Mitt Liv Som Fransyska

Jag har fått ett erbjudande från någon som påstår sig jobba för Grannfejden, som kan "hjälpa mig med mina problem med grannarna". Haha!! Har jag gnällt om mina grannar kanske? Skulle just vilja se en - ännu en - svenska komma hit, och grannarnas reaktioner på någon som vill medla i en konflikt som inte finns haha!!

Just nu har tonårsdottern fest i lägenheten bredvid och klumpfötterna springer runt runt och sen ut och fnissar utanför ytterdörrarna.

Tackar gud för att dom inte har klackskor än!

Enorma vågor rullade in på stranden när jag åkte hem ikväll, och jag vågar gissa att morgondagen blir inställd - promenad på klipporna vid havet när det blåser är inte att rekommendera. Det har hänt ganska många dödsfall där, så dom brukar stänga av hela promenaden vid minsta vind.

Men ut ska jag imorgon, hur vädret än är! För jag måste komma i form igen!

Föreställ er halvfull biosalong. Filmen har precis börjat. Det är becksvart. I sätet bredvid mig ligger min kappa, min tröja och min halsduk.

Bakom mig sitter fyra italiernare varav en har en mobiltelefon som ringer och ringer, och tanten hittar inte telefonen förrän den slutat ringa.

In kommer ett äldre par, en riktigt riktigt FET och lång (sånt sticker ut i Frankrike) gubbe med sin fru. Riktar in sig på min plats. För att undvika att han mosar mina kläder, blir jag tillsist tvungen att flytta på dom. Min arm låg som klistrad på armstödet för det tog mig bara en millisekund att inse att när jag flyttar armen kommer han lägga sin feta korvarm där, och välla över på mitt säte.

Tanten bakom har hittat telefonen, ringer upp den som ringt, krånglar sig förbi alla, pratar hela vägen till dörren, inser att hon pratat färdigt och kör hela vägen tillbaka favorit i repris men baklänges.

Gubben bredvid mig luktar riktigt illa och han andas flåsade oavbrutet - och pratade högt med frun. Mannen var klädd i en ulltröja, som jag fick enorm klåda av, vilket gjorde att jag i ett svagt ögonblick - när tanten bakom mig hostade rosslande i nacken på mig och jag ville skydda ansiktet - lyfte undan min arm.

Blofs!!

Ner föll en stor tung arm inte på armstödet, utan på MIN sida av armstödet. Mannen svettades. Stanken blev värre. Tröjan luktade. Andedräkten olidlig.

Jag hasade mig närmare grannen på andra sidan - en grabb jag inte känner som antagligen kände sig väldigt uppvaktad en stund!

För att skydda mig mot hans tröja (och svett) la jag min jacka emellan oss, till absolut ingen effekt alls. Italienarnas telefoner ringde igen och folk pratade filmen igenom.

Två timmars rent helvete.

När filmen var slut och jag fick frågan om vad jag tyckte slog det mig att jag inte sett på filmen alls. 9 euro och jag kan inte ens tala om vad filmen hette.

Hör det inte till vanligt folkvett att inte klamra sig upp på folk i en halvtom biosalong? Att låtsas som att man tror att platsen är upptagen när det ligger en jacka på den?

Nästa gång jag ska på bio ska jag trycka i mig vitlök innan, så jag får sitta i lugn och ro!!

Ett halvt kilo broccoli och tre kotletter till lunch - hoppas att det löser det lilla problemet med järnbrist!

Det är en konst att handla mat i Frankrike. Det kräver både rätt utrustning (egna stora matkassar, samt fryssäckar, helst flera stycken) och en stor portion tålamod. Det skadar inte heller att ha med sig musik att lyssna på, eller mobil med TV mottagning.

För här är inte kassorna tvåfiliga, som i Sverige, utan det finns bara en fil för matvaror. Kassatanten scannar varje produkt och skickar vidare till filen där kunden kan packa varorna ifrån. Smidigt. Förutom att det tar en evinnerlig jäkla tid eftersom man måste vänta på att varje enskild kund packat klart INNAN dom tar upp kortet för att betala varorna, innan kassatanten kan börja med nästa kund.

Lyckligtvis är jag medveten om problemet. Jag har följande strategi när jag handlar:

• Kör in i affärens garage.
• Blockera tre bilar och sätt på varningsblinkers och vänta på att någon lycklig jäkel handlat klart, medan du lyssnar på den enda radiokanelen som funkar.
• Efter någon kvart brukar en parkering bli ledig - sno den fort som fan annars gör någon annan det.
• Ägna 4 minuter åt att leta igenom alla fickor, tömma väskan, kolla under bilsätena etc, tills du hittar EN euro.
• Hämta en ranglig kundvagn och ta hissen upp till butiken.
• Lassa vagnen full med all frukt och grönt du kan tänkas vilja ha.
• Gå till kassan och ställ vagnen i kön.
• Spring runt och hämta alla varor du behöver och fyll på vagnen, putta den framåt.
• Stanna till en stund vid vagnen då och då och var TREVLIG mot personen bakom och framför (annars finns inte vagnen kvar i kön när du kommer tillbaka)
• Hämta kylvarorna och lägg dom i en fryspåse (se till att stänga påsen ordentligt)

Nu har ungefär en halvtimme passserat och din kundvagn har bara 8 knökfulla kundvagnar framför sig (yes du läste rätt, det står inga folk i kön eftersom alla kör med samma strategi som jag och springer runt medan vagnen köar).

Följande halvtimme kan användas till att titta på TV på mobilen, eller prata med övriga kunder. Tiden kan också med fördel användas till att skicka sms eller lyssna på andra personers telefonsamtal. Har man tagit med sig en bok, hinner man läsa minst halva.

När man har en kundvagn framför sig är det snabba ryck som gäller. Innehållet i fryspåsen töms snabbt ut i vagnen och endast varor som fortfarande har rätt temperatur läggs tillbaka. Övriga BYTS UT! Lägg tillbaka varorna i fryspåsen och töm den inte igen förrän precis i det ögonblicket kassatanten ska skanna dom.

När den stora lyckan inträffar att man köat klart sina 68 minuter och man kunnat lägga upp maten på bandet, är det språngmarch genom butiken som gäller för att hämta frysvarorna man tänkt handla. Tid från att varorna läggs på bandet till att man har dom packade i vagnen igen, ungefär 12 minuter.

En och en halv timme av dagen är avverkad, man har mat för 2-3 veckor, och har hunnit kontakta alla människor man inte hunnit prata med innan! En bra dag har man även gjort en god gärning och släppt förbi en ung mamma med hysterisk bebis i kön.

Nu återstår bara hissen ner till garaget, att lasta över varorna i bilen (där bagaget redan är fullt med saker som inte får plats i förrådet), och att börja resan hem. Lagom tills man kånkar upp varorna för trappan till lägenheten brukar man komma på allt man glömt.

Två till tre veckor senare genomlider man samma helvete igen.

5 grader och strålande sol i morse, en stund senare hade vi 8 grader och mulet och så kom solen fram. Så fort jag tog ut dynan till stolen på balkongen och öppnade fönstrena så försvann solen igen...

Har vidöppet överallt och fryser som en hund!!

Det är dags att komma i form. För att motivera mig, har jag lyckats hitta olika vänner villiga att dra ut på en promenix med mig nästan varje dag. I eftermiddag blir det skogspromenad med en kompis jag inte sett på länge - imorgon ska jag promenera vid havet igen, med ett helt gäng folk jag aldrig träffat!

Oh yes, promenad är tyvärr allt jag orkar med, jäkla körtelfeber.

Köpte ett knippe minibananer igår. Dom är ju såååå kända för sin fantastiska smak. Låt er inte luras. Dom är skitsvåra att skala, men precis lagom i storlek för små barn - inte större än en fet finger!

Ser på postens sida att mitt paket levererats - dock inte till mig. SUR. Nu måste jag jaga brevbäraren igen!

Jag fick massage igår, och min nya massör börjar faktiskt bli lite bättre. Det är slut med tallandet på ryggen - hon har börjat MASSERA. Som resultat slappnar jag såklart av och somnar. Igår när jag gick därifrån frågade jag henne om maskaran runnit, för det brukar den. Nej sa hon, men du kanske borde dölja ansiktet en stund.

Kilade förbi en spegel och fick syn på en stor röd djup halvmåne i pannan, som sträckte sig ner över ena kinden. Det här märket satt kvar i 90 minuter - en tid jag valde att sitta av gömd i min bil med en bok, istället för att springa runt och mingla på ett forum jag var inbjuden till. Tog ett kort men haha det ser för hemskt ut för att visa.

Det här med att vara utlänning i ett land där invånarna är överdrivet stolta över sitt språk, sitt land, sin kultur, sin mat etc är inte alltid så himla lätt. Jag har funderat hela veckan på hur jag ska tackla frågan (som ställs till mig i princip dagligen) "varför stannar du här?". Jag vet att den är väl menad (jag har ju så mycket bättre möjligheter på andra ställen), men den får mig att känna mig oerhört ovälkommen i landet. Jag är utlänning - men det är ett val jag har gjort!

Nästa gång min existens i Frankrike ifrågasätts, kanske jag borde viska att jag blivit utslängd från Sverige och att det är mitt STRAFF att bo i detta land.... :-)

5 grader, strålande solsken! Om ett par timmar är det varmt nog att sitta på balkongen och det är precis vad jag ska göra. Har lånat hem massor med böcker, som kan hjälpa mig i mitt nya projekt och jag har tänkt plöja igenom dom under dagen!

Och jag som trodde att anledningen denna gång, var att kaffet var slut i automaten i fikarummet...

Ur aftongladet: "President Sarkozy har dock ändrat sig sedan i somras, då han raljerade över att ”ingen längre märker” när det är strejk i Frankrike." Så rätt, lilla gubben. Jag frågade mina vänner igår, vad som strejkar för den här gången då, och fick svaret "vem vet, vem bryr sig". Det här med att statsanställda går ut i strejk var och varannandag är en ganska känslig historia. Dom är nämligen anställda på livstid, kan i princip inte bli uppsägda, har fantastiska arbetsvillkor, längre semester än någon annan osv. Men gnälla, det kan dom. Jag måste försöka få tag på ett sådant jobb!

(Undrar var jag ska parkera min rullande bastu för att vara säker på att dom eldar upp skiten nästa gång det är strejk...?)

Imorgon åker en vän till mig till IKEA... Gissa vem som har beställt godis och choklad??

Än en gång vill jag påminna att jag i november klättrade 1300 meter upp till härliga 2800 meters höjd. Utan problemos. Idag gick jag upp för fyra trappor och dog närapå innan kollegan öppnade dörren och släppte in mig, så att jag flåsande kunde stappla in och lägga mig på soffan - där låg jag utslagen i en timme innan vi kunde börja jobba. Sånt gillas inte.

När jag kom till läkaren på kvällen skickade hon mig direkt till akuten med orden "blodpropp i lungan". Och jisses, så enkelt det var att komma in på akuten. Kan inte andas ordentligt flåsade jag. Ut kom en sköterska rusande, hämtade in mig, på med blodtrycksapparat, klämma på pekfingern, säng rullades fram (sängarna på franska sjukhus är helt fantastiska, det bästa med hela det här landet!), EKG apparat kopplades på, lungröntgen gjordes, blodprov togs, allt gick på en halvtimme, medan jag låg och zappade på min mobil och försökte ställa in hela min kväll. Sen fick jag så klart vänta ett par timmar på provsvaren - allt var så bra så. Du kanske är stressad sa läkaren. Panik är ett bättre ord förklarade jag - det blir så NÄR MAN INTE FÅR LUFT.  Men men. Inget fel på mig.

Förutom att jag åkte ifrån sjukhuest med rejält ont i halsen och ordentlig snuva.

