Mitt Liv Som Fransyska

Rollers är kul, framförallt alla konster man kan göra när man vinglar runt på ostadiga hjul. Jag är en hejare på att susa fram i full nittio, på att svänga, snurra, korsa fötterna när jag åker. Jag grejar det mesta.

Men bromsa kan jag inte.

Den inbyggda bromsen skruvade jag av första dagen, för det går inte att göra några konster alls med såna stödhjul. Och att bromsa utan, det brukar kräva en bromssträcka på ett par hundra meter, beroende på vilken maxfart jag var uppe i.

Det finns en fin promenad längs havet här, ena sidan för folk på fötter och andra sidan för folk på hjul.

Idag stod det ett gäng tonåringar och spelade pingis - flipflopisarna som racket och små sten som bollar mitt på banan. Verkligen uppskattat av mig som fick en sten inkilad mellan hjulen och plötsligt inte befann mig snabbt framsusande utan snarare som bambi på hal is, fast med armarna flaxande medan jag mejade mig fram genom en större folkmassa mest bestående av minimänniskor (som för övrigt är helt oberäkneliga när inte föräldrarna håller i dom, eftersom dom kan sätta av i vilken riktning som helst)

Vart en spännande kväll...
3 timmars roller:-)

Duschslangen gick av när jag tog min sjuttioelfte dusch för att kyla ner mig idag. 3 dagar innan jag ska flytta ut. Suck

Min fläkt har börjat låta misstänkt värre än min rullande bastu. Kolar fläkten av så kolar jag av!!

Helt klart bättre med franska shopping påsar (livstids garanti!) att flytta i, än löjliga lådor som bara tejpen lossnar ifrån...

Upptäckte just att antalet läsare av min blogg hastigt fördubblats. Välkomna allihop! Lämna gärna en kommentar så kikar jag in hos er med!

När det aldrig tar slut på grejor att packa...

Hur kan man samla på sig så mycket på några ynkliga år?

Flytt tejp smälter i värmen.

Hurra för överfyllda kartonger.

Igår kväll fick jag en glad överraskning i form av ett sms från min amerikanska "lillasyster" som hälsade att hon är på besök i min stad och gärna ville träffa mig för lunch idag. Blev så otroligt glad!

Under alla mina år utomlands i olika länder har det alltid funnits någon som tagit plats i surrogatfamiljen. Här i Frankrike har jag en storebror, som är guld värd i alla lägen.

Min "lillasyrra" lärde jag känna min första dag mitt första utlandsboende i Nordirland för tio år sen och hon är helt underbar. För henne var det en enorm chock att flytta utomlands och som amerikan hade hon stora språkproblem i nordirland, där dom har en ganska speciell dialekt (som jag plockade upp på nolltid lol).

På campus hade vi ett uttryck som hon, olyckligtvis, stod som förebild för.

"Do a Jenn".

Klanta till det.

För Jenn har en förmåga att tappa saker, spilla saker, snubbla på allt och ingenting. Men alltid med ett stort leende. Som sagt, hon är underbar.

På besök idag med sin nordirländska make, och numera med en ganska tydlig nordirlänsk dialekt som fick mig att skratta nonstop.

Två underbara människor, som fick mig att fundera på varför jag är kvar i Frankrike, landet där jag upplever kulturchock efter kulturchock, landet. som är helt omöjligt att integrera sig i till 100%

Jag har skruvat isär hela lampan. Det finns ingen förklaring till vattenpölen... Helt konfunderad.

Men glad så glad att den inte pinkat vilt omkring sig då den står i min tekniska hörna (har man bara ett eluttag i lägenheten så har man...)

Jag har en lampa som är gjord av något slags sjögräs. Idag när jag lyfte på den (erkänner att det inte hänt ofta) så upptäckte jag att den står i en pöl av vatten. HUH??? Kan torkat sjögräs vrida ur sig själv efter år som lampa?

Har undersökt allt runtomkring, men hittar ingen förklaring vare sig till vattenpölen eller dom enorma dammtussarna bredvid...

Lite intressant är det ju att jag inte hittar kartongtejpen någonstans. Jag hade två rullar! Utan tejpen kan jag inte tejpa ihop lådorna och det är helt omöjligt att packa:-(

Lycka är en iskall dusch efter en språngmarch mellan den parkerade rullande bastun i ena staden och mötet som var bokat i staden bredvid...

Jag hade lite brådis idag, men lite otur med att hitta parkering. Efter en halvtimmes sökande i min rullande bastu gav jag upp och åkte helt prompt till staden bredvid för att parkera där.

Boende i ett område med fler bilar än människor är jag en hejare på att fickparkera men dagens parkering slår nog alla rekord. Jag var varm. Svetten rann. Stressad. Glädjen visste inga gränser när jag fick syn på en minimal liten lucka mellan en stor jeep och en låg jävla stolpe som inte gick att se genom bakrutan. Gratisparkering. I skuggan. Där skulle jag in.

Parkeringen var så liten så att jag faktiskt fick publik som hejade på när jag rattade in min bil, inte utan problem.

Stoltheten visste inga gränser när jag klev ur bilen och beskådade den enda millimetern mellan bilen och stolpen jag inte sett och luckan på 4-5 centimeter som jag lämnat till jeepen framför.

Ägaren till jeepen var tyvärr inte lika haj som mig på fickparkeringar, och tyckte väl att det behövdes mer än några centimeter (pfffff!!!) för att ta sig ut från sin plats.

Han hade demolerat min nummerplåt till något som ser ut som hopknölat papper, men vad gör väl det när jag redan passerat besiktningen?

I Frankrike kan man komma undan med precis vad som helst i trafiken, om man vevar ner rutan, sticker ut handen och vinkar lite fint innan man prejar ner någon passerande bilist. I bland behövs ett sockersött leende också, men oftast räcker det att vinka lite..

