte döv. Tja jag var inte döv innan besöket hos frissan i varje fall. Att inte förstå, är inte samma sak dom att inte höra.

Förresten var det hon som inte förstod, inte jag. Vid det här laget hade alla väntande kunder förstått precis vad jag ville ha och försökte hjälpa till. Tillsist fräste bitchen åt mig att hon skulle hämta en kollega som kanske kunde förstå vad jag ville ha - allt i skrikande ton, surt som ättika och så pepprade hon med en lång utskällning om att hon inte kan göra sitt jobb om inte jag kan förklara vad jag vill ha.

Jag lät henne hållas, blicken stadigt rakt i ögonen på henne tills hon var färdig med sitt utbrott. Sen vände jag mig utan en min till kollegan och lyckades förklara precis vad jag ville ha och denne förstod eftersom hon lyssnade. Tyvärr lyssnade inte bitchen heller på kollegan som hade förklarat vidare...

Hon rafsade vidare i håret och jag bad henne flera gånger ta det lugnt, eftersom min nacke inte klarar av att slitas åt olika håll.

Vågade inte tjafsa mer utan tänkte att det kan i varje fall inte bli värre än vad det vart innan. Det blev det. Hennes resultat var en tung gardinliknande page, väldigt långt ifrån den vilda luftiga frisyr jag efterfrågat.

BLIR DET BRA?? skrek hon. Fortfarande inte döv.

NEJ! ville jag skrika till svar. JAG HATAR DET! NU FÖRSTÅR JAG VARFÖR DEN ANDRA TJEJEN STORGRÄT NÄR HON GICK HÄRIFRÅN. DU HAR SLITIT AV HALVA HUVUDET UTAN ATT FÅ TILL EN FIN FRISYR OCH BEHANDLAR MIG SOM SKIT. JAG VILL ATT DU SLUTAR KLIPPA OCH LÅTER EN KOLLEGA TA ÖVER. NÅGON SOM INTE ÄR SÅ ARG SOM DU.

Men istället svarade jag lika högt som henne, att NEJ jag är INTE nöjd och NEJ jag vill INTE att hon fortsätter slita i mitt hår, utan skulle hon kunna vara så vänlig att be någon av kollegorna klippa färdigt.

Därefter vände jag mig till damen som stod näst på tur i bitchens klippschema och önskade henne lycka till och sa att jag hoppas att hon inte blir bitchens tredje missnöjda kund på raken den här morgonen och att om hon är håröm gör hon bäst i att komma tillbaka en annan dag.

Kollegan som klippte färdigt mitt hår, fick till det nästan som jag ville ha det - voila vad man kan åstakomma när man tar sig tid att lyssna...

Nästa gång jag går dit - jo jag har tänkt gå tillbaka för dom är billiga - ska jag stanna till utanför först och kolla stämningen på färdigklippta kunder..

Efter att ha mailat iväg ett lååååååååångt brev till ägaren av lägenheten, för att påpeka alla fel och brister, har jag oroat mig rejält för svaret - men det var överväldigande positivt och helt klart bara till min fördel! Kan dra en stor lättnads suck!!

Och jag har ägarens tillåtelse att kasta ut kattpinkmattan!!

:-)

18 grader kl 07h30 imorse! Solen är på väg upp på vad som verkar vara en klarblå himmel - men det blåser!
Hoppas vädret håller i sig för jag har planerat tre dygn utomhus!!

Man vet att man är rejält snuvig och skrovlig i halsen..
när man vaknar hundra gånger på en natt av oljudet från djupa snarkningar...

Jag som aldrig snarkar annars!

Då först kommer flygen att gå hit igen. Det här med att få julen inställd ligger som ett tungt moln och har förstört ännu en dag för mig.

Och med värmen kom de objudna gästerna tillbaka...

..har just varit och startat en tvättmaskin (på dyraste el-tiden) för att kunna utnyttja solen och värmen på balkongen till max!

Fransyskan i mig skulle aldrig ha besvärat sig, utan krävt att hemhjälpen (ooootroligt många, tyvärr inte jag, har städhjälp här, lyx som oftast betalas svart trots att det är billigara att deklarera det !!) tog hand om tvätten.

Igår satt jag och njöt av en helt mulen dag, blåst och 20 grader - ett väder då en svensk kan vara inne och jobba utan att få dåligt samvete!

Idag är sommaren tillbaka. Solen strålar som aldrig förr, det var 22 grader i skuggan när jag pallrade mig upp (ganska nyss) och över 30 i solen på min balkong redan.

Jag har inte dragit upp gardinerna än.. Ser jag solen måste jag uuuuuuuuut och då blir det inget jobb gjort här idag.

Fortfarande rejält förkyld och snorig.

Får nog jobba lite på franskan.. Kompisen blev lite orolig för att jag inte svarade i telefon igår - men jag var på kurs när det ringde och hade stängt av den. Normalt ringer jag alltid tillbaka men det går ju inte när jag inte har pengar på telefonen.. och fylla på tänker jag inte göra eftersom jag ska ha ny telefon med abonnemang! (I två veckor har jag våndats över vilken jag ska välja, medan jag gjort slut på varenda centimes på kortet!)

Så när vännen äntligen fick tag på mig bluddrade jag ur mig att telefonen är död (och ska sanningen fram så dör den faktiskt varje gång jag så mycket som funderar på att skicka ett sms. Men ringa går fint. När jag har pengar på den).