Körtefebern var inte så farlig när jag hade den, men nu i efterhand, när kroppen fortfarande är utslagen och hjärnan på topp - DÅ är det jobbigt.

Har fått en akuttid hos läkaren idag - ringde och frågade om det är normalt att inte kunna andas efter en period med körtelfeber och det är det inte (blir inte det minsta orolig när någon säger så till mig, inte alls, nejdå, ingen panik här inte). Ok om man bara kippar efter andan när man rör sig, men jag kippar efter andan även när jag sitter ner, och har svårt att prata utan att flåsa som en hund. Huvudet snurrar för det mesta också.

Tänkte först vänta till måndag eftersom min ordinarie läkare är borta, men när jag berättade för sekreteraren att jag inte kan andas ordentligt ville hon att jag skulle komma in med en gång. Hoppsan då. Måste ändå vänta tills i eftermiddag, eftersom jag har möten hela dagen.

Läkarvikarien är usel, en hippig student i kortkort kjol som bläddrar i läkarböcker, men det positiva är att hon är så osäker så att har hon minsta tvivel skickar hon en vidare.

För en vecka sen tog jag strandpromenaden vid havet och njöt av hur ren och fin den var - om än hal eftersom vattnet gör stenvägen helt glashal.

Igår tog jag samma runda - och efter ett tag kände jag inte igen mig alls. För där vägen varit förra veckan låg nu ENORMA stenbumlingar. Inte en eller två, utan så många att man faktiskt inte kunde se att där en gång varit en väg. Nu pratar vi inte små stenar, utan bumlingar i storlek 50-70 cm i diameter. Hundratals. Längs en 50 meter lång sträcka.

Efter att ha pratat med lite folk fick vi veta att det var förra helgens storm och dom tsunamiliknande vågorna (tidningarnas ord!!) som dragit med sig dessa stenbumlingar in - och släppt dom ett tjugotal meter från havskanten.

Är nu mycket tacksam att vi rantade runt i leran i skogen i helgen, istället för att promenera längs havet som vi hade tänkt. Naturens krafter är fantastiska ibland!

Nu hoppas jag kommunen tar tag i problemet och rensar fram gångstigen igen, så alla pensionärer kan fortsätta njuta av denna fina, men jobbiga, promenad.

Och när vi ändå pratar om pensionärer kan jag berätta att alla var snabbare än mig. Det här med att inte få tillräckligt med luft börjar ge mig total panik - hjärnan vill inte fatta att inte kroppen orkar hänga med!

Idag är det storstrejk här, inga bussar, inget tåg, ingen spårvagn, ingen som helst möjlighet för ungar och ungdomar att ta sig till skolan - eller för många att ta sig till jobbet. Det innebär kaos i trafiken, KAOS med stora bokstäver, eftersom alla måste skjutsas dit dom absolut måste.

Vad strejken beror på idag vet jag inte riktigt. Det kan vara alltifrån att lönerna är för låga, att 4 månaders semester per år inte räcker, eller att kaffet är slut i automaten i fikarummet. Vi är ju trots allt i Frankrike.

Vissa skulle man hugga armarna av!

Igår hämtade jag nyckeln till den låsta garderoben, för att äntligen få se vad som gömmer sig bakom den dörren... Jag hade väntat mig kläder, dyra apparater, skor, diverse värdesaker man inte orkar släpa över atlanten två gånger om året. Vad jag INTE hade väntat mig var det här:



Vet inte hur man snurrar bilden, men ni ser vad som finns där va? Dom åker bort i TVÅ ÅR och dom lämnar MAT!!! Öl. vin, konserver och diverse olika fula glas som tydligen har ett värde för dom. Textiler som numera stinker mögel. Och visst, en liten stereo och en expressomaskin (numera min).

Detta foto ska jag hålla hårt i, för i helgen planerar jag att knö in allt dom har på 4 hyllor nu, till en hylla, så att jag kan fylla på med övrig skit som jag inte har plats för haha. Sen ska jag försöka ställa tillbaka allt preciiiiis som det är på bilden innan jag flyttar ut. Hehe.

Efter ett besök hos osteopaten igår kan jag andas nästan normalt igen och armarna är inte längre tunga som bly utan går att röra som vanligt - det var dom goda nyheterna.

Dom dåliga nyheterna är att jag har fått totalförbjud för sport för att min kropp "inte har några reserver kvar utan går på sparlåga" efter körtelfebern och "det kommer den göra i nästan ett år". Sånt gillas INTE. Var helt förstörd när jag klev ut ifrån hans kontor efter en timmes slitande i mina leder. Han knäckte inte i ryggen för en gång skull. Kanske därför jag mår så fint idag?

Tänker testa något nytt, så på tisdag ska jag till en akupunktör. Det kommer kosta mig skjortan men vad fasen. "Energin måste komma rätt i kroppen", som osteopaten sa. Ärligt talat tror jag bara han är trött på mig.

När jag gick överraskade han mig med att prata svenska. Hur många personer kan säga 57 på svenska? Visar sig att han är gift med en svenska. I två år har jag känt honom och jag var övertygad om att hade dragning åt andra hållet! Ibland har man fel. Synd han inte träffade mig före frun, måste jag säga, jag hade kunnat spara in många tusenlappar om året på att slippa betala för alla ryggknäckarbesök.

Vilket påminner mig om att det vore kul att få en liten fin ersättning från garantifonden, på sisådär vad en ny bil kostar, som plåster på såren efter bilolyckan!

De första två åren jag bodde i Frankrike, fick jag dagligen frågan "Vad gjorde att du valde att flytta hit?". Positiv fråga, nyfiken fråga. Folk var stolta över att landet lockar hit utlänningar - fransmän är stolta över sitt land, sin kultur, sitt språk, sin mat...

Sen hände något. Frågan ändrades till "Varför stannar du här?" eller alternativt "Varför flyttar du inte härifrån?" Det är tuffa frågor. Frågor jag brottas med varje dag - vad är det som egentligen gör att jag stannar i ett land där jag varje dag slåss med det dagliga livet (för att allt är så förbaskat komplicerat här!)? Men jag tror inte att jag hade ställt mig den här frågan så ofta, om inte varenda ny människa (och gamla vänner) konfronterat mig med den varje gång vi ses. Det får mig nämligen att känna mig oerhört ovälkommen här - även om frågorna ofta bara är nyfikna och väl menade.

Igår kväll hamnade jag i en ilsken diskussion med mina kursdeltagare, när just det här ämnet kom upp. Alla tycker jag ska flytta - att jag ska förverkliga min dröm i ett annat land. Orsaken till att jag exploderade är att jag redan har gått igenom alla anledningar till varför jag har VALT att bo kvar i Frankrike (landet där det är oerhört svårt att leva ut sina drömmar), i stället för att flytta "hem igen" (vadå hem, jag flyttade ifrån Sverige för 11 år sen, var är hemma om inte här i Frankrike, där jag är så rotad som jag bara kan bli??). Om och om igen har jag förklarat min ståndpunkt - jag vill bo kvar här och jag vill inte behöva rättfärdig varför jag har gjort det valet, varje dag.

Men nej accepteras inte. Folk älskar att analysera min existens i Frankrike, ifrågasätta min beslut att stanna. Det lustiga är att den här diskussionen blommade upp igen igår, efter att jag tydligt uttryckt min önskan att slippa dra upp det här ämnet igen. Vilket för mig resulterat i en sömnlös natt, där jag legat och vänt och vridit på frågan igen.

Som utlänning blir man i princip omyndigförklarad i Frankrike - jag kan tex inte sälja mig själv med min masterutbildning, utan det enda dom bryr sig om är att jag pratar många språk och då kanske jag kunde jobba på hotel och ta emot svenskar (...)?  Eller jobba som tolk? Eller göra något annat där man inte använder sin utbildning?

Kränkt, förolämpad - listan kan göras lång.

I det här landet är man inte välkommen som utlänning.

Videon lånad från NIce Matin.

Stormen Klas har anlänt med full styrka, en timme senare än dom förutspådde. Utanför mitt fönster ser jag enorma mängder vatten "falla" horisontellt och allt, absolut allt, är pissblött. Det trista är att det blåser från det enda hållet det inte får - kommer behöva skura vatten ur min garderob här ikväll.

För en timme sen sa dom på nyheterna att vägarna var öppnade - efter att dom skyfflat bort flera ton med sten som vågorna skickat upp på vägen - men jag antar att dom hinner stänga vägen igen innan jag ska åka om en timme. Kanske borde ge mig av lite tidigare för att vara säker på att komma fram i tid - det är inte roligt ute idag.

Jag ser verkligen inte fram emot att köra bil i det här vädret och dessutom inte på alla småvägar och motorvägen som jag måste ge mig ut på med min skrothög.

Efter att ha varit ute och räddat diverse saker på balkongen (som jag använder som förråd...) kom jag plötsligt ihåg vad som hände sist det stormade så väldigt. Det var nämligen dagen jag hade hängt all min tvätt på balkongen och plötsligt såg alla mina gamla fula trosor virvla runt i trädgården hos grannen..

Vis av erfarenhet hänger jag numera ingen tvätt ute när det blåser.

Stormar så att regnet slår in över hela balkongen (som är två meter djup) och skvätter ner hela fönsterrutan. Sånt gillas. Den behövde ändå tvättas!

Orkanen Klas och pissregn.

Notera, att igår satt jag lättklädd ute på balkongen i fem timmar och njöt av strålande solsken och värme och lyckades inte bara dra på mig en härlig solbränna i ansiktet, utan även solsting.

Idag, tillbaka till verkligheten. 2008 var det blötaste året i Rivierans historia, 2009 verkar inte bli bättre. Kanske dags att dra söderut?

Kan inte minnas när jag pallrade mig upp ur sängen så tidigt FRIVILLIGT sist. Kvart i sju gick jag upp. Då hade jag visserligen sovit i 8 härliga timmar (ja, bortsett från när jag var uppe och dansade irländsk stepdans i högklackat inatt då, för att grannen skulle fatta vinken och ta av sig sina stilettskor).

Det är storm ute. Stormen som ni kunnat läsa om i svenska tidningar hela helgen, har nu nämligen nått till franska rivieran. Det är stor-varning mellan 12 och 22h idag - kustvägen svämmades nästan över redan igår av vågor höga som hus som drog in, så idag räknar jag blint med att den är stängd - och folk rekommenderas att hålla sig ifrån vägarna. Tyvärr är måndag den dagen jag kör mest och längst på hela veckan - dessutom på livsfarliga små kurviga backiga vägar genom skogen. Ikväll kanske jag ska unna mig att ta stora vägen, stora OMvägen, så att jag kan hålla mig på vältrafikerade vägar, och motorvägen, för att undvika att få ett träd i huvudet.

I övrigt är det bra med storm, alla smågrejor jag hade på balkongen är nu puts väck. Sånt gillas.

***
Läste just i lokaltidningen att vågorna som drog in inatt och nu imorse liknas vid en mini-tsunami. Vägen är redan stängd eftersom vågorna är så enorma att dom inte bara slår över stranden (som är 5-30 meter bred mellan hav och väg), utan även slår över vägen och skickar projektiler med småsten (här finns ingen sand på stränderna, utan sten) över vägbana och bilar.

Här kan ni ser hur stora vågorna var igår.

Jag är så in i norden sötsugen. Vill ha GODIS. Inte ens choklad. Bara godis. Har dammsugit skåpen på jakt efter något som kan liknas sött men har INGET hemma. Inte en sak. Så istället har jag tryckt i mig mat och gud vet vad, desperat försökt stilla suget men inget funkar.

Hade jag bara haft lite smör hemma hade jag kunnat smälla ihop en kaka. Men inte ens det har jag...

Tror ärligt talat det är bättre för kroppen att ha godis hemma än att inte ha det - om man ser till hur mycket jag har smällt i mig ikväll!