Igår nådde temperaturen det som är normalt för en fransk sommar (den här sommaren har varit "kall" med mycket regn, mycket moln, och allmänt ostadigt väder) till min stora förtvivlan.

Ut ifrån luftkonditionerat kontor, tio minuters bergsbestigning för att hämta bilen på toppen av berget (det här är en historia för sig, men det kallas motivation. Företaget har 4 platser utanför byggnaden och 500 anställda. ALLA är på jobbet en timme innan man börjar...). Kunde inte andas när jag klättrade upp.

Min rullande bastu hade nått nya rekord i värme och jag hann inte ens ner för berget innan jag bälgat i mig hela litern med vatten som jag tagit med från kontoret i förebyggande syfte. De två flaskorna med en liter is i varje som jag lagt i bilen på morgonen, innehöll kokande vatten och plasten var misstänkt mjuk, jag antar att den smält lite?

Det tog 45 minuter att åka hem, men bara 3 minuter för mig att förvandlas till ett uttorkat russin i bilen, svetten rann så bilsätet blev som en våt tvättsvamp.

Behövdes 20 minuter i en iskall dusch, 2 liter vatten och en coca cola för att återställa socker och salt balansen i kroppen.

Har jag nämnt att jag inte har luftkonditionering i min rullande bastu??

Fukt löser många problem. Tid också. Kombinera båda och det blev genast väldigt enkelt att slänga fyra lådor med papper, tidningar och böcker...

BHn är ett fantastiskt alternativ till fickor men jag rekommenderar att släcka ficklampan innan, för att undvika stirrande grannar.. Tur jag ska flytta...

Det börjar faktiskt likna något. Har fått ner stora mängder i lådor och plastbackar, men långt ifrån allt:-(



Plastbackarna kommer sig av att jag är en erfarenhet visare... Plast utehåller inte bara fukt utan även kryp och malar om man lägger i rätt medel i backarna.

Observera miniformatet på lådorna, den här gången ska jag inte knäcka ryggen i flytten!!

Kan tillägga att jag vart ner till soprummet med ungefär fem gånger vad ni ser här... Minst!

Det exploderar fram saker jag inte visste jag hade vart jag än vänder mig i lägenheten...
Såååå sugen på att slänga rubbet!!

Stoppa inte mobilen i BHn bara för att fickor saknas i kjolen när det är storröj i en 45 gradig källare på gång.

Vattensäker och svettsäker är två olika saker...

Det man inte visste att man hade, saknar man inte om man slänger...

Tejpa ihop lådorna med kläder innan du balanserar 14 överfyllda lådor bredvid diskbänken med gårdagens middagsdisk...

:-(

Tja, hur fasen gör man?

Ju mer jag packar, ju mer skit hittar jag.

Nu är jag erfaren nomad så jag lämnar ALLA lådor öppna tills ALLT är nedpackat (så man slipper femtioelva lådor med diverse i, och kan sortera väl...) vilket har skapat ett enormt kaos i min lilla lägenhet. Det står lådor högt och lågt och jag börjar verkligen misströsta. Jag har lovat mig själv att klockan 12, då ska lägenheten vara klar. HA! Det är inte ens 55 minuter dit. Jag har ALLT kvar. Typ.

Hjälp!!!

Jag är uppe i varje fall, i gryningen!
Nu måste jag börja packa...

Suck

Varmt varmt, 27 i skuggan och 27 i havet. Lyckligtvis var duscharna vid havet iskalla så dit var det kö idag...

Haha stranden vinner igen!!!

(Saknar ni mig de närmaste dagarna är det för att jag kommer vara tvungen att packa nonstop nätterna igenom...)

Min andra kväll i tält förra helgen fick jag sällskap av den här filuren:



Söt liten rackare, men jävligt vassa klor...

Jag köpte storpack av toapapper sist jag var och handlade. Suveränt tänkte jag. Samma papper jag brukar köpa. Trodde jag. Vad är det för mening med dasspapper som vittrar sönder bara man rullar ut en liten bit papper?

Nästa gång ska jag köpa dom där 4 rullarna för 60 spänn, jag slår vad om att dom räcker längre.

Med nyköpta däck i en bil med luftkonditionering (=lyx utan gränser) tog vi oss igår några timmar bort längs kusten för att hitta ett litet paradis som heter Lavandou. Det blev mycket tid på stranden, där vi snorklade och kollade på firrarna - jag är en stor fan av snorkling!



Hamnen är ett litet Venedig:



Men ändå så vackert:





På vägen hem stannade vi till vid en strand för att sträcka på benen och fick sällskap av en liten råtta  fågel:



Vi passerade Esterel, med sina röda klippor lagom till solnedgången:





Blev en resto på stranden på vägen hem, med en nästan oätlig pizza till middag.

Det är inte utan spänning jag ser fram emot dagens utflykt. Resan kommer nämligen ske i vännens bil, eftersom han vägrar tillbringa mer än fem minuter i min rullande bastu. Att han har punktering på framdäcket verkar han totalt ha glömt av så jag har just tillbringat några minuter med att kolla in hur långt det är mellan varje bensinmack (läs: ställe att pumpa däcket på...)!

Dessutom tror han att vi ska paddla kajak, för jag råkade visst säga det.

Men vi ska snorkla bland alla färgglada firrar för det är det roligaste jag vet:-)

Lite godis för ögonen:-)

En liten avkrok vid sjön, så vackert att jag förstår varför det inte fanns en enda skylt som indikerade badplatsen:



Mitt första intryck av byn, St Croix du Verdon, där jag valde att tillbringa helgen:




På väg dit passerade jag lavendelfälten som fick tårarna att rinna utefter kinderna på mig:



En kvällspromenad i byn:



Med lite blommor:



Och utsikt från byn:



Så den vackra solnedgången:



Hemresan med nya bromsklossar:



Och tillsist, solnedgång över landskapen jag passerade:



Förstår ni varför jag stannar i Frankrike?

