Svenska språket
Som Matilda valde jag att göra min blogg på svenska - för att inte glömma svenskan, men framförallt för att det är det enda språket jag tycker mig ha kvar alla nyanser i. Även om det faktiskt inte är så längre. Jag har glömt otroligt mycket svenska, men språket har också utvecklats utan mig, under dom tio åren jag har varit utlandssvensk.
Efter mina första två åt utomlands, före (nästan i varje fall...) epoken då Internet och email blev dagliga verktyg, år då jag inte hade tillgång till något annat än en telefonautomat för att ringa hem - då glömde jag svenskan helt. Kom hem en varm sommardag i juli, och kunde under ett par veckors tid inte få ihop en enda vettig mening på svenska. Ännu jobbigare blev det i augusti då jag skulle skriva uppsats på högskolan och insåg att det där med svenska prepositioner och ord - vilka ord var svenska, vilka var engelska - det klarade jag inte upp. Slutade med att jag skrev alltihop på engelska - språket jag tänkte på, språket jag även under den korta period jag var tillbaka i Sverige, använde dagligen och mer än svenskan. Som resultat pratade jag svenska "baklänges" - direktöversatt från engelska (med engelsk ordföljd i meningarna).
Engelskan blev mitt första språk även under åren jag flyttade runt i olika länder och studerade på olika språk. Den hängde alltid kvar. Men att förlora svenska språket igen, det var jag livrädd för. Så jag började läsa. - köpte med mig resväskor fulla med svenska böcker vid varje besök i hemlandet. Idag har jag även mycket böcker på CD - för att få höra på språket.
När jag flyttade till Frankrike kunde jag inte ett ord franska. Första två åren var en daglig kamp med vardagslivet - hur tar man sig runt i ett samhälle där folk
Jo, man blir fransyska!
Det tog mig ett år av frustration och tårar att lära mig franska språket - mest med självstudier. Under det året bröt jag mer eller mindre kontakten med alla icke-fransktalande jag hade runt mig. Jag dök in i språket, och i kulturen. Valprocessen pågick i landet och det gav mig ett ypperligt tillfälle att lära mig språket på "hög nivå". Jag som inte är speciellt intresserad av politik, satt som klistrad framför TVn för att följa alla debatter, nyheter, jag läste varenda tidning jag kom över och var till och med på valmöten. Hur effektivt som helst. Ännu effektivare var det att bara omge mig med fransktalande - jag är som person otroligt nyfiken och frustrationen över att inte förstå ökade bara motivationen.
Det var det absolut värsta året i mitt liv.
Idag pratar jag språket mer eller mindre flytande - gör fortfarande mycket grammatiska fel, men det gör fransmännen också. Ibland kan jag komma undan utan att folk märker att jag inte är fransyska, men oftast kläcker jag ur mig något som avslöjar mig. Skriva på franska är fortfarande en utmaning - förutom chat språket med alla förkortningar som jag är helt flytande i - och det är det jag jobbar på att lära mig nu. Jag tänker, lever och drömmer på franska.
Min blogg borde vara på franska. Men den är ett andningshål, då jag får uttrycka mig på det språk jag är uppväxt med. Och som tanken var från början - den är ett andningshål då jag fritt kan säga vad jag känner inför alla kulturkrockar, inför alla idiotiska grejor som händer varje dag, inför allt som jag reagerar på - utan att vara rädd för att mina franska vänner ska bli upprörda...
Så kanske är min blogg en jämförelse med Sverige trots allt!
Vad gulligt du skriver! Jag sitter här och blir alldeles rörd, utan att egentligen förstå riktigt varför.
Precis sådär gjorde jag också, fast med engelskan. Jag tror inte jag pratade ett enda ord svenska under mina första år i Australien. Jag gick omkring med Sydneys lokalradio i hörlurarna hela dagarna, även på jobbet, och till slut satt språket där det skulle. Men att det fälldes en och annan tår av frustration längs vägen dit, det erkänner jag gärna. Det svåraste är väl att försöka vara rolig på sitt nya språk, det verkar vara det sista stora hindret. Kommer man förbi det, så flyter allt bara på sedan.
Tack vad du är rar! Du har väckt en hel del funderingar hos mig och jag visste inte att det var så mycket som låg och gnagde just gällande det faktum att jag är utlandssvensk - det kommer nog bli några inlägg om det i framtiden!
Och du har så rätt, när man väl kan skämta på det nya språket, då vet man att det sitter.
Att sen fransmän har en otroligt dålig humor och absolut inte förstår skämten, det är en helt annan historia...
Jag vet inte om jag ser det där med jämförelse som någonting negativt. Det behöver det i alla fall inte vara. Jag tror att man alltid jämför sin nya situation med en tidigare. Säg att du bor i en liten stad i Sverige, säg Växjö för att plocka en ur högen. Där har du bott i hela ditt liv och umgås med samma människor som du har gjort sedan barnsben. Sedan byter du jobb, från ICA till Konsum (för att ta någonting enkelt). Visst kommer du att jämföra.
Det vi har upplevt tidigare i livet blir referenspunkter. De hjälper oss också att förstå nya företeelser. Ibland är det uttalat, ibland undermedvetet. Är man född och uppväxt i, som vi, Sverige, kommer man alltid att vara svensk till stora delar med många svenska referenspunkter. Jag tror inte att det måste innebära att man är negativt inställd till människorna i sitt nya land och deras seder och bruk.
Du skrev i ditt förra inlägg att de flesta utlandssvenskarna i sina bloggar jämför mycket med Sverige. Jag vet inte om jag riktigt tycker det, inte i de bloggar jag läser. Visst skriver man ibland om hemlängtan, om längtan efter familj och vänner, att man saknar vardagen med de sina, eller som jag skrev att jag inte riktigt tycker mig haft någon sommarkänsla i år eftersom jag inte har varit i Sverige den här sommaren, att sommarkänslan för mig är en nordisk företeelse. De känslorna blandat med känslorna för alla upplevelser i det nya landet är summan av den person jag är i dag. Det svenska försvinner ju inte bara för att jag inte bor i Sverige. Efter lång tid kanske det nya landets seder och koder tar större plats än det svenska, men det kommer aldrig att försvinna. Och det vill jag inte heller, det är ju en del av mig.