När solen strålat från klarblå himmel, har jag suttit på balkongen med en bok och bara njutit (och lyckats dra på mig solsting, det ni!). Eftermiddagen tillbringades i en park på leriga stigar, och promenerandes bland lyxvillor i ett fantastiskt område.

Vart en bra dag. Nu ska jag bota huvudvärken och solstinget och försöka få lite gjort.. Fast helst vill jag sova. Farligt med så mycket frisk luft.

Utanför min dörr sitter en stor röd katt och jamar hysteriskt. Han bor mitt emot. Han har suttit där i flera timmar nu och det gör mig lite orolig - inte att han sitter och jamar men att han är själv. Han och hans partner är nämligen normalt helt oskiljaktiga. Så jag är lite orolig att något har hänt den andre...

Nåväl... Inte mitt problem som det så fint heter.. Men när en katt som annars vägrar ens låtsas att jag finns, sitter utanför ens dörr och KRÄVER uppmärksamhet, då anar man ugglor i mossen.

Trots stängda gardiner ser jag inte skärmen på datorn för allt reflekterande ljus. Man ska inte klaga på fint väder. Men hade det varit så farligt med ännu en dag regn - så jag hunnit jobba klart!!

Det är tydligen allt man kan få gratis på nätets största provider av streamade TV serier. Sen måste man vänta 54 minuter innan man kan titta klart... Ahhh

Skulle gå på bio idag. Yes Man på franska var det tänkt (uselt med engelska filmer nu!) men varenda film var slutsåld så vi åkte hem igen. Kollade på ett avsnitt av Californication och jag förstår varför alla mina manliga (..) vänner tycker att det är en suverän serie ("replikerna är så bra"). Det är i själva verket en reklamfilm för bröstimplantat. Usel.

28 minuter kvar innan jag kan se klart på avsnittet av Desperate Housewifes. 28 långa minuter...

Varför jag kom på den idiotiska idéen att flytta tillbaka så mycket som möjligt av grejorna i garderoben vet jag inte. För det var ett stort misstag. Nu är jag bomtät i näsan, har utslag överallt (allergisk, sååå allergisk mot mögel) och mår allmänt ruttet. Behöver ut en stund för att andas frisk luft men det pissregnar så har inte lust med det heller.

Varenda pryl som legat i en hög bredvid min säng är nämligen mögelskadad. Dom goda nyheterna är att jag inte har något att stoppa in i garderoberna längre. Dom dåliga är just riktigt dåliga - jag får tvätta om RUBBET eller slänga alla kläder.

När motivationen ligger på, ska jag flytta ut alla kläderna i skåpet i köket - och riskera att alla böcker och viktiga papper fuktskadas i garderoben i sovrummet.

Viktigast är - hur fasen ska jag få bort möglet och mögellukten så att jag kan sova i sovrummet?

Men efter moget övervägande har jag bestämt mig för att stanna inne istället för att ta en promenad i pissregnet och den iskalla vinden.

Experten från försäkringsbolaget - en lustig prick - har varit här. Han beundrade min skinande vita vägg utan mögel i garderoben och påpekade att det är ett större mögelproblem i resten av rummet. Fast när jag visade fotona lät det genast lite annorlunda..

Nu vet jag i varje fall att det är mitt ansvar som hyresgäst att skrapa bort färgen på skruvarna som håller fast ventilerna ovanför fönstret, så att jag kan ta ner och rengöra det. Bara det att det är färg på dom antyder ju liksom att det inte är gjort någonsin sen lägenheten målades om sist. Det ska tydligen göras var 3e månad. Jaha.

Väggarna ska skrubbas med klorin (inte ren klorin sa han haha försent) och sen målas om med antimögelfärg. Det är ägarens ansvar.

Två ventiler måste sättas in i varje garderobsdörr, också ägarens ansvar.

Det är upp till ägaren att betala för mina förstörda kläder - om jag vill ta fighten.

Och till det roligaste av allt: hade inte ägaren kopplat ur alla element i lägenheten och satt in en löjlig värmare som inte funkar, så hade det här problemet aldrig uppstått.

Så nu till den stora frågan: ska jag åka och köpa lite färg själv och kleta på eller ska jag ta striden med ägaren?

Vilken tur jag är hemma! Vakterna i Fort Knox ringde och sa att experten kommer för att titta på mina väggar i eftermiddag. Hoppsan då. Det hade jag visst glömt! Så synd att jag skrubbade väggarna vita med klorin häromdagen... Har i varje fall köpt plastpåsar som är självstängande, och enorma skitdyra sopsäckar, så att jag kan förvara kläderna säkert i garderoben så småningom.

Bäst jag letar upp fotona på dom numera vita väggarna (som dock ännu stinker mögel).

Jag vaknar faktiskt klockan prick 4 varje natt med enorma utslag på händerna (är skitallergisk mot mögel) och det är precis vid den tidpunkten där temperaturen i rummet har sjunkt så lågt att det stinker fan av möglet inne igen.

Nåväl. Kanske bäst jag tar en dusch och piffar till mig ifall det behöver flörtas till sig pengar till färg att måla väggarna med!

Hela dagen har jag varit som en zombie - hög på kaffein men så trött att jag inte kunnat hålla ögonen öppna. Allt förändrades dock i samma ögonblick jag ställde in bion och slog mig ner framför TVn. Sedan dess har jag varit pigg som en lärka och djupt ångrat mitt beslut att tillbringa en fredagskväll ensam hemma. Särskilt som jag tittat klart på sista säsongen av Desperate Housewifes. Kommer dröja ett par veckor innan jag får tag på nästa:-(

Jag kan leva med båda. Men strömmen bryts och startas om var 30 sekund och det börjar bli lite jobbigt med blinkande lampor och pipande apparater.

Till min stora förtvivlan är det stjärnklart ute - jag SER FRAM emot 2 dygn med skyfall. Jag måste jobba. Jag kan inte jobba när solen strålar på min datorskärm.

Fanskap säger jag bara. Imorse var jag verkligen ute i sista minuten när jag hoppade ut till bilen och inte lyckades starta skrothögen eftersom det var så kallt. När jag fick igång motorn upptäckte jag att jag inte hade spolarvätska kvar - vilket jag måste ha för att kunna använda dom mycket gamla trasiga vindrutetorkarna (vilket jag måste när det regnar), så jag drog i spaken för att öppna motorhuven, hoppade ut i ösregnet och försökte öppna luckan.

Det gick inte! Skiten hade fastnat i ett mellan läge mellan öppet och stängt - och gick inte att rubba. Mycket mixtrande och några jämfota hopp på motorhuven senare tänkte jag att jag åker ändå (livrädd att luckan skulle flyga upp av farten).  In i bilen. Då låste sig bältet. Gick absolut inte att rubba. Vägrar åka bil utan bälte så jag slog allt vad jag kunde på grejen, för den brukar hjälpa. Gjorde det inte. Så jag satte mig i baksätet och väntade. Efter tio minuter släppte det och bältet hoppade loss och gick och använda igen.

In i framsätet igen, på med bältet, starta bilen - trögt igen - och så full nittio över alla fartgubb på Fort Knox i hopp om att luckan till motorhuven skulle antingen flyga upp eller låsa sig i rätt läge under lite mer kontrollerade former (ingen direkt trafik på området).

Kom en halv timme försent till Brainstormingsmötet, sur som ättika, anfådd som en otränad 90 åring och totalt dyngsur.

Hoppas någon snor bilen inatt.

Man vet att man har sovit dåligt en längre period när man utan att tveka pungar ut med 13 euro för en låda vid kassan i apoteket, med texten "hjälper dig att hitta din sömnrytm igen". Hoppas jag verkligen, för det priset.

Har nämligen lagt på mig en härlig vana att vakna när grannen under kommer från jobbet (mellan 02 och 04 på natten) och därefter inte kunna somna om. Alls. På resten av natten. Gubben på apoteket sa att det är jättevanligt med sömnstörningar och sömnproblem efter att man haft körtelfeber. Kul.

Ett besök hos sjukgymnasten resulterade i varje fall i riktigt goda nyheter - det är min diafragmamuskel som krampar. Det är därför jag inte kan andas ordentligt, och därför jag tappar andan helt av att sitta ner, gå i trappor, prata i telefon etc. Hurra. Bara att massera och andas med magen sa hon. Lätt som en plätt. Ska träna framför TVn idag. Ställde nämligen in bion, eftersom det pissregnar ute, är 5 grader, bilen är skit och jag inte kan andas ordentligt. Gnäll gnäll.

Hela helgen ska jag sitta framför min dator och jobba (ingen sol på hela helgen, HURRA) ikapp allt jag inte fått gjort i veckan då solen strålat så fint. Bortsett från ett biobesök på lördagkväll och eventuellt ett på söndag eftermiddag...

Vaknade fyra imorse när grannen under slamrade hem - och kunde inte somna om. Är snuvig, svullen i halsen och allmänt hängig. Regnet öser ner ute (biltvätt) och jag har en knapp halvtimme på mig att göra mig klar och pallra mig iväg till dagens event. SUCK.

När jag började promenera igen för några veckor sen, insåg jag ju att jag inte har någon kondis kvar - min 2km 15 minuters promenad tar mig numera 45 minuter (och sen ligger jag utslagen på soffan i timmar oförmögen att röra mig). I tisdags morse knatade jag uppför 4 trappor och när jag klev in genom dörren hos min vän sjönk jag ihop i en hög på golvet och kunde inte andas.

Redan det är skrämmande.

Värre är att jag tappar andan fullständigt bara av att ligga på soffan och prata i telefon. Prata! Snacka om att ha dålig kondis. Känns som lungorna är i storlek med små skrumpna russin.

Jag är i så pinsamt dålig form att jag inte ens vågar ta upp problemet med läkaren som följt mig genom hela körtelfeberhistorien.

För två månader sen klarade jag att vandra en hel dag, klättrade 1300meter på ett par timmar. Idag tappar jag andan av att prata i telefon eller av att gå i trappor. Jag - som lever för att bestiga berg.

Och mina grannar tycker att det är ett utmärkt tillfälle att hamra i väggarna.

Ääääntligen har jag tagit mig lite tid att lista ut hur min nya blogg funkar - och är så gott som flyttklar. Nu behöver jag bara lista ut hur jag får med mig inläggen i denna blogg till min nya... Någon som vet?

Lämnar man dörrar och fönster vidöppna hela dagen är det fortsatt iskallt resten av dygnet - oavsett hur mycket man värmer efteråt. Hutter.

Just hemkommen från en promenad vid havet, på ojämna klippor och till en början i strålande solsken och inte så pjåkiga 18 grader i solen. Men så gick solen ner. 7 grader. Kändes inte så smart med vårjacka längre. Jag fryser!

Om alla skramlar ihop till dom 10 miljonerna som behövs, kan vi alla bli delägare i min dröm!! Få se nu.. om vi dividerar 10 miljoner med antalet läsare jag haft idag, så blir det... Herrejisses. Ni är stenrika allihopa va?

Vart har alla mina läsare tagit vägen? Sniff....

Så är vi tillbaka där vi började då.. Total utmattning och oförmåga att hålla sig vaken mer än fyra minuter i sträck. Jisses.

Lägenheten stinker klor, det är 5 grader i skuggan ute och kanske 12 där solen ligger på som värst. Har haft korsdrag i lägenheten i fyra timmar nu. Undra på att jag vaknar snuvig varje morgon!

Lägenheten jag hyr (har kontrakt på 18 månader) ägs av ett kanadensiskt par, som normalt bor i Frankrike sex månader per år. Lägenheten hyrs normal ut veckovis övriga månader, för ett pris som är helt hutlöst högt.

Nu hade jag turen att lyckas övertala ägaren att hyra ut en längre period till mig, med "normal" (hög!) hyra. Det enda lilla molnet är att det, som sagt, finns en låst garderob i lägenheten, där ägarna förvarar de saker de inte vill släpa över atlanten två gånger per år.

