Mitt Liv Som Fransyska

Fifasen säger jag bara. Jag är så där äckligt förkyld som jag inte varit en enda gång sedan jag flyttade från Sverige. Snoret bara droppar och jag nyser oavbrutet (här sprids körtelfebervirus, om jag nu inte redan är frisk från det eländet).

Sovit noll inatt, för jag kunde inte ligga ner och det svider iiiii huvudet. Inte kul alls. Kompisarna har magsjuka så jag anser ändå att jag har tur i oturen som bara dragit på mig en förkylning.

Lider av obotlig trötthet idag. Är mycket lockad att ta en kopp kaffe, men det är nu två veckor sen jag tog min sista kopp och dom säger att det tar tre att skapa en ny vana (och jag antar: göra sig av med en ovana). Så jag härdar ut.

Tyvärr blir det nog en tupplur istället för lite intensivt jobb istället.

Sen börjar helvetet: måste ha tag på fastighetsägaren (tänker anmäla mögelskadan, oavsett vad ägaren säger), ringa försäkringsbolagen, hitta mögelspray någonstans, köpa plastgarderober, hämta klädstången jag ska få låna, hämta min tvätt som jag skickade med en vän hem för att torka (...) - här går inget att hänga ute under veckorna då byggjobbarna sprider sitt byggdamm precis överallt.

Som avslutning på dagen: massage med ny sjukgymnast (inte poppis att byta) och sen en kurs ikväll (därav det akuta behovet av sömn just nu!!)

...när man får en dyr, mycket personlig julklapp och inte ens haft en tanke på att köpa något till personen i fråga.

Det ringde en kompis igår. En jag undvikit ganska länge, för jag orkar helt enkelt inte dras ner i gnällträsket. Den här grabben älskar nämligen att vältra sig i sin egen olycka. Han mår inte bra om han inte mår dåligt.

Innan han ens hunnit ta ett andetag stoppade jag honom - förklarade att 2009 är ett POSITIVT år för mig och att jag tänker lägge på luren om han ens yppar så mycket som något negativt.

"Jag förstår" sa han, tog ett andetag till och fortsatte "men jag måste bara berätta..." Killen är kroniskt deprimerad och jag har för länge sen insett att det inte är någon idé att muntra upp, inte heller att lyssna. Vad han behöver, är någon som uppmuntrar honom att må skit.

Jag grejar inte det. Så jag har undvikit honom. Om och om igen stoppade jag honom i samtalet för att fråga vad som var BRA i hans liv, om han inte hade NÅGOT positivt att säga. Icke. ALLT var skit. Livet är botten.

Kan vi inte träffas och prata, frågade han. Jovisst grabben, när du VILL må bra igen. Då kan vi prata.

Men efter 6 veckor med körtelfeber, kronisk trötthet och en rad egna problem att dras med, är jag inte speciellt intresserad av att vältra mig i andras olycka eller att uppmuntra ett negativt tänkande. Och just igår hade jag fullt upp med att lista ut hur jag ska få råd att ersätta min ENDA jobbkavaj, samt vart jag ska göra av mina kläder till sovrummet är sanerat, vart jag ska sova osv.

.

Självisk?

Nej. Jag finns där för honom. När han VILL må BRA.

Men här råder BOTTENREKORD i temperatur ute. Det är FYRA grader i skuggan. Jag har likt förbannat hängt ut 14 ton kläder (hellre ute än på min säng..) och hoppas det hinner torka ordentligt innan solen försvinner om hörnet i eftermiddag.

Fick svar från ägaren av lägenheten igår, att har det inte blivit bättre om en vecka, ska han ringa sitt försäkringsbolag. Så jag skrev tillbaka att då sover jag på soffan i en vecka och att jag kontaktar MITT försäkringsbolag för att se om dom kan ersätta mina kläder. Och så skrev jag att utsidan av den garderob han envisas med att ha låst (han har sina grejor där) har tjockt med mögel och att jag bara kan föreställa mig hur det ser ut på insidan. Det borde få fart på honom. Men han är på semester så jag antar att han skiter i vilket.

