Mitt Liv Som Fransyska

Grannen mitt emot är bortrest och ikväll var hennes pappa där för att ta hand om hennes två katter. Honom sprang jag på precis när jag öppnade dörren för att tvinga ut en illtjutande Lillfis, som absolut ville tillbaka in hos mig. Vi pratade lite och jag förklarade att Lillfisen har bestämt att hon bor hos mig - han i sin tur bad om ursäkt för sin dotters katter. DOM har aldrig varit hos mig. Tvärtom. Dom ignorerar mig totalt. Ja, utom nu när hon är bortrest då. Varje gång jag går uppför trappan så kommer dom ylande högt jamande och flänger runt fötterna på mig. Vem som helst duger för att öppna deras dörr när dom är hungriga.

Det kommer bli spännande att se om Lillfisen sitter på balkongen, utsvulten, när jag kommer tillbaka om två veckor!