Det är denna garderob jag nu får tillgång till (eftersom ägaren är rädd att även den är full med mögel). Efter det lilla missödet med klorinet imorse, tänker jag dock inte ens försöka skrubba bort eventuellt mögel i den. Det får ägaren hyra in någon snubbe att göra!

Jag har blonderat höger sida av håret. Det riktigt lyser VITT. Så här i efterhand inser jag att det hade varit smart att ha keps, eller att vira en handduk runt huvudet. Eller åtminstone se till att tappa hinken med ren klorin över HELA håret istället för över bara halva. Nästa gång låter jag proffs skrubba möglet från mina väggar.

Det spelar faktiskt ingen roll hur skiten vindrutan på bilen är, om du råkar spraya den vilt med fönsterputs precis när du åker förbi en hög med huttrande poliser som håller kontroll vid vägkanten, så blir du ändå inte trodd. Surkartar.

Bara fyra ynkliga grader ute, och inte verkar det bli sån strålande sol idag heller. Brrr

Imorse kom ett email ifrån ägaren till min lägenhet, som liten fint sa att jag ska få nyckeln till den låsta garderoben, så att jag kan inspektera om det är mögelskador även där - och att jag hemskt gärna får ta ut och använda expressomaskinen dom har gömt där. Så dags nu - när jag försöker sluta med kaffe.

I eftermiddags kom ett email som talar om var och när jag kan hämta nyckeln. Jag får alltså FRI tillgång till deras garderob. SÅNT gillas. Jag har redan börjat samla ihop miljoner plotter som dom lämnat i lägenheten för att knö in i deras lilla gömsle. Här ska sparas plats.

Sen föreslog ägaren att vi skulle såga av en bit på garderobsdörrarna, eller borra lufthål i dom så att luften kan cirkulera och så att det inte blir mögel. Suverän idé. Bortsett från att det inte har hjälpt att ha dörrarna öppna dygnet runt sen november.

Men jag kniper käft. För jag ska få nyckeln till den största garderoben i lägenheten. Det kommer bli en fin dag imorgon!

Fast egentligen krävs det bara 8 miljoner. Övriga 2 är mest startkapital. Det är prislappen på min dröm. Igår kväll föll nämligen alla bitar på plats. Alla idéer som surrat i huvudet i 3-4 år utan att få fäste, utan att hänga ihop. Igår kväll visade en vän mig ett foto och det bara stämde. Nu vet jag vad jag vill göra med mitt liv. In i minsta detalj.

Nu behöver jag bara 10 miljoner.

Jag trodde faktiskt att det skulle kosta bra mycket mer än så!

Det första jag gjorde imorse var att träffa en jurist för att fila ihop en överklagan på beslutet att jag ska bestraffas för att jag inte deklarerat. Jag kör "blonda utlänning" kortet i det här fallet, för det är en man som är handläggare i mitt fall:-)

Det är dåligt med markservice på det här stället. Idag när jag kom hem höll jag på att dö av stanken från soppåsen. Men jag VÄGRAR snubbla nerför en brant trappa och ge mig ut med sopor när det är becksvart, alltså får det vänta tills imorgon bitti. Men fyfasen vad det luktar...

Idag körde jag nästan ihjäl  blev jag nästan rammad av två tonårstjejer på en moped. Jag kom körande på en liten landsväg och tog en kurva till höger där jag absolut inte hade någon sikt åt vad som gömde sig bakom. Alltså blev jag ganska förvånad av att möta en moped som kom farande med god fart på FEL SIDA VÄGEN, så nära bergsväggen och så fullkomligt ur min sikt som möjligt.

8 centimeter från varandra fick vi stopp. 8 centimeter! Tjejen som körde vart så paralyserad att hon inte rörde sig ur fläcken på säkert en minut - lika bra det för jag vart lika skakis jag. Dom kan tacka högre makter för att jag hatar den vägen och alltid krypkör istället för att blåsa på som normala infödingar här i området!

Äntligen!

Skattemyndigheten har spårat mig! Med rekommenderat brev har jag blivit informerad om att jag kommer bli tvungen att betala 12,4% extra i skatt i år (på årsskatten, som ligger på ungefär två månadslöner) i böter, eftersom jag inte lämnat in min deklaration i tid.

Alltså. DOM skickade min deklaration till fel adress. DOM drog sig inte för att låta mig betala 2/3 av årskatten utan att ha fått min deklaration. DOM VÄGRADE DESSUTOM TA EMOT MIN DEKLARATION när jag väl insåg att jag inte fått den och inte gjort den och ifrågasatte varför jag inte fick betala sista 1/3 delen. Det tog en månad att lösa mysteriet med min försvunna deklaration innan jag fick limma fast den i handen på en tant på skattemyndigheten för att hon inte skulle säga att hon vägrade ta emot den.

Nu ska JAG bestraffas.

I helvete heller. Imorgon ska jag träffa en jurist. Här ska överklagas.

Köper man kött för  50 euro så äter man garanterat inte hemma en enda dag den kommande veckan. Kylen är full med mat som måååste lagas i ordning eller helst slängas. Jag har inte ätit hemma sen jag köpte alltihop i fredags.

Igår blev det middag på en fin (dyr) restaurant efter min kurs och lunchen åts med kurskamraterna (en macka på Subway). Helgen åt jag inte hemma alls.

Ikväll blir jag bjuden på räkor i en indisk gryta muuuuuums av en kollega som vill presentera mig för frun och barn. Jag ska klä mig som en lurk och prata mycket om en låtsaspojkvän så att det inte blir några missförstånd och frun får för sig att jag ska sno mannen haha.. Nej så illa är det väl inte. Men fransyskor är helt klart oberäkneliga!

Imorgon blir det frukost hos en annan kollega, medan vi ska jobba med ett projekt, lunch hos en före detta kollega, middag med en kompis.

Torsdag ska jag äta ute på lunchen,  och blir bjuden på kräftor i asiatisk stil på kvällen.

Helt klart värt 50 euro kött som ruttnar i kylen.

Har äntligen tagit mig förbi rean. Köpt på mig en rejäl laddning bebiskläder i olika storlekar. Tjejkläder mest. ALLA mina vänner väntar barn och dom flesta ska ha just tjejer - det är bara en som inte kollat könet än så jag ska nog få tag på något gulligt grabbigt också. Ifall att. 50% på massa söta grejor, så man kan få ett helt litet set med kläder för max 8 euro. Sånt gillas!

Någonsin tappat ett glas i handfatet? Jag kan berätta det går inte i 4-5 delar inte. Nejdå. Det exploderar i sjuttioelva driljoners miljoner småbitar av krossat glas som lägger sig som en hinna i handfat, avlopp, på väggar, golv, tak.

Måste komma ihåg att behålla skorna på mig i duschen idag..

En sak slog mig just... Jag får betalt månaden efter. Det innebär att jag har en inkomst en hel månad längre än jag trodde! Och för er som undrar vad jag egentligen pysslar med här nere på Rivieran, kan jag berätta att jag håller på att pussla ihop min tid och en minimal inkomst, för att kunna uppfylla en livsdröm (i den mån det nu går efter bilolyckan med mosad nacke, och körtelfebern som suger musten ur mig).

Mot bättre vetande sitter jag och tvingar i mig EN kopp starkt äckligt kaffe, samtidigt som jag verkligen försöker trycka ner lite mat (sistnämnda går inget vidare). Jag är i det närmaste medvetslös, hoppade helt klart upp ur sängen för snabbt när klockan ringde halvsju i morse.

Mår ruggigt uselt.

Kurs hela dagen, och hela kvällen och hela morgondagen, måste vara härifrån om en halvtimme. Suck.

Tänk att nu när jag börjar piggna till lite efter körtelfebern (faktum är att jag inte sover alls längre, max 3 timmar per natt), så har vissa andra problem uppstått. Jag är nu MEDVETEN om hur jävla trött jag är (något jag var för trött för att lägga märke till förut). För hjärnan vill ut och promenera, röra sig. Men kroppen säger nej. Idag gick jag uppför fyra trappor och var tvungen att lägga mig och ta igen mig i en halvtimme innan jag orkade sitta upp ens. Igår promenerade jag långsamt i skogen och somnade i bilen så fort jag satte mig ner igen.

Vi pratar mig.

Jag som ska bli guide i bergen, jag som alltid är uppe och rantar mot nya höjder.

En 30 åring i en 80 årings kropp.

6 till 12 månader skulle det visst ta att få tillbaka sin fysik. Gissa om jag längtar!

...gick ögonen äntligen igen efter gårdagens koffeinchock. Klockan 8 slog jag upp dom blå igen.

Nya grannen hatobjektet håller på att montera möbler. Han gör det i trädgården och sen släpar han in det över golvet (föreställ er oljudet) till rätt plats i rummen. Snobbmöbler. Ska smygfota deras trädgård sen så ska ni få se vad dom ställt där ute. Snobbgrejor. Klass yes kanske det. Men rika så det förslår.

Men. Anledningen till att jag utsett dom till hatobjekt så här innan dom ens hunnit flytta in ordentligt är den lilla vita etterbiggiga råttan till hund som dom har släppt ut i sin trädgård - en sån där ilsken liten sak som skäller nonstop. Jag ger det till i eftermiddag. Har dom inte tagit in fanskapet och tejpat igen käften på den då så gör jag det själv.

Huset är nämligen fullt med hundar och står EN ute och skäller så gör snart alla det. Dessutom bor det katter över och bredvid råtthunden - katter som han skrämmer livet ur och katter vars revir han inkräktar på. Hundfan kommer alltså aldrig sluta skälla.

När jag öppnade mitt kylskåp blev jag för ett ögonblick helt perplex och tänkte att jag kommit fel. Förvirrande likt kylen hos vilken singelman som helst. I dörren står en flaska senap och en syltburk, i kylen finns EN yoghurt (vi pratar bebisstorlek på burken) av soya och ett ägg och några ruttna morötter.

Snacka om att det är dags att handla.

Så istället för att bota magsjukan med salta kex och coca cola kör jag med bakteriedödande (rom och cola).

...när jag stannar upp och kommer på mig själv med att bli så otroligt stolt över mig själv!!

Som idag. En hel dags kurs med 12 okända fransmän/fransyskor. På franska. Språket jag talat i mindre än två år. Språket jag lärde mig genom att plugga ENSAM som en blå i 8 månader och sen prata som fasen med allt och alla i fyra månader till. Språket jag trodde jag aldrig skulle lära mig.

Gissa vem som pratade mest på hela kursen? Gissa vem som med sina slående roliga kommentarer stod i centrum precis hela dagen? Gissa vem som roade inte bara sig själv utan hela gruppen?

Yes.

Mitt Liv Som Fransyska börjar ge lite utdelning.

Nämnde jag att jag är hög på kaffein??

Kanske är det inte körtelfebern som gjort mig så trött så länge, kanske är det bara det faktum att jag inte druckit något kaffe?

Till frukost: 4 koppar kaffe (som sagt, 3,5 veckor sen senaste koppen, så dom tog direkt), till mellanmål, en paket druvsocker. till lunch, en liter coca cola.

Jag höll mig vaken hela dagen. Somnar nog inte förrän framåt söndag eller så. Helt hyper!

Det är riktigt lågt att muta tomten!!

Jag är visst lite magsjuk!

Haha jag visste väl att det var bra att börja med kaffe igen!!

Det har vart en seg natt.  Jag var inte det minsta trött när jag la mig vid midnatt (efter att ha varit en zombie i två dygn) och somnade inte precis direkt. Klockan 03h11 kom grannen under hem från sin tjänsteresa och klopprade runt i högklackat på stengolvet, tills jag gick upp vid halvfyra, drog på mig högklackat jag med, och körde en två minuters stepdans över hennes kök. Hon är rar, tjejen under, men hon glömmer ofta att ta av skorna när hon kommer hem mitt i natten.

