Mitt Liv Som Fransyska

Luciafirandet igår var som sagt helt på svenska, för första gången. Det enda dom översatte var att det är brukligt att lämna kollekt när man går ut. Typiskt svenskt.

I varje fall.

Jag vart där i sällskap med en mycket hänförd fransman. Som faktiskt läste 3 psalmer på svenska utan problem och bara hakade upp sig på orden "stjärna" och "och" - jag vart rejält imponerad - medan vi väntade på att det skulle börja.

Sen skruvade han oroligt på sig och tittade sig omkring i den mycket fullsatta kyrkan och sa att han visst var den enda fransmannen där inne. Några minuter senare utbrast han lyckligt "där är ju en till". Såååå få fransmän var det inte därinne, det var ganska många faktiskt! När lussetåget kom in frågade han varför inte alla var blonda. "Dom är inte svenskar allihop" ljög jag "bara dom med riktigt ljust hår".

När jag ville förklara varifrån luciafirandet kommer, började han istället berätta att det faktiskt finns områden i Frankrike också där man firar lucia - det visste jag inte!

Han satt hänförd i kyrkan och lyssnade på sångerna, och petade bara på mig en gång halvvägs genom ceremonin, för att förundrat fråga varför ingen klappade händerna:-). Mannen blev överlycklig när vi senare på eftermiddagen fick klappa händerna åt samma lussetåg, då dom stegade bort från scenen på torget. "Man måste ju klappa händerna när det är så fint".

Glögg fick vi ingen i år, men jag har en flaska här hemma som bara väntar på ett bra tillfälle.