Mitt Liv Som Fransyska

Tänk att nu när jag börjar piggna till lite efter körtelfebern (faktum är att jag inte sover alls längre, max 3 timmar per natt), så har vissa andra problem uppstått. Jag är nu MEDVETEN om hur jävla trött jag är (något jag var för trött för att lägga märke till förut). För hjärnan vill ut och promenera, röra sig. Men kroppen säger nej. Idag gick jag uppför fyra trappor och var tvungen att lägga mig och ta igen mig i en halvtimme innan jag orkade sitta upp ens. Igår promenerade jag långsamt i skogen och somnade i bilen så fort jag satte mig ner igen.

Vi pratar mig.

Jag som ska bli guide i bergen, jag som alltid är uppe och rantar mot nya höjder.

En 30 åring i en 80 årings kropp.

6 till 12 månader skulle det visst ta att få tillbaka sin fysik. Gissa om jag längtar!

...gick ögonen äntligen igen efter gårdagens koffeinchock. Klockan 8 slog jag upp dom blå igen.

Nya grannen hatobjektet håller på att montera möbler. Han gör det i trädgården och sen släpar han in det över golvet (föreställ er oljudet) till rätt plats i rummen. Snobbmöbler. Ska smygfota deras trädgård sen så ska ni få se vad dom ställt där ute. Snobbgrejor. Klass yes kanske det. Men rika så det förslår.

Men. Anledningen till att jag utsett dom till hatobjekt så här innan dom ens hunnit flytta in ordentligt är den lilla vita etterbiggiga råttan till hund som dom har släppt ut i sin trädgård - en sån där ilsken liten sak som skäller nonstop. Jag ger det till i eftermiddag. Har dom inte tagit in fanskapet och tejpat igen käften på den då så gör jag det själv.

Huset är nämligen fullt med hundar och står EN ute och skäller så gör snart alla det. Dessutom bor det katter över och bredvid råtthunden - katter som han skrämmer livet ur och katter vars revir han inkräktar på. Hundfan kommer alltså aldrig sluta skälla.

När jag öppnade mitt kylskåp blev jag för ett ögonblick helt perplex och tänkte att jag kommit fel. Förvirrande likt kylen hos vilken singelman som helst. I dörren står en flaska senap och en syltburk, i kylen finns EN yoghurt (vi pratar bebisstorlek på burken) av soya och ett ägg och några ruttna morötter.

Snacka om att det är dags att handla.

Så istället för att bota magsjukan med salta kex och coca cola kör jag med bakteriedödande (rom och cola).

...när jag stannar upp och kommer på mig själv med att bli så otroligt stolt över mig själv!!

Som idag. En hel dags kurs med 12 okända fransmän/fransyskor. På franska. Språket jag talat i mindre än två år. Språket jag lärde mig genom att plugga ENSAM som en blå i 8 månader och sen prata som fasen med allt och alla i fyra månader till. Språket jag trodde jag aldrig skulle lära mig.

Gissa vem som pratade mest på hela kursen? Gissa vem som med sina slående roliga kommentarer stod i centrum precis hela dagen? Gissa vem som roade inte bara sig själv utan hela gruppen?

Yes.

Mitt Liv Som Fransyska börjar ge lite utdelning.

Nämnde jag att jag är hög på kaffein??

Kanske är det inte körtelfebern som gjort mig så trött så länge, kanske är det bara det faktum att jag inte druckit något kaffe?

Till frukost: 4 koppar kaffe (som sagt, 3,5 veckor sen senaste koppen, så dom tog direkt), till mellanmål, en paket druvsocker. till lunch, en liter coca cola.

Jag höll mig vaken hela dagen. Somnar nog inte förrän framåt söndag eller så. Helt hyper!

Det är riktigt lågt att muta tomten!!

Jag är visst lite magsjuk!

Haha jag visste väl att det var bra att börja med kaffe igen!!

Det har vart en seg natt.  Jag var inte det minsta trött när jag la mig vid midnatt (efter att ha varit en zombie i två dygn) och somnade inte precis direkt. Klockan 03h11 kom grannen under hem från sin tjänsteresa och klopprade runt i högklackat på stengolvet, tills jag gick upp vid halvfyra, drog på mig högklackat jag med, och körde en två minuters stepdans över hennes kök. Hon är rar, tjejen under, men hon glömmer ofta att ta av skorna när hon kommer hem mitt i natten.

Halvsju ringde klockan och nu sitter jag här och häller i mig min andra kopp kaffe. Inom en halvtimme ska jag ha duschat, gjort mig i ordning (inklusive hittat kläder) och vara utanför dörren. Helst inom en kvart faktiskt. Har en kurs i storstan från 9 till 17 och är rejält orolig för hur jag ska lyckas hålla mig vaken hela dagen!

Dom goda nyheterna är att min sköldkörtel ser helt ok ut på ultraljudet. Dom dåliga nyheterna är att jag fått fler såna där körtlar som man får av körtelfeber och att även denna läkaren sa att det kan jag få dras med i 6 månader. Hurra.

