Min amerikanska lillasyster
Igår kväll fick jag en glad överraskning i form av ett sms från min amerikanska "lillasyster" som hälsade att hon är på besök i min stad och gärna ville träffa mig för lunch idag. Blev så otroligt glad!
Under alla mina år utomlands i olika länder har det alltid funnits någon som tagit plats i surrogatfamiljen. Här i Frankrike har jag en storebror, som är guld värd i alla lägen.
Min "lillasyrra" lärde jag känna min första dag mitt första utlandsboende i Nordirland för tio år sen och hon är helt underbar. För henne var det en enorm chock att flytta utomlands och som amerikan hade hon stora språkproblem i nordirland, där dom har en ganska speciell dialekt (som jag plockade upp på nolltid lol).
På campus hade vi ett uttryck som hon, olyckligtvis, stod som förebild för.
"Do a Jenn".
Klanta till det.
För Jenn har en förmåga att tappa saker, spilla saker, snubbla på allt och ingenting. Men alltid med ett stort leende. Som sagt, hon är underbar.
På besök idag med sin nordirländska make, och numera med en ganska tydlig nordirlänsk dialekt som fick mig att skratta nonstop.
Två underbara människor, som fick mig att fundera på varför jag är kvar i Frankrike, landet där jag upplever kulturchock efter kulturchock, landet. som är helt omöjligt att integrera sig i till 100%
Under alla mina år utomlands i olika länder har det alltid funnits någon som tagit plats i surrogatfamiljen. Här i Frankrike har jag en storebror, som är guld värd i alla lägen.
Min "lillasyrra" lärde jag känna min första dag mitt första utlandsboende i Nordirland för tio år sen och hon är helt underbar. För henne var det en enorm chock att flytta utomlands och som amerikan hade hon stora språkproblem i nordirland, där dom har en ganska speciell dialekt (som jag plockade upp på nolltid lol).
På campus hade vi ett uttryck som hon, olyckligtvis, stod som förebild för.
"Do a Jenn".
Klanta till det.
För Jenn har en förmåga att tappa saker, spilla saker, snubbla på allt och ingenting. Men alltid med ett stort leende. Som sagt, hon är underbar.
På besök idag med sin nordirländska make, och numera med en ganska tydlig nordirlänsk dialekt som fick mig att skratta nonstop.
Två underbara människor, som fick mig att fundera på varför jag är kvar i Frankrike, landet där jag upplever kulturchock efter kulturchock, landet. som är helt omöjligt att integrera sig i till 100%
Kommentarer
Trackback
