Mitt Liv Som Fransyska

Hörde att grannen grejade i sitt kök - hon har fönstret utanför min ytterdörr, och det är just utanför det fönstret hon förvarar sin kattmat. Och eftersom det lockar dit varenda jävla katt i området, så låg maten utspridd över hela entren och det mesta framför min dörr. Dessutom har det ösregnat inatt så torrfodret var inget torrfoder längre, utan en gyttja.

Passade på när hon stod i köket så hon kunde se vad jag gjorde. Har varit ute och sopat upp all kattmat i en fin liten hög som jag placerat utanför hennes dörr. En liten pik.

Sen sprayade jag hela min dörrmatta med toalettluktförbättrare igen - nån billig lavendelskit som man får migrän av om man använder inne.

Det tog två minuter innan grannen gick ut och beundrade mitt underverk. Nu sitter jag och väntar på att hon ska städa upp efter sina djur.

..ifrån grannlägenheten och jag vågar dra slutsatsen att mamma kommit hem och tonårsdottern läxats upp. Äntligen.
Nu ser jag med spänning fram emot kvällens telefonsamtal (hennes alltså) till pojkvännen och hoppas att hon, som vanligt, kommer sitta precis utanför mitt fönster när hon fnissar sig igenom alla franska motsvarigheter till:

"neeee"
"joooo"
"de e inte sant"
"varrråå"
"assååå"
"sa han?? gjorde han??"
"de e så tyyyypiskt"

osv

Fasen jag har dragit en riktig trisslott. I förra lägenheten dånade döva grannens TV så högt att jag aldrig kunde vara hemma - här har man underhållning på högsta nivå utan att behöva kliva utanför dörren.

(dör snart av tristess om jag måste ligga här och vila nacken länge till)

*Innan jag får några djurvänner på mig vill jag tala om att jag älskar katter. Det är grannen som jag utvecklat svår allergi emot, hon som ställer kattmaten precis utanför min dörr, och därmed lockar till sig alla djur i området...

... har jag bestämt mig för att använda repstegen från balkongen, istället för att behöva passera grannens om jag tar ytterdörren.

Tidigare idag la ju kylskåpet  helikoptern (till mina örons stora glädje) av. Antagligen har diskmaskinen som står bredvid fått samma virus, för den får jag inte heller igång.

Min gissning är att det inte lönar sig att kontakta ägaren för att se om det finns några garantier på utrustningen. Har jag inte helt fel är den inköpt på någon marknad i östligare länder någonstans. Varenda elektrisk pryl i köket stoltserar med märken jag aldrig har hört talas om.

Mikron är speciellt intressant. Idén med en mikrougn är väl ändå att man ska värma eller tina maten lite snabbt...?? 5-60 sekunder eller så? Nåväl, inte min mikro inte. Kortast möjliga tid är 3 minuter (!) och man kan vrida sig upp till några timmar. Behöver jag säga att sladden är utdragen och jag undviker eländet så mycket det går?

Ugnen är ett original. Den är tillverkad på 1700 talet och allt man behöver göra - efter att man varit nere hos grannen och lånat en stol som går att stå på (mina pinnstolar håller inte), så att man kan nå upp att öppna för den sitter inte så många centimeter från taket - är att vrida på en knapp. Vad man ställer in knappen på är mindre viktigt, för ugnen har ändå bara en temperatur. På. Och av. Det fick jag bevisat ikväll när det tog tjugo minuter i 300 gradig värme att smälta osten på pizzan. Ärligt talat tror jag att värmen som smälte osten kom från helikoptern som 1700tals åbäket står på.

Den enda elektriska utrustning i köket som jag litar på är brödrosten.

Det är förbaskat synd att dom inte säljer något bröd i Frankrike som man får i apparaten bara.

Om min fantasi har skenat iväg åt rätt håll, så tror jag att argbiggan som jag gav onda ögat inatt har blivit dumpad av mannen med vovven den enorma vilda dregglande - men känsliga - besten som inte klarar av att vara ensam i en minut utan att avge avgrundsvrål så det ekar mellan väggarna.

Det skulle i varje fall förklara möblerna som hystas runt och fräsandet och skriken från lägenheten bredvid.

Jag har faktiskt överskott på stolar i min lägenhet, jag kan nog avvara ett par om det skulle bli nödvändigt att slänga ut något från fönstret vid midnatt i riktning mot hennes svindyra merceders i förklädnad av en jaguar.

