Lord of the Dance
Just hemkommen från Lord of the Dance. Ärligt talat var jag inte imponerad. Inte ens lite. För jag har sett Riverdance. Då kunde jag inte släppa blicken från scenen och hade klappat sönder händerna och stampat hål i golvet innan det hela var över.
Lord of the Dance var... boffff. Inte mer, inte mindre. Höjdpunkten var faktiskt telefonsamtalet jag fick i pausen.
Tror inte det var dåligt - bara det att jag hade så höga förväntningar och vi satt så långt i från scenen att man liksom inte kände att man var där. Och så körtelfebern, som nu börjar ge sig till känna till 300%. Utan att gå in på några detaljer kan jag tala om att jag letat upp mitt E111 kort (yes, jag är helt utförsäkrad från Sverige och har inte längre rätt till läkarvård där) och resultaten från dom sista proverna och stoppat i väskan som ska med mig hem på måndag.
Kanske var det inte så smart att tillbringa 2 timmar med 10000 människor, när man har ett utslaget immunförsvar och en lever med skyhöga värden. Men det som läkaren varnat mig för i två veckor började faktiskt redan imorse - magont. Ska mjälten (eller vad det nu var för organ) slås ut, hoppas jag att jag hinner hem till Sverige först. Fasen att ligga här på ett sjukhus den enda veckan på året när alla är bortresta.
Trött är jag i varje fall. Helt fullkomligt utmattad. Har nått det stadium då det till och med är svårt att prata!
Lord of the Dance var... boffff. Inte mer, inte mindre. Höjdpunkten var faktiskt telefonsamtalet jag fick i pausen.
Tror inte det var dåligt - bara det att jag hade så höga förväntningar och vi satt så långt i från scenen att man liksom inte kände att man var där. Och så körtelfebern, som nu börjar ge sig till känna till 300%. Utan att gå in på några detaljer kan jag tala om att jag letat upp mitt E111 kort (yes, jag är helt utförsäkrad från Sverige och har inte längre rätt till läkarvård där) och resultaten från dom sista proverna och stoppat i väskan som ska med mig hem på måndag.
Kanske var det inte så smart att tillbringa 2 timmar med 10000 människor, när man har ett utslaget immunförsvar och en lever med skyhöga värden. Men det som läkaren varnat mig för i två veckor började faktiskt redan imorse - magont. Ska mjälten (eller vad det nu var för organ) slås ut, hoppas jag att jag hinner hem till Sverige först. Fasen att ligga här på ett sjukhus den enda veckan på året när alla är bortresta.
Trött är jag i varje fall. Helt fullkomligt utmattad. Har nått det stadium då det till och med är svårt att prata!
Kommentarer
Trackback
