Fransk byråkrati
Idag har jag slagits med fransk byråkrati. Efter att ha tillbringat morgonen med att ringa runt (passade på mellan åskskurarna) så hade jag kommit fram till följande:
För att få träffa A måste jag få en inbjudan via B.
För att få träffa B måste jag åka dit på deras öppettider för att begära en inbjudan. Telefonen gillas inte.
C behöver man inte alls träffa utan det räcker med att mejla.
D behöver man inte boka tid hos men man måste åka dit på deras öppettider och ha med sig en stor säck med alla väsentliga papper man samlat på sig genom livet och förväntas ha sparat (varav dom få jag sparat finns i Sverige och inte hos mig här i Frankrike).
Eftersom jag absolut vill ha ett möte med A så blev dagens projekt att hitta B. Naturligtvis åkte jag vilse direkt och det tog mig en god timme att hitta ett ställe 3 km bort (tänker inte ens nämna det franska systemet för att skylta sina vägar, utan bara kort säga att om man sätter upp skylten INNAN istället för EFTER avtagsvägarna, så skulle det underlätta en hel del).
Väl framme vid B valde jag mellan att sno en personalparkering och att blockera övriga bilar och bestämde mig raskt för att jag definitivt kan räknas som personal, eftersom jag betalar skatt som alla andra i det här landet.
En enorm kö mötte mig när jag kom in. Lyckligtvis gick det runt en dam och frågade ut alla i kön vad man hade för ärende. Suveränt. Genast tog jag till knepet jag pratar så dålig franska att det är bäst att ni tar in mig i ett rum och går igenom ärendet direkt med mig. Sagt och gjort.
Men B lyckades inte kontakta A för att boka en tid åt mig. Hon ringde runt en del och sa sedan att tyvärr, det går inte. Nejhej. Så sa dom till mig gör två månader sen också och nu börjar tiden rinna ut för mig. Jag måste ha en tid. Nu.
Min franska blev plötsligt utmärkt och jag förklarade för damen att jag var beredd inte bara att tillbringa dagen på hennes kontor, utan att komma tillbaka varje dag tills hon har fixat in mig hos A.
Nu ligger mitt ärende överst i högen med stora rosa bokstäver: URGENT.
Som om det skulle hjälpa.
Måndag är klämdag och tisdag helgdag i Frankrike. Gissa vem som ska få ett besök på onsdag?
Nu ska jag ta itu med C och D.
För att få träffa A måste jag få en inbjudan via B.
För att få träffa B måste jag åka dit på deras öppettider för att begära en inbjudan. Telefonen gillas inte.
C behöver man inte alls träffa utan det räcker med att mejla.
D behöver man inte boka tid hos men man måste åka dit på deras öppettider och ha med sig en stor säck med alla väsentliga papper man samlat på sig genom livet och förväntas ha sparat (varav dom få jag sparat finns i Sverige och inte hos mig här i Frankrike).
Eftersom jag absolut vill ha ett möte med A så blev dagens projekt att hitta B. Naturligtvis åkte jag vilse direkt och det tog mig en god timme att hitta ett ställe 3 km bort (tänker inte ens nämna det franska systemet för att skylta sina vägar, utan bara kort säga att om man sätter upp skylten INNAN istället för EFTER avtagsvägarna, så skulle det underlätta en hel del).
Väl framme vid B valde jag mellan att sno en personalparkering och att blockera övriga bilar och bestämde mig raskt för att jag definitivt kan räknas som personal, eftersom jag betalar skatt som alla andra i det här landet.
En enorm kö mötte mig när jag kom in. Lyckligtvis gick det runt en dam och frågade ut alla i kön vad man hade för ärende. Suveränt. Genast tog jag till knepet jag pratar så dålig franska att det är bäst att ni tar in mig i ett rum och går igenom ärendet direkt med mig. Sagt och gjort.
Men B lyckades inte kontakta A för att boka en tid åt mig. Hon ringde runt en del och sa sedan att tyvärr, det går inte. Nejhej. Så sa dom till mig gör två månader sen också och nu börjar tiden rinna ut för mig. Jag måste ha en tid. Nu.
Min franska blev plötsligt utmärkt och jag förklarade för damen att jag var beredd inte bara att tillbringa dagen på hennes kontor, utan att komma tillbaka varje dag tills hon har fixat in mig hos A.
Nu ligger mitt ärende överst i högen med stora rosa bokstäver: URGENT.
Som om det skulle hjälpa.
Måndag är klämdag och tisdag helgdag i Frankrike. Gissa vem som ska få ett besök på onsdag?
Nu ska jag ta itu med C och D.
Kommentarer
Trackback