Hoppsan det senaste inlägget kom visst två gånger och nu får jag inte bort det ena. Men det gör inget för frågan kvarstår: Var är solen???

Man kan ju tycka att solen borde skina när jag har planer på att ge mig ut på upptäcksfärd, till ett ställe vid havet som sägs vara som en lagun med massor av färggranna firrar att simma bland. Grrrr

Man kan ju tycka att solen borde skina när jag har planer på att ge mig ut på upptäcksfärd, till ett ställe vid havet som sägs vara som en lagun med massor av färggranna firrar att simma bland. Grrrr

Jag röstar för:

• Förbud för stoppljus överallt där inte bilarna kan njuta av några minuters skugga!!!
• Särskilda filer för bilar utan luftkonditionering, där minsta hastighet är så fort som krävs för att man inte ska dö i värmeslag i bilen.
• Samt förtur för gamla bilar till parkeringsplatser i skugga!!

Inte nog med att turisterna har invaderat kusten här, poliserna har förökat sig som kaniner i sommarhettan också. Man kan inte förflytta sig en meter utan att råka på en.

Lokalpolisen i sina minimala 30 år gamla små bilar med ett ynkligt blåljus på taket, och enda intagningskravet till jobbet är att kunna vika in alla kroppsdelar i bilen på nolltid. Vanliga polisen i finare uniformer och nyare bilar och helt klart svårflörtade i trafiken. Helst kommer dom farande på sina små scootrar, som kommer fram överallt.

Men det räcker inte. Nejdå. Poliserna dyker upp på cyklar, till fots och nya favoriten: rollers.

Det är inte bara turistsäsong, utan även säsongen då man måste ha med alla papper till bilen, körkort osv om man så bara ska en sväng till stranden. Framförallt när man ska till stranden.

Idag när jag tagit mitt dagliga dopp hade jag vansinnig tur för två ettriga poliser på moppe dök upp från ingenstans och stoppade damen i bilen före mig som gjorde en olaglig sväng över heldragen linje för att kunna ta sig ut i rätt riktning. Det gav mig möjlighet att välja dyra böter eller en halvtimmes tur i krypkörning några kilometer i hettan för att kunna göra en laglig sväng och vänta hemåt.

Man kan göra en blond här nästan jämt, men inte under turisthögsäsong så poliserna har kort temperament och noll förståelse för folk i rullande bastuar.

Party på stranden ikväll, helmysigt! Vänner jag inte träffat på över ett år, och en alldeles färsk bebis som "aldrig skriker" (utom när jag höll honom förstås).

Imorgon blir det kayak, om vädret håller, annars kanske snorkling?

Ledig från jobbet idag för att packa ihop resterna av innehållet i min lägenhet (det jag inte redan slängt) och röja i förrådet och ställa ner allt där tills jag blir med lägenhet igen.

Klockan är 11h40 och det går verkligen framåt. Hittills har jag:

Vart ute och sportat
Tagit en runda med bilen
Lånat tejp av en vän för att tejpa ihop lådorna
Öppnat fönstrena för att få in frisk luft
Tagit ner tvätten från tvättställningen
Slängt den rena tvätten i den oväntat enorma högen med de senaste månadernas tvätt
Satt på datorn
Chattat med kompisen i Japan
Chattat med övriga vänner
Läst bloggar jag aldrig läst förut
Tagit en tupplur på en timme
Ätit frukost
Avhållit mig från att dricka kaffe eftersom jag behöver sova mer
Ringt en vän och planerat stranden klockan 15

3 timmar kvar att packa ner ALLT.

Om jag kilar till lokalbutiken och köper storpack med sopsäckar och slänger rubbet borde jag väl hinna??

Igår fick jag bilen rejält tvättad när jag var på väg för att åka rollers. Bevattning på högtryck längs halva vägen. Jag vart glad och ville ta en tur mot trafiken också för att få andra sidan ren med, men det kryllar av poliser just nu.

Min rullande bastu klarade ju inte besiktningen, måste byta däck av allt elände, men jag är lite nyfiken på att få veta varför saker som var hela INNAN jag lämnade in bilen numera är demolerade. Som tanklocket. Tankade full tank igår och fick sedan engagera alla passerande bilister i att hjälpa mig stänga locket igen. Jag vägrar lägga mer pengar på att reparera bastun.

Tacka vet jag tejp!

Hela vägen upp i bergen bad jag bön efter bön:

"jag hoppas att det är bilen framför som låter..."

"jag hoppas att det är bilen bakom som låter..."

"det måste varit bilen som passerade som lät så..."

"jag körde nog över något...?"

"det måste vara värmen..."

För det lät. Varje gång jag bromsade så lät det som när ett tåg akutbromsar och det luktade inte precis mysigt heller. Små väsentliga saker som borde fått mig att vända och åka hem igen. Men icke. Jag var på semester.

Och bromsarna höll. Dom höfll hela helgen. Det gick hur fint som helst tills jag var på väg hem, en knapp halvtimme från campingen, när jag körde nerför en mycket brant serpentinväg och mötte en turistjävel som genade i kurvan.

DÅ slutade bromsarna att fungera. Ett härligt skrapande ljud var allt som hördes när jag stampade bromsen i botten och likaförbaskat rullade i full fart mot den genande bilen - av allt att döma en man med snabb reaktionsförmåga och bättre bil än mig.

Det var en mycket skakig mig som föööörrrsiktigt rullade nerför resten av vägen och bad nya böner "låt mig inte möta någon låt mig inte möta någon" och faktiskt hittade en verkstad mitt ute i ödemarken.

