Mitt Liv Som Fransyska

Så om jag hamnar bredvid eller framför någon superförkyld människa - ska jag kräva att få byta plats pga att mitt immunförsvar är helt utslaget, eller för att jag riskerar att smitta ner sjuklingen med mononucleos?

Säkraste kortet är nog att tala om för personen att jag är suuuuuuupersmittsam och vänta på att denne byter plats. Jag har redan bokat om mina sittplatser till längst bak i planen för att slippa ha någon hostande och snörvlande i nacken. Om det nu gick - blev något fel när jag checkade in online.

Man vet att man har mycket eksem när man lyckas chocka en hudspecialist - och hon utan att tveka skriver ut skinnliknande plåster mot brännskador för att det är det enda som kan få mig att sluta klia på redan skinnflådd hud.

Har läppar som Angelina Jolie skulle bli avundsjuk på igen - nu har jag listat ut att det är nötter jag är allergisk mot (tryckte i mig det igår).

Så fort körtelfebern (orsaken till alla hemska eksem) försvinner ska jag in och låta skära bort alla hemska födelsemärken (hur ofarliga hon än påstår att dom är).

Dom goda nyheterna är att tutan på min bil funkar.

Dom dåliga nyheterna är att jag gjort mig ovän med alla grannarna genom att hänga på tutan oavbrutet i tio minuter tills idioten som tagit min parkering kom ut och flyttade sin bil.

Hade dock blivit väldigt trist för killen om jag blockerat hans bil fram till januari - skulle inte tveka en sekund! Parkeringsplatser är dyrbar handelsvara i södra Frankrike och jag har betalat för min!

Till New York kommer man med direkt flyg härifrån, fem timmar totalt. Till Sverige tar det 6-10 timmar och man måste byta på  någon av dom större tappar-alltid-bort-resväskorna-flygplatserna.

I miljötänkandets era - borde det inte finnas direktflyg hem, så dom slapp förorena miljön med alla landningar och take offs?

Undrar liten jag som inte vill byta flyg i Amsterdam idag.

Idag ska jag åka hem!!!!

Det är inte utan att jag kommer sakna min rullande bastu lite grann. Nu måste jag i varje fall ut och lapa ljus och sol - 10 dagar i beckmörker har jag framför mig...

Det är svår halka i Sverige säger dom. Nedrans tur i oturen att regnet har öst ner här större delen av 2008 - franska vägar blir som kolsvarta och glashala (history of asfalt som smält i sommarvärmen enligt fransmännen) så fort minsta droppe regn faller på dom, och vattenplaning är något jag upplever ganska dagligen här nere.

Jag är helt klart rustad för att köra på is också.

4 maskiner tvätt som hänger och torkar och värmen på högsta snäpp - här har blivit ångbastu!

Som jag misstänkt har jag fått nya grannar bredvid, en döv engelsk fylletratt och hans fru (tror i varje fall inte att det är älskarinna, nattetid är enda gången det är hyfsat tyst). Jag ska ge det några veckor. För protesterna är redan högljudda i huset, mot detta par.

För dom hörs. Vartenda ord som sägs. Plus att dom är engelsmän och anser att det är varmt här mitt i vintern så dom sitter mest på balkongen och skriker. TVn går på maxvolym bredvid mig jämt och tanten klopprar runt i sina högklackade.

Dom kommer inte bli långlivade. Men jag kommer inte behöva klaga först - damen under (som älskar mig och hatar alla andra) hatar engelsmän och har bestämt sig för att få tyst på dom.

3 månader ska dom stanna.

Hurra.

Väskan är fylld till bredden - 14 kg har jag med mig. Och inte en enda grej till mig själv. BARA JULKLAPPAR (Jag önskar mig bara trisslotter med högvinst i år, hör ni!!) och mina stövlar. Thats it.

Kanske borde lägga ner lite kläder också?

Grannen mitt emot är bortrest och ikväll var hennes pappa där för att ta hand om hennes två katter. Honom sprang jag på precis när jag öppnade dörren för att tvinga ut en illtjutande Lillfis, som absolut ville tillbaka in hos mig. Vi pratade lite och jag förklarade att Lillfisen har bestämt att hon bor hos mig - han i sin tur bad om ursäkt för sin dotters katter. DOM har aldrig varit hos mig. Tvärtom. Dom ignorerar mig totalt. Ja, utom nu när hon är bortrest då. Varje gång jag går uppför trappan så kommer dom ylande högt jamande och flänger runt fötterna på mig. Vem som helst duger för att öppna deras dörr när dom är hungriga.

Det kommer bli spännande att se om Lillfisen sitter på balkongen, utsvulten, när jag kommer tillbaka om två veckor!

Till och från hela dagen, har en av mina kompisar dykt upp på msn och pratat om sitt julförberedande - julbak och julstök. Samma vän som i två månader undvikit frågan om vi ska hitta på något tillsammans på julafton (jul för alla överblivna, hur kul som helst!).

Inte en fråga om jag hittat någon att fira jul med.

Så jag har inte berättat att jag åker härifrån.