Det ringde på dörren för en timme sen och utanför stod en mycket glad vän med en sprillans ny telefon till mig:-)

Skäms som en liten gris för att jag inte gjort mig förstådd gällande min nuvarande halvdöda telefon, och för att jag inte kunde med att ta emot presenten (med den skulle alla planer på abonnemang spricka och jag har inte längre råd att inte ha abonnemang).

Oartigt att inte ta emot en sån fin present?

Känns i varje fall underbart att ha en så fin vän!

Som tack för att jag räddade kattungen från en säker död natt i toppen på den enormt höga häcken utanför min balkong, har han pinkat ner dörren riktigt ordentligt.

Dags att peppra igen...

Blev tvungen att köpa nya växter till akvariet eftersom det inte blev några kvar när jag städat - firrarna käkar växter hellre än mat av någon anledning.

I varje fall hade dom superbilliga fiskar av alla möjliga sorter så jag köpte med ett gäng hem. Nu är dom inte helt kloka dom nya rackarna, för det är ett evigt försök till parande med andra sorters firrar eller hannar med hannar (nåja, alla har rätt till sin individuella läggning) och jag hade liksom föredragit om det kunnat vara rätt hona med rätt hanne så jag kan få lite fler bebisar.

Men yngel är på gång. Jag har precis hystat i en av tre nästan fyrkantiga fiskar (sprängfyllda med yngel med andra ord) i yngelfällan. Tyvärr var det bara allmän förstoppning som nu satte fart när hon fick lite lugn och ro från dom andra hannarna. Hoppas i varje fall få lite platybebisar här under natten.

Råkar det vara honorna utanför fällan som hinner först, så är det lugnt, för det finns massor av plats att gömma sig för bebisarna.

Tvångsgödning av alla andra fiskar i akvariet råder just nu, för att dom ska hålla sig borta från delikatesserna ynglen när dom kommer.

Är allvarligt deppig över det här med julen. Jag vägrar betala en månadshyra för en flygbiljett hem, och ta två dagars ledigt bara för själva resandet, för att kunna få några dygn i Sverige.

Man kan ju tycka att flygbolagen kan ha vett nog att åtminstone flyga på julhelgen. Vi är ändå 2000 svenskar här i området, och räknar man till alla som bor på italienska gränsen men flyger ifrån Nice, så borde dom väl kunna få ihop ett fullt plan?

Under alla år jag har bott här, har varenda plan dagarna runt jul och nyår varit fullsmockat - även dom åren det var flera direktlinjer som flög hit.

På tal om smockor, så vill jag utdela en hård sådan till chefen på Sterling som valt att lägga ner min möjlighet att komma hem i jul. Önskar honom en otrevlig och riktigt ensam julhelg i år.

...som hjälpts upp rejält av den molniga himlen ute, är nu helt bortblåst. Djupt chockad över att dom väljer att lägga ner en flyglinje som är så välanvänd!!

När jag flyttade hit för 4 år sen, flög jag tur och retur till Sverige för under 500kr - och jag hade tre bolag att välja på. Nu får jag väl göra som vännerna från Australien och åka hem vartannat eller vart tredje år.

Och SAS kommer tjäna storkovan på det här, för en biljett hem över jul kostar nu 5200 kronor.

För dom pengarna kommer jag väl till USA både en och två gånger!

Alla lågprisflyg härifrån och hem är inställda från och med slutet av oktober. Om och när dom tas upp igen går inte att få någon som helst information om:-(

För att göra saken ännu krångligare så är julafton på en onsdag, men i Frankrike är det bara på torsdagen man har ledigt - till skillnad mot i Sverige där man har flera dagar på sig att smälta julmaten.

Så det var den julen det.

I år stannar jag tydligen i Frankrike.

Efter att olyckligtvis äntligen ha kommit ihåg koden till min internetbank, så har jag dragit följande slutsats:

• Veckan som började så bra med att jag blev bjuden på middag två dagar i rad måste fortsätta på samma vis!!!

Mitt visakort ligger nu längst ner i byrålådan och som tur är har jag inga checkar kvar.

... vågar jag påstå beror på killen utanför som just nu klipper samma gräsmatta för tredje gången på mindre än ett dygn.

För att ha råd med honom sparar dom på elektriciteten - igår när jag kom hem var det becksvart i hela området...

I mitt akvarium simmar nu ett större antal mycket skärrade fiskar, efter att jag städat upp ordentligt...

Inte ens med god vilja går det att steka pannkakor i en tio centimeter hög panna:-(

Sedan klockan 7h prick imorse står det en liten tös på en av balkongerna scenerna här och sjunger för allt hon är värd. Det är alldeles tydligt att hon är en stor stjärna som sjunger på allmän begäran ifrån scenen, inför en enorm publik (nåja det sista är ju sant i varje fall, finns nog inte någon som sover längre), för hon tar i ända ifrån tårna, så jag har inte hjärta att ens bli irriterad.

Låt henne ha sina 15 minuter i rampljuset!

Sova kan jag göra när hon gått till skolan...

...kan faktiskt komma till nytta när man irrat runt i en halvtimme och letat efter en adress som är helt felmarkerad på mappy...

att lägga in ett litet filter i bloggen mot alla "tävla på min blogg" och "i min blog kan du lära dig allt om sex" kommentarer:-)
Om ni undrar varför dom kommentarerna aldrig godkänns alltså...

