Mitt Liv Som Fransyska

Jag klagar mycket på fransk byråkrati, på kulturen osv, och det är sant att livet här är en kamp. Man måste hela tiden se upp med vad man gör och säger och framförallt hålla ryggen fri och vara beredd på påhopp från dom mest oanade håll.

Men något som faktiskt är riktigt bra i Frankrike, är läkarvården. Den är fantastisk. Men får den hjälpen man behöver, när man behöver den.

Och så har dom osteopater - jag tror bara att det finns några få enstaka godkända såna i Sverige. Men här kryllar det av dom. Osteopater är inte bara ryggknäckare utan ser hela människan - orsaken till problemen ska hittas och åtgärdas, visst kan det knäckas också och medeciner tas bara i nödfall.

Min osteopat gjorde dock slut med mig igår... Han anser inte att han kan hitta orsaken till varför jag har så ont i nacken (jo, att det kommer från bilolyckan vet han ju, men inte hur han ska fixa det) och därför tycker han att jag ska träffa en annan osteopat. Han förklarade länge och väl att han absolut tycker om att träffa mig och att det är tack vare mina täta besök efter olyckan han har haft en saftig inkomst den här månaden och för ett ögonblick fick jag intrycket att jag höll på att bli dumpad av pojkvännen..

Mannen har rekommenderat alltifrån kramar och sex, marijuana (jag vill gärna påstå att han skojade, men han insisterade faktiskt på att det skulle få alla muskler att slappna av), till lata dagar på stranden.

Igår gick jag därifrån med ett telefonnummer till hans kollega, och ett recept på ett Nytt Jobb, En Man och Helst Några Bebisar också (teorin är att med dessa tre i mitt liv, kommer jag inte ha tid att oroa mig över nackont). Sekreteraren tappade nästan hakan när hon fick skriva ut det här och frågade storögt om han trodde på mirakel.

Mannen har helt klart humor och det är inte utan sorg jag måste inse att vår "relation" är över. *Sniff*

Någon som vet vart jag kan lösa in det här receptet? Apoteket vägrar kännas vid det.