Konsten att inte tappa ansiktet
Om min fantasi har skenat iväg åt rätt håll, så tror jag att argbiggan som jag gav onda ögat inatt har blivit dumpad av mannen med vovven den enorma vilda dregglande - men känsliga - besten som inte klarar av att vara ensam i en minut utan att avge avgrundsvrål så det ekar mellan väggarna.
Det skulle i varje fall förklara möblerna som hystas runt och fräsandet och skriken från lägenheten bredvid.
Jag har faktiskt överskott på stolar i min lägenhet, jag kan nog avvara ett par om det skulle bli nödvändigt att slänga ut något från fönstret vid midnatt i riktning mot hennes svindyra merceders i förklädnad av en jaguar.
Antagligen vill inte argbiggan att någon ska se att hon flyttar och det är därför hon väntar till det magiska tolvslaget innan hon börjar turerna ut för att - under högljudda svordommar - slita ut automatiken och lyset på sin bil (se inlägget om Det Onda Ögat från tidigare idag).
Det skulle i varje fall förklara möblerna som hystas runt och fräsandet och skriken från lägenheten bredvid.
Jag har faktiskt överskott på stolar i min lägenhet, jag kan nog avvara ett par om det skulle bli nödvändigt att slänga ut något från fönstret vid midnatt i riktning mot hennes svindyra merceders i förklädnad av en jaguar.
Antagligen vill inte argbiggan att någon ska se att hon flyttar och det är därför hon väntar till det magiska tolvslaget innan hon börjar turerna ut för att - under högljudda svordommar - slita ut automatiken och lyset på sin bil (se inlägget om Det Onda Ögat från tidigare idag).
Kommentarer
Trackback