Det är nästintill omöjligt att köra över alla väg gupp när i stort sett alla däck på bilen behöver fyllas på med luft.

Sa en amerikansk dam, som jag råkade springa på ikväll, efter att vi fastnat i en lång diskussion om livet i Frankrike.

Tack!

Det har varit krig här i krokarna idag, för en enorm svart katt har anlänt för att förpesta livet för den rödhåriga mitt emot, samt lille snurfen till kattunge bredvid. För att rädda sig undan diverse plågsamma sammandrabbningar bestämde sig lilleman för att det bästa han kunde göra var att flyga. Han tog ett språng rakt ut från balkongen och landade på den en meter breda och 4 meter höga häcken. Där vart han fast.

Efter tre timmars hysteriskt jamande fick jag nog och försökte locka upp honom till mig. Han ville inte. En halvtimme till och så satt han plötsligt på en liten kvist utanför mig och gungade - dock för långt ifrån för att kunna klättra in.

Lite funderande, sen var jag och hämtade kattlådan den nerpinkade dörrmattan och höll ut den för att snurfen skulle kunnda klättra upp. Under många högljudda protester gjorde han till sist det.

Jag visste väl jag skulle få användning för kattlådan pinkemattan trots allt!!

Släppte ut skrikande snurf utanför ytterdörren, där det rödhåriga monstret låg på lur och genast attackerade - varpå grannen bredvid kom utflygande med en hink vatten som hon genast hystade över alla katterna.

Det har vart en hård dag för vissa idag.

Men nu vet jag i varje fall att vatten är tillåtet i kriget. Någon som vet vart jag kan få tag på några fina små diskreta vattenkanoner som jag kan rigga upp runt kattlådan dörrmattan?

Tänkte bjuda på ännu lite bilder från det absolut vackraste trolllandskap jag någonsin vandrat i... Bilderna är ifrån augusti i år.



Första sjön, med lite snö kvar i augusti månad!





Härligt glitter va?



Andra sjön..



Precis bakom stenraset, och nerför en liten kulle, finns första sjön.. Stenraset var för övrigt intressant att gå igenom...



Dessa små mästerverk fanns längs hela promenaden. På grässlänten i bakgrunden finns massor med marmottar, som visslar till varje gång man går förbi - för att varna sina vänner...







Det här är tredje sjön. Längst ner i hörnet syns lite folk vars ungar tjoade så det ekade mellan bergen:-)



När jag klättrade upp mot fjärde sjön och kommit uppför en liten kulle, befann jag mig plötsligt mitt ibland miljoner får. Väsnet var öronbedövande!



Vissa "får" var finare än andra..





Bilderna gör helt klart inte rättvisa, för man ser inte hur många får där faktiskt fanns. Men dom var överallt!!



Utsikt över fjärde sjön, där folk hade satt upp sina tält. Helt klart ett ställe att tillbringa sommaren på!!



Färgerna var fantastiska, kolla nyanserna i gräset!











Visst är det vackert?

Här stannade jag faktiskt en stund för att få benen att sluta skaka, efter att ha försökt mig på en genväg runt berget haha - hade jag läst kartan så hade jag sett att det var en smaaaaaaaal knapp synbar liten "stig" på en jättebrant bergvägg, med 100 m stup åt ena hållet, rakt genom ett stenras som helt enkelt inte låg still. Jag tog mig typ hundra meter framåt på den stigen innan jag höll på att tuppa av av svindel av rädsla och av stenar som rullade åt alla håll. Fick bli en väldigt försiktig vandring tillbaka...



Till fåren, som radat upp sig som värsta trafikstockningen på motorvägen!



Tyckte det såg för roligt ut. En miljon får, alla på led.



Tredje sjön sett från en braaaaaaaaant bergvägg..





När jag smög mig undan för en liten kissepaus - inte lätt att hitta i ett landskap utan buskar och större stenar - råkade jag gömma mig på fel ställe. När jag var klar upptäckte jag det här nätet, någon halvmeter från huvudet...



Ni ser Madame Spindel i mitten va...?

Det är inte högar med smutstvätt jag har något emot. Det är högen med ren tvätt som bara växer i soffan. Kläderna får inte plats i garderoben! Allt står och hänger på att jag alltid har minst hälften av grejorna i smutstvätten...

Det ÄR helt enkelt inte bra att sitta still. Har sagt det förut, säger det igen - min kropp mår bäst i rörelse. Efter många långa timmar bänkad framför datorjobb idag, och lika många långa timmar i en pinnstol, lyckligt gloendes på amerikanska ickedubbade tv'serier så boooorde jag gå och lägga mig. Men det kryper i hela kroppen, blir knäpp om jag inte får röra på mig. Inte precis läge att kila ut bland vildsvinen i den becksvarta parken heller (antagligen sparar dom på energi för lamporna lyser inte längre när det är mörkt).

Ont i halsen har jag också, snyft snörvel.

Lycka är ett telefonsamtal från en kompis, som ringer och talar om att han dyker tio minuter senare för att bjuda ut mig på middag!

Lycka är att hitta alla världens bra serier för alldeles gratis streaming på webben (och därmed slippa fransk dubbad tv).

Lycka är ett samtal från någon som har spårat upp en österrikisk man i grannstaden, som är specialist på att laga vandrarkängor (mina älskade kängor, med åtta år på nacken, behöver lite mer ompyssling än jag klarar av själv).

Lycka är att hitta jeansen, skärpet och jackan som varit borta sedan jag packade för första flytten i juli.

