Mitt Liv Som Fransyska

Dagen började med att en enorm silverfisk sladdade ut från sitt gömställe under min dator PÅ KÖKSBORDET och kilade runt i full nittio mellan mina frukostallrikar.

Klockan är inte ens halvnio på morgonen. Regnet öser ner ute. Jag har silverfiskar på köksbordet. Ni kan ju föreställa er hur resten av veckan kommer arta sig.

Idag saknar jag min pappa!!!

Jag kollade upp gymmen här i området, finns tre inom 5 minuters resväg (65 på sommaren när turisterna är här) och till min stora glädje kan man för ovanlighetens skull skriva in sig en månad i taget på två av dessa. För runt 52 euro kan jag alltså få tillgång till cardio och fitness (urk), men även pilates, yoga och stretching (mer på min körtelfebernivå) och danskurser (hahaha min nacke pallar inte det längre men för några år sen var jag en gudinna på salsagolvet, då jag dansade bort varenda lunchtimme mina första år i landet) varje dag. Utom söndag. Gör inget. Söndag är jag i bergen.

Att välja pilates och sånt någon annanstans kostar minst 15 euro per lektion. Behöver bara gå en gång i veckan för att tjäna in stålarna, men jag kan alltså knalla dit 6 dagar i veckan. Inte fel. För här är dags att komma igång.

Jag SKA upp i bergen om senast en månad. Så. Februari ska ägnas åt pilates och yoga (andas rätt, bygga muskler, hållning, stress etc hurra) och lite cardio om några veckor så jag får flåset tillbaka.

Så det så.

Ska skriva in mig om en vecka. Imorgon ska jag opereras och jag vill att ärret läker fint först.

Någon förstörde vindrutan på min bil och den behövde bytas ut. Mannen skrev på att han var ansvarig och hans drulleförsäkring skulle betala. Jag har extra tillägg i min bilförsäkring som gör att jag inte betalar någon egenavgift vid krashad vindruta - även om det skulle vara mitt fel.

Nu var det inte mitt fel. Jag åkte och fick rutan bytt, dom ville ha betalt, jag sa nej, jag är försäkrad, tog bilen och åkte. Försäkringsbolaget ringde mig och sa att även om jag är extraförsäkrad mot sånt så måste jag betala 40 euro i självrisk. Vadå sa jag, jag är ju försäkrad. 40 euro skulle in. Jag drog på det i två månader. Förra veckan skickade jag in checken, efter många hot från deras sida.

Idag fick jag tillbaka pengarna. Tillsammans med ett brev där dom talar om att dom har glädjen att betala mig 40 euro i ersättnign för bla bla bla.. Heja fransk byråkrati.

Påminner mig om att jag borde nedförsäkra min bil. Vem vill betala en förmögenhet för en skrothög? Jag har en årsavgift på runt 10000kr i försäkring för min gamla skrot - och den är bara halvförsäkrad. Tiotusen alltså. Du läste rätt. Så under dom fyra år jag haft bilen har jag betalat mer i försäkring än jag gjorde för bilen när jag köpte den. Pengar i sjön...

På denna årets tråkigaste dag har jag tvättat fönstrena (gäller att passa på när inte solen skiner) och varit ute och gått min vanliga runda mellan två regnskurar - UTAN ATT TUPPA AV AV SYREBRIST under promenaden och inte ens under trappan upp till lägenheten (en våning yes, jag är inte i form). Heja mig.

Nu däremot, ska jag gå och lägga mig och dö någonstans tills jag får ordning på andningen igen.

Den här dagen kan utan tvekan utnämnas till årets tråkigaste dag. Fifan säger jag bara. Känns som om jag är fånge i lägenheten, ensam på jorden idag.

Är det måndag snart?

Den här dagen kan utan tvekan utnämnas till årets tråkigaste dag. Fifan säger jag bara. Känns som om jag är fånge i lägenheten, ensam på jorden idag.

Är det måndag snart?

Regn. Blåst. Storm till och med. Och grått så grått, jag hade glömt att den här färgen existerar.

Vad sjutton gör folk när det regnar egentligen? Sover? Här är så tyst att det är helt olidligt. Jag har nästan lust att dra på mig stilettklackarna och köra lite irländsk steppdans till musik på högsta volym.

Jisses, jag kommer inte igång alls när jag inte har något att reta upp mig på!!

"Det är bara att ta en skruvmejsel, skrapa bort färgen som täcker skruvarna på ventilerna, och skruva ner dom, tvätta dom och skruva fast dom igen.

Problem 1: Jag har (tydligen) inga skruvmejslar
Problem 2: Jag når inte
Problem 3: Jag tuppade nästan av när jag försökte nå upp, för en gång skull känns körtelfebern som en bra ursäkt att inte göra sport som att skruva ner ventiler.

Man sökes. Det här är definitivt karlgöra!

Och av lagret med färg på skruvarna att döma, har dessa ventiler aldrig blivit rensade. Yes, jag surar.

Man vet att man har bott för länge i ett soligt land, när man inte riktigt vet hur man ska hantera en dag med skitväder!

