Mitt Liv Som Fransyska

Jag åkte lite vilse bestämde mig för en sightseeing tur på vägen till akuten idag, och hamnade vid fel sjukhus. Först hade jag ju varit i en grannstads akutmottagning för att hämta röntgenplåtarna dom gjorde på nacken, dagen efter olyckan. Idag var det alltså ett annat sjukhus som gällde för att få gjort en datormografi, men jag hamnade som sagt på ett tredje sjukhus, innan jag insåg mitt misstag och kunde åka tillbaka.

En mycket intressant tur i den rullande bastun. Tutan fungerade bara sporadiskt, så jag var nära att bli mosad mellan två lastbilar vid ett tillfälle och så var det en dam som backade rakt mot mig i full nittio utan att så mycket som slänga en blick i någon spegel. Tutan kom igång just när jag gjorde en undanmanöver och tanten pinkade antagligen ner sig. Kan hon gott ha. Vid inte mindre än två tillfällen fick jag stanna mitt i vägen för att inte bli nermejad av MÖTANDE motorcyklister. Fingret funkade fint. Mitt framför tre poliser i en kontroll, var det inte mindre än 5 bilister som körde mot rött. Ingrep polisen? Icke.

Det bästa med att köra i Frankrike är nog trots allt bredden på vägarna. Dom har inte gjort en millimeter bredare än vad som behövs för en liten smartcar att ta sig fram, vilket blir aningens spännande när man är bilister, motorcyklister självmordskandidater, cyklister 90 åriga gubbar på cykel i bättre form än vilken proffsidrottare som helst, och vanliga folk på två fötter.

Jag tror faktiskt att jag ska sluta gnälla över olyckan som hade sönder nacken, och i stället glädja mig över att jag överlevt så länge som jag gjort i Frankrike!