Ultraljudsläkaren log också lite mystiskt, bekräftade att jag var svenska och frågade sen huuuur jag lyckats dra på mig kyssjukan. Vi har ett fint rykte här nere, vi svenskar.

Funderade lite på om jag skulle ge honom svaret han ville ha (ahh du vet, jag är ju svensk så jag är ute och kysser främmande killar varje dag) eller sanningen (jag har inte den blekaste aning om hur jag blivit sjuk, för den enda mannen jag kysst har redan haft körtelfeber som liten).

Idioter. Körtelfeber smittar också genom nysningar, genom att dela bestick, glas etc. Och han ska vara läkare!

När jag körde hem nu ikväll så kom jag precis efter ännu en olycka. En mopedist som blivit påkörd. Förvånad? Nej, inte det minsta. Men det blir inte mindre läskigt för det. Tacksam över att det inte var jag som körde över killen och glad att jag kört här i nästan fem år utan att köra på någon idiot på två hjul. Det var dock nära idag, jag blev omkörd på insidan av en och gick då ut mot mitten - där hans kompis kom susande. Som sagt. Att såna hamnar i olyckor förvånar mig inte det minsta. Jag tycker mest synd om tjejen som satt i bilen.

Olyckan på Fort Knox måste ha varit en fallolycka - det verkar vara ett hål där brandmännen stod och i min skenande fantasi antar jag att alla trädgårdskillar satt och tittade ner i ett annat hål för att prata med honom. Men det finns inga hål i vägen där dom satt.

Kanske ska fråga någon nyfiken granne...

Grannarna bredvid, som flyttade in för någon månad sen och har drivit alla till vanvett med TV på högsta volym och höga röster (dom är döva), befann sig för två minuter sen ute på sin balkong, hängande över till min, för att se varifrån väsnet kom.

Väsnet, mina damer och herrar, kommer från min värmefläkt. Och den stänger jag INTE av.

Hur nu en döv gubbe kan höra det.

Här kapas alla buskar och träd och gräs och gud vet vad, ett himla väsen. Kunde ju tycka att dom kunnat hålla en tyst minut vecka för killen som skadades (dog?) i en arbetsplatsolycka här på Fort Knox imorse. Men icke då.

Öppnar man dörren för att få in lite luft dör man snart av färgångorna. Ångrar att jag hängde tvätten ute men nu får den hänga där tills helgen så stanken hinner gå ur. Fryser men kan inte ha på värmen, eftersom den kommer pumpa in giftig lukt.

Dom goda nyheterna är att jag inte har någon aptit. Alls. Kan med nöd och näppa få i mig vatten, för jag är så in i helskotta törstig.

Dom dåliga nyhterna är att lunchen bestod av det jag hittade i kylen: choklad.
Ajabaja

Imorgon tänker jag bryta min no coffee pakt och hälla i mig så mycket som möjligt innan kursen börjar. Ser inte fram emot att betala närmare 300 spänn i parkeringsavgift men jag är för lat för att ta tåget.

Min stora idol är i krokarna idag. Vill vill vill träffa honom!!

När jag kom tillbaka till Fort Knox stod en brandbil med blåljus precis innanför grindarna. Det myllrade av parkarbetare, som låg på knä i en liten hög allihop. Brandmännen stod och småpratade vid bilen, båren låg på marken - tom. Jag antar att antingen mår parkarbetaren som skadat sig bra nog att inte behöva åka med - men av allas förtvivlade blickar att döma och alla parkarbetare som knäade, så kanske det inte fanns så mycket brandmännen kunde göra för grabben.

Jag måste vara galen som hänger tvätt ute när det är fem grader och väldigt tveksamt om solen kommer titta fram idag.

Dom nya grannarna har flyttat in. Dom höll på till fyra imorse med att springa fram och tillbaka med sina elefantfötter över golvet så hela huset skakade. Ska köra en steppdans i högklackat här om några minuter (när övriga grannar hunnit till jobbet) för att hämnas och se till att deras skönhetssömn går upp i rök.

Dagen började med att jag gav Lillfisen en spark som nästan fick henne att flyga av balkongen. Hon satt nämligen där och sov och jag var yrvaken när jag studsade ut för att se om vädret var fint nog för att tvätta i. Såg henne inte. Stackars liten. Blev mycket gosande innan jag var förlåten.

Är så trött att jag kan gå under, har bara sovit 9 timmar inatt. Sen jag fick körtelfeber sover jag ett snitt på 10 timmar per natt och två tupplurer på någon timme var under dagen. 12 timmar allstå.

Imorgon har jag kurs och kan inte sova ut heller, känns inte bra, och ikväll ska jag ut så jag kan inte ens lägga mig tidigt. Får bli många tupplurer under dagen om jag hinner. Men nu måste jag i varje fall iväg till läkaren.

Jag släppte ut hälften av ynglena (dock inte dom som föddes i helgen) i stora akvariet, lite på måfå så där. Får se hur många som överlever. Klart är i varje fall att dom längtar hem, för dom sitter och trycker utanför rutan på yngelfällan, saknar väl sina vänner kan jag tänka.

Pumpen verkar ha gått sönder när jag städade också, hurra.