Så eftersom jag har husarrest idag (...) så tänker jag ägna dagen åt att städa datorn. Ska tömma den på precis ALLT. För jag försökte defragmantera den inatt och det visade sig att jag inte har tillräckligt med minne för att göra det... Dags att tömma den alltså. Tänkte börja med att rensa ur alla foton, filmer, musik och personliga filer. Därefter ska datorn få åka hem till Farbror Datordoktor som ska få ta hand om resten av problemen. Installera om allt eller vad det var han sa. Vad som helst. Bara jag kan använda den igen!

Det är grått, så otroligt grått ute, och min promenix med okända folk längs klipporna vid havet har tyvärr blivit inställd. Inte för att jag är så pigg på att gå när vädret är så uselt - men hellre det än att inte komma ut alls. Jag behöver promenera en sväng varje dag och det är roligare om man är flera!

Tjejen jag träffade igår har jag nog lyckats smitta med körtelfeber. Hon såg helt fullkomligt utslagen ut och när hon beskrev hur hon kände sig, kom jag ihåg hur jag hade det i november. Hoppas verkligen att det inte är det hon har åkt på, för jag lovade henne dyrt och heligt att jag inte kunde smitta henne när vi träffades i december.

Pep's Liberta

Tu sais qu'il y a un bateau qui mène au pays des rêves
Là-bas où il fait chaud, où le ciel n'a pas son pareil
Tu sais qu'au bout cette terre
Oh oui les gens sèment
Des milliers d'graines de joie où pousse ici la haine
On m'avait dit p'tit gars
Là-bas on t'enlève tes chaînes
On te donne une vie Sans t'jeter dans l'arène
Comme ici tout petit après neuf mois à peine
On te plonge dans une vie où tu perds vite haleine
Alors sans hésiter
J'ai sauté dans la mer
Pour rejoindre ce vaisseau
Et voir enfin cette terre
Là-bas trop de lumière
J'ai dû fermer les yeux
Mais rien que les odeurs
Remplissaient tous mes voeux

 {Refrain:}

I just wanna be free in this way
Just wanna be free in my world
Vivere per libertà
Vivere nella libertà
Alors une petite fille aussi belle que nature
Me prit par la main et m'dit : "Suis cette aventure"
On disait même, oh oui que la mer l'enviait
Que la montagne se courbait pour la laisser passer
Elle m'emmena au loin avec une douceur sans fin
Et ses bouclettes dorées dégageaient ce parfum
Qui depuis des années guidait ce chemin
Ton chemin, mon chemin, le chemin

{au Refrain}

Pour arriver enfin à ces rêves d'enfants
Qui n'ont pas de limites comme on a maintenant
J'ai vu des dauphins nager dans un ciel de coton
Où des fleurs volaient caressant l'horizon
J'ai vu des arbres pousser remplaçant les gratte-ciels
J'ai vu au fond de l'eau une nuée d'hirondelles

{au Refrain}

Jag har fått ett erbjudande från någon som påstår sig jobba för Grannfejden, som kan "hjälpa mig med mina problem med grannarna". Haha!! Har jag gnällt om mina grannar kanske? Skulle just vilja se en - ännu en - svenska komma hit, och grannarnas reaktioner på någon som vill medla i en konflikt som inte finns haha!!

Just nu har tonårsdottern fest i lägenheten bredvid och klumpfötterna springer runt runt och sen ut och fnissar utanför ytterdörrarna.

Tackar gud för att dom inte har klackskor än!

Enorma vågor rullade in på stranden när jag åkte hem ikväll, och jag vågar gissa att morgondagen blir inställd - promenad på klipporna vid havet när det blåser är inte att rekommendera. Det har hänt ganska många dödsfall där, så dom brukar stänga av hela promenaden vid minsta vind.

Men ut ska jag imorgon, hur vädret än är! För jag måste komma i form igen!

Föreställ er halvfull biosalong. Filmen har precis börjat. Det är becksvart. I sätet bredvid mig ligger min kappa, min tröja och min halsduk.

Bakom mig sitter fyra italiernare varav en har en mobiltelefon som ringer och ringer, och tanten hittar inte telefonen förrän den slutat ringa.

In kommer ett äldre par, en riktigt riktigt FET och lång (sånt sticker ut i Frankrike) gubbe med sin fru. Riktar in sig på min plats. För att undvika att han mosar mina kläder, blir jag tillsist tvungen att flytta på dom. Min arm låg som klistrad på armstödet för det tog mig bara en millisekund att inse att när jag flyttar armen kommer han lägga sin feta korvarm där, och välla över på mitt säte.

Tanten bakom har hittat telefonen, ringer upp den som ringt, krånglar sig förbi alla, pratar hela vägen till dörren, inser att hon pratat färdigt och kör hela vägen tillbaka favorit i repris men baklänges.

Gubben bredvid mig luktar riktigt illa och han andas flåsade oavbrutet - och pratade högt med frun. Mannen var klädd i en ulltröja, som jag fick enorm klåda av, vilket gjorde att jag i ett svagt ögonblick - när tanten bakom mig hostade rosslande i nacken på mig och jag ville skydda ansiktet - lyfte undan min arm.

