10 år har passerat
Det är snart tio år sedan brandkatastrofen som tog så många unga liv. Jag har en vän som befann sig där, men klarade sig oskadd.
För tio år sedan hade jag precis flyttat utomlands för första gången. Hade klarat av min första månad i ett annat land och bodde på campus tillsammans med folk från ett hundratal olika nationaliteter. Värmen som fanns bland oss alla är obeskrivlig.
Jag hade väldigt begränsad tillgång till internet, vare sig teve eller mobil, och mynttelefonen delade jag med 34 andra och den var inte ens i närheten av mitt rum. Det var via vänner på campus jag fick veta vad som hänt.
Som svensk var det min sorg. Tanten som jobbade i den lilla lokalbutiken (där dom sålde mat till hutlösa priser, ofta med passerat utgångsdatum) kom över med dagens exemplar av dagstidningen, sparat till mig - för att jag var svensk - så jag kunde läsa om katastrofen. En fin gest, som jag verkligen uppskattade och inte glömmer.
Man representerar nämligen sitt land när man bor utomlands. Sveriges vinster - i melodifestival, sport etc - gratuleras till mig, och jag tackar så klart och ser stolt ut (även fast jag ibland inte har någon aning om vad det hela handlar om). Stora händelser i Sverige, negativa som positiva, uppmärksammas och kommenteras så klart också av både vänner och obekanta.
Jag är utlandssvensk. Det är en konstig känsla ibland.
För tio år sedan hade jag precis flyttat utomlands för första gången. Hade klarat av min första månad i ett annat land och bodde på campus tillsammans med folk från ett hundratal olika nationaliteter. Värmen som fanns bland oss alla är obeskrivlig.
Jag hade väldigt begränsad tillgång till internet, vare sig teve eller mobil, och mynttelefonen delade jag med 34 andra och den var inte ens i närheten av mitt rum. Det var via vänner på campus jag fick veta vad som hänt.
Som svensk var det min sorg. Tanten som jobbade i den lilla lokalbutiken (där dom sålde mat till hutlösa priser, ofta med passerat utgångsdatum) kom över med dagens exemplar av dagstidningen, sparat till mig - för att jag var svensk - så jag kunde läsa om katastrofen. En fin gest, som jag verkligen uppskattade och inte glömmer.
Man representerar nämligen sitt land när man bor utomlands. Sveriges vinster - i melodifestival, sport etc - gratuleras till mig, och jag tackar så klart och ser stolt ut (även fast jag ibland inte har någon aning om vad det hela handlar om). Stora händelser i Sverige, negativa som positiva, uppmärksammas och kommenteras så klart också av både vänner och obekanta.
Jag är utlandssvensk. Det är en konstig känsla ibland.
Kommentarer
Trackback
