Mitt Liv Som Fransyska

Det har varit en mycket lång natt och jag är helt fullkomligt utmattad. Natten till tisdag lyckades jag ju inte somna förrän framåt halvfem på morgonen - så dagen igår bestod av mycket kaffe och full fart för att inte säcka ihop.

På kvällen åkte jag ju på akutdiet - och imorse slog det mig att det måste vara magsjuka för tjejen jag lunchade med har en son som ligger utslagen med magsjuka och jag, lilla jag, har absolut noll immunförsvar just nu tack vara körtelfebern. Hurra.

Slocknade som en död klockan 22 på kvällen. Det var lite halvljust när jag vaknade så jag tippade på att klockan var strax före sju (tiden då grannarna börjar föra så mycket väsen att det är omöjligt att sova vidare). Orkade inte gå upp så jag låg där i mörkret och förberedde mitt tal (ska hålla tal på fredag, inför 15 personer, på franska, i hela tio minuter. Jag fattar inte hur jag ska kunna hålla mig under en timme, jag har massor att prata om!!). Efter någon timme orkade jag inte ligga kvar utan var vrålhungrig och ville helst gå upp (dock utan att äta, för jag skulle göra blodtester idag). Då tog jag mig en titt på klockan. Hon var FYRA. Jag hade alltså vaknat vid tre tiden! Somna om? Icke då.

Framåt halv sex somnade jag igen, och blev väckt av gubbarna som bankar klockan 8.

Hålögd räcker inte för att beskriva mitt tillstånd idag. Medvetslös är ett ord som närmar sig verkligheten. 8 timmars sömn totalt på två nätter:-(

Så jag hoppade in i bilen för att åka och ta blodtesterna så jag kunde få äta. Men kustvägen är ju stängd, så alla andra vägar hade korkat igen fullständigt. Kom varken fram eller tillbaka, så jag stannade och handlade. Först halv elva fick jag gjort testerna och då av en glad tjej som sa att man visst kan äta innan. Fan. Kustvägen hade öppnat när jag åkte hem igen i varje fall.

Solen är tillbaka.

Bergen är täckta med enorma mängder snö.

Killarna i lägenheten under betongborrar fortfarande.

Och jag, jag är som sagt medvetslös.