Mitt Liv Som Fransyska

• starka spotlights överallt, riktade mot vartenda jävla bord
• fläktar som bildar snurrande reflexer i datorskärmen
• sur personal
• musik på högsta volym
• iskall luftkonditionering som gör att fingrarna fryser till is när man skriver

Min franska storebror blev pappa till en liten tjej igar och jag kan stolt meddela att jag har blivit faster!!!

Nu langtar jag helt klart tillbaka till Rivieran sa att jag kan fa traffa det lilla underverket!!

Ett bokpaket jag beställde från Stockholm i förra veckan, specialskickat med DYRASTE alternativet posten och löftet att det tar EN ynka dag att komma fram, har kommit på villovägar.

Tekniken är fantastisk och varje dag har jag följt hur paketet har checkats in och ut i olika städer. Idag kom avin. Finns att hämta på närmaste service ställe. Åkte dit. Inget paket. Det har nämligen hamnat lite fel, i grannstaden 10 mil bort. Två dagar till behöver posten för att få hit paketet.

Jag har funderat i timmar på vilka olika transportmöjligheter posten planerar använda för att behöva 2 dygn på sig att ta sig en sträcka som tar max en timme med bil och kommit fram till att enda tänkbara alternativet är att skicka nån sommarjobbare till fots mellan städerna. Inte ens cykel med punktering kan ta så lång tid på sig.



Posten har också en fin service på webben där man kan fylla i en reklamation som ska besvaras inom 24 timmar. Nu pratar vi posttimmar förstås. Och om posttimmar är som postdagar så kan jag se fram emot svaret framåt jul eller så.

Mitt förslag att dom skulle skicka mitt paket med nästa buss verkar inte ha mottagits med någon större enthusiasm (Bussarna går ju i varje fall direkt - posten verkar ha en fix ide att låta alla brev i landet passera genom ett större antal städer innan dom landar på fel ort!!), så jag hoppas dom nappar på alternativförslaget att skicka böckerna direkt till Frankrike med vilket konkurrerande bolag som helst (inte fasen litar jag på posten igen..)

Inga svenska böcker med i resväskan hem för mig:-(

Ska jag bli tvungen att läsa franska på semestern??

Jag har verkligen kämpat den här gången, men jag lyckades allt klämma i nästan fullt ut 20kg i varje resväska och aaaaningens över 10 i handbagaget. 50 kg med svenska godsaker...



Hade bokat 40 kg när jag åkte hem, men hade med futtiga 5 i varje väska, vilket fick grabben i incheckningsdisken att flina gott och kommentera det till sina kollegor, varpå jag log sött och låtsades som jag inte pratar ett ord franska.

Fick just ett sms från kompisen som jag drillat som chaffis varje gång jag ska till eller från flygplatsen. "Ta med paraply".
Jag hoppas verkligen han menade att jag kommer behöva det för att skugga mig mot varma solstrålar från en blå himmel. För jag har kollat väderleksrapporten:


30 utlovade grader och en sol som kryper till kojs redan klockan 20h30. Det kommer nog ta lite tid att vänja sig vid kvällsmörkret igen. Precis som morgonljuset här ställt till det för mig - jag har skuttat upp före 04h00 varje morgon tack vare solstrålar som bländat mig och fullt dagsljus i sovrummet.

Molnen med allt hemskt regn får stanna i Sverige, för nu åker jag tillbaka till soligare breddgrader!

För ganska precis ett år sen gav jag mig ut på ett enorm äventyr i form av tre veckor camping och vandring i bergen. Ensam.

Resan fick stopp redan en bit innan jag tänkt, eftersom jag möttes av ett enormt skyfall, hagel stora som pingisbollar, och åskknallar som verkligen imponerade. Det var omöjligt att fortsätta köra så fick helt enkelt hitta ett ställe för natten. Det var så jag av en slump ramlade på det jag än idag är övertygad om är världens finast belägna camping.