Garderoben SER ärligt talat bättre ut idag. Men när jag vet hur djupt möglet sitter, finns det inte en chans i denna värld att jag hänger mina kläder där igen. Dessutom stinker det ännu. Dessutom har jag inte ens börjat med att skrubba resten av möglet i rummet.

Morgondagen ska ägnas åt att hitta sån där jäkla mögelspray trots allt. För jag når inte att skrubba i taket och med sprayen behöver man tydligen inte skrubba.

Men jag har redan talat om för ägaren att jag vill att spånväggarna byts ut och målas med antimögel färg, som jag vet finns här.

Det låg förresten en liten Lillfis på min balkong och sov  när jag kom ut imorse.

Allt innehåll i en garderob tvättat, samt två värmefläktar och ett el element på max - min lägenhet har förvandlats till en fuktig äcklig bastu!

Tvätten lär aldrig torka, så det blir till att sova med öppen balkongdörr inatt - här behövs luuuft för att inte få mer mögel. Det härliga är att det som är katastrof för mig, tydligen inte betyder ett ruttet lingon för folk här.

"Jaså har du OCKSÅ mögel hos dig", "det är inte så kul". Nejhej. Men alla har det alltså??

Fasar för att sova i sovrummet inatt, men alternativet är "soffan" och det undviker jag helst!

När jag var och köpte klorin idag så såg jag att dom hade 50% på ALLA chokladaskar. Jag köpte 3 stora fina. En att behålla två att ge bort. Hahahaa. Jag har tryckt i mig en hel ask medan jag surt tacksam över att ha något att göra inomhus denna strålande vackra lördag, har skrubbat tak och väggar med klorin och laddat tvättmaskin efter tvättmaskin...

Och våga inte säga annat än att jag förtjänade varenda liten chokladbit!!

Ingen panik... Ingen panik alls... 2009 ska vara ett POSITIVT år. Så här gäller att se saker från den ljusa sidan. Tänk vad bra att jag fick slängt ut de flesta (av mina sprillans nya fina svindyra) kläder och vad bra att jag fått rensat garderoben. Allt som jag inte slängde behövde ändå tvättas. Det är avslappnande att lyssna på tvättmaskinen som går nonstop med 14 ton kläder och det doftar gott att ha 14 ton kläder hängande på tork i vardagsrummet. Klor luktar också väldigt gott. Frisk luft när man har alla fönster och dörrar öppna (vidöppna) hela dagen är bra för hälsan.

Ett litet smakprov från insidan av min garderob:



Jag har censurerat den värsta bilden för att inte göra känsliga läsare upprörda.

Nämnde jag att jag är allergisk mot mögel?

Har mejlat ägaren för att tala om att jag inte vågar stå och balansera på stegen med min bilolyckekvaddade nacke, i hopp om att han ska fixa hit någon som kan tvätta bort möglet och måla om väggar och tak. Rent klor hjälpte inte.

Strålande sol från klarblå himmel, fåglar som kvittrar och 7 grader i skuggan (19 i solen).

Dagens plan: köpa animögelspray, vädra och tvätta ur möglet. Hurra.

Varje gång jag vart ute och rest får jag såååå ont i höger lårmuskel. Antar att jag måste lyfta mina 40kgs väskor lite annorlunda...

Viiiiiis av gårdagsnattens erfarenheter, håller jag just nu på att elda  värma upp mitt sovrum med el elementet. Samtidigt går mikron varm för att hetta upp mina vetekuddar. En ska ligga i sängen. En har jag virat in i två fleecefiltar, för att den ska hålla värmen längre än till klockan 4 inatt då jag tänkt plocka fram den - har nämligen ingen lust att gå upp och stå på ett iskallt golv i 4 minuter mitt i natten för att mikra om kudden.

I sovrummet står också en luktavfuktare och en luktFörbättrare. För att maskera mögellukten.