Lycka är när brevbäraren lägger min post i min brevlåda - fast den står på en helt annan adress (mm jo det där är något jag också funderat på - varför jag inte har min låda där jag bor, som alla grannarna...?)

Fördelen med att ha hela huvudet igenbommat, med alla öron näsa ögon hals gångar supersvullna är att man inte längre behöver höra helikopterns smattrande i köket. Inte heller känner man några smaker av maten man glömt av att man höll på att laga för att man plötsligt tappat luktsinnet...

Jag vet inte om "danskan" (danois) eller  "svenskan" (suedoise) är bäst:-) Men vad man än trycker på hamnar man på en fransk sida, med ännu mer flaggor som kopplas ihop med fel språk!

Allt som bara kunde gå fel igår gick fel! Innan jag hann komma iväg så exploderade min automatiska bevattning vattenpåse med slang som jag brukar ha i ryggsäcken när jag vandrar. Vatten överallt. Tog en kvart att torka upp så jag var rejält sen när jag äntligen kom iväg.

In i bilen och racerfart genom Fort Knox. Vid vakttornet valde jag filen för dom med egen badge (något som vakterna tvingade på mig efter att jag kört in och ut i området sjuttioelva gånger en dag). Bommen förblev stängd. Och stängd. Och stängd. Tillsist fick jag backa tillbaka hela vägen och välja filen för vanliga dödliga och efter noggrann kontroll släppte vakten ut mig från Fort Knox. Tack för det.

Racerfart till mötesplatsen för vandringen, och jag dök upp hela TRE MINUTER försent. Fy skäms på mig. Såg inte en kotte däremot en bil som var på väg därifrån. Fullsatt bil. Försökte stoppa dom men på vanligt franskt vis glodde dom rakt fram och låtsades som om dom inte såg mig.

Nästa bil ställde jag mig rakt framför och knackade sonika på, så dom inte kunde köra iväg. Ska du med sa dom, har du anmält dig. Jodå sa jag, och normalt brukar man vänta åtminstone 5 minuter utifall att folk har fastnat i trafiken eller nåt. Icke då. Vi skulle ÅKA 8h sa han. Till mig sa ni att vi skulle MÖTAS 8h sa jag. Bad tusen gånger om ursäkt för att jag var lite sen - hela tre minuter skäms skäms - och frågade om det var ok att jag följde med.

Redan då ångrade jag mig, för medelåldern på personerna i bilen var väl runt 85.

Det blev ett himla bröttlande med att byta bilar och alla flyttade runt och tillsist fanns det en plats för mig.

På normalt franskt vis låtsades alla om att jag inte fanns. Hur trevligt som helst. Jag var verkligen stormförtjust över att ha tvingat upp mig i ottan och SETT FRAM EMOT en dag i berget med det här gänget. Normalt när jag vandrar med klubben så är folk kanske lite äldre. Det rör mig inte i ryggen, jag är djupt imponerad av att folk i ALLA ÅLDRAR klarar av att vandra i bergen. Mitt eget lilla vandringsgäng består av en kruttant på 70 år och en på 55. Dom är i bättre kondition än mig - vandrar flera dagar i veckan. Jag tycker om att umgås med folk av helt andra generationer!

Men jag hade lyckats anmäla mig till den lättaste vandringen och dock den som var avsedd för pensionärsföreningen respiratorklubben.

Någonsin sett en pensionär hålla i en kaffekopp? Ni vet vad som händer?

Föreställ er samma effekt med en pensionär som håller i ratten på en sprillans ny bil med fantastisk servostyrning och fyra liv i sina händer. En ryckig zickzack körning var vad det blev. Av en gubbe som inte kunde både köra och prata eller köra och titta på saker samtidigt. Varje gång han tittade åt höger så åkte vi åt höger. Tvärbromsning och så siktade han framåt fyra sekunder igen innan han skulle kolla på något annat. Samtidigt som skakningarna skickade oss omväxlande åt höger och vänster. Aldrig i mitt liv har jag varit så rädd, eller så omskakad.

Halvvägs upp till bergen behövde alla gamlingar sträcka på benen och stärka sig med kaffe, bullar och gud vet vad. Vi hade då åkt i en knapp halvtimme.

Tre ynkliga minuter kunde dom inte vänta på mig, men en hel timmes fika hade alla tid med. Jag höll på att gå upp i linningen redan där.

Så anländer vi tillsist i bergen. 3 grader var det i skuggan, knappa 16 i solen. Ur tre bilar stapplar sig ett gäng på 17-18 rosslande gamlingar, rullatorerna käpparna letas fram och efter mycket pysslande kan vi då börja promenera. Femtio meter och en kvart senare händer första incidenten. Damen på hundrafem år får plötsligt alla symptom på hjärtinfarkt och en av gubbarna bestämmer sig för att vända om med henne. Vi andra får inte veta något förrän vid första fika pausen, fem minuter senare (alltså tjugo minuter in i promenaden - som inte ens med god vilja kan benämnas bergsvandring).

Reaktion från alla dess "vänner" i bergen? Inte var det något "åh stackars henne jag hoppas hon mår bättre snart" inte. Nej nej. "Åhhhhhhh stackars Monsieur som var tvungen att gå tillbaka med henne, han missar ju heeeeela dagen i bergen". Jag lappade nästan till tanten som kläckte ur sig den fyndigheten.

