Mitt Liv Som Fransyska

Den stora jakten på rörmokaren fortsätter. Jag ringer hans sekreterare en gång i timmen för att få reda på  när han kan tänkas komma hit. Mig ska han inte glömma idag, för jag har fått nog av att inte kunna spola i toan.

Att få reda på ungefär NÄR under dagen han kan tänkas dyka upp, är tydligen heeeeeeelt omöjligt. Värst blir det för honom, om han inte förvarnar, eftersom min toa tar en halv dag på sig att fylla på, så jag spolar bara en gång om dagen.

Skit ska skit ha.

Två veckor har jag väntat nu. "jooodå, jag kommer imoooooooorgon". Han måste vara irländare.

Man vet att man redan har fått nog av nya grannen (han som dyker upp varje morgon klockan 9 prick, kör bullriga maskiner i en timme, står på gatan och skriker svordomar i sin telefon, spottar och fräser...), när man (prick klockan 9) öppnar fönstret, gör en busvissling för att få uppmärksamhet och väser att

"det bor kvinnor och barn här"

Svordomarna upphörde, en kort stund i varje fall.

På tal om svordomar, så lärde jag mig alla franska varianter av sådana första veckan jag jobbade i Frankrike. Jag delade nämligen kontor med en bitskt fransk bitch (sorry, men det finns inget annat sätt att beskriva henne), som svor som en borstbindare. För övrigt kan jag berätta att sedan jag slutade dela kontor med henne, har jag kanske hört samma svordomar upprepas totalt 4 gånger på tre år. Ja, fram tills nya grannen dök upp här nu. Det var det jag låg och tänkte på imorse när jag vaknade till grannes högljuda svordomar utanför mitt fönster. Det är faktiskt inte så vanligt att svära här!

Bara att hänga ut tvättten.

*mutter mutter*

I veckan bär det till Ikea och jag är så glad!! Inte för att jag behöver något. Nejdå. Jag bokade ju min biljett för att kunna äta svensk mat i restaurangen (som jag sedan fick veta är stängd) och för att kunna hamstra svensk mat. I övrigt ska jag inte ha någonting.

Förutom några doftljus som luktar "blått" då. Bara för att jag är så nyfiken på hur blått luktar. Och kanske en stekpanna för att det är så jobbigt att steka pannkakor i en som är 10cm djup. Och jag är ju fransyska nu, vi äter crepes jäääääämt här. Och en lasagneform, för det är det enda jag vet hur man lagar. Och en pajform, för jag gör ofta paj.

I övrigt har jag laddat upp med 5 stora tomma säckar som jag har tänkt fylla med godis och annat världsviktigt från Ikeas svenska matbutik.

Tja, vad ska man säga..?

Tvätta er, använd deo, byt kallingar varje dag, öppna lite dörrar, laga lite mat och dra fram dammsugaren lika ofta som du använder tvättmaskinen. Le. Var glad. Det krävs oftast inte mer än så för oss tjejer.

Så glad var jag när jag slog upp ögonen idag - förra skitveckan har äntligen tagit slut och en ny kan börja. Glad i hågen stutsade jag ut för att hänga upp soffdelarna på tork på balkongen. Det var då jag klämde fingern i dörren.

Med en blå fingernagel sitter jag nu här och funderar på om jag ska gå och lägga mig igen och sätta klockan till ringning på söndag kväll eller så.

När kuddfodralen till ryggstöden i soffan har krympt i tvätten, kan man med fördel kapa av stora mängder av skumfyllningen med en brödkniv för att dom ska passa igen.

((Pappa, kan du skicka hit en såg så att jag kan korta av soffan?? Den är 30 centimeter längre än ryggstödskuddarna nu))

..för jag har just knött in halva soffan i tvättmaskinen, trots att den inte är tvättbar. Häromnatten satt jag nämligen i den och såg hur dammet yrde om den och kände lukten. Fifan säger jag bara. Tur jag inte suttit i den förut. Nu är det bära eller brista som gäller.

...kollar jag på tyskdubbade filmer på RTL. Att förstöra en bra amerikansk film är alltså inte svårare än så...

Jag kan leva med att frysa häcken av mig. Men att hitta alla mina böcker och viktiga papper fuktskadade i min lägenhet är inte kul. Så nu brummar värmen ändå.

Normalt räcker det med ugnen men jag vågar nog inte lämna den öppen så där käckt igen, sen den golvade mig när jag sprang in i köket förra veckan...