Har fått tips om hur man tar död på mögel, så imorgon ska det jobbas på det!

Glöm nattsömnen!

Haha mitt nyårslöfte går åt skogen. Dagen har ägnats åt att äta en halv marabou chokladkaka, en hel påse dumle, tre tablettaskar (jag vet, jag köper konstigt godis när jag är i Sverige) och tillsist tre ENORMA tacos. Lyckades klämma i hela paketen köttfärs i dom tre.

Plus ett kilo minst.

Här ringde på dörren för en stund sen och utanför stod två brandmän för att sälja årets kalender med brandmän. Jävlar vilken besvikelse - inte en naken (inte ens lättklädd) brandman i hela kalendern!! Självklart köpte jag ingen. Nu gäller det att hoppas att jag inte blir akut sjuk eller att det börjar brinna här, för det är tydligen någon form av sed att man köper deras kalendrar för att ge dom någon form av "dricks".

Döm min förvåning när sopgubbarna just ringde på dörren, även dom med en kalender. Denna gång bad jag inte att få titta.
Lär nog ligga sopor utanför min dörr imorgon. Gör sig bra med kattpinket.

Jag tänkte säga att det gått långsamt idag, för jag har tillbringat några välförtjänta timmar framför Desperate Housewifes. Men faktum är att jag också yrat runt som en vilsen höna och plockat och städat i lägenhetn. Jo, den var ren när jag åkte. Men det låg också högar överallt, alla skåp var överfulla. Jag kom med närmare 40 kg packning som behövde göras av någonstans.

Ännu en dag har jag lyckats undvika det jag MÅSTE göra: Försäkringspapprena.

Idag fick jag en check på 500 euro som förskott på skadeståndet efter bilolyckan. Huh?? Jag har inte ens skickat in mina läkarräkningar. Kanske kan man få ihop tillräckligt med stålar till en ny bil eller så:-). Skämt åsido - jag kan fortfarande inte vrida huvudet till vänster.

Mögel i garderoben. Ett ton fuktiga, numera mögelstinkande kläder. Nämnde jag att jag vill flytta?

..sa byggnadsarbetaren till mig när jag mycket vänligt frågade hur länge dom tänkt hålla på att slamra och föra väsen så att det inte går att vara hemma. "Vissa jobbar, madame, och andra är lediga" hånlog han.

"Såbra att du förstår vikten av att jobba" kontrade jag, "för jag jobbar hemifrån, och kan inte koncentrera mig på mitt arbete när ni för så mycket väsen jämt".

Det har slamrats mindre där nere nu. Fram till tisdag sa han. Sen ska dom måla. Hurra. Byggdamm blandat med färglukt!

Ojdå, hade redan glömt... Så. Jag vill ersätta mitt tidigare gnäll idag med följande fras:

Vad bra att grabbarna började betongborra klockan kvart i åtta i morse. Nu finns det en stor chans att jag hinner vara på plats i matbutiken när den öppnar klockan 9. Och hamrar dom hela dagen behöver jag ju inte riskera att sova bort dagen, som man annars lätt vill göra när man är SJUK och faktiskt behöver och borde vila.

Ok jag klämde in några sarkasmer där. Men dom började faktiskt kvart i åtta! Det är inte ens lagligt tidigt i det här landet, där livet börjar först klockan 9 varje morgon. 9 är alltså tiden man startar datorn och kilar ut för att hämta en kopp kaffe och för att röka en cigarett och skvallra med kollegorna. Jobbar gör man först halv elva.

Så... En halvtimmes intensivt väcka grannarna väsen. Nu har dom kafferast. Klockan är kvart över åtta.

Ska kanske baka ett gäng muffins, spotta i allihop och kila ner och bjuda grabbarna.

11 dagar utan kaffe. Jag hade tänkt att fortsätta så. Men nu vet jag varför jag druckit så mycket kaffe under hösten - det värmer!!! Te hatar jag. Så jag vet inte vad jag ska ersätta kaffet med för att kunna hålla värmen här hemma?