Antagligen vill inte argbiggan att någon ska se att hon flyttar och det är därför hon väntar till det magiska tolvslaget innan hon börjar turerna ut för att - under högljudda svordommar - slita ut automatiken och lyset på sin bil (se inlägget om Det Onda Ögat från tidigare idag).

Bilden på katten i det tidigare inlägget är inte, jag upprepar INTE, grannens katt som slickat på min dörrmatta (välsprayad med toalett luktningsförbättrare, allt för att dölja kattpinket).

Absolut inte.

Katter är dom absolut mysigaste djur man kan ha att göra med, bortsett från ödlor (som äter upp spindlarna som bits), marmottar (som man kan mata med morötter) och ankor (för att dom låter så kul).

Kattpiss på dörren och dörrmattan varje dag är däremot inte speciellt kul. Idag blev det snäppet värre, när kattmaten, som grannarna trevligt nog förvarar 30cm utanför min dörr, låg utspridd över hela entren, och det mesta i min dörrmatta. Nu finns den även uttrampad i min lägenhet, efter min lilla tur till brevlådan då jag faktiskt var tvungen att passera gyttjan.

Sitter här och överväger om jag ska ta ett snack med grannen (vill inte ställa till med bråk), eller gå ut och låtsasspraya lite med något gift - med lite tur fattar hon vinken? Helst hade jag velat skrubba bort geggan på utsidan, men tyvärr tillåter inte nacken såna eskapader.

Någon som vet hur man uppfostrar katter grannar??

I några minuter har jag suttit här och förundrats över hur tyst det är. Sen slog det mig. Helikopterljudet har försvunnit. Kylskåpshelvetet har kolat av.

Inatt klockan ett pallrade jag mig upp ur sängen, öppnade mina fönsterluckor så knakigt jag bara förmådde, och gav min granne - la french bitch - det onda ögat.

Då hade jag i över en timmes tid lyssnat på hur hon bökade runt i lägenheten bredvid, öppnade dörren, smällde igen dörren, klapprade ner i sina högklackade nerför trappan, trippade bort till bilen, släppte större antal väsniga saker på marken, låste upp sin bil - som då pep och klickade till, automatiskt tände strålkastarna så dom lyste rakt in i mitt sovrum och automatiskt fällde ut sidospeglarna - öppnade alla dörrar och bagaget, slängde in alla väsniga saker, svor, låste (pip, lyktor, speglar, klick...), surt klapprade uppför trapporna till sin lägenhet igen, upp med dörren, smälla igen dörren, klampa runt inne och... så började det om igen. En timme.

Jag kan förstå att man inte har tid att flytta på dagen. Jag har till och med förståelse för att man måste flytta mitt i natten. Men jag föstår inte att man måste låsa upp och låsa alla förbannade dörrar varje gång när man står parkerad 2 meter utanför huset i ett område som är så välbevakat att vakterna på Kumla skulle bli imponerade.

Tjejen blev lite nervös av onda ögat och bestämde sig för att ställa in bilen i garaget istället. Därefter följdes ännu några timmar med ovanstående process, med tillägget öppna och stänga två garageportar med världens brak vid varje tur ut med lådor.

Jag hoppas verkligen hon flyttade ut och inte in.

Första veckan jag bodde på Fort Knox fick jag ju i uppgift att skriva en lista på folk som alltid är godkända att släppas in som besökare till mig. Vakten poängterade noga att står personerna på den listan, så ringer dom inte upp mig först utan släpper bara in gästerna.

Ha!

Sedan första början har dom blåvägrat släppa in min bästa vän och jag har vart vansinnig och ifrågasatt om det beror på rasistiska tendenser.

Icke då. Det visar sig att dom ratar alla personer på min lista och inte släpper in någon utan att ringa mig.

Var listan bara till för att dom ska se om jag har några vänner??

Igår kväll, sent, kom jag på grannen bredvid - damen i svindyra klänningar och solbrillor som kostar mer än min bil - med att skrubba hela trappan utanför min dörr, samt tvätta min dörrmatta. Antar att hennes katt använt min dörrmatta som toalett igen...

Luktar fortfarande, så jag sprayade toalettluktförbättrare runt hela dörren. Hoppas den inte fastnar igen!