Jag gjorde en blond. Klev in och talade om att bromsarna dött på min bil och att det vore käckt om dom kunde fixa dom. Mannen tittade på mig. Trodde mig inte. Jag hade ju kört dit. Jovisst. Men långsamt.

Vi tog en provtur. Han gasade upp i över hundra och vände sig sen mot mig och undrade varför jag var så vit i ansiktet, om jag inte tyckte om fart. Jodå förklarade jag, men jag har inga bromsar på bilen, hur ska du få stopp.

Har du väl sa han och nuddade lite på bromsen. Du bromsar ju som en tjej sa jag till honom (inte populärt!). Han fattade inte vad jag menade. Jag förklarade. När man kör en rullande bastu så kör man FORT. Utan fartvind dör man av värmeslag. Och vi bor i turistland. Turister tvärnitar utan anledning mitt i vägen, precis när som helst. Jaha sa mekanikern och körde vidare upp för serpentinvägen där jag nästan mejat ner en turist, gjorde en u-sväng och satte fart nerför backen. Turist ropade jag. Han tvärnitade. Och tågljudet tog vid och vi rullade vidare i full nittio.

Nu var det mekanikerns tur att bli vit i ansiktet. Ännu vitare blev han när han skruvade isär skiten och upptäckte att bilen i princip inte hade några bromsklossar kvar.

Min bil fick stå tills de nya bromsklossarna var beställda, levererade och monterade...

Jag älskar att köra vilse! Man upptäcker alltid något nytt. I det här paradiset stannade jag för lunch i helgen.

Något jag velat se i hela mitt liv sedan jag såg ett foto av det första gången, är lila lavendelfält. På något vänster har jag lyckats missa det varje år.

Alldeles nära campingen jag bodde på i helgen möttes jag dock av en syn som faktiskt fick tårarna att rinna nerför mina kinder. Äntligen.



Det finns inga ord för att beskriva hur vackert det var.

Inte heller finns det ord för att beskriva den otroligt starka lukten och intensiva huvudvärken som följde efter några minuter njutande av alla färger... Lila så långt det gick att se!

Hmm ja jag vet inte om jag borde ta upp det här ämnet men franska tjejer är lite... speciella... Svartsjuka kanske är ett ord att beskriva det men jag föredrar att vara lite mer direkt: bitchar helt enkelt.

På lördagskvällen stod jag och diskade ur mina middagsgrytor vid den gemensamma vasken på campingen och grabben bredvid mig frågade om vattnet var drickbart. Det hade jag inte ens reflekterat över, utan glatt bälgat i mig en liter. Vi får se om jag lever imorgon sa jag.

Men han var orolig. Franska män älskar att laga mat och grabben höll på att laga couscous och var inte alls så förtjust i att alla grönsaker han sköljt smakade tvål. Jag påpekade lite diskret att det kanske var duschvattnet från duschen bredvid vi diskade med? Nu bad han mig smaka på paprikan. Jodå, den smakade tvål. Det gjorde vattnet jag hällt upp också.

I det här läget hade flickvännen fått nys om att pojkvännen stod och PRATADE (tänka sig!!) med en TJEJ på campingen. Hon kom farande som ett skott och frågade ettrigt vem hans nya flickvän var. Han förstod inget. Jag förstog inget. Hon blängde på mig. Jag erbjöd henne en klunk diskvatten. Han erbjöd henne en paprika med tvålsmak. Hon frågade om han tänkt bjuda mig på middag också. Jag tackade och sa att jag inte är så förtjust i tvål. Lugn blev hon inte förrän jag gick. Bitch.

Mitt nya fina tält invigdes på en camping vid en sjö, på ett underlag som jag efter en timmes försök att banka i kilarna med diverse olika stenar, bara kan liknas vid cement.

Lösning: stora stenblock i varje hörn av tältet.

Skam skam skam den som ger sig!

På väg längs krokiga småvägar med miljoner turister genom canyonen i lördags, kom jag till en härligt lång tunnel genom berget. Smart som jag är körde jag med helljuset och blinkade vilt för att eventuella mötande turistjävlar skulle se mig INNAN de åkte in i tunneln. Tutan funkade inte (den gör visst inte det när det är varmt? Eller kallt? Eller när den behövs!)

Hann nästan igenom innan jag mötte en campingbil vars förare hade kollat på utsikten istället för att kika in i tunneln innan han körde in. Jag var 4 meter från öppningen i andra änden av tunneln och vägrade helt enkelt flytta på mig. Han hade 4 meter att backa.

Jag hade kört minst hundra meter in i tunneln.

Efter en duel i vem som har mest tålamod förlorade jag, men bara därför att ett hundratal bilar hade samlats bakom turisten och orkestrade biltutor i högan sjy. Och min tuta funkade inte.

Det blev till att backa. Hundra meter baklänges i en liten smal tunnel som svängde ett antal gånger innan jag kom ut där jag börjat.

På andra försöket tog jag sats och körde så fort bilen bar.

Skam den som ger sig!

I lördags bar det då äntligen av. Min rullande bastu var fylld till bristningsgränsen med allt man kan tänkas behöva för tre dagars camping. Som vanligt lyckades jag inte ta mig upp i tid på morgonen, utan kom iväg i värsta rusningstrafik och mitt på stekheta dagen.

Långt kom jag inte, men jag kom fram. 15 ynkliga mil som tog hela fem (jajamen, FEM!) timmar att åka. Men så fick jag se det här:
 


Europas Grand Canyon, så vackert som det bara kan bli!

Det blev mycket stopp för att ta foton, och ibland bara för att vänta in turister som tvärnitat mitt i vägen för att kolla på något. Men vackert, så vackert!