Nu verkar det som om årets två veckor i bergen kommer börja på samma sätt. Åska hagel och stormbyar är prognosen för dagen jag tänkt åka upp.

Det är inte utan att jag blir mer och mer motiverad till ett 2 sekunders tält. Det hinner inte bli blött överallt medan man sätter upp det!

Efter nästan en vecka i Sverige och dagliga turer i trafiken kan jag inte säga annat än att jag blir stum av förvåning varje gång jag ger mig ut med bilen. För det är ingen rullande bastu den här veckan. Det är pappas sprillans nya franska *host host* bil som jag får äran att köra runt i.

Och det är inte utan att jag saknar min rullande bastu aaaaningens lite grann i varje fall. För när jag är ute och puttrar runt i den så är alla sinnen blixtalerta hela tiden - jag lyssnar efter mystiska ljud som kan vara tecken på att den ska klappa ihop igen, jag dricker vatten oavbrutet för att inte dö av uttorkning, efter episoden med bensintanken (fråga inte) så sniffar jag alltid efter oönskad bensinlukt, radion som numera bara tar in kaneler från yttre rymden ska meckas med och ställas in, vänsterbenet tränas till oanade former när jag försöker trycka ner den fastrostade kopplingspedalen, högerarmen försöker alltid trycka in en ny växel, ofta accompagnerat av ett ljud i stil med ett bromsande tåg...

I en ny bil, på svenska vägar, behövs ingen förare. Man ställer in fartkontrollen, riktar ratten i rätt riktning och sen är det bara att luta sig tillbaka och slumra. Ingen utmaning alls. Förutom utmaningen att hålla sig vaken då.

Innan varje tur med bilen varnar pappa mig för "all trafik". Vilken trafik? Vägarna är ju tomma! Man kan susa fram i tillåten hastighet utan att se så mycket som en kotte på vägen. DET mina damer och herrar, DET är semester för en trafikhatare från franska rivieran.

Igår när jag lekte med farthållaren och fick för mig att stänga av den för lastbilen framför mig kom allt närmare alldeles för fort, så dök bilen från 90 till knappa 70 på några sekunder *host* (men nu vet jag hur man inte gör...) och jag slängde snabbt en blick i backspegeln och tänkte att nu smäller det.

Ha! Bilen bakom höll flera hundra meters avstånd. Syntes knappt i spegeln. Inte som i Frankrike där bilarna ligger så tätt bakom att man kan räkna näshåren på föraren.

Parkering är en annan kul grej i Sverige. Det finns parkeringar! Stora är dom dessutom. Man får plats med HELA bilen och dessutom blir det plats över för att öppna dörrarna och kliva ur! Sån lyx dras vi inte med på rivieran, där vi parkerar vart sjutton som helst där vi kan klämma in bilen och lägger den i frilläge för att bilen framför och bakom ska kunna putta runt den tillräckligt för att kunna komma ut/in från sina parkeringar.

Tittar man i sidospeglarna så ser man ingenting... Ingen motorcykel som gör en livsfarlig omkörning vare sig på höger eller vänster sida om den rullande bastun, ingen cyklist som håller högre fart än bilkön. Framför sig ser man kanske någon bil i horisonten men inga turistjävlar som tvärnitar mitt i vägen för att fundera på vart dom är eller för att beundra utsikten. Folk följer reglerna.

Det kommer bli en chock att komma tillbaka hem nästa vecka!

Min enda ursäkt till att inte hålla bloggen uppdaterad under min semestervecka i Sverige är att jag fryser så förbaskat att jag inte kan koordinera fingarna över tangentbordet.

Hela sommaren har det varit varmare i Sverige än i Frankrike säger dom. HA! Det tror jag så mycket jag vill på. Regnet har öst ner över en frusen mig ända sedan jag kom hit.

Några timmar till och jag kan paddla kanot på tomten!