Flyttdags!
Jag svarar dig här:
När jag åkte till Sverige på korta besök tyckte jag att allt var så jobbigt. Folk som tog tid på sig i kassaköerna, rulltrappor som gick så långsamt, alla människor var hemma på kvällarna om det inte var något särskilt. Alla gick i sina inrutade liv och kunde inte tänka sig att göra något annat.
Mina föräldrar och bror hade flyttat och inget kändes längre som hemma. Stan där jag växte upp hade jag inte bott i på många år och vännerna fanns ju i England.
Det var en enorm byråkrati att komma in i systemet. Jag var inte berättigad barnbidrag, barnomsorg, A-kassa eller socialbidrag...Inte heller fick jag lov att stanna i England som arbetslös utan bostad. Således sov jag och sonen på soffan hemma hos en släkting flera månader. Sen fick jag hyra en lägenhet och så småningom flyttade jag ihop med min bäste vän (som jag nu är gift med sen många år).
Första året var superjobbigt, men sen vänjer man sig. Idag kan jag inte tänka mig att bo någon annanstans än just i Sverige. Hade jag varit singel och barnlös så absolut, men den tiden är förbi.
