Att hyra möblerat
Det är ju på gott och ont man hyr en möblerad lägenhet, även om jag måste säga att jag fått in en fullträff den här gången - det enda orosmolnet är att ägarna faktiskt vill ha tillbaka sitt hem om en tidsbestämd period.
För det är ett hem jag hyr, inte en lägenhet. Skillnaden ligger i alla detaljer. Jag har en riktig säng, inte en clic-clac (superobekväm bäddsoffa), köket är fullt utrustat, väggarna pryds av dyra fina tavlor, av detaljer såsom krokar där dom behövs, mycket speglar, dyra tunga gardiner.. Kort sagt, jag lever i ett hem.
Att det inte är mina grejor som finns utspridda i lägenheten kan leda till både en och annan överraskning in i mellanåt. Som idag tex, när jag stod i hallen och sa hejdå till en kompis och plötsligt fick syn på den absolut fulaste tavla jag någonsin har sett - jag ryggade faktiskt tillbaka. Nu plötsligt förstår jag varför lamporna i hallen inte funkar! Jisses, där gäller ju att hålla så mörkt som möjligt!
Det som är underligt är att jag inte har sett den förut. Jag har bott här i fyra veckor!
Fast i min första lägenhet i Frankrike dök det upp såna där överraskningar varje dag. Lägenheten var enorm, en takvåning, och vi var flera som delade den. Alla möbler, med undantag från ett enormt bord som vägde 37ton ifrån afrika (gud vet hur han fått dit det och upp för tio våningar dessutom), var hemmabyggen. Soffan var en hörnsoffa som genast associerades med en pimphörna, sängarna var inbyggda som i värsta båtarna, allt var fastskruvat i väggarna, målat där det syntes men inte bakom osv. Elen hade han också dragit in själv. Genom min dusch gick löst hängande elkablar och jag var tacksam varje dag som jag överlevde morgonduschen! En dag när jag stod och väntade på att vattnet skulle koka upp i köket tittade jag upp i taket och fick syn på en ENORM plastkräfta fastskruvad däruppe. Varför???
Toaletten var separat, en vit toalettstol i en svartkaklad skrubb på mindre än 1 kvadratmeter med 3 meter i tak. Som att sitta fastkilad i ett rör. Man fick kämpa för att få in alla kroppsdelar för att kunna stänga dörren. I sovrummen regnade det in. Rutorna i fönstrena kunde man plocka loss om man ville, dom satt löst - hemmaversionen av ventilation?
Har aldrig varit så glad som när jag flyttade därifrån!
Men nu har jag som sagt hittat rätt, och förutom tavlan på väggen och helikoptern i köket hoppas jag slippa fler hemska överraskningar.
För det är ett hem jag hyr, inte en lägenhet. Skillnaden ligger i alla detaljer. Jag har en riktig säng, inte en clic-clac (superobekväm bäddsoffa), köket är fullt utrustat, väggarna pryds av dyra fina tavlor, av detaljer såsom krokar där dom behövs, mycket speglar, dyra tunga gardiner.. Kort sagt, jag lever i ett hem.
Att det inte är mina grejor som finns utspridda i lägenheten kan leda till både en och annan överraskning in i mellanåt. Som idag tex, när jag stod i hallen och sa hejdå till en kompis och plötsligt fick syn på den absolut fulaste tavla jag någonsin har sett - jag ryggade faktiskt tillbaka. Nu plötsligt förstår jag varför lamporna i hallen inte funkar! Jisses, där gäller ju att hålla så mörkt som möjligt!
Det som är underligt är att jag inte har sett den förut. Jag har bott här i fyra veckor!
Fast i min första lägenhet i Frankrike dök det upp såna där överraskningar varje dag. Lägenheten var enorm, en takvåning, och vi var flera som delade den. Alla möbler, med undantag från ett enormt bord som vägde 37ton ifrån afrika (gud vet hur han fått dit det och upp för tio våningar dessutom), var hemmabyggen. Soffan var en hörnsoffa som genast associerades med en pimphörna, sängarna var inbyggda som i värsta båtarna, allt var fastskruvat i väggarna, målat där det syntes men inte bakom osv. Elen hade han också dragit in själv. Genom min dusch gick löst hängande elkablar och jag var tacksam varje dag som jag överlevde morgonduschen! En dag när jag stod och väntade på att vattnet skulle koka upp i köket tittade jag upp i taket och fick syn på en ENORM plastkräfta fastskruvad däruppe. Varför???
Toaletten var separat, en vit toalettstol i en svartkaklad skrubb på mindre än 1 kvadratmeter med 3 meter i tak. Som att sitta fastkilad i ett rör. Man fick kämpa för att få in alla kroppsdelar för att kunna stänga dörren. I sovrummen regnade det in. Rutorna i fönstrena kunde man plocka loss om man ville, dom satt löst - hemmaversionen av ventilation?
Har aldrig varit så glad som när jag flyttade därifrån!
Men nu har jag som sagt hittat rätt, och förutom tavlan på väggen och helikoptern i köket hoppas jag slippa fler hemska överraskningar.
Kommentarer
Trackback
