Kär och öppet otrogen!!
Jag är käääääääääääääär. Min nya älskling ser ut så här:
Och kommer flytta hem till mig så fort jag skrapat ihop tillräckligt med stålar.
Igår tog jag nämligen med mig en manlig (nåja, man i varje fall) vän in till min mobiloperatör för att än en gång ställa samma frågor gällande mitt blivande abonnemang (jag gillade ju inte svaren sist). Fick lite annorlunda svar den här gången - lite bättre än sist men långtifrån bra. Det lönar sig att ha med en fransman för då tar försäljarna inte tillfället i akt att lura den stackars blonda utlänningen.
Men som jag förklarade för försäljaren: Jag har varit kund hos dom i fem år utan abonnemang, och nu vägrar dom mig ett bra pris på telefonen bara för att jag vill skaffa abonnemang, behålla mitt nummer och stanna kvar som trogen kund. Föräljaren såg olycklig ut, speciellt när jag tackade för fem goda år och förklarade att jag skulle byta till konkurrenten - varpå jag klev ut ur butiken (med mannen i släptåg) och gick rakt över gatan och in till konkurrenten.
Där förklarade jag vilken telefon jag ville ha, hur förbannad jag var på mobiloperatören jag har nu, och att om dom fixar mig ett fint pris på min drömtelefon så är jag beredd att betala vad som helst för abonnemanget.
Åhhh då ska vi hitta ett bra abonnemang till er, sa den unge försäljaren och vände sig till min vän. Har ni barn, fortsatte han, fortfarande vänd till min vän (som nu började se ganska obekväm ut). Inte än, sa jag och klappade mig på magen, och belönades med ett enormt leende från försäljaren och ett aningen sammanbitet leende från min vän (som nu aldrig kommer kunna gå dit med sin flickvän haha). Ringer ni mycket till varandra, frågade försäljaren. I princip aldrig, sa min vän. Nej gud svarade jag, han svarar ändå aldrig i telefon, han är ju fransman. Nu började försäljaren se aningen förvirrad ut.
Därefter lotsades vi in i djungeln av priser. För priset på telefonen varierar med valet av abonnemang. Så nu lutar det åt att jag betalar 8 euro i månaden för en försäkring (om jag skulle tappa min älskling i golvet eller havet eller om någon stjäl den), tar ett dyrt abonnemang i tre månader innan jag byter ner mig till ett billigare - och i slutändan ändå kommer undan några tusenlappar billigare än hos min nuvarande operatör!!
Sånt tycker vi om!
Så nu ska deras regler lusläsas, kontrakt väljas ut och stålar införsamlas - sen har jag min älskling i fickan!!
När vi gick ut tog jag min vän under armen, varpå han ryckte till sig den (Fransmän fattar inte det där med att gå armkrok om man inte är ett par) och frågade vad vi ska döpa vår lilla bebis till. Haha. Konsten att skrämma bort en kompis. Han har dock lovat att följa med tillbaka när jag ska skriva kontraktet - så att det blir ordentligt gjort!
Och kommer flytta hem till mig så fort jag skrapat ihop tillräckligt med stålar.
Igår tog jag nämligen med mig en manlig (nåja, man i varje fall) vän in till min mobiloperatör för att än en gång ställa samma frågor gällande mitt blivande abonnemang (jag gillade ju inte svaren sist). Fick lite annorlunda svar den här gången - lite bättre än sist men långtifrån bra. Det lönar sig att ha med en fransman för då tar försäljarna inte tillfället i akt att lura den stackars blonda utlänningen.
Men som jag förklarade för försäljaren: Jag har varit kund hos dom i fem år utan abonnemang, och nu vägrar dom mig ett bra pris på telefonen bara för att jag vill skaffa abonnemang, behålla mitt nummer och stanna kvar som trogen kund. Föräljaren såg olycklig ut, speciellt när jag tackade för fem goda år och förklarade att jag skulle byta till konkurrenten - varpå jag klev ut ur butiken (med mannen i släptåg) och gick rakt över gatan och in till konkurrenten.
Där förklarade jag vilken telefon jag ville ha, hur förbannad jag var på mobiloperatören jag har nu, och att om dom fixar mig ett fint pris på min drömtelefon så är jag beredd att betala vad som helst för abonnemanget.
Åhhh då ska vi hitta ett bra abonnemang till er, sa den unge försäljaren och vände sig till min vän. Har ni barn, fortsatte han, fortfarande vänd till min vän (som nu började se ganska obekväm ut). Inte än, sa jag och klappade mig på magen, och belönades med ett enormt leende från försäljaren och ett aningen sammanbitet leende från min vän (som nu aldrig kommer kunna gå dit med sin flickvän haha). Ringer ni mycket till varandra, frågade försäljaren. I princip aldrig, sa min vän. Nej gud svarade jag, han svarar ändå aldrig i telefon, han är ju fransman. Nu började försäljaren se aningen förvirrad ut.
Därefter lotsades vi in i djungeln av priser. För priset på telefonen varierar med valet av abonnemang. Så nu lutar det åt att jag betalar 8 euro i månaden för en försäkring (om jag skulle tappa min älskling i golvet eller havet eller om någon stjäl den), tar ett dyrt abonnemang i tre månader innan jag byter ner mig till ett billigare - och i slutändan ändå kommer undan några tusenlappar billigare än hos min nuvarande operatör!!
Sånt tycker vi om!
Så nu ska deras regler lusläsas, kontrakt väljas ut och stålar införsamlas - sen har jag min älskling i fickan!!
När vi gick ut tog jag min vän under armen, varpå han ryckte till sig den (Fransmän fattar inte det där med att gå armkrok om man inte är ett par) och frågade vad vi ska döpa vår lilla bebis till. Haha. Konsten att skrämma bort en kompis. Han har dock lovat att följa med tillbaka när jag ska skriva kontraktet - så att det blir ordentligt gjort!
Kommentarer
Trackback