Hittills har jag fyllt en hel resväska med ingenting!

Jag älskar att resa lätt!

Kreativitet är att inte tveka att ägna två timmar åt att blåsa taket torrt med hårtorken, efter att man än en gång torkat mögel balanserandes på en stege.

Nu står värmen på 35 grader i mitt sovrum, i hopp om att övriga väggar och tak torkar ut ordentligt innan jag åker.

3 bebisar har det blivit - varav två åts upp snabbt. I övrigt obefruktade stora ägg. Stackars fiskmamma.

Yep, nu är det inavel på gång. För en gång skull har jag fångat rätt fisk i rätt tid och lagt i yngelfabriken. Mamman till alla mina 3 månaders gossar. Som nu ploppar ur sig yngel efter yngel som en av bebisarnas storebröder alltså är pappa till. Hurra.

När jag blir rik ska jag ha städhjälp. Inte bara en sån där som städar och stryker efter att man SJÄLV varit tvungen att göra grovjobbet att plocka undan och stuva bort all skit (det som tar tid och är olidligt tråkigt). Nej, jag ska ha en städtant som sorterar alla viktiga papper för mig, betalar räkningar, trollar bort alla högar med skit, städar, stryker och löser alla dagliga problem jag stöter på.

Vid närmare eftertanke ska jag inte ha en städtant. Jag ska anställa en ung, vacker man med en kropp att döda för. Gör han allt ovanstående kommer jag ju ha massor med tid att titta på när han jobbar och då är det bra att ha något vackert att vila ögonen på.

I år önskar jag mig bara trisslotter i julklapp. Med vinst på. Ok?

Finns det något värre när man mår skit och har fyra saker på dagens program:

Städa (så jag slipper skämmas när akvariebarnvakten kommer)
Torka bort allt mögel i taket (numera i alla rum)
Slappa framför Desperate Housewifes
Gå igenom alla försäkringspapper och förbereda stämningen av idiotfan som körde sönder min nacke.

Är det verkligen för mycket begärt med lite regn?

Jag känner mig ju TVUNGEN att gå ut nu, för jag har 2 veckor i ett grått och trist sverige att se fram emot!

Just hemkommen från Lord of the Dance. Ärligt talat var jag inte imponerad. Inte ens lite. För jag har sett Riverdance. Då kunde jag inte släppa blicken från scenen och hade klappat sönder händerna och stampat hål i golvet innan det hela var över.

Lord of the Dance var... boffff. Inte mer, inte mindre. Höjdpunkten var faktiskt telefonsamtalet jag fick i pausen.

Tror inte det var dåligt - bara det att jag hade så höga förväntningar och vi satt så långt i från scenen att man liksom inte kände att man var där. Och så körtelfebern, som nu börjar ge sig till känna till 300%. Utan att gå in på några detaljer kan jag tala om att jag letat upp mitt E111 kort (yes, jag är helt utförsäkrad från Sverige och har inte längre rätt till läkarvård där) och resultaten från dom sista proverna och stoppat i väskan som ska med mig hem på måndag.

Kanske var det inte så smart att tillbringa 2 timmar med 10000 människor, när man har ett utslaget immunförsvar och en lever med skyhöga värden. Men det som läkaren varnat mig för i två veckor började faktiskt redan imorse - magont. Ska mjälten (eller vad det nu var för organ) slås ut, hoppas jag att jag hinner hem till Sverige först. Fasen att ligga här på ett sjukhus den enda veckan på året när alla är bortresta.

Trött är jag i varje fall. Helt fullkomligt utmattad. Har nått det stadium då det till och med är svårt att prata!

Den här veckan hade jag tänkt snyltgästa på gästfriheten hos en vän, som just nu befinner sig i regionens populäraste skidort.

Tur i oturen att jag inte kom iväg.

Timmarna efter att hon tagit sig dit med sin familj drog nämligen tre laviner fram och begravde ett antal hus, men även alla vägar till och från skidorten. Dom har suttit fast i en vecka nu. Folk hyr helikopterturer för närmare 10000kr för att kunna ta sig därifrån. Helikopter är nämligen ända sättet. Idag öppnades vägen igen.

Ett lager av 5-12m djup snö har grävts bort från vägarna och det har tagit sin lilla tid.

Risken för mer laviner är skyhög i området just nu, eftersom det snöat otroliga mängder på väldigt kort tid. Lite glad är jag att jag inte kom iväg.

Det blev lite kris igår för mitt visakort funkade inte när jag skulle tanka så jag åkte på ångorna upp till min kvällskurs. Väl där försökte jag hitta en bensinstation som tog kontanter. Vi pratar ödemark. Mackar utan bensin. Tillsist hittade jag en. Tankade för tio euro och tvingade sen tjejen i kassan att hålla ihop mitt visakort (det ramlar i bitar, utslitet stackarn) medan hon tryckte i det i apparaten. Bingo. Så jag slapp putta bilen hem.

På tisdag i Sverige får jag mitt nya visakort!

Tills dess gäller noll mat noll bensin noll fun.