Promenixen fortsatte, fortfarande under stor ignorans av svenskan som haft mage att dyka upp hela tre minuter försent för att försöka ta sig in i deras redan så fina grupp. Ja, bortsett från när alla tanterna som suttit i första bilen - den där dom låtsats som om dom inte såg mig och bara körde vidare - kom fram en och en  och sa att det var tur jag var klädd för bergen annars hade dom aaaaaaaaldrig fattat att jag skulle med och kunnat stanna. Ni stannade inte kärring, så försök inte smöra in dig!!

Var tionde minut eller så stannade vi för att dricka kaffe, äta äpple, skvallra lite, andas ikapp, trassla loss käppar från varandra, dricka mer kaffe osv. Efter tre timmar hade gänget lyckats ta sig upp till sjön och där började kalaset. Jag satt med hakan nere vid knäna och såg hur:

• Hemmagjort apelsinvin serverades till alla*
• Alla* fick varsin liten coctailtomat och ett litet salt kex att ha till vinet
• En gubbe försvann i en halvtimme för att leta upp en annan gubbe som gick vilse och därmed missade aperetifen, något vilsegubben surt fick höra resten av dagen
• En gubbe nästan skar av sig handen när han försökte öppna en konservburk med en kapsylöppnare.
• Vinflaskan med rödvin korkades upp och serverades till alla*
• Varenda kotte dukade upp en limpa med bröd som omsorgsfullt skars upp, burkar och paket med skinka, korvar, ostar och gud vet vad öppnades (UNDRA på att deras väskor var så enorma!!)
• Två timmar passerade då allt det här skulle intagas under högtidliga former och otroligt mycket skvaller.

*"Alla" inkluderade såklart inte svenskan som kom hela tre minuter försent på morgonen

Jag tog en tupplur. Vandringen ner blev lite trevligare för nu hade tanterna tinat upp och kom fram och sa hej i varje fall - tack för det vinet! Många kaffepauser senare kom vi fram till bilen igen. Vi hade då varit ute i 8 timmar för att göra en liten promenad som normalt tar två timmar. Min kamera var stendöd hela dagen så alla vackra färger till trots - för vi gick bland blåbärsris i regnbågens alla färger - har jag inte ett enda fint kort att visa upp:-(

In i bilen och så åkte vi i fem minuter innan det var dags att stanna för fikapaus. Medan respiratorklubben möblerade om hela fiket gick jag på toa. När jag kom ut igen satt alla bänkade runt ett långbord. Inte en stol till mig. Inte en millimeter till mig. Jag tog en stol och bad om lite plats. Det fick jag. Jag lyckades klämma in ett ben och nästan nå ända fram till bordet. Något så oartigt har jag aldrig varit med om. Det går ALLTID att få plats med en person till.

Kakor och pajer i all oändlighet dukades upp och när hela härligheten var borta skulle vi punga upp med betalning för fikat. Och betala för chafförernas fika. Helt ok. Bortsett från att jag inte hade planerat att fika på café två gånger på en dag. Men men. SEDAN kläcker dom ur sig att vi ska betala 10 euro - hundra spänn - per person för bensinen. För att gubbarna har räknat ut att det kostar så mycket.

HUH?? Nog för att bensinen är dyr nu för tiden, men det kostar inte 40 euro att åka totalt 12 mil, såvida man inte har en privat liten jumbojet möjligen. Jag försökte ifrågasätta men det var inte lönt. Föraren blev rik på dagens tur, eftersom beräknat bensinpris för resan inte var mer än 15 euro totalt.

När vi skulle skiljas åt var alla så rara så, frågade om jag kommer tillbaka.

Jajamen sa jag, jag har tyckt att det vart sååååå roligt att bli ignorerad hela dagen, fika sjuttioelva gånger, höra er snacka skit om en tant som fått hjärtinfarkt och att späda ut gubbens pension med "bensinpengar". Jag kommer gärna tillbaka.

Nästa gång ska JAG köra. Inte mindre än 7 passagerare ska jag nog kunna få in i min bil för 5 - pensionärer är små och det är egentligen bara käpparna och dom enorma ryggsäckarna med vin ost och bröd som tar plats. 20 euro per person ska jag ta. För slitage på däcken och framförallt slitage på mina öron och för bensin som tydligen kostar 5 euro litern när man räknar ut vad andra ska betala.

Jag vaknade löjligt sjuk idag. Huvudet än mer igenbommat och halsen helt igenmurad. Sitter i köket och lyssnar på helikoptern och blir snart knäpp.

Himlen är rosa och lila och lite blå och solen är påväg upp - supervackert men batterina i min kamera tog just slut (smart att inte ladda innan turen till bergen, verkligen smart. speciellt som jag satt ett larm för att komma ihåg det och ÄNDÅ glömde).

Det är 13 grader här vid havet.

Tippar på nollan i bergen!

Klockan är låååångt före soluppgång.
En aningens medvetslös men mycket lycklig jag försöker hålla ögonen öppna.

Igår, stoooooooooooooort motgift mot min överdos av allt som är franskt - en kväll helt i engelskt, skottskts, irländskt och lite svenskt tecken. Underbart!

Idag, påväg till bergen, sååå glad:-)

Lycka är att se fram emot en kväll i sällskap av en engelsman, en skotte, en irländare och bara EN halvfransk person...
MOTGIFT!!!