Halvsju ringde klockan och nu sitter jag här och häller i mig min andra kopp kaffe. Inom en halvtimme ska jag ha duschat, gjort mig i ordning (inklusive hittat kläder) och vara utanför dörren. Helst inom en kvart faktiskt. Har en kurs i storstan från 9 till 17 och är rejält orolig för hur jag ska lyckas hålla mig vaken hela dagen!

Dom goda nyheterna är att min sköldkörtel ser helt ok ut på ultraljudet. Dom dåliga nyheterna är att jag fått fler såna där körtlar som man får av körtelfeber och att även denna läkaren sa att det kan jag få dras med i 6 månader. Hurra.

Ultraljudsläkaren log också lite mystiskt, bekräftade att jag var svenska och frågade sen huuuur jag lyckats dra på mig kyssjukan. Vi har ett fint rykte här nere, vi svenskar.

Funderade lite på om jag skulle ge honom svaret han ville ha (ahh du vet, jag är ju svensk så jag är ute och kysser främmande killar varje dag) eller sanningen (jag har inte den blekaste aning om hur jag blivit sjuk, för den enda mannen jag kysst har redan haft körtelfeber som liten).

Idioter. Körtelfeber smittar också genom nysningar, genom att dela bestick, glas etc. Och han ska vara läkare!

När jag körde hem nu ikväll så kom jag precis efter ännu en olycka. En mopedist som blivit påkörd. Förvånad? Nej, inte det minsta. Men det blir inte mindre läskigt för det. Tacksam över att det inte var jag som körde över killen och glad att jag kört här i nästan fem år utan att köra på någon idiot på två hjul. Det var dock nära idag, jag blev omkörd på insidan av en och gick då ut mot mitten - där hans kompis kom susande. Som sagt. Att såna hamnar i olyckor förvånar mig inte det minsta. Jag tycker mest synd om tjejen som satt i bilen.

Olyckan på Fort Knox måste ha varit en fallolycka - det verkar vara ett hål där brandmännen stod och i min skenande fantasi antar jag att alla trädgårdskillar satt och tittade ner i ett annat hål för att prata med honom. Men det finns inga hål i vägen där dom satt.

Kanske ska fråga någon nyfiken granne...

Grannarna bredvid, som flyttade in för någon månad sen och har drivit alla till vanvett med TV på högsta volym och höga röster (dom är döva), befann sig för två minuter sen ute på sin balkong, hängande över till min, för att se varifrån väsnet kom.

Väsnet, mina damer och herrar, kommer från min värmefläkt. Och den stänger jag INTE av.

Hur nu en döv gubbe kan höra det.

Här kapas alla buskar och träd och gräs och gud vet vad, ett himla väsen. Kunde ju tycka att dom kunnat hålla en tyst minut vecka för killen som skadades (dog?) i en arbetsplatsolycka här på Fort Knox imorse. Men icke då.

Öppnar man dörren för att få in lite luft dör man snart av färgångorna. Ångrar att jag hängde tvätten ute men nu får den hänga där tills helgen så stanken hinner gå ur. Fryser men kan inte ha på värmen, eftersom den kommer pumpa in giftig lukt.

Dom goda nyheterna är att jag inte har någon aptit. Alls. Kan med nöd och näppa få i mig vatten, för jag är så in i helskotta törstig.

Dom dåliga nyhterna är att lunchen bestod av det jag hittade i kylen: choklad.
Ajabaja

Imorgon tänker jag bryta min no coffee pakt och hälla i mig så mycket som möjligt innan kursen börjar. Ser inte fram emot att betala närmare 300 spänn i parkeringsavgift men jag är för lat för att ta tåget.

Min stora idol är i krokarna idag. Vill vill vill träffa honom!!

När jag kom tillbaka till Fort Knox stod en brandbil med blåljus precis innanför grindarna. Det myllrade av parkarbetare, som låg på knä i en liten hög allihop. Brandmännen stod och småpratade vid bilen, båren låg på marken - tom. Jag antar att antingen mår parkarbetaren som skadat sig bra nog att inte behöva åka med - men av allas förtvivlade blickar att döma och alla parkarbetare som knäade, så kanske det inte fanns så mycket brandmännen kunde göra för grabben.

Jag måste vara galen som hänger tvätt ute när det är fem grader och väldigt tveksamt om solen kommer titta fram idag.

Dom nya grannarna har flyttat in. Dom höll på till fyra imorse med att springa fram och tillbaka med sina elefantfötter över golvet så hela huset skakade. Ska köra en steppdans i högklackat här om några minuter (när övriga grannar hunnit till jobbet) för att hämnas och se till att deras skönhetssömn går upp i rök.

Dagen började med att jag gav Lillfisen en spark som nästan fick henne att flyga av balkongen. Hon satt nämligen där och sov och jag var yrvaken när jag studsade ut för att se om vädret var fint nog för att tvätta i. Såg henne inte. Stackars liten. Blev mycket gosande innan jag var förlåten.

Är så trött att jag kan gå under, har bara sovit 9 timmar inatt. Sen jag fick körtelfeber sover jag ett snitt på 10 timmar per natt och två tupplurer på någon timme var under dagen. 12 timmar allstå.

Imorgon har jag kurs och kan inte sova ut heller, känns inte bra, och ikväll ska jag ut så jag kan inte ens lägga mig tidigt. Får bli många tupplurer under dagen om jag hinner. Men nu måste jag i varje fall iväg till läkaren.

Jag släppte ut hälften av ynglena (dock inte dom som föddes i helgen) i stora akvariet, lite på måfå så där. Får se hur många som överlever. Klart är i varje fall att dom längtar hem, för dom sitter och trycker utanför rutan på yngelfällan, saknar väl sina vänner kan jag tänka.

Pumpen verkar ha gått sönder när jag städade också, hurra.

Positiv skulle jag ju vara. Så dagens goda nyheter är att försäkringstanten ringde mig och talade om att checken jag fått (på en summa som nääääästan täcker en ny växellåda på bilen) bara är början. Här kan håvas in mer pengar inom 8 månader (fransk byråkrati). Ser jag fram emot.

Osteopaten skrev ut ett fint läkarintyg där det står att jag fortfarande behandlas för min nackskada som en följd av bilolyckan. Hurra.

Dagens andra goda nyhet:
4 dagar utan choklad
3 veckor utan kaffe

Sista påsen godis jag hade hemma har stenhårda sk mjuka godisar (asgammalt antagligen) så det kommer ta sig en liten stund att tugga igenom den påsen. Synd att slänga gammalt godis, inte sant? När påsen är slut, slutar jag med godis också.

Sa jag att jag hällde massor med sirap (hittade inget socker) på gröten. Muuuuuums.

*fortfarande sockerberoende*

Havregrynsgröt med mjölk och vin (sistnämnda ej hällt över gröten). Jag vet, det är läskigt. Men jag har slut på mat hemma.

Idag har jag besökt min ryggknäckare som gottade sig länge i det faktum att jag dragit på mig körtelfeber - eller kyssjuka som det kallas här i Frankrike. Nacken lyckades han låsa upp (hurra!) men har mycket annat som är låst i axlar och skuldror, som inte går att knäcka upp än. Som vanligt har jag mer ont efter än innan!

Tyvärr kläckte han ur sig lite andra saker som var mindre kul att höra - att det inte är chokladen som gjort att jag lagt på mig kilon i julas, utan problemen med sköldkörteln. Han räknade upp en hel lista med "bevis" på att det är så: jag fryser jämt, lägger på mig 5 kilo på en vecka, trött (trodde det var körtelfebern??) osv. Snacka om att kunna konsten att muntra upp folk. Är verkligen heldeppig nu.

Imorgon ska jag till husläkaren för att se vad dom kan göra.

Tänk att man kan sova tio timmar en natt och ändå få ett Akut Sömnbehov efter tre timmar vaken (sittandes på balkongen i solen). Ögonen går inte att hålla öppna. Måste sova en stund!

Det har varit en tuff natt. Jag slocknade redan vid halvelva igår, men vaknade genomblöt av svett vid ett tiden och sen igen vid sextiden. Vart många vändningar av täcken, byten av kläder osv. Ingen feber (har ALDRIG feber), men som sagt, otroliga svettbrytningar nattetid.

Tar inte den här körtelfebern slut snart så vet jag inte vad jag gör.

Två månader har jag varit sjuk och lyckats undvika att läsa något alls om vad körtelfeber egentligen innebär. Ansett mig OERHÖRT tursam som inte fick någon feber när det var som värst.

Nu känner jag mig inte så lyckligt lottad längre. Jag är något så in i vassen trött att det inte finns ord för det. Kan somna stående var som helst, när som helst. Och den lilla promenaden häromdagen, 2 ynkliga kilometer som tog 45 minuter, fick mig verkligen att inse att jag inte är på långa vägar vare sig frisk eller återställd.

Så pratade jag med en kompis idag. En vänlig själ som snabbt berättade att han också haft körtelfeber, och att det tog honom 3 månader att komma upp i 50% ork igen, och hela 6 månader att komma upp i 80%.

Fasen.

Ingen choklad kanske, men jag sitter och myser med glögg istället!

Ingen choklad kanske, men jag sitter och myser med glögg istället!

Min ena firre har ägnat två hela dygn åt att ploppa ut yngel efter yngel. Just när jag bestämt mig för att lägga ner yngelfabriken och låta dom små jäklarna klara sig bäst dom kan i det stora akvariet. Fasen. Inte kan man släppa ut små fjärtar som bara är 5mm långa bland dom stora alltid hungriga varelserna?

Dag två helt UTAN choklad.

*stolt*

(Nämnde jag att jag börjat baka igen? Två hela stora äpplekakor har det blivit i helgen haha.)

Vackert va? Bara 5 minuters promenix från mig!



Lite suddig bild men ett klart bevis på att Mimosan redan blommar!! SÅ vackert. Och SÅ allergiframkallande. Tänk att det redan är januari!

När inte ens polisen bryr sig om parkeringsregler...

Fast det enda kravet för att man ska bli antagen som lokalpolis, är faktiskt att man kan klämma in sig i den här lilla skruttbilen...

Det har varit riktigt varmt här i helgen. Kalla nätter med runt 6 grader, men direkt på morgonen har det varit varmt nog att sitta ute på balkongen utan jacka och bara njuta i solen.

Jag lyckades med den stora bedriften att bränna mig i ansiktet när jag åt lunch ute (måste vara antibiotikans fel) och har tillbringat resten av helgen med solkräm 50 i nyllet.

Igår var jag vid sjöarna här på Fort Knox - i flera omgångar och jag stannade i timmar och lekte med min kamera och förberedde morgondagens tal. På kvällen var jag på bio, en sorglig film såg vi, Frozen River.

Idag började jag dagen med att sträckläsa en bok i solen (17 grader i skuggan, 27 i solen!), sen gav jag mig av till skogen och promenerade en timme. Hem för snabb lunch och så åkte jag upp i bergen där vi mumsade på min hemmabakade äpplekaka medan vi satt med fötterna i snön och kikade på ungarna som åkte pulka.

Det är såna här dagar jag minns att jag bor i paradiset.

Om det inte vore för alla fransmän...

Hundratals finfina bilder ligger och väntar i min nya fantastiska mobil med 8megapixels kamera. Det är bara det att jag inte kan lista ut hur man får över dom på datorn. Jag är inte på något sätt datorokunnig. Men när man sätter telefonen i telefonläge för att kunna överföra och den skriker att man måste ha i massöverföringsläge och sen hojtar igen om telefonläge osv... Två timmar till ingenting.

Ni är välkomna hit om ni vill glutta på bilderna direkt i min telefon.

*Sur*

Tänkte mig att en liten promenad på 2 km i strålande solsken skulle göra mig gott. Så fel man kan ha. Den turen brukar ta mig max en kvart. Det tog 45 minuter. När jag kom innanför dörren la jag mig direkt på soffan och där har jag legat tills nu, törstig, men oförmögen att röra mig.

