Konsten att parkera

Jag hade lite brådis idag, men lite otur med att hitta parkering. Efter en halvtimmes sökande i min rullande bastu gav jag upp och åkte helt prompt till staden bredvid för att parkera där.

Boende i ett område med fler bilar än människor är jag en hejare på att fickparkera men dagens parkering slår nog alla rekord. Jag var varm. Svetten rann. Stressad. Glädjen visste inga gränser när jag fick syn på en minimal liten lucka mellan en stor jeep och en låg jävla stolpe som inte gick att se genom bakrutan. Gratisparkering. I skuggan. Där skulle jag in.

Parkeringen var så liten så att jag faktiskt fick publik som hejade på när jag rattade in min bil, inte utan problem.

Stoltheten visste inga gränser när jag klev ur bilen och beskådade den enda millimetern mellan bilen och stolpen jag inte sett och luckan på 4-5 centimeter som jag lämnat till jeepen framför.

Ägaren till jeepen var tyvärr inte lika haj som mig på fickparkeringar, och tyckte väl att det behövdes mer än några centimeter (pfffff!!!) för att ta sig ut från sin plats.

Han hade demolerat min nummerplåt till något som ser ut som hopknölat papper, men vad gör väl det när jag redan passerat besiktningen?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0