Bara 30 dagar kvar hehe... sen kan jag med gott samvete avinstallera det svindyra och totalt värdelösa virusprogrammet som tar upp ca 99,99% av allt minne på den här datorn. Om 30 dagar ska jag installera en mer effektiv och framförallt gratis programvara som INTE tar all plats:-)

Grannens katt kissmaskin satt på trappräcket när jag gick förbi så jag sträckte fram en hand för att gulla lite med den. Aldrig hört en katt väsa så ilsket, men jag vann för jag drog undan handen snabbare än kissmaskinen kunde ge mig en dörrving med klorna.

Har förresten testat tipset om peppar. Hällde det rakt i pinket (utan att städa upp innan, det är ju liksom a never ending job). Någon som är sugen på välpepprade stendöda myror, så har jag en stor samling utanför dörren nu..

Dagens minnesanteckning:
vitpeppar dödar myror
vitpeppar skrämmer inte iväg katter

Den goda nyheten är att pepparen sög upp kattpinket.

För grannen bredvid har precis börjat röja upp efter nattens fest (eller förbereder hon nästa kalas??) och champagne glaset som stått och balanserat utanför min dörr har nu plockats in. Antar att baksmällan börjar släppa:-)

... vill jag bara fråga om du har märkt att din bil är dubbelt så stor som parkeringsplatsen..?

Har blivit så van vid hundkojestorlekbilarna att jag glömt att parkeringarna här faktiskt är SMÅ. Riktigt små. Vägarna med. I Frankrike kan man klämma in 4 filer där en svensk bara får till 2!

... gick längs havet idag. Härligt snabbt med vinden i ryggen från en stad till en annan. Ett mindre helvete att gå tillbaka med solen och vinden i ansiktet:-) Svårt att andas när det blåser så hårt, men fint fint var det ute, härligt med sol och att värmen börjat komma tillbaka (nåja, i svenska mått räknat i varje fall).

Tänkte ta en massa fina bilder på dom enorma vågorna som jag väntat mig se i havet, men vinden låg åt helt fel håll så det blev inget med det.

Imorgon kanske jag ska våga mig på att ta ett dopp?
Söndag ska jag till bergen igen och det finns ingen som är gladare än jag när jag får springa av mig lite energi på väg mot nya höjder!

Alla moln har stormat bort och det är klarblå himmel. Och storm. Hade svårt att hålla bilen på vägen idag och det ser inte ut att bli bättre. Rollers som var planerat ikväll är definitivt inställt, tyvärr!

Fördelen med att vara utlandssvenska är att man alltid kan använda ursäkterna "så gör vi i Sverige", "det är typiskt svenskt" eller till och med "alla svenskar har sån kroppsbyggnad".

Nu ÄR vi svenskar faktiskt större än fransmän/fransyskor. Det är bara så. Huvudet längre och mycket större i kroppen. Utan att för den saken vara fet.

Det första som slår mig varje gång jag åker till Sverige är alltid - jäklar vad långa alla är!! Här är jag en jätte, en elefant bland myror. I Sverige är jag liten och nätt.

Men men. Igår var jag och provade kläder och har kommit fram till att jag har två val. Antingen får jag banta ner mina armar - men bara armarna - rejält, eller så måste jag lägga på mig en tio femton kilo på magen. Det är det enda sättet att hitta kläder som passar.

Någon som vet hur man bantar armarna?

Tja vad ska man säga. Flyttbilen är större än min lägenhet. Good luck säger jag bara till nya grannen. Han kommer aldrig få in allt!!

Eller ut?

Det har varit så mycket flyttande här det sista att jag inte längre vet vilka som bor här - mer än elefantfamiljen då:-)

Det intressanta är att trots att dom satt upp lappar för att reservera varenda parkering i hela området denna morgon, så står lastbilen parkerad framför dom enda fyra parkeringarna i hela området som är köpta och därmed inte kunde blockeras.

Alltså framför min bil.

Sitter fortfarande och svettas över vilken mobiltelefon jag ska välja och efter att ha läst hundratals produktspecifikationer av lika många telefoner funderar jag egentligen bara på en sak: Kan man ringa med dom också??

Det finns många grejor jag vill ha i min telefon, men något av det hittar jag faktiskt inte i specifikationerna - har det blivit så vanligt att det helt enkelt inte nämns längre?

Mulet (!!) och 15 grader, storm.

Mina planer på kjol har gått i stöpet. Det lustiga är att igår var här hur varmt som helst, verkligen en toppendag hela dagen, med riktig sommarvärme långt in på kvällen. Men nu, nu är det ruggigt kallt.

Ska in och panikprova byxor.

...skulle jag kilat in till grannen och spänt ögonen i henne.

Festen pågick i princip hela natten. Framåt midnatt - först då - drog dom på med musik, vilket kunde vart helt ok om det inte vore för att leken putt med stora tunga järnmöbler över ihåligt golv fortsatte rakt igenom hela natten.

Byggnader här är inte som i Sverige. Väggarna är oerhört tunna och isolering och byggnadsmaterial är annorlunda. Och det här huset är extremt. För man hör ALLT som händer. Det räcker grannen grejar lite i sitt kök, så måste jag kila och kolla att det inte är någon som snor MITT porslin. För det är så det låter.

Så ekot av möbler som puttades runt måste hållt hela byggnaden vaken.

Antagligen fyllde hon år. Hon ska få möbeltassar i försenad present av mig. En miljon minst.

Ok, jag vet att det är sent. Men efter att ha lyssnat på elefantdrumlarna och festprissarna i 11 långa timmar har jag nu hittat en radio kanal som sprätt liv i mina dansfötter...

