Mitt Liv Som Fransyska

Men pappa, vad väntar du på...?

Under morgonens möte började jag få migrän - och innan jag hann sätta mig i bilen för att åka hem hade den förvärrats ganska kraftigt. Med ett väldigt limiterat synfält som resultat, kraftig förvirring och en stor önskan att kräkas.

Det är första gången i mitt liv jag blåst ett rödljus. Såg det inte förrän det var försent, för det hängde och dinglade högt ovanför mitt synfällt. Samtidigt blev jag jätteförvirrad, visste plötsligt inte var jag var (fastän vägen som leder hem är helt rak). Oerhört läskigt. Tacksam att jag inte orsakade någon olycka och lika tacksam för att polisen inte såg mig.

Den goda tanken att sova bort migränen hemma är bortkastad - dom renoverar lägenheten under och just nu håller dom på att betongborra för glatta livet. Hade jag vetat vart, hade jag stängt av centralströmmen till hela byggnaden!

Lillfisen har varit här två gånger redan idag. Det var det här med att undvika katter som gör mig sjuk...

Min nya telefon har så mycket roliga detaljer att det inte är klokt. Men jag har inte listat ut hur man ringer med den än!

Igår på den irländska puben var det riktigt trevligt till en början. Vi var ett tjugotal och alla kände någon men ingen kände alla - och så spelade dom traditionell celtisk musik, vilket gjorde mig varm i mitt irländska hjärta.

Men så dök en tjej upp och nu ska ni få ännu ett exempel på varför jag har så svårt för franska tjejer - eller snarare deras attityd. Tjejen slår sig ner bredvid mig, och efter ca 2 sekunders betänketid hade hon dragit sina slutsatser om mannen som satt på andra sidan om mig och såg mig plötsligt som ett STORT HOT.

Genast började hon förhöra honom om senaste helgen, om han haft trevligt på restaurangen där han verkat mysa mellan två tjejer blablabla - hela tiden med ögonen fästa på mig, inte min vän, för att se min reaktion.

Så jag log stort och puffade honom i sidan och frågade om han roat sig.

Det irriterade tjejen ännu mer. Hon ville ju göra mig svartsjuk, försäkra mig om att jag inte alls stod på säker mark med mannen i fråga. Vilket hon inte lyckades med. Han gav svar på tal och hon tystnade tillfälligt.

Men vilket ämne vi än pratade om under kvällen, så gjorde hon allt för att trycka ner mig i skorna, riktigt djupt dessutom. Kvällens höjdare var när hon log elakt och sa att hon förstod att jag måste vara svenska för jag är så STOR (!!!). Jag log sockersött tillbaka och sa att vanligtvis är det mitt blonda hår, mina blåa ögon och det faktum att jag är så obeskrivligt vacker som avslöjar mig. Inte poppis. När hon tillsist gav en riktigt dräpande kommentar, reste vi oss och gick - hellre än att sjunka till hennes nivå.

Vi hann inte ens utanför dörren innan grabben visslade till och sa att wow sånt där har han aldrig sett förut. Påpekade lite diskret att sånt där upplever jag varje dag här - franska tjejer ser mig som ett stort hot och voila. Men sa han, hon började ju trycka ner dig innan hon ens satt sig ner. Jodå. Anfall är väl bästa försvar, när man är lite osäker på sig själv?

Vilken Bitch utbrast han. Gullegrabben. Jag hade alltså inte inbillat mig.

Foton från gårdagens snövandring och mina spygröna snöskor kommer lite senare i veckan när jag daltat klart med min dator (noll minne, måste visst ta bort alla program jag använder...)

Solsting och uttorkning resulterade i att tomaten vaknade med svår huvudvärk klockan sex imorse. Efter att ha varit uppe och pimplat vatten lyckades jag åtminstone hålla mig kvar i sängen till halv åtta.

Men.

Halsen är supersvullen, tungan har svällt upp till oigenkänlighet (??) och jag är helt igenbommad i huvudet, febrig och mår absolut pyton. Under den halvtimme jag suttit här har jag inte ens kunnat klämma i mig kaffet och yoghurten.

Just nu stiger ett rött eldklot upp ur havet och jag har en fantastisk utsikt över skådespelet från mitt fönster. Skulle gärna berättat mer om det hela men jag måste vänta tills alla färglada fläckar framför ögonen försvinner. Man ska visst inte titta rakt in i solen...

Det hände en liten olycka på vägen till snön idag och 2 liter vatten som jag hade i min ryggsäck försvann spårlöst från vattenpåsen jag hade det i. Det upptäckte jag dock inte förrän efter ett par timmars vandring då jag var nedrigt törstig. Att vattnet pissat ner hela baksätet på kompisens bil upptäckte vi först efter 6timmars hård vandring på snöskor i snön, när vi kom tillbaka.

En styck välnärd karl.

En styck totalt uttorkad svenska som vandrat i 6 timmar utan vatten. Med färg av en tomat.

