Fransk parkering..
Det jag upplevde idag tog verkligen priset för den mest idiotiska parkering jag sett under mina år i Frankrike. Jag parkerade bredvid en bil som hade hamnat lite utanför rutan. Ingen panik, jag ställde mig med lagom utrymme mellan och hamnade i min tur lite utanför min ruta.
Det gör väl inget när parkeringen är så gott som tom?
Men jodå. Vissa har tråkigt nämligen. När jag kom ut från parkeringen hade en bil ställt sig på förarsidan om min bil. Hans sidospegel var en centimeter från att skrapa i min bil - och puttade min sidospegel framåt (som att böja ett knä i fel riktning ungefär...). Min enda chans att manövrera ut var att köra min bil äääännu närmare stenväggen framför mig (och då ska ni veta att jag parkerar min lilla skrotbil som om den vore en volvo - så nära kanten som möjligt för att få plats i rutan) och att sen med sidospegeln infälld försöka backa ut utan att skrapa sönder hans bil.
Slår vad om att det var ägaren som stod några minuter bort och glatt följde hela teatern, från det att jag fick klättra in på fel sida, tills jag kom mig därifrån.
Jag ska erkänna att jag mer än gärna hade skrapat sönder hans bil och enda anledningen att jag inte körde sönder åtminstone hans sidospegel. är barnen som stod en bit ifrån (man vill ju inte föregå med - alltför - dåligt exempel).
Och hade jag inte redan varit försenad, så hade jag nog helt enkelt parkerat min bil lika tätt, fast på förarsidan om hans bil, och helt enkelt väntat med kameran och försäkringspapprena redo, på att han körde ut och skrapade den.
Gudarna ska veta att den behövde lackeras om redan första gången jag lämnat den ensam några minuter på en parkering.
Det gör väl inget när parkeringen är så gott som tom?
Men jodå. Vissa har tråkigt nämligen. När jag kom ut från parkeringen hade en bil ställt sig på förarsidan om min bil. Hans sidospegel var en centimeter från att skrapa i min bil - och puttade min sidospegel framåt (som att böja ett knä i fel riktning ungefär...). Min enda chans att manövrera ut var att köra min bil äääännu närmare stenväggen framför mig (och då ska ni veta att jag parkerar min lilla skrotbil som om den vore en volvo - så nära kanten som möjligt för att få plats i rutan) och att sen med sidospegeln infälld försöka backa ut utan att skrapa sönder hans bil.
Slår vad om att det var ägaren som stod några minuter bort och glatt följde hela teatern, från det att jag fick klättra in på fel sida, tills jag kom mig därifrån.
Jag ska erkänna att jag mer än gärna hade skrapat sönder hans bil och enda anledningen att jag inte körde sönder åtminstone hans sidospegel. är barnen som stod en bit ifrån (man vill ju inte föregå med - alltför - dåligt exempel).
Och hade jag inte redan varit försenad, så hade jag nog helt enkelt parkerat min bil lika tätt, fast på förarsidan om hans bil, och helt enkelt väntat med kameran och försäkringspapprena redo, på att han körde ut och skrapade den.
Gudarna ska veta att den behövde lackeras om redan första gången jag lämnat den ensam några minuter på en parkering.
Kommentarer
Trackback