Varför spelar dom aldrig sån musik när jag är ute och kör i min rullande bastu?

Jag har föresten hört mig för om en kurs i Highland dancing. Ingen aning om vad det är , men det stod att man dansar till ljudet säckpipor, vilket råkar vara mitt absoluta favoritinstrument. Jag hade tänkt anmäla mig till flamenco (för att få stampa loss lite agressioner) men nu råkade det här dyka upp först.

Med lite tur hittar jag en scotte (jo, man skulle visst vara klädd i kilt men det kan väl bara gälla männen?) som kan lära mig spela säckpipa! DET skulle inte bara göra mig otroligt glad, utan även maskera ljudet av putt med stora möbler.

Hur stora är oddsen att någon av 3 gravida vänner får en tös? Riktigt stora hoppas jag, för dom reade rosa barnkläder idag så jag köpte en bunt:-)

(och ifall en viss dam läser det här, vill jag berätta att dom har brunvita barnkläder i komönster här, helt otroligt sött, med öron och allt)

Antagligen är det kanske en sport dom håller på med? Som boule*?

*boule=pensionärsport som utövas av pensionärer dygnet runt och vanliga dödliga mellan kl 12h och 14h. Sporten drar till sig pensionärer från hela världen - om ni undrar varför ni aldrig ser några svenska gamlingar ute i Sverige så är det för att dom bor här!

Det har säkert lyst igenom att jag har fått en överdos av allt som är franskt det sista - jag orkar helt enkelt inte med alla fransmän och översminkade superficiella damer längre. För att inte fastna i gyttjan, krävs motgift.

Detta kommer intagas lördag kväll, i sällskap av en engelsk kompis och hans internationalla vänner. Vi ska äta INDISK mat (haha, det vågar ni er inte på dumma fransmän!!).

Det krävs nämligen en bra balans mellan allt det franska, och vanliga normala saker - folk som sett mer än ett hörn av världen, folk som är sociala, öppna, glada att prova nya saker, som pratar flera språk, folk som förstår vilken kamp det dagliga livet i det här landet är!!

Hurra för internationella kvällar!! DET mina damer och herrar, är mitt motgift mot en överdos av Frankrike. Kan knappt bärga mig tills det blir lördag:-)

Succeen med vinägerflaskan!!!

ALLT stinker fan (inklusive mina händer) men nu kan jag äntligen duscha igen!!

Det hjälper inte att lägga dörrmattan upp och ner. Katterna pinkar på den ändå.

På tal om det där med att vara nomad... Det loggade just in lite folk på min alldeles privata msn, vänner som jag faktiskt inte minns vart jag träffat. Blir det så när man reser och flyttar mycket?

För ett par år sen träffade en av mina franska tjejkompisar en italiensk kille och kärade ner sig fullständigt. När hon presenterade mig för honom sa jag att vi, vi har setts förut. Jepp sa han. Vi satt länge och funderade, båda två, utan att bli något klokare på var vi hade träffats. Antagligen via jobbet, kom vi fram till, fast vi inte ens jobbade inom samma område.

Tre månader senare var vi ute och käkade, tillsammans med alla hans italienska vänner. Språket blev så klart engelska. En av grabbarna började fråga mig om mina utlandsvistelser och - jag har nog nämnt det här förut - när jag pratar om ett land jag bott i, minnen jag har därifrån, så pratar jag med språket jag använde på plats, och även med dialekt specifik för orten. Varför det har blivit så vet jag inte, men det är så jag funkar. Så jag satt där och pratade med den här grabben, om mitt år i Nordirland, om hur roligt jag haft osv. I varje mening kröp mer och mer av Belfast dialekten fram och tillsist satt jag där och snattrade iväg som en inföding.

Så blir jag medveten om att kompisens italienska pojkvän sitter och stirrar på mig. Stirrar. Så säger han: "Jag vet varifrån vi känner varandra, nu minns jag". Vi var i Nordirland samtidigt. Umgicks i samma kretsar, men inte med varandra, var på samma fester varje helg, var båda två nära vän med samma amerikanska tjej. Han var lika mycket bakgrundsperson för mig som jag var för honom. Men under ett års tid hade jag haft honom där, i utkanten av mitt synfält. Vän till mina vänner. Ibland har vi hängt i samma studentkorridor.

Sex år senare, är vi grannar i Frankrike. En italienare och en svenska, som träffats i Nordirland.

Världen är bra liten.

Så det kanske inte är så konstigt att man inte minns var man träffat alla sina vänner?

Det ringde på min dörr här för någon timme sen. Leverans av en stor flaska Champagne! Det är till att ha goda vänner!! Kan knappt bärga mig tills jag får ett bra tillfälle att fira!

Jag har börjat bli så ressugen - vill iväg på någon verkligen annorlunda resa. Eftersom jag bott utomlands i närmare tio år, varav fyra då jag flyttade runt ganska rejält i världen - när det var som intensivast hann jag med fyra adresser i tre olika länder på två kontinenter under en tidsperiod på mindre än 3 månader  - så har det där med att resa inte lockat mig speciellt. Jag reser inte. Jag bor.

Men nu, nu är jag ressugen. Den här gången vill jag inte bara åka för att hälsa på vänner i världen, i länder där jag bott. Nix. Jag vill ut på nya äventyr. Nu lockar Asien och önskeresemålet Sydamerika.

