Bönhörd trots allt?

Hela vägen upp i bergen bad jag bön efter bön:

"jag hoppas att det är bilen framför som låter..."

"jag hoppas att det är bilen bakom som låter..."

"det måste varit bilen som passerade som lät så..."

"jag körde nog över något...?"

"det måste vara värmen..."

För det lät. Varje gång jag bromsade så lät det som när ett tåg akutbromsar och det luktade inte precis mysigt heller. Små väsentliga saker som borde fått mig att vända och åka hem igen. Men icke. Jag var på semester.

Och bromsarna höll. Dom höfll hela helgen. Det gick hur fint som helst tills jag var på väg hem, en knapp halvtimme från campingen, när jag körde nerför en mycket brant serpentinväg och mötte en turistjävel som genade i kurvan.

DÅ slutade bromsarna att fungera. Ett härligt skrapande ljud var allt som hördes när jag stampade bromsen i botten och likaförbaskat rullade i full fart mot den genande bilen - av allt att döma en man med snabb reaktionsförmåga och bättre bil än mig.

Det var en mycket skakig mig som föööörrrsiktigt rullade nerför resten av vägen och bad nya böner "låt mig inte möta någon låt mig inte möta någon" och faktiskt hittade en verkstad mitt ute i ödemarken.

Jag gjorde en blond. Klev in och talade om att bromsarna dött på min bil och att det vore käckt om dom kunde fixa dom. Mannen tittade på mig. Trodde mig inte. Jag hade ju kört dit. Jovisst. Men långsamt.

Vi tog en provtur. Han gasade upp i över hundra och vände sig sen mot mig och undrade varför jag var så vit i ansiktet, om jag inte tyckte om fart. Jodå förklarade jag, men jag har inga bromsar på bilen, hur ska du få stopp.

Har du väl sa han och nuddade lite på bromsen. Du bromsar ju som en tjej sa jag till honom (inte populärt!). Han fattade inte vad jag menade. Jag förklarade. När man kör en rullande bastu så kör man FORT. Utan fartvind dör man av värmeslag. Och vi bor i turistland. Turister tvärnitar utan anledning mitt i vägen, precis när som helst. Jaha sa mekanikern och körde vidare upp för serpentinvägen där jag nästan mejat ner en turist, gjorde en u-sväng och satte fart nerför backen. Turist ropade jag. Han tvärnitade. Och tågljudet tog vid och vi rullade vidare i full nittio.

Nu var det mekanikerns tur att bli vit i ansiktet. Ännu vitare blev han när han skruvade isär skiten och upptäckte att bilen i princip inte hade några bromsklossar kvar.

Min bil fick stå tills de nya bromsklossarna var beställda, levererade och monterade...





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0