Körtelfeber tätt följt av influensa - jag har inte ett uns ork kvar i kroppen. Är så obeskrivligt trött att det finns inte ord. Fattar inte hur jag ska orka med något alls, någonsin, dom det känns idag. Alla kroppsdelar är liksom som bly - tunga och trötta.

Att antibiotikan verkar och att jag faktiskt HAR bihåleinflammation (trots läkarens neeej) märks i varje fall på vattenfallet med snor som forsat från näsan sen jag klev ur sängen imorse. Lite lättare att andas är det i varje fall.

Nu ska jag genomlida en halvtimme i bilen - för att få en halvtimmes massage!

Idag har jag bekantat mig med mina nya grannar. Deras första intryck av mig är garanterat "jävla bitch" och mitt första intryck av dom är "förbannade rikemansnötter som tror dom kan göra som dom vill".

Kom hem med frysvaror (som hunnit tina ganska bra eftersom jag vart runt i två städer för att hitta det jag behöver) och två millisekunder innan jag girade in i full nittio på min parkering uppfattade jag att det stod en annan bil på Min Dyra Parkering. Fastän hela vägen var fri så idioten hade kunnat parkera precis var som helst (närmare dörren dessutom) men bilen var väl för fin för det.

Hängde mig på tutan (liten lek jag lärde mig klockan 07h30 imorse när deras målare gjorde samma sak), tills en mycket välklädd liten fransk bitch kom utstudsande i sällskap med Livvakten pojkvännen som förde hennes talan för att Mycket Artigt säga Hej, vilken parkering gäller det. "Den som inte är eran" tänkte jag, och såg hur mina frysvaror tinade medan han drog ur sig en lång harang av ursäkter vilket gjorde att det tog ännu längre tid innan min plats blev ledig. Jag sa att det är ok, nu vet hon att platsen är min, och om hon kunde vara så vänlig att flytta på bilen nu på stört. Då började tjejen be om ursäkt.

Herregud. Vi kan alla göra misstag. Ok, hon skulle bara stå där fem minuter, klart hon chansar. Helt ok, gör jag med igen. Men att ta sig tid till att diskutera saken i tio minuter (medan mina frysvaror smälte)?? Ahhhh.

Log och vinkade till Mina Väluppfostrade Snobbklädda Nya Grannar när jag gick in, för att försöka kompensera för min surhet. Var nämligen som ett åskmoln redan innan jag kom hem, efter det lilla shoppingmissödet och en numera ännu mer stukat hand (måste sluta hänga på tutan).

Skulle gärna självsäkert säga att nu ställer dom sig inte på min plats igen. Men det är faktiskt tredje gången redan. Och dom har inte flyttat in än. Hurra.

Idag blev jag väckt redan klockan 7h30, då målarna punkligt kom till jobbet - och ställde sig och tutade oavbrutet med sin bil utanför mitt fönster i tio minuter. Mitt misstag. Jag skulle sagt till tanten som jag såg parkera så dumt igår, men jag trodde faktiskt att någon som parkerar så hon blockerar ALLA bilar i området, inte stannar många minuter. Fel. Hon är fortfarande parkerad. Liksom alla andra eftersom ingen jävel kan komma förbi hennes bil och hon tydligen är den enda i hela Fort Knox som lyckades sova rakt igenom tio minuters ilsket tutande.

Sur är inte ordet för att beskriva mitt humör idag.

Både tanten och målarna gör bäst i att hålla sig jäkligt långt borta från mig idag.

Det är visst inte bara handen jag lyckats "stuka". Sträckningen går hela vägen upp till ryggraden. Längtar till tisdag när jag äntligen får träffa min ryggknäckare igen - han kommer ha att göra för att knäcka loss allt som låst sig sista dagarna.

Nu blir det i varje fall sängdags för mig - två timmar tidigare än normalt (eftersom byggjobbarna väcker mig så tidigt måste jag lägga mig tidigt för att sova ikapp). Kroppen verkar behöva lite sömn. Natti natti.

Inte än. Ingen panik. Men efter att magsjuketanten hostade mig i örat i kön i affären så har jag insett två saker: Måste köpa hem coca cola och salta kex. Måste INTE köpa hem något annat. Alls. Akutdieten kan börja! Hur lång tid tar det innan man blir sjuk?

Min franska storebror kommer strax och plockar upp mig för att ta ut mig på middag. Jag har inte berättat att jag har influensa. Ska försöka undvika att nysa tills han släpper av mig mätt hemma igen. Tänker inte missa middag och trevligt sällskap.

Är man inte redan sjuk när man går till läkaren, så blir man det garanterat när man sitter i väntrummet bland alla hostande och snörvlande patienter. Idag var dock min läkare i tid (första gången?) så jag kom in snabbt som bara den. Det var då jag började känna mig RIKTIGT sjuk.

Jag hade bokat tid för att jag är trött på att ha huvudet igenmurat (bihåleinflammation) och halsen helt igenkorkad, men eftersom jag kände mig bättre under dagen hade jag tänkt avboka - vilket inte gick eftersom dom bara har telefontid på morgonen. I varje fall.

In i rummet kliver jag och hinner inte ens få av mig halsduken innan läkaren rusar fram griper mig om halsen och säger "Herregud, din tyroid är enoooooooooorm". Hon var så till sig över detta faktum att hon inte ens lyssnade på resten, utan började genast skriva ut pencellin, rev receptet när hon kom på att jag har körtelfeber och inte får äta pencellin, skrev ut antibiotika istället, immunförsvarstärkande medeciner, antiinflammatorsika medeciner och gud vet vad. En säck full, som seden kräver (INGEN lämnar läkaren utan en lista på medeciner att hämta ut som fyller MINST en säck).

Tydligen har jag åkt på - förutom halsflussen då - inflammation i tyroiden (eller vad det nu var hon sa), bihålorna sa hon var inte så farliga (hon tittade inte ens) och blodtrycket var mycket högre än normalt. Medan hon om och om igen frågade om jag inte seeeettt hur stor halsen är (som om jag hänger framför spegeln jämt - min hals har varit grotesk sen jag åkte på körtelfeber!) bokade hon in nya tider, förberedde remisser för att göra ultraljud osv.

Jävlar vad jag kände mig sjuk när jag gick därifrån.

Igår fick jag en sån där sportskada i högerhanden (av alla ställen). Antagligen hade jag inte värmt upp tillräckligt innan jag slog mig ner framför TVn för att kolla på Desperate Housewifes. När jag sträckte mig efter flaskan med vatten sträckte jag handen på ett så olyckligt vis att jag numera inte kan greppa om något alls. Handen till och med svullnade upp.

Imorse var det bra igen, men så kom allt tillbaka när jag skulle öppna balkongdörren för att vädra förgås i ångorna från målningen i lägenheten under bara för att slippa mögel i sovrummet.

Förresten räckte det med att boka tid hos läkaren i eftermiddag för att halsen som var så igensvullen skulle bli bra igen. Jag har inte ens ont i öronen längre.

... av fastighetskötaren, så tackar man sin lyckliga stjärna för att fönstrena står öppna, värmen är på, elementet står och brinner i garderoben och att avfuktaren står väl synlig. Sen så ångrar man bittert att man inte bytt om från pyjamasen ännu.

Det är ingen läcka säger gubben. Det är en vägg i norr och fullkomligt normalt att väggarna blir fulla med mögel eftersom det är så fuktigt inne. Fullkomligt normalt att hela rummet stinker mögel och fullkomligt normalt att möglet inte kommit tillbaka när jag värmt. Nejhej. Men stanken är där.

Inget att göra åt saken. Tvätta igen med klorin, lämna alla fönster öppna hela dagen (om det så är minusgrader och särskilt när det är minusgrader) och värmen ska stå och gassa dygnet runt. Dessutom får jag ALDRIG stänga garderobsdörren.

Så nu ska jag alltså frysa häcken av mig och betala en hutlös elräkning för värme som går rakt ut, bara för att slippa mögel inne? Hur vore det om dom borrade lite ventilationshål i väggarna i stället?

Det är inte mycket snö som krävs för att katastroftillstånd ska utlysas här...

Bild nummer 15 är lite läskig, för den vägen åker jag ofta på och där bilen hänger ut genom räcket, stupar det rakt ner, 500m.

Måla kan man göra på många sätt. TYST är ett. En annan variant är att drämma penselrullen i väggen varje gång och slafsa runt så mycket så att det ekar i byggnaden. Halvåtta på morgonen.

Min plan är att åstakomma ett chockartat högt ljud som får grabbarna att ramla i färgbyttan så att vi blir av med dom idag i varje fall.

Jag är INTE morgonmänniska när jag har huvudet igenmurat med snor, en hals så svullen att jag inte kan svälja, ingen röst - och framförallt inte eftersom jag är renodlad kvällsmänniska och är pigg som men mört till klockan ett varje natt. Hade jag kunnat sova ikapp på eftermiddagen hade det varit noll problem, men dom slamrar ju oavbrutet där nere.

Sitter och tittar på nyheterna med hakan hängande nere vid knäna - för det första är hela nyhetsinslaget helt kaosartat eftersom teknikerna tydligen är på strejk och någon okunnig har klippt ihop (snällt uttryckt, sanningen är att det inte är klippt alls, bara kaos), och för det andra för att än en gång så har SNÖN lamslagit regionen.

I Marseille har det kommit 10 cm snö som alltså stängt i princip alla vägar, flygplatsen är helt stängd och otillgänglig, alla skolor är stängda, och det finns EN snöskottare i hela stan. Ungarna är ute och åker snowboard på gatorna, eftersom det inte finns några bilar som tar sig fram (ett säkert sätt att se till att snön blir is!).

Snön föll redan på 300 meters höjd.

Avundsjuk? Yes, för jag har faktiskt nog med mat för att överleva en period här hemma. Men samtidigt glad att jag KAN ge mig ut med bilen imrogon om jag vill, utan problem.

LIte snö - men kaos i en region där man inte är van, inte har salt, inte har sand och framförallt inte har några plogbilar.

Dessutom är det el kris igen, eftersom - ve och fasa - folk sätter på VÄRMEN när det blir kallt. Skäms på oss.

I Marseille faller fortfarande snön - men tror ni jag fick någon hos mig??

Dagen går otroligt långsamt, antagligen för att jag har bestämt mig för att inte sticka huvudet utanför dörren idag - trots att rean börjar och mina kläder har möglat bort så i år har jag en riktigt bra ursäkt att shoppa. Men jag orkar inte.

Blev lite panik här imorse när dom kapade telefon och internet. Sistnämnda kom tillbaka ganska snart men telefonen verkar vara död ännu. Herregud, min check borde ligga på deras skrivbord IDAG och sista dagen att betala var igår. Dom kan skylla sig själv som skickar ut räkningar mitt under julhelgerna. Så jäkla reaktiva brukar dom inte vara - man brukar ha tre veckor på sig innan dom börjar mixtra med linjen (ok ja, jag "glömmer" alltid betala telefon/internet räkningen, men det är för att deras service är usel och jag inte har lust!).

I varje fall. Det fick mig att inse att jag måste sätta fart lite med mitt jobb. Så snart jag vilat en timme. Gäller att passa på när det är tyst.

Igår var här TYST. Tyst så jag inte visste vad som hänt. Tog mig halva dagen att lista ut att inga gubbjävlar höll på att slamra och borra i lägenheten under. Första dagen det var tyst sen jag flyttade in.

Så imorse drog dom igång igen. "Bara målare" sa dom ju till mig. Ha! Dom små nötterna har också med betongborrmaskinen.

Må det bli skyfall idag så dom håller sina fönster och dörrar stängda, och lagom till min dator laddat upp batteriet, hoppas jag på några timmars strömavbrott typ mellan kl 14 och 17.