När jag bodde i Irland värmde vi hela lägenheten med ugnen. Satte den på 300 grader och öppnade luckan, sen satt vi och kurade bredvid. Vi hade 7 grader inne på natten och 11 när värmen var på (mellan 6h och 8h och mellan 18h och 20h). Inte mindre än tre ugnar hade vi sönder (och fick utbytta) utan att dom reagerade på campus, men värmen ville dom inte göra något åt. När vi tillsist protokollförde temperaturen vid olika tidpunkter på dygnet under en längre tid, och ställde till en mindre sen med ingen mindre än chefen för campus, skickade dom ner några gubbar att mäta. Vart lite orolig, eftersom vi då haft ugnen på hela dagen.

15 minuter tog det. Sen stod det tre elektriska (och mycket förbjudna, pga brandrisken) element i lägenheten. Vi satte på ett på kvällen och det tog inte många minuter innan det exploderade.

Sen kvitterade vi ut ytterligare termotäcken...

Ytterkläder inne gällde då.

Det blr nog något liknande här i vinter...!
Om nu sommaren ger med sig.

Vad kan man säga? Temperaturen nådde 40 grader på balkongen idag, men höll sig mellan 11 och 15 i skuggan. Jag satt och njöt tills solen försvann runt huset och sen blev det några timmars promenad bland skuggiga träd i parken - bara för att jag älskar HÖST och där var det verkligen höst.

Parken består till största del av korkek - otroligt vackert träd som står sig även i skogsbränder. Har tagit lite foto som jag ska försöka ladda upp lite senare. Om någon behöver en ny vinkork kan jag kila ner och karva ut en..

Mitt gäng firrar utökades igår med ett tjugotal (lite svårt räkna snabbsimmande varelser) bebisar och antagligen minst lika många till som ligger gömda bland växter och stenar för att undvika hungriga munnar...

Och jag, jag bara längtar tills jag kan ta bort yngelfällan som tar upp halva akvariet..

Så här den 16 november 2008 är det visserligen bara 11 grader i skuggan, men så som solen strålar från klarbrlå himmel kan man redan vid halv nio tiden på morgonen njuta av 25 grader på balkongen.

För er som uppfattat att det är söndag kan jag bara säga att när klockan ringde fem imorse stängde jag av den, vände på mig och vaknade först nu igen. Så det blir inga berg för mig idag:-(

Bredvid datorn står en skål med en absolut sprängfärdig platyhona som ploppar ut yngel efter yngel. Tänkte ge henne lite lugn och ro för herrarna i akvariet satt med munnen öppen beredda att svälja, bara millimeter från den stackars honan.

...som håller på att frysa fast i soffan är bara jag. Ugnen räckte inte för att få upp värmen här ikväll. Jag vägrar sätta på värmefläkten innan vintern har kommit.

Sånt här vill man höra när man precis slagit till på ett ta 3 betala för 2 erbjudanden av favoritsorten.

Första helafina dagen på flera veckor, och den har jag tillbringat i en mörk skog. Jag har helt klart bott här för länge.

Konsten att trolla bort superviktiga saker är egentligen så löjligt enkel att jag undrar varför jag faller för det varje gång.

Kvittot på jackan och topparna för närmare 1000 spänn som jag skulle lämna tillbaka (jag köpte ju snöskor för pengarna) är puts väck. Jag VET att jag la alla viktiga kvitton i en liten hög för inte så länge sen. Alla viktiga kvitton i en hög, alla oviktiga i en annan (sparar dom ändå, för att se varför pengarna försvinner så fort). Gissa vilken hög jag hittade? Gissa vilken som är puts väck?

Samma sak med alvedonen jag köpte (trots att jag hatar att ta alvedon). Idag har jag MIGRÄN och ipren är sedan länge bannlyst hos mig så det har jag inte lyckats hitta några. Inga problem tänkte jag, två paket alvedon köpte jag häromdagen. Sist jag såg dom låg dom på min säng (där jag alltid dumpar allt när jag kommer hem). Sedan la jag dom på ett säkert ställe när jag snabbröjde lägenehten inför ett besök.

Jag har vänt upp och ner på lägenheten,  men kvittona och alvedonen är och förblir borta.

Nu ska jag försöka lägga migränen på ett säkert ställe också.

Så här ser dom ut, mina nya snöskor. Försök föreställa er en spygrön, nästan självlysande färg... (modellen spygrön står inte att hitta på internet, jag antar att det är av ren självbevarelsedrift).

Ni vet redan vad jag tycker om att frivilligt bosätta sig i ett fängelse.