Stenbumlingar

För en vecka sen tog jag strandpromenaden vid havet och njöt av hur ren och fin den var - om än hal eftersom vattnet gör stenvägen helt glashal.

Igår tog jag samma runda - och efter ett tag kände jag inte igen mig alls. För där vägen varit förra veckan låg nu ENORMA stenbumlingar. Inte en eller två, utan så många att man faktiskt inte kunde se att där en gång varit en väg. Nu pratar vi inte små stenar, utan bumlingar i storlek 50-70 cm i diameter. Hundratals. Längs en 50 meter lång sträcka.

Efter att ha pratat med lite folk fick vi veta att det var förra helgens storm och dom tsunamiliknande vågorna (tidningarnas ord!!) som dragit med sig dessa stenbumlingar in - och släppt dom ett tjugotal meter från havskanten.

Är nu mycket tacksam att vi rantade runt i leran i skogen i helgen, istället för att promenera längs havet som vi hade tänkt. Naturens krafter är fantastiska ibland!

Nu hoppas jag kommunen tar tag i problemet och rensar fram gångstigen igen, så alla pensionärer kan fortsätta njuta av denna fina, men jobbiga, promenad.

Och när vi ändå pratar om pensionärer kan jag berätta att alla var snabbare än mig. Det här med att inte få tillräckligt med luft börjar ge mig total panik - hjärnan vill inte fatta att inte kroppen orkar hänga med!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0