Blir det billigare att resa nu måntro, när börserna rasar världen över?

I såfall kanske jag skulle sälja lura någon att köpa min rullande bastu och dra!!

Tog en sväng ut på balkongen för att se var allt ståhej kom ifrån... Alkoholångorna slog mot mig så fort jag öppnade dörren. Nog för att dom började festa kl 11h30 men det här är ju löjligt. Det är en VÄGG mellan våra balkonger. Dom måste hällt i sig bra mycket för att det ska kännas in till mig:-)

Åh andra sidan är jag djuuupt tacksam att dom inte står utanför min dörr och kacklar.

Idag har jag köpt mig en present, en alldeles underbar liten grej som faktiskt går under namnet Orgasmatron. Helt klart avstressande massage för hårbotten!

Elefanterna ska flytta in resten av sina grejor imorgon förmiddag. Dom har satt upp lappar över precis hela området att man inte ska parkera för att dom behöver platsen. Antagligen flyttar dom från en 10e rummare till tvåan bredvid, eftersom dom verkar anse att dom behöver plats för en si så där 25 flyttbilar.

Det har börjat fläkta ganska bra ute och med varje vindpust följer ett gult moln som skymmer sikten rejält här ute. Blir till att torka golv och damma här senare idag!

Jag STINKER fortfarande vinäger. Vet inte hur jag ska få bort det. Men duschen funkar hurrraaaa

Oljudet från helikoptern är helt enkelt olidligt och jag har ringt runt lite för att fjäska hit en uppsättning muskler som kan komma hit och lyfta ut den från sin plats. Ska se om det hjälper att vända på helikopterplattan, den är trasig av tyngd och fukt.

Trycket är tillbaka i duschen. Finns inte ord för att beskriva den glädje jag känner, efter att i en månad ha duschat i strilande vatten. Det är nästan så att jag vill investera i en helt ny - kortare - slang för att få upp trycket ännu mer. En slang som inte är 4 meter lång och full med kalk.

Hurra för vinäger.

Man slipper höra helikopterljudet från kylen i köket när man är ute och spatserar...

Jag har monterat isär hela duschen, den ligger i bitar i en hink fylld till bredden med vinäger. Med lite tur fräter det bara bort all kalk som - hoppas jag - är anledningen till att jag inte har något tryck i vattnet. Med lite otur får jag köpa ny duschslang.

Men friskt vågat hälften vunnet!

Till min schweiziska granne som krypkörde genom Fort Knox igår kväll, vill jag bara påpeka att du umgås för mycket med dansken.

Till min danska granne som körde ut framför mig på parkeringen igår, och sedan krypkörde i 5 km per timme genom hela Fort Knox fram till vakttornet, och gjorde så jag blev försenad, vill jag bara säga följande:

Är du sugen på en sightseeing i den takten, så är det bättre att promenera!

Är det fartböter du är rädd för, kan jag garantera att det finns inga poliser på Fort Knox - bara trädgårdsarbetare i miljoner - och hade det funnits det hade du fått parkeringsböter på huvudleden!

Farten är begränsad till 30km, eftersom vi är i Frankrike, innebär det minsta möjliga hastighet. På varje däck.

Bländar någon dig med helljuset, så är det för att du blockerar vägen. Inte för att göra dig uppmärksam på att något i bilen inte fungerar som det ska (utom möjligen föraren då..). Du behöver inte kolla allt vid varje helljusblinkning.

Bara KÖR!!

Två kvällar i rad har jag gått och lagt mig i tron att jag satt väckarklockan. Det hade jag inte. Däremot vaknade jag som vanligt tio minuter innan den skulle ringt!

Idag hade jag satt den på 7h för att kila ut och promenera en halvtimme - vet inte hur jag ska hinna om jag inte börjar dagen med det. Men så när jag slog upp mina blå imorse så var det becksvart ute. Inte fasen tänker jag ge mig ut i skogen bland alla vildsvin innan solen har gått upp (så att jag åtminstone har en rimlig chans att se dom!). Sitter och väntar på att solen ska gå upp.

Tanken var i varje fall god!

Finns det något bättre än att komma ut i ett skinande rent kök på morgonen?

För jag kom på att jag missade alla erbjudanden på mobiler som gällde tills just idag och nu funkar inte deras websida så jag kan inte se vad jag har att välja på idag...

Man kan värma upp hela lägenheten i ett nafs genom att sätta på fel platta på spisen och bara vänta i tio minuter...

Sitter här och funderar på att köpa en luftfuktare. Lider verkligen av allt pollen just nu och tänkte det kanske kunde hjälpa...  Någon som vet?

Den tvätten blir nog dyr... För jackan kom visserligen tillbaka i samma färg, men dom förut svarta knapparna är nu gråa. Panik, för vet inte var jag kan köpa nya knapppar idag typ. Nu helst.

Det finns ett slut även på Internet!

Vill inte ens tänka på hur mycket pengar jag gjort slut på idag. Tre kjolar, en blus (behövde allt!), när jag kom hem väntade räkningen på inkoppling av min fasta linje (den jag sa upp efter 2 dagar för att få bredbandstelefon), och nu ska jag strax iväg och köpa mobil (fast inte bestämt vilken än!) och skor (kris!!). Hade velat klippa mig också men det får vänta.

Det bästa är att jag bytte dator i somras och alla mina login till bankkontot ligger i den gamla haha. Vem vet om jag är rik eller bankrutt...