Inte ens sjuk får man vara i lugn och ro... Har nyst mig igenom natten men nu börjar snoret fastna i bihålorna så har en härlig huvudvärk och lite svårt att andas.  Stor brist på näsdukar också. Surt, som sagt.

Retsamt nog kom det såklart ingen snö här. Jag sov igenom morgonnyheterna så jag vet inte hur det ser ut i området - utom att det är gott om snö hos mina vänner på 500 meters höjd.

När man har ont i halsen är det bra att koka en riktig grogg att sitta och smutta på. Vatten, massor med citron, rejält med rhum, massor av honung...

Jag har två av ingredienserna hemma. Men rhum utspädd med kokande vatten känns inte som min grej.

inte en enda av grannarna har citronträd så fortsätter det så här kanske jag måste bemöda mig en tur till helvetet mataffären, hur icke lockande det än är.

Faktum är, att jag skulle kunna tänka mig att börja beställa hem min mat på internet. Hade jag haft en frys hade jag gjort det utan att tveka. 5 euro kostar det i leverans. Det är ingenting. Bensinen kostar mer när man åker. Dessutom kostar alla impulsköpen mer. Det enda som egentligen avhåller mig från att handla på internet, är att jag inte kan få klämma på alla grönsaker själv innan jag köper dom!

I väntan på tomten  snön hänger jag på balkongen en hel del, men nu regnar det inte ens längre så jag tvivlar på att snön kommer så lågt som knappa hundra meter över havet. Lite besviken är jag, för det är många som vill ha snöbollskrig imorgon bitti. Nåväl. Här ska sittas uppe minst en timme till (elen blir billig klockan 22, jag har en diskmaskin att köra) så den kanske hinner börja falla.

Fortfarande 3 grader. Det var som sagt kallare häromnatten. Jag vill påminna om att jag bor i en region där det "bara snöar vart tionde år" på kusten. Nåväl. Jag har bott här i fem och har sett snö på kusten nästan varje år. Inga mängder. Men snö.
Jag är inte petig.

Snön ligger stadigt en bilresa på knappt 40 minuter härifrån, 3 ynkliga mil, och det har den gjort sedan mitten på november. Där finns skidbacke för nybörjare (blir jag rik ska jag lära mig i år), och möjlighet att åka pulka och ha snöbollkrig. Med dagens snö som föll på vägen som går dit. är det dock inte aktuellt för min skruttbil att ta sig dit.

Nej. Jag, jag väntar in snön som ska falla utanför mitt fönster.

Jag har choklad så det räcker i två dagar. Ska nog klara att bli insnöad ett tag.

Jisses. Lite snö på gång, och nu har det börjat: KRISförberedelse. Ingen tung trafik på motorvägen efter klockan 22 (bra!), man får inte ge sig ut och köra om man inte är tvungen, det snöar redan på 400m och i bergen där mina kollegor jobbar (800m höjd) har det varit snökaos sedan i eftermiddags och en bil hade halkat utför stupet där mamma var vit i ansiktet när vi passerade första gången (ingen skadad, turligt nog).

Men. Nu är det stor varning på att inte använda elen ikväll och inatt. Alls helst. Finns bara en liten linje som försörjer hela regionen, för dom är rädda att det ska bli sånt strömavlopp som vi hade 3 november.

Har nog ändå stora planer på att köra min diskmaskin inatt när elen kostar halva priset - annars får jag diska för hand imorgon. Tvätten kan jag vänta med några dagar dock, om det hjälper till. Tycker redan jag har dragit ner till max (snål som jag är, el är dyrt här), som drar ur sladdar på allt jag inte använder när jag inte använder det. Ska inte gå till överdrift.

Själv håller jag som bäst på att ragga upp folk för Årets Första (och antagligen Enda) Snöbollskrig tidigt imorgon bitti, innan den efterlängtade snön smälter undan.

Ibland är jag svensk ända ut i tårna!

Fick just ett email från kompisarna jag lunchade med veckan jag var som sjukast - båda två ligger utslagna, den ena med körtelfeber, den andra vet jag inte än... Hoppsan då. Sa dom inte att det tar en månad innan det bryter ut? Och att det inte smittar så lätt? *Skäms*

3 grader ute, åskan mullrar och regnet öser ner. Det var så här snöstormen började sist! Den här gången är jag glad att kunna sitta inne och kura, även om jag fryser så jag skakar. Har varit mörkt här hela dagen, men nu är det svart ute, helt svart. Ruggigt värre.

Jag ska tända lite levande ljus och vänta på snön.

Jepp, jag blir ett barn när det snöar. Ett realistiskt barn som inser att jag kommer bli blockerad i lägenheten tills snön är väck (inte en chans att bilen klarar backarna om det är snö) och som faktiskt ser fram emot denna paus i livet mitt i veckan! Nu kan jag ligga på soffan och hosta och snörvla så mycket jag vill!

Temperaturen har sjunkt från 6 till 4 grader ute (i söndags kväll hade vi bara 2 grader! Igår kväll var det inte mycket bättre), så här redan på eftermiddagen, vilket är oerhört ovanligt. Himlen är svart och jag funderar på om jag ska ge mig ut och hämta upp den där klädhängargrejen idag (medan jag garanterat kan köra) eller om jag ska fortsätta kura under filtarna. Fryser som en hund.

För som vanligt när det är fuktigt ute, så blir "värmen" som värmefläkten pumpar in, också oerhört fuktig.

Helt otroligt att jag för några månader sen satt och funderade på att köpa en luftfuktare för att luften var så torr. Hahahah.
Igår köpte jag nästan en luftavfuktare till för att ställa i garderoben. Den jag har fylls stadigt på med vatten.

Här ska bli snö idag!!!! 20-40 centimeter väntas i regionen, så jag borde sudda ut flinet från ansiktet. För det kommer bli kaos. Blir det snö här, kommer jag inte kunna lämna Fort Knox. Kollade just, och jag har mat i skåpen och choklad hemma så det är lugnt. Jag kan överleva.

Mötte en granne utanför som glatt sa att kooooollla haaaagel... och berättade att snön redan faller i grannstaden och att det kommit enorma mängder snö några mil härifrån och att allt stod still. Ringde bästa vännen som bor i grannstaden som sa att nix där snöar minsann inte alls än. Nejhej. Men sist var det ju väldigt lokala snöstormar (där det föll, föll enorma mängder).

Får väl se!

Så länge inte strömmen går får det gärna snöa ordentligt!

Tack för alla fina kommentarer som har dykt upp på min blogg i dagarna!! Jag slåss fortfarande med att kunna svara på kommentarerna och eftersom det är så komplicerat så blir det tyvärr oftast inga svar... Hoppas det bättrar sig när jag flyttar min blogg (det är på gång, kommit lite annat i mellan bara..) Kram på er!

Äntligen börjar jag få lite valuta för pengarna jag pumpat in i mitt försäkringsbolag dom senaste åren. Nu har jag inte mindre än tre processer på gång:

• Bilolyckan, som övergått i en personskadeprocess, där jag planerar att bli snuskigt rik i slutändan
• Den kraschade bilrutan
• Mögelskadorna i mitt sovrum

För jag anmälde vattenskadan till mitt försäkringsbolag idag när jag tittade ut genom fönstret och såg att regnet (som nu övergått i hagel) bara vräkte ner. Tänker inte sitta och vänta på att ägaren ska anmäla det till sitt. Nu ska jag bara kontakta dom som är ansvariga för byggnaderna här också (klockan 14, när landet vaknar till liv igen efter 2 timmars lunchen) och kräva att dom kommer hit och inspekterar ytterväggarna.

Förklarade för försäkringstanten att jag skrubbat väggarna med klorin och tvättat alla mina kläder, samt skickat iväg en hög på kemtvätt, MEN att jag tagit väldigt fina bilder om det är så att det råder minsta lilla tvivel om hur det såg ut här innan. Får hoppas det räcker. Hon sa att en gubbe kommer kontakta mig på telefon (hahaha) för att försöka lista ut hur mycket ersättning jag kommer få. Det kommer helt klart sluta med hembesök - jag kan inte dom franska orden för tak, innertak, yttertak, och inte heller ordet för att beskriva typen av tapet jag har. Det är OMÖJLIGT att ta det här på telefon. Och nej, jag tänker inte slå upp orden i någon ordlista. Sånt är för mesar. Jag gillar utmaningar.

Fifasen säger jag bara. Jag är så där äckligt förkyld som jag inte varit en enda gång sedan jag flyttade från Sverige. Snoret bara droppar och jag nyser oavbrutet (här sprids körtelfebervirus, om jag nu inte redan är frisk från det eländet).

Sovit noll inatt, för jag kunde inte ligga ner och det svider iiiii huvudet. Inte kul alls. Kompisarna har magsjuka så jag anser ändå att jag har tur i oturen som bara dragit på mig en förkylning.

Lider av obotlig trötthet idag. Är mycket lockad att ta en kopp kaffe, men det är nu två veckor sen jag tog min sista kopp och dom säger att det tar tre att skapa en ny vana (och jag antar: göra sig av med en ovana). Så jag härdar ut.

Tyvärr blir det nog en tupplur istället för lite intensivt jobb istället.

Sen börjar helvetet: måste ha tag på fastighetsägaren (tänker anmäla mögelskadan, oavsett vad ägaren säger), ringa försäkringsbolagen, hitta mögelspray någonstans, köpa plastgarderober, hämta klädstången jag ska få låna, hämta min tvätt som jag skickade med en vän hem för att torka (...) - här går inget att hänga ute under veckorna då byggjobbarna sprider sitt byggdamm precis överallt.

Som avslutning på dagen: massage med ny sjukgymnast (inte poppis att byta) och sen en kurs ikväll (därav det akuta behovet av sömn just nu!!)

...när man får en dyr, mycket personlig julklapp och inte ens haft en tanke på att köpa något till personen i fråga.

Det ringde en kompis igår. En jag undvikit ganska länge, för jag orkar helt enkelt inte dras ner i gnällträsket. Den här grabben älskar nämligen att vältra sig i sin egen olycka. Han mår inte bra om han inte mår dåligt.

Innan han ens hunnit ta ett andetag stoppade jag honom - förklarade att 2009 är ett POSITIVT år för mig och att jag tänker lägge på luren om han ens yppar så mycket som något negativt.

"Jag förstår" sa han, tog ett andetag till och fortsatte "men jag måste bara berätta..." Killen är kroniskt deprimerad och jag har för länge sen insett att det inte är någon idé att muntra upp, inte heller att lyssna. Vad han behöver, är någon som uppmuntrar honom att må skit.

Jag grejar inte det. Så jag har undvikit honom. Om och om igen stoppade jag honom i samtalet för att fråga vad som var BRA i hans liv, om han inte hade NÅGOT positivt att säga. Icke. ALLT var skit. Livet är botten.

Kan vi inte träffas och prata, frågade han. Jovisst grabben, när du VILL må bra igen. Då kan vi prata.

Men efter 6 veckor med körtelfeber, kronisk trötthet och en rad egna problem att dras med, är jag inte speciellt intresserad av att vältra mig i andras olycka eller att uppmuntra ett negativt tänkande. Och just igår hade jag fullt upp med att lista ut hur jag ska få råd att ersätta min ENDA jobbkavaj, samt vart jag ska göra av mina kläder till sovrummet är sanerat, vart jag ska sova osv.

.

Självisk?

Nej. Jag finns där för honom. När han VILL må BRA.

Men här råder BOTTENREKORD i temperatur ute. Det är FYRA grader i skuggan. Jag har likt förbannat hängt ut 14 ton kläder (hellre ute än på min säng..) och hoppas det hinner torka ordentligt innan solen försvinner om hörnet i eftermiddag.