Idag har jag äntligen fått tag på en ny antenn till min bil. Den är lite mer än en meter lång (!) och kommer från en skrotbil som stod parkerad vid verkstaden. Den är skitful. Jag är hur glad som helst. Jag får in varenda radiokanal i hela världen med den antennen och ser fram emot att kunna tillbringa en månad till i bergen med radio den här gången.

Man blir nämligen mäkta hes av att sjunga 5 timmar i sträck i en ensam bil!

Jag är på väg till Europas Grand Canyon och kommer inte tillbaka förrän plikterna kallar nästa vecka.

Varför skulle han annars gör en störtdykning och segla in en halv meter över huvudet på alla lyckligt badande människor, medan han släppte bomb efter bomb med diarée och lyckades träffa en hel radda folk i huvudet?

Sån skit!

Här i Frankrike avslöjar sista två siffrorna på bilarnas registreringsskyltar varifrån du kommer. Jag bor i 06, alltså på franska rivieran bland alla kändisar och stenrika människor, men det är ett annat ämne.

Nu har jag listat ut varför skyltarna avslöjar din hemort. 

SJÄLVBEVARELSEDRIFT!!!!!

Jag har upptäckt att jag alltid slänger en blick på sista två siffrorna på varenda bil jag har framför mig. Normalt sett när man är ute och kör så kan man känna sig lugn om man har en 06 framför sig: det går fort, den som är först prejar vägen fri för alla som kommer bakom, inga överraskningar.

60 avslöjar hyrbil och dom ska man akta sig för, dom har garanterat en GPS som sitter och ger instruktioner till föraren:
"vid nästa korsning, sväng höger. sväng höger. nu. sväng höger"
"fortsätt rakt fram i 2,48 km, därefter, tag första till vänster"
Ni förstår poängen?

83orna är ok, dom bor i regionen bredvid, känner sig hyfsat hemmasäkra på vägarna här och jobbar antagligen i området - ingen större panik när man har en sådan framför sig.

01 är Paris folk och för dom gäller först till kvarn. Håll avstånd.

Vid möten av bilar med övriga nummer och även utlandsregistrerade bilar börjar varningsklockorna skrälla: Här gäller stor varsamhet och helst några mils avstånd till bilen framför. Dessa människor har inte råd med GPS och är helt oberäkneliga i trafiken.

Dom drar sig inte för att tvärstanna mitt på en huvudled (utan några möjligheter att svänga av eller passera) för att fundera på vart dom ska. Möjligheten att ta några varv i en rondell medan man bestämmer sig existerar inte här. Man stannar. Mitt i rondellen. Tills man hunnit hämta kartan i bagaget, slå upp den på biltaket och dividerat med medpassagerare om vilken väg som kan vara den rätta.

Dessa människor parkerar också varsomhelst. Gärna framför garageinfarten till mitt bostadsområde vilket lämnar några hundra bilägare strandsatta varje morgon, mig inkluderat. Trottoarer är en annan favorit, där finns ju massor med fin plats...

Höjdpunkten såg jag igår, när en lastbil parkerade mitt på en smal enkelriktad gata för att kila in och käka lunch på ett bageri han passerade.

Är man hungrig så är man...

Tänkte bjuda på lite bilder på hur det ser ut utanför mitt fönster...



Rosor i mängder...



Magnoliaträd med blommor i melonstorlek.



Ett färghav av blommor



Och mina absoluta favoriter...

Jag är en hejare på växter och har med gröna fingrars hjälp lyckats hålla mina växter vid gott liv under ett helt år i en lägenhet utan ljus. Becksvart alltså. Jag bor på bottenplan och efter ett antal inbrottsförsök lämnar jag alltid fönsterluckorna igenbommade när jag går hemifrån.

Trots det har mina växter vart på gott humör. Tills nu.



Så här ser bladen på mina två ENORMA monstera plantor ut. Började med ett litet blad och nu är snart hela plantorna döda. Vet inte vad jag ska hitta på för att rädda dom. Någon som vet?

Kan vara alltifrån värmeslag (aldrig under 28 grader i lägenheten), till överbevattning (jag misstänker att ägaren till lägenheten vart här och snokat igen, jorden är blöt trots att det är veckor sen jag vattnade), till allmänt surt humör för att jag ställt lite flyttlådor bredvid - eller en chock för att jag vart hemma mycket och släppt in lite ljus?

Hjälp!!

Mitt nya nöje på lunchen är att åka upp i bergen och breda ut min filt på ungefär 800 meters höjd, käka en sallad och sedan bara njuta av utsikten. Tyvärr har jag glömt kameran varje gång men den måste med nästa vecka för det är underbart vackert!

När jag åkte tillbaka till jobbet häromdagen fick jag tvärnita för att inte köra över en enorm grön ödla som kilade över vägen. Aldrig sett såna här förut. Däremot kryllar det av en mörk, mindre model. Helt fantastiska flugfångare, så jag blir jätteglad när någon rackare hittat sig in!

För ett år sedan köpte jag en spikmatta, eller akupressurmatta som det också kallas. En härlig uppfinning som dom rekommenderar mot ryggont bland annat.

Så här ser den ut:

Om den hjälper mot ryggont och annat vet jag inte. För mig är den ett sömnpiller!! Aldrig sover jag så gott som när jag ligger uppnålad på den här smärtframbringande mattan. Det tar max 5 minuter innan jag befinner mig i härlig djup sömn.

En väckarklocka ställd på nån halvtimme förhindrar att jag ser ut som en prickig korv dagen efter:-)

Allt som krävs för att skapa kaos är att dra fram allt man behöver för att tillbringa några dagar i bergen på camping. Helt otroligt hur EN person kan fylla en bil bara för att klara sig några nätter: tält, liggunderlag, sovsäck, extra täcke det är kallt på natten, en minikudde, gaskök och allt som hör till, kläder, toalettsaker osv.