Den icke uttorkade mannen erbjöd sig inte att dela sitt vatten med mig inte. Nej nej. Han föreslog jag skulle fylla på ifrån bäcken. Så jag knackade hål på isen och kämpade i en kvart för att fylla på vattenpåsen. Innan jag hann få i den i väskan frös det redan iskalla vattnet till is och tja jag var alltså törstig när jag kom hem... Sett från den ljusa sidan så behövde jag inte oroa mig för att pinka i snön.

Jag har botat uttorkningen med två stora öl på en irländsk pub nu ikväll.

Min lille fiskbebis har blivit stor. Han håller på att uppvakta en dam i akvariet, kåt som fan. Hur berättar man för en firre att det är hans mamma han försöker sätta på?

Snö och sol!!

Tydligen är det ruggigt kallt i bergen, så jag lär frysa för jag hittade inte vinterbrallorna!!

Kvällen igår tillbringades i filmstjärnornas stad. Nu myllrade det förstås inte av kändisar på röda mattan igår, utan där stod istället fyra stycken Ferrari. En svart, en gul, och två röda.

Ärligt talat: I jämförelse med en Ferrari så vinner min rullande bastu hundra gånger om. Man ligger ju på marken i en sån bil!!

Det bästa på hela kvällen var när jag åkte runt och letade parkering och mötte just en knallgul Ferrari. Prickig knallgul Ferrari. Rikemansgossar är visst snåljåpar och parkerar inte i dom dyra garagen. Denne man hade parkerat under ett träd. Bilen var helt nedkletad i fågelskit! Hahaha.

Sen var vi på snobbig restaurant. När jag såg priserna så bestämde jag mig för att en gång för alla bli fransk. Riktigt fransk. Så när notan kom så log jag sött mot mitt sällskap och låtsades som om det regnade tills den var betald. Man lär sig!

Finns inte ord för hur glad jag är! Har tillsist hittat en biljett hem!! Den blev lite dyrare än det först var tänkt eftersom jag i sista stund insåg två saker:

Det bolaget jag tänkt åka med ville försöka få mig att byta flygplats i Paris. Glöm.
Det bolaget jag tänkt åka med är KÄNT för att ALLTID strejka på stora helger.

Så jag bokade med ett annat bolag. Skitglad.

Sen fick jag veta att dom ingår i samma koncern. Nåja, jag slipper i varje fall byta flygplats. Nu behöver jag bara byta plan i Amsterdam. Det är suveränt. Jag har inte passerat där en enda gång i mitt liv utan att dom tappat bort mitt bagage. Man brukar få det hemkört till dörren några dagar senare, uppburet för trappan och allt. Med lite tur kan man få en necessär med vita kalsonger, en vit tshirt i storlek XL, en tandborste, oanvändbar tandkräm och en kam.

Årets julklpappar är räddade!

Vågar man boka en flygbiljett utan att få bekräftat ledighet först?? Panik!

...hänger ren tvätt och torkar i solen, och en mycket illröd jag sitter och solar förtvivlat. Har fått en allergisk reaktion mot något och har händer som förvandlats till vätskefyllda blåsor som kliar så jag blir knäpp!!

Bara 5 timmar kvar!!! Om fem timmar är min nya älskling helt i bruk och jag är så glad så glad... Kanske dags att börja spara in alla telefonnummer haha...

Idag är det officiell öppning av skidbackarna i området, även om all snön som fallit faktiskt tillåtit backarna att redan vara öppna i ett par veckor.

Från och med nu kommer jag inte se röken av mina vänner en enda helg fram till mars april nångång, eftersom det bara är en sak som gäller: skidor.

Hur dom har råd vet jag inte. Hur mycket stålar skidstationerna tjänar in, vill jag inte ens tänka på. Men pengarna har börjat rulla och det är nu den stora SPORT säsongen börjar för dom flesta. Äntligen skidor - och backarna är bara en timme bort. Framåt mars kan man åka skidor på morgonen och vara tillbaka på stranden på eftermiddagen.

Livet är hårt.

En hel natt med vidöppna fönster i sovrummet resulterade i 13 grader i rummet - mot normala 14 när fönstret är stängt. Vad kan vi dra för slutsatser?

...bäddar på soffan (fransk säng omgjord till soffa - ett metallnät spänt i en ram, när man sätter sig i den hamnar rumpan på golvet för den är så elastisk) och har passat på att beundra blåmärket som blev på ryggen när jag reste mig upp från golvet och satte fönsterramen rakt i skulderbladet.

Känseln börjar komma tillbaka så jag försöker se incidenten som en kort och intensiv akupressur behandling av EN numera mycket öm punkt på min stackars rygg....

Tänk om jag verkligen får åka hem i jul? Blir jag tvungen att köpa julklappar då?
Har varit så inställd på att sitta här själv hela julen och ha tråkigt, att det riktigt spritter i kroppen nu när jag sett att det finns en möjlighet att ta mig härifrån!!