Fick svar från ägaren av lägenheten igår, att har det inte blivit bättre om en vecka, ska han ringa sitt försäkringsbolag. Så jag skrev tillbaka att då sover jag på soffan i en vecka och att jag kontaktar MITT försäkringsbolag för att se om dom kan ersätta mina kläder. Och så skrev jag att utsidan av den garderob han envisas med att ha låst (han har sina grejor där) har tjockt med mögel och att jag bara kan föreställa mig hur det ser ut på insidan. Det borde få fart på honom. Men han är på semester så jag antar att han skiter i vilket.

Garderoben SER ärligt talat bättre ut idag. Men när jag vet hur djupt möglet sitter, finns det inte en chans i denna värld att jag hänger mina kläder där igen. Dessutom stinker det ännu. Dessutom har jag inte ens börjat med att skrubba resten av möglet i rummet.

Morgondagen ska ägnas åt att hitta sån där jäkla mögelspray trots allt. För jag når inte att skrubba i taket och med sprayen behöver man tydligen inte skrubba.

Men jag har redan talat om för ägaren att jag vill att spånväggarna byts ut och målas med antimögel färg, som jag vet finns här.

Det låg förresten en liten Lillfis på min balkong och sov  när jag kom ut imorse.

Allt innehåll i en garderob tvättat, samt två värmefläktar och ett el element på max - min lägenhet har förvandlats till en fuktig äcklig bastu!

Tvätten lär aldrig torka, så det blir till att sova med öppen balkongdörr inatt - här behövs luuuft för att inte få mer mögel. Det härliga är att det som är katastrof för mig, tydligen inte betyder ett ruttet lingon för folk här.

"Jaså har du OCKSÅ mögel hos dig", "det är inte så kul". Nejhej. Men alla har det alltså??

Fasar för att sova i sovrummet inatt, men alternativet är "soffan" och det undviker jag helst!

När jag var och köpte klorin idag så såg jag att dom hade 50% på ALLA chokladaskar. Jag köpte 3 stora fina. En att behålla två att ge bort. Hahahaa. Jag har tryckt i mig en hel ask medan jag surt tacksam över att ha något att göra inomhus denna strålande vackra lördag, har skrubbat tak och väggar med klorin och laddat tvättmaskin efter tvättmaskin...

Och våga inte säga annat än att jag förtjänade varenda liten chokladbit!!

Ingen panik... Ingen panik alls... 2009 ska vara ett POSITIVT år. Så här gäller att se saker från den ljusa sidan. Tänk vad bra att jag fick slängt ut de flesta (av mina sprillans nya fina svindyra) kläder och vad bra att jag fått rensat garderoben. Allt som jag inte slängde behövde ändå tvättas. Det är avslappnande att lyssna på tvättmaskinen som går nonstop med 14 ton kläder och det doftar gott att ha 14 ton kläder hängande på tork i vardagsrummet. Klor luktar också väldigt gott. Frisk luft när man har alla fönster och dörrar öppna (vidöppna) hela dagen är bra för hälsan.

Ett litet smakprov från insidan av min garderob:



Jag har censurerat den värsta bilden för att inte göra känsliga läsare upprörda.

Nämnde jag att jag är allergisk mot mögel?

Har mejlat ägaren för att tala om att jag inte vågar stå och balansera på stegen med min bilolyckekvaddade nacke, i hopp om att han ska fixa hit någon som kan tvätta bort möglet och måla om väggar och tak. Rent klor hjälpte inte.

Strålande sol från klarblå himmel, fåglar som kvittrar och 7 grader i skuggan (19 i solen).

Dagens plan: köpa animögelspray, vädra och tvätta ur möglet. Hurra.

Varje gång jag vart ute och rest får jag såååå ont i höger lårmuskel. Antar att jag måste lyfta mina 40kgs väskor lite annorlunda...

Viiiiiis av gårdagsnattens erfarenheter, håller jag just nu på att elda  värma upp mitt sovrum med el elementet. Samtidigt går mikron varm för att hetta upp mina vetekuddar. En ska ligga i sängen. En har jag virat in i två fleecefiltar, för att den ska hålla värmen längre än till klockan 4 inatt då jag tänkt plocka fram den - har nämligen ingen lust att gå upp och stå på ett iskallt golv i 4 minuter mitt i natten för att mikra om kudden.

I sovrummet står också en luktavfuktare och en luktFörbättrare. För att maskera mögellukten.

Har fått tips om hur man tar död på mögel, så imorgon ska det jobbas på det!

Glöm nattsömnen!

Haha mitt nyårslöfte går åt skogen. Dagen har ägnats åt att äta en halv marabou chokladkaka, en hel påse dumle, tre tablettaskar (jag vet, jag köper konstigt godis när jag är i Sverige) och tillsist tre ENORMA tacos. Lyckades klämma i hela paketen köttfärs i dom tre.

Plus ett kilo minst.

Här ringde på dörren för en stund sen och utanför stod två brandmän för att sälja årets kalender med brandmän. Jävlar vilken besvikelse - inte en naken (inte ens lättklädd) brandman i hela kalendern!! Självklart köpte jag ingen. Nu gäller det att hoppas att jag inte blir akut sjuk eller att det börjar brinna här, för det är tydligen någon form av sed att man köper deras kalendrar för att ge dom någon form av "dricks".

Döm min förvåning när sopgubbarna just ringde på dörren, även dom med en kalender. Denna gång bad jag inte att få titta.
Lär nog ligga sopor utanför min dörr imorgon. Gör sig bra med kattpinket.

Jag tänkte säga att det gått långsamt idag, för jag har tillbringat några välförtjänta timmar framför Desperate Housewifes. Men faktum är att jag också yrat runt som en vilsen höna och plockat och städat i lägenhetn. Jo, den var ren när jag åkte. Men det låg också högar överallt, alla skåp var överfulla. Jag kom med närmare 40 kg packning som behövde göras av någonstans.

Ännu en dag har jag lyckats undvika det jag MÅSTE göra: Försäkringspapprena.

Idag fick jag en check på 500 euro som förskott på skadeståndet efter bilolyckan. Huh?? Jag har inte ens skickat in mina läkarräkningar. Kanske kan man få ihop tillräckligt med stålar till en ny bil eller så:-). Skämt åsido - jag kan fortfarande inte vrida huvudet till vänster.

Mögel i garderoben. Ett ton fuktiga, numera mögelstinkande kläder. Nämnde jag att jag vill flytta?

..sa byggnadsarbetaren till mig när jag mycket vänligt frågade hur länge dom tänkt hålla på att slamra och föra väsen så att det inte går att vara hemma. "Vissa jobbar, madame, och andra är lediga" hånlog han.

"Såbra att du förstår vikten av att jobba" kontrade jag, "för jag jobbar hemifrån, och kan inte koncentrera mig på mitt arbete när ni för så mycket väsen jämt".

Det har slamrats mindre där nere nu. Fram till tisdag sa han. Sen ska dom måla. Hurra. Byggdamm blandat med färglukt!

Ojdå, hade redan glömt... Så. Jag vill ersätta mitt tidigare gnäll idag med följande fras:

Vad bra att grabbarna började betongborra klockan kvart i åtta i morse. Nu finns det en stor chans att jag hinner vara på plats i matbutiken när den öppnar klockan 9. Och hamrar dom hela dagen behöver jag ju inte riskera att sova bort dagen, som man annars lätt vill göra när man är SJUK och faktiskt behöver och borde vila.

Ok jag klämde in några sarkasmer där. Men dom började faktiskt kvart i åtta! Det är inte ens lagligt tidigt i det här landet, där livet börjar först klockan 9 varje morgon. 9 är alltså tiden man startar datorn och kilar ut för att hämta en kopp kaffe och för att röka en cigarett och skvallra med kollegorna. Jobbar gör man först halv elva.

Så... En halvtimmes intensivt väcka grannarna väsen. Nu har dom kafferast. Klockan är kvart över åtta.

Ska kanske baka ett gäng muffins, spotta i allihop och kila ner och bjuda grabbarna.

11 dagar utan kaffe. Jag hade tänkt att fortsätta så. Men nu vet jag varför jag druckit så mycket kaffe under hösten - det värmer!!! Te hatar jag. Så jag vet inte vad jag ska ersätta kaffet med för att kunna hålla värmen här hemma?

Sov gott till fyra inatt, sen vaknade jag av kliande blödande eksem och sönderrivna händer (att slita bort naglarna så jag inte kan riva hjälper inte, jag är kreativ även i sömnen och hittar andra vassa saker!) och frostskador på näsa och tår. Söndersvettad säng. Det tog en timme att värma upp rummet så jag kunde somna igen.

Sovrummet STINKER mögel och är oerhört fuktigt. Vet inte hur jag ska lösa det. Värmefläkten ger ju bara värme NÄR den är på och den helikoptern kan jag ju inte ha brummande när jag sover. El elementet vågar jag inte lämna när jag sover. Så... Här längtar vi efter sommaren!

Ska se om jag hittar antimögelmedel att stryka på tak och väggar. När jag blir frisk nog att åka.

Imorse klockan kvart i åtta stod jag utanför grannens dörr med mord i sinnet. Deras jävla byggnadsarbetare hade då redan ägnat en god stund åt att hamra iväg i lägenheten. Det är mellandag. Det är semester. Jag är hur jävla sjuk som helst.

Men jag ringde inte på. Istället sitter jag och laddar upp för en stor nysning. När den är påväg ska jag ner och säga grabbarna ett sanningens ord om vad det är för lagar som gäller här i landet för hamring i lägenheter. En rejäl nysning därnere, och dom kommer ligga utslagna först i influensa, sedan i körtelfeber, allihop.

Det svåra blir att undvika att nysa tills jag ätit färdigt.

Ok, jag hade tömt kylen och har inte en mat smula hemma.

MEN. Jag hade också städat, tvättat all tvätt, tagit ut alla sopor och lämnat lägenheten helt spot less.

Pluspoäng till mig.  Hungriga mig.

Lillfisen såg när jag kom hem idag, och såklart dök hon upp på min balkong ikväll. Man kan ju undra hur hon tagit sig därifrån under veckorna jag inte varit här!

Fyfasen att bli sjuk i samma ögonblick som jag kommer tillbaka till ensamheten. Har feber. Raskt stigande feber:-(

Haha som om jag ens skulle ha pasta hemma. Jag har INGENTING att äta. Utom färsk ingefära. Mums.

Dagen har ägnats åt att resa och det är en mycket trött jag som kommit hem till en iskall lägenhet (15 grader) med ett kylskåp som är helt tomt (vad fasen tänkte jag på??). Dessutom är jag påväg att bli sjuk. Det går inte att inte låtsas om febern och halsont längre. Jag mår skit. Näsan är helt igenmurad. Såklart jag blir sjuk nu när jag är SJÄLV.

Ska äta (pasta, tack och lov för pasta) och krypa ner antingen framför TVn och somna, eller direkt i sängen (luktar väldigt mycket mögel i sovrummet så sängen lockar inte idag).

Men nu till dom goda nyheterna:

På flygplatsen blev jag mött av en mycket god vän (min privatchaffis), vilket gjorde att det kändes som att komma HEM.

En unge på två år pinkade rakt igenom byxor och allt när hon stod i toakön (bara två sekunder innan en toa blev ledig) och det var inte mitt barn!

Jag pratar fortfarande franska flytande (hurra!!!)

Telefonen har gått varm i en timme med folk som önskar gott nytt år (och jag har nästan listat ut vilka alla är, story of loosing all numbers when changing phone...).

Jo, i år har jag faktiskt några. För det första ska jag se livet från den ljusa sidan och hitta ett bananskal att kana runt på. När jag lyckats med det antar jag att resten faller på plats. För viktigare än löften är mål. Och mål - det har jag flera att uppnå i år!

Sen skulle det inte skada att gå ner dom där 7 kilona jag gått upp av all julmat sista veckan.

Jäklar vilket bra år det här ska bli!!!!!

(Det kan i varje fall inte bli värre än dom två senaste...)