Att vandra är lättare: samma saker behövs året om: vandrarkängor, specialsockar, solavstötande byxor (jo jo man är utrustad) som kan skalas av till olika längder och tshirts som torkar snabbt när man svettas. I väskan: vandrarstavar, knäskydd, vatten, käk, plåster, nödutrustning i form av visselpipa och guldfärgat enormt isoleringslakan, kameran, vind/regnjacka, fleecejacka, extra sockar, batteri till kameran (jo jag gillar foton), solkräm faktor 50 (minst) och en enorm solhatt (har jag köpt idag, stolt, den är superfräck) osv osv... Och min väska väger aldrig mer än 5kg!

Man måste väl kunna få ner camping grejorna till samma minimala mängd?

Bränt ett stort hål i visakortet idag när jag roat mig i diverse olika sportbutiker för att köpa all utrustning jag saknade för sommarens äventyr... Men nu är jag laddad med allt som behövs. Ska bara packa också!

Håller bilen så bär det av till bergen på fredag morgon, för en 4 dagars vandringstur.

Att jag inte infört det här med 3 dagars arbetsvecka tidigare!!

Choklad smälter i bilen. Även om den ligger i en kylväska med isklampar i.

Minnesanteckning: Parkera på ställen som garanterat har skugga hela den tiden jag planerar att shoppa loss på rean.

Nu har jag verkligen ordnat det för mig... Igår begärde jag ledigt varje måndag och fredag resten av månaden. 3 dagars arbetsveckor är väl mer än tillräckligt:-)??

Kolla in mitt nya bostad för augusti månad:


Mäkta stolt !! Kan knappt bärga mig innan jag får ge mig upp i bergen igen!

Tejp smälter i värmen!

(Mental påminnelse: boka besiktningen av bilen en regnig, helst kall, dag)

Frankrikes nationaldag firas med pompa och ståt i form av fyrverkerier när mörkret fallit. Eftersom jag stod med nävarna i flyttkartonger hade jag missat det där med att kila ner till havet och kolla på det hela, så jag blev ganska glad när jag upptäckte att jag har förstaklassig utsikt hemifrån.

Ja inte i från mitt fönster.. Nej. Jag har insynsskyddande inbrottsbefrämjande buskar utanför fönstret. Men jag upptäckte att varenda människa på varenda balkong stod ute och kikade och jublade. Ganska många höghus där jag bor, en sju åtta våningar vardera. Alla med finfin utsikt.

Nu var det inte tid att förhandla sig till en plats på en balkong hos någon okänd granne, så jag kilade ut i parken och tittade.

Fantastiskt fyrverkeri!! Helt klart bättre än förra året, men kanske för att vinden äntligen mojnat så man faktiskt såg spektaklet. Det ooooades från alla balkonger och turisterna som hyr lägenheter där jag bor, jublade. Alla applåderade. Och det var verkligen vackert, om än öronbedövande.

Det var ju helt klart oturligt att jag råkade vända folks uppmärksamhet från fyrverkeriet till mig, när den automatiska bevattningen gick igång och jag stod mitt i härligheten.

Nyduschad.

Jag springer i skytteltrafik till soprummet... Vet inte om jag ska vara stolt för att jag slänger så mycket eller skämmas för att jag inte gjort det tidigare?

Det lutar åt det senare...

Jag hade egentligen tänkt utnyttja helgdagen idag till att shoppa... Men hamnade istället på stranden (hur gick det till hmmmm...) och hade precis lagt ut min enorma färgglada handduk (en som syns när man är ute och simmar!) boken, kepsen, vattnet och svarat i telefonen när enorma vågor började rulla in.

Det krävs faktiskt inte mer än en hand och snabb reaktionsförmåga för att rädda allt från att dras ut i havet.

Härligt skönt på stranden, jag frös faktiskt till och med, för solen var i moln och bada vågade jag inte. Paralyserad av brännmanetsskräck. Tror jag såg några små jäklar i vattnet. Det kan också ha varit löv förstås.

När man bor i varmare trakter har köket en förmåga att vara en magnet för diverse olika småkryp. Efter invasionen av mal i kök och garderober första året jag bodde utomlands, så har jag lärt mig att stoppa allt i plastpåsar och sen ner i lufttäta burkar. Helst ska man öppna allt med jämna mellanrum, röra runt lite i mjölet osv för att se att inga kryp dykt upp.

Funkar fint, har inte sett ett kryp sen dess.

Inte heller har jag sett min mat sen dess, den är så förbannat väl nerpackad att det är för omständigt att leta efter maten så jag köper helt enkelt nytt hela tiden...

Idag gjorde jag storröj i köket för att packa inför flytten. Resultat: En liten låda med mat att spara till nästa lägenhet - jag flyttar in i september - en stor kasse med mat att ta med på min planerade 3 veckors camping i ödemarken i bergen och hela 8 stora sopsäckar med mat och annat intressant jag klämt in i skåpen, det mesta med bäst före datum långt innan jag flyttade hit för ett år sen...

Det är inte utan att jag skäms...

Håll nu tummarna på att jag inte får problem för att jag fyller upp soprummet med 20 talet säckar per dag...!!

Tänkte jag skulle visa er varför jag är så rädd för franska brännmaneter... Det finns flera olika typer här, och så här ser dom jag stött på ut:



En liten söt rackare som nästan inte syns i vattnet, men jag lovar att det känns som att bli knivhuggen när man råkar få lite närkontakt med en sån här...



Den här modellen rekommenderar jag att beundra från säkerheten i en båt. Ännu inte haft oturen att kela med en sån här, men jag har badat mitt i bland dom.



Och voila: brännskadad av en manet...

När jag brände mig för två år sen hade jag ett fint avtryck av maneten på ryggen i över en månad. Lyckligtvis försvann det. Många blir kvar för livet uuurk..