Bäst att den där repstegen blir klar, annars lär jag få ringa brandkåren för att yxa upp ytterdörren.

Igår bestämde jag mig för att vänta in halva priset tiderna på elen innan jag drog igång diskmaskin (skåpen tomma, maskinen full...) och hoppade in i duschen. Halvnio knackade grannen på dörren och bad mig inte använda något vatten närmsta dygnet, eftersom dom har stopp i avloppet och översvämning hos sig. Ingen disk, tvätt, dusch (allt det kan jag leva med) men inte heller spola i toaletten. Hurra.

Duschade gjorde jag ändå imorse, fem ynkliga minuter, och sen ringde jag och bjöd in mig till en vän ikväll. Gissa vem som ska ta med sig handduk och schampo?

Duschandet har förresten förvandlats från favorithobby till nödvändigt ont i den här lägenheten. Noll tryck i vattnet och skållhett.

Nu hoppas jag att översvämningen i mitt badrum häromkvällen beror på grannens stopp i avloppet:-)

Stoppet i avloppet i mitt kök är helt löst. Det enda som krävdes var att rörmokaren kom tillbaka från semestern och klev in i min lägenhet. Alla problem bortblåsta. Som om dom aldrig funnits. Han behövde inte ens plocka fram sina grejor.

Det är lite grann som att gå till läkaren. Man känner sig ALLTID frisk när man väl får komma in till doktorn!

Damen som bor i lägenheten ovanför mig är 84 år. Och döv. Grannarna som bor bredvid henne är också döva (nu) och jag kommer snart bli det. Hennes TV går varm på högsta volym 12 timmar per dygn. Högsta volym. Vi pratar fönsterrutor som vibrerar av ljudet. Glas i skåpet som skallrar... Inte ens med min tvättmaskin igång, öronproppar inkörda till hjärnroten och EGEN musik på hög volym kan jag utestänga ljudet. Att ha vänner hemma är uteslutet, vi hör helt enkelt inte varandra prata!

ÄNTLIGEN en bra anledning att flytta:-)!!

Damen, som också går under namnet satkärring, är en pigg och stenrik tant, som tillbringar några timmar med att spela bort stålar på kasinot varje morgon. Sedan shoppar hon, och kommer hem med tunga matkassar. Väl innanför grindarna till residensen, prick kl 12 varje dag, börjar skådespeleriet. Tuuunga kassar ställs ner på marken varannan meter, det suckas, stönas, stånkas, tas sig för huvudet, oh la la las och hålls på tills någon yngre variant av pensionärerna i byggnaden kommer ut och hjälper stackarn in med sina kassar. Väl där sätter hon på TVn och hennes 12h TV maraton på högsta volym kan börja.

Jag har gjort några tappra försök att prata med henne, erbjuda henne ett par hörlurar, tala om hur trött jag är när jag kommer hem, hur störande hennes TV är, att jag inte kan sova pga henne... Varje gång tar hon sig för huvudet säger att jag ger henne hjärtinfarkt och att oh la laaa vad hennes huvud börjar snurra när hon inte får ligga ner och kolla på TV. Jag tycker faktiskt inte synd om henne. Jag bor under henne. Någon som är fullt kapabel att flytta möbler oavbrutet i 5 timmar på natten (eller bowlar hon i lägenheten?), klarar nog att stå vid dörren i 2 minuter för att prata med en granne.

Nu är det mer uttalade krigsmetoder som gäller:  att anmäla henne till hyresvärden först en gång, sedan VARJE gång den "stackaren" stör mig med sin TV. Hyresvärden berättade att grannarna på 4e våningen också tycker att hon har sin TV för högt. Hon bor på första våningen...  En granne kom spontant och ringde på och visade mig skåpet med tv sladdarna till hela byggnaden. Föreslog att jag skulle dra ur hennes sladd när jag kommer hem på kvällarna och plugga i den igen på morgonen. Lockande lockande..!!

Hyresvärden har gjort tappra försök även han, grannarna i övriga lägenheter klagar och nu ringer jag helt enkelt security varje gång hon terroriserar mig med TVn.

Tanten är intelligent som fasen. Hon vet exakt vilken tid jag brukar ringa. Och stänger av precis innan.
Jag ligger steget före. Idag har jag vart och hämtat ut vakttiderna för hela kommande veckan.