Blofs!!

Ner föll en stor tung arm inte på armstödet, utan på MIN sida av armstödet. Mannen svettades. Stanken blev värre. Tröjan luktade. Andedräkten olidlig.

Jag hasade mig närmare grannen på andra sidan - en grabb jag inte känner som antagligen kände sig väldigt uppvaktad en stund!

För att skydda mig mot hans tröja (och svett) la jag min jacka emellan oss, till absolut ingen effekt alls. Italienarnas telefoner ringde igen och folk pratade filmen igenom.

Två timmars rent helvete.

När filmen var slut och jag fick frågan om vad jag tyckte slog det mig att jag inte sett på filmen alls. 9 euro och jag kan inte ens tala om vad filmen hette.

Hör det inte till vanligt folkvett att inte klamra sig upp på folk i en halvtom biosalong? Att låtsas som att man tror att platsen är upptagen när det ligger en jacka på den?

Nästa gång jag ska på bio ska jag trycka i mig vitlök innan, så jag får sitta i lugn och ro!!

Ett halvt kilo broccoli och tre kotletter till lunch - hoppas att det löser det lilla problemet med järnbrist!

Det är en konst att handla mat i Frankrike. Det kräver både rätt utrustning (egna stora matkassar, samt fryssäckar, helst flera stycken) och en stor portion tålamod. Det skadar inte heller att ha med sig musik att lyssna på, eller mobil med TV mottagning.

För här är inte kassorna tvåfiliga, som i Sverige, utan det finns bara en fil för matvaror. Kassatanten scannar varje produkt och skickar vidare till filen där kunden kan packa varorna ifrån. Smidigt. Förutom att det tar en evinnerlig jäkla tid eftersom man måste vänta på att varje enskild kund packat klart INNAN dom tar upp kortet för att betala varorna, innan kassatanten kan börja med nästa kund.

Lyckligtvis är jag medveten om problemet. Jag har följande strategi när jag handlar:

• Kör in i affärens garage.
• Blockera tre bilar och sätt på varningsblinkers och vänta på att någon lycklig jäkel handlat klart, medan du lyssnar på den enda radiokanelen som funkar.
• Efter någon kvart brukar en parkering bli ledig - sno den fort som fan annars gör någon annan det.
• Ägna 4 minuter åt att leta igenom alla fickor, tömma väskan, kolla under bilsätena etc, tills du hittar EN euro.
• Hämta en ranglig kundvagn och ta hissen upp till butiken.
• Lassa vagnen full med all frukt och grönt du kan tänkas vilja ha.
• Gå till kassan och ställ vagnen i kön.
• Spring runt och hämta alla varor du behöver och fyll på vagnen, putta den framåt.
• Stanna till en stund vid vagnen då och då och var TREVLIG mot personen bakom och framför (annars finns inte vagnen kvar i kön när du kommer tillbaka)
• Hämta kylvarorna och lägg dom i en fryspåse (se till att stänga påsen ordentligt)

Nu har ungefär en halvtimme passserat och din kundvagn har bara 8 knökfulla kundvagnar framför sig (yes du läste rätt, det står inga folk i kön eftersom alla kör med samma strategi som jag och springer runt medan vagnen köar).

Följande halvtimme kan användas till att titta på TV på mobilen, eller prata med övriga kunder. Tiden kan också med fördel användas till att skicka sms eller lyssna på andra personers telefonsamtal. Har man tagit med sig en bok, hinner man läsa minst halva.

När man har en kundvagn framför sig är det snabba ryck som gäller. Innehållet i fryspåsen töms snabbt ut i vagnen och endast varor som fortfarande har rätt temperatur läggs tillbaka. Övriga BYTS UT! Lägg tillbaka varorna i fryspåsen och töm den inte igen förrän precis i det ögonblicket kassatanten ska skanna dom.

När den stora lyckan inträffar att man köat klart sina 68 minuter och man kunnat lägga upp maten på bandet, är det språngmarch genom butiken som gäller för att hämta frysvarorna man tänkt handla. Tid från att varorna läggs på bandet till att man har dom packade i vagnen igen, ungefär 12 minuter.

En och en halv timme av dagen är avverkad, man har mat för 2-3 veckor, och har hunnit kontakta alla människor man inte hunnit prata med innan! En bra dag har man även gjort en god gärning och släppt förbi en ung mamma med hysterisk bebis i kön.

Nu återstår bara hissen ner till garaget, att lasta över varorna i bilen (där bagaget redan är fullt med saker som inte får plats i förrådet), och att börja resan hem. Lagom tills man kånkar upp varorna för trappan till lägenheten brukar man komma på allt man glömt.

Två till tre veckor senare genomlider man samma helvete igen.

5 grader och strålande sol i morse, en stund senare hade vi 8 grader och mulet och så kom solen fram. Så fort jag tog ut dynan till stolen på balkongen och öppnade fönstrena så försvann solen igen...

Har vidöppet överallt och fryser som en hund!!