Vaknade med näsan rejält igenmurad idag och mindes efter någon timme vad som hände igår när vi var ute och strosade vid havet, i full motvind.

En stor fluga som inte grejade att parera i vinden kom ylande i full nittio och hittade lä långt in i min näsgång. Efter ett antal misslyckade försök att krypa ut (flugans försök) och att fnysa fram den (mitt försök) glömde jag av det hela. Tills nu.

 Det bor en - död hoppas jag - fluga i min näsa...

Badsäsongen är officiellt slut. Idag när jag lugnt (tja så lugnt som det går i enorma vågor) simmade dryga hundra meter från stranden befann jag mig plötsligt öga mot öga med min stora skräck: en enorm brännmanet. Slog definitivt hastighetsrekord i simturen tillbaka till stranden.

Finns inte ord för hur vackert det var att stå här och titta...
(men jag kan avslöja att jag blev träffad av en och annan våg...)

Sån här härlig färg hade havet idag i stormen...

En tidig söndagmorgon klockan halv sex är det lätt hänt att spontaniteten tar över organisationsförmågan. Jag skulle upp i bergen och vandra. Tydligen skulle vi ända upp till 2500 meters höjd men den lilla detaljen hade jag inte snappat upp. Inte heller hade jag kollat väderleksrapporten. Jag hade inte ens packat väskan. Tog bara för givet att den var fullsmockad med allt som behövdes, stoppade i en flaska vatten, hoppade i kortbyxor och linne (!) och drog iväg, som vanligt i sista minuten.

Där vi började vår vandring på 1800 meters höjd var det inga 29 grader som hemma hos mig på morgonen. Vi hade 12 grader. Uppe på toppen, 2500 meters höjd, blåste det storm och var väl runt 3 grader. Och snö. Snö! I juli!!!

När mina fingrar var helt vita lånade en vänlig själ mig ett par vantar, och en annan en långärmad tröja. Saker som ALLTID brukar finnas i min välpackade väska.

Vi såg massor med fina djur, men tyvärr inga marmottar som är mina absoluta favoriter. Hörde dom bara vissla efter oss när vi kom för nära:-)

Blanda vanlig daglig sista minuten sen till jobbet trafik med tre gånger så många turister som ååhhh kolla där tvärnitar mitt i vägen eller stannar varsomhelst för att fundera lite på vart dom ska...

Hurra, dom är här!!

Jag tror äntligen vi har kommit överrens om alla detaljerna i kontraktet... snart kommer jag bli med lägenhet!!!

Idag har jag varit en lat skit. Istället för min vanliga timme simning i havet, åkte raka vägen hem efter jobbet och slängde mig på sängen. Laddade upp med ett stort fat choklad (hjälp mot upprörd fransyska) bredvid mig, en coca cola (bleurk, men det hjälper mot upprörd mage), en penna och ett stort tomt ark... Några timmar senare har jag lyckats plita ihop ett längre brev på franska och är mäkta stolt över mig själv.

Till saken hör att jag inte lärt mig skriva på franska (ett faktum som jag under längre tid lyckats undanhålla från min chef och mina kollegor tack vare ett fantastiskt stavningsprogram på datorn - övriga fel skyller jag på engelskt tangentbord!), utan helt enkelt lärt mig språket genom att lyssna en hel del, ställa miljoner frågor, jag är trots allt vansinnigt nyfiken, och genom att traggla mig igenom artikel efter artikel om den franska valdebatten (trist val men det är klass på min språknivå nu)  när den var aktuell förra året. För det är bara 18 månader sen jag lärde mig prata franska.

Skriva på franska är svårt nog på svenskt tangentbord där inte alla tecken finns, men än värre på ett franskt, där dom har roat sig med att flytta runt väsentliga bokstäver så som A... Mitt stora nöje på jobbet är förresten att ställa om alla franska tangentbord till engelska. Är vi internationella så är vi:-) Tyvärr har kollegorna äntligen lärt sig hur man fixar tillbaka franskan. Livet var roligare förr!!

att jag inte tog med kameran till stranden idag!! Jag tog ledigt idag för att packa ihop mina prylar i lägenheten och stod ut med lådor och damm och oändliga mängder "det kan vara bra att ha en dag" prylar (som fyllde upp fler sopsäckar än flytt lådor i takt med att mitt humör gick i botten).. vart var jag nu? Jo! jag tröttnade.. så jag åkte till stranden. Härlig stenstrand (hjälm är dock att rekommendera om man placerar sig på kastavstånd från litet barn, för stenarna flyger som projektiler genom luften när smågryna leker) och idag var där vågor. Vind! Man slapp svettas! Bara att njuta!! Och tack vare stenarna, så får vattnet flera vackra färger!! imorgon ska jag försöka få med kameran:-)

Och om någon vänlig själ vill upplysa mig om hur man laddar upp foton på bloggen så kommer fotona från helgens bergsvandring också!

Jag vågar knappt erkänna det men jag pallrade mig inte upp ur sängen förrän framåt sen eftermiddag (och yes, som sagt för att förflytta mig till stranden...). Otroligt trött.

Men ingen feber och inga prickar - jag har nog klarat mig från den 5e sjukdomen!

:-)

Har börjat göra som fransmännen och hålla mig inomhus tills efter klockan 16 - eftersom det är för varmt att vara ute innan dess!

Klockan 17 ligger jag dock plikttroget på stranden hhrrrmmmm i vattnet, en riktig säl är jag, och njuter fram till minst 20h på kvällen.

Kanske blir det en riktig fransyska av mig ändå till sist?

Fattas bara att få igång bitch tendenserna som verkar höra till... (hmmm...)

När man kör så fort bilen bär till stranden och bara njuuuuter av varmt vatten och strålande sol:-)

Turistsäsongen har börjat - lämna alltid bilen hemma!!..

Skulle ut och träffa vänner i party hålan idag. Nu bor jag liksom i partyhålan. Men var inte så sugen på att ranta hem själv mitt i natten, igenom två parker - även om det bara är tio minuters promenad - så jag fick den lysande idén att ta bilen till centrum.

Ha. Alla hade haft samma lysande idé. En halvtimmes snurrande på små enkelriktade gator resulterade i att jag parkerade bilen längre bort än jag bor! Men i andra änden...

Ibland är man bra dum...

Det regnade idag på eftermiddagen. Alla blev helt perplexa. Men det varade inte länge. Och det ÄR skönt med lite moln och skugga efter två veckors gassande sol och hetta.

Havet uppmätte härliga 25 grader igår. Snart för varmt för att bada:-)

Det bästa med att bo utomlands är att man kan komma undan vilken dumhet som helst med kommentaren: "Så gör vi i Sverige" eller "Det är en del av den svenska kulturen..."

Tvärtsäkert yttrat.

Bevisa motsatsen den som kan.

Dom är här!! Sommaren är nu officiellt SLUT.

Glömmer man en banan i en plastpåse i bilen är den svart och välkokt när man kommer tillbaka några timmar senare.

Jag bor visst i min bil. Hade inte riktigt insett det, förrän igår när kompisen öppnade bagageluckan (som för övrigt håller på att falla sönder) och frågade varför jag föreslagit att han skulle lägga sina rollers där i stället för i baksätet. Svaret var ju självklart!! Hela baksätet var ju fullt med våta badlakan och bikinisar - jag har en ny härlig vana som innebär att jag åker ifrån jobbet så tidigt jag bara kan, drar direkt till stranden och tillbringar så lång tid jag bara kan i vattnet innan jag tar mig vidare till nästa aktivitet.

Igår var det som sagt rollers. Och kompisen hade rätt. I mitt bagage kunde man hitta (förutom mina rollers) i princip allt som jag använder under en vecka. Och lite till. I fall att grejor.

Känslan av att redan ha flyttat blev ännu starkare när jag klev in i min lägenhet efter några dagar på vift och hittade berg av disk, en bortglömt soppåse och opackade flyttlådor. Inte skulle väl JAG bo i en sån svinstia??

Och bevisligen behöver jag inte mer än de grejorna jag har i min bil!

Idag lunchade jag hemma hos lillkillen som var ovanligt pigg med tanke på att han har 5e sjukdomen (varför inte 4:e, 6e??) men försökte hålla mig på lite avstånd. Tydligen smittar det inte längre nu när vulkanerna i ansiktet brutit ut. Tror jag så mycket jag vill på.

Men med luftkonditioneringen på jobbet delar vi med oss av allt vi har vare sig vi vill eller ej. Nästa steg blir att undvika salmonellan som andra kollegans grabb har åkt på...:-(

Nåja, snart semester!!

För en gång skull är jag hemma innan den automatiska bevattningen startat!!!

(Inte ett ord behöver yttras om att jag sprang igenom ett större antal automatiska duschar för att hämta bilen som jag parkerat lite olagligt på gästparkeringen på jobbet idag...)

Kollegans son har något  som heter den 5e sjukdomen. Jag hade tänkt visa lite bilder men lyckas inte ladda upp några... Ser ut ungefär som någon gett ungen en rejäl örfil. Ganska många örfilar. 40 graders feber i tre veckor. Röda blemmor och kratrar över hela kroppen, mest i ansiktet.

Mycket smittsamt och 50% av alla vuxna är inte immuna.

Oj vad jag inte kommer kindpussa någon alls av mina kollegor förrän vintern infinner sig!

Håller alla tummar och tår på att jag läste fel och att det inte är smittsamt innan det bryter ut. Grabben och jag blåste såpbubblor och hade vattenkrig ihop på lunchen förra veckan.

Brännmanetsrädsla till all ära men det finns något som är nästan lika jävligt. Hoppande spindlar. Dom små jäklarna är omöjligt att ta livet av för dom hoppar hoppar hoppar... men jag har kommit på att ett elektiskt tennisracket funkar fint. Små hoppisar är i varje fall lömska för dom bits. Inte så där lite heller, utan man kan lätt se huggmärkena efter två tänder när som släpper greppet.

Blev biten första månaden jag var i Frankrike. I häcken. En köttbullestor varböld som tog ett helt år att läka ut.

Jag älskar verkligen kryp!!!

Min nya favoritstrand har ingen sand:-) Varma salta stenar som man blir alldeles vit av att ta i. Stora vågor. Rent (haha) vatten utan brännmaneter... Underbar tillflyktsort efter jobbet!

I helgen var jag på ett annat ställe för att bada. Men jag gick aldrig i vattnet. Upp kom nämligen en kille som hade bränt sig och dessutom lyckats lura in den lille jäveln i badbrallorna. Jag kan lätt föreställa mig hur plågsamt det var!.

För två år sen brände jag mig på en manet när jag var i på djupt vatten. Jag var tvärsäker på att någon knivhuggit mig i ryggen för så ont gjorde det. Hade ett enormt brännsår som tog några månader att läka ut. Rädd för franska brännmaneter - oui!!!

Som jag har längtat... att jobba i en bastu/växthus är inget någon njuter av. Men när den tropiska värmen inomhus helt plötsligt förvandlas till fryshus, och alla springer omkring och huttrar... suck... aldrig blir man nöjd...För att sammanfatta dagen: det var skönt att gå ut och värma sig ibland!

... är att ha en italiensk smörgås att mumsa i sig medan man flyter runt i kollegans pool och kollar på utsikten - 3 mil grönområde ner till havet.

Att dessutom få avnjuta poolbesöket med lite moln som skymmer den